Patricia Meehan

20 april 1989 körde 37-åriga Patricia Meehan på fel sida av vägen på Montana Highway 200 och kraschade in i ett annat fordon. Föraren av den andra bilen var Carol Heitz, operatör hos polisen men inte för tillfället i tjänst.
Efter att Heitz hade gått ur sin bil, kom Meehan fram till Heitz och stirrade på henne under tystnad. Några sekunder gick, varpå Meehan vände sig om, klättrade över ett stängsel i närheten, stirrade tillbaka på olycksplatsen och gick därifrån. Hon hördes aldrig av igen.

Efter incidenten, rapporterade tusentals personer att de hade sett Meehan. Antingen var hon ute och liftade, eller så satt hon på olika diners och åt under tystnad. Alla iakttagelser ska ha ägt rum i staterna Montana och Washington. Det kom fram att Meehan hade lidit av en depression och att hon hade utfört ströjobb vid en ranch i Montana innan hon försvann.

Vid sidan av polisernas sökande, letade även Meehans familj efter henne. De delade ut 2000 efterlysningar och använde sig av hästar och en helikopter för att kunna genomsöka oländig terräng.
Trots alla ansträngningar är Patricia Meehan fortfarande försvunnen.

Mayumi Arashi

27-åriga Mayumi Arashi lämnade sitt hem i Tokyo den 2 september 1994 efter att ha berättat för sin syster Yoko att hon skulle ut och träffa en kompis. När Mayumi inte kommit tillbaka den 3 september, ringde Yoko till vännen i fråga för att höra sig för var hennes syster var. Vännen sade att hon och Mayumi inte hade planerat att träffas dagen innan.

Senare samma dag hittades en lapp i Yokos garderob. På lappen stod: "Jag skulle ut med A men blev förrådd. [...] Förlåt." A:s telefonnummer stod längst ned på lappen.
Yoko ringde numret och talade med "A". Han sade att han hade träffat Mayumi dagen innan. Om Mayumi var död, hoppades han att straffet skulle bli fängelse. Yoko hyrde en privatdetektiv som förföljde "A" i flera månader. Detektiven kom emellertid inte fram till något annat än att "A" hade givit sig av in i skogen den 9 mars 1996, bärande två flaskor dryck. En polisutredning i området ledde inte till några ledtrådar.
Åren gick utan att några nyheter om Mayumi dök upp. Yoko och hennes far (på bilden) deltog så småningom i en TV-intervju om Mayumis försvinnande. På en hylla bakom fadern satt en bit papper fast och på lappen stod: "Tro inte på vad Yoko säger."

Detta gjorde tittarna otroligt upprörda, men trots omständigheterna är Mayumi Arashi fortfarande försvunnen. Inga nya ledtrådar har kommit fram om vad som kan ha hänt henne.

(Är det bara jag som tycker att den här historien är ofullständig? Vem var den där "A" och vad hände med honom?)

Hannah Upp

Det är inte ofta man hör talas om personer som försvinner flera gånger, men så är fallet med Hannah Upp. Hon försvann för första gången den 28 augusti 2008 efter att ha givit sig ut på en joggingtur på Riverside Drive nära Hamilton Heights, det område i New York där hon bodde.
Nästan tre veckor senare hittades hon flytande i New York Harbor. Hon mindes inte hur hon kommit till hamnen eller vad som hade hänt under de veckor då hon hade varit borta. Upp fick genomgå flera tester på ett sjukhus och diagnostiserades med dissociativ fugue, en sällsynt form av minnesförlust som får patienten att glömma sin egen identitet och som kan vara i flera år.

Upp försvann återigen i två dagar i september 2013 och ytterligare en gång 14 september 2017, en vecka efter att orkanen Irma drabbade Karibien. Hon arbetade vid tillfället på en skola på Jungfruöarna.
16 september 2017 hittade några byggarbetare hennes bil på en strand. I fordonet hittade man kläder och Upps nycklar. Samma dagen formades orkanen Maria ute på Atlanten och orsakade ytterligare förödelse i nordöstra Karibien.
Sorgligt nog hittade man inte Hannah Upp och hon är fortfarande försvunnen.

Patrick Warren och David Spencer

Efter att ha firat en härlig juldag med sina familjer 1996, tillbringade bästa vännerna Patrick Warren, 11, och David Spencer, 13, annandagen med att koppla av hemma i Chelmsley Wood i England. På eftermiddagen lekte de med några andra barn i Meriden Park. När de två pojkarna till slut återvände hem, frågade de sina respektive föräldrar om de fick besöka en av Patricks bröder den kvällen.
Patrick åkte på den nya cykeln han hade fått i julklapp och David promenerade bredvid honom. Man vet att de åtminstone kom till den lokala macken, där ett biträde såg dem på väg mot ett varuhus.

Nästa dag gav sig en annan av Patricks bröder ut för att leta efter pojkarna, då det hade framkommit att de inte hade dykt upp dagen innan. Långt senare hittade man Patricks cykel bakom macken. Pojkarnas porträtt visades på mjölkpaket i ett försök att hitta dem.
Först 2003 arresterades en misstänkt, men denne man släpptes utan att ha ställts inför rätta. Barnamördaren Brian Field misstänktes också eftersom han hade dödat och våldtagit ett barn 1968 och hållit två tonåringar fångade 1986.
2006 sökte man igenom området där Field brukade dumpa sopor, i hopp om att man skulle hitta pojkarnas kvarlevor. Man hittade emellertid ingenting.
När detta skrivs i början av 2020 är Patrick och David fortfarande försvunna och förmodligen kommer fallet aldrig att lösas.

Irlands "Vanishing Triangle"

Den 26 mars 1993 försvann 26-åriga Annie McCarrick, från New York, i Sandymount (nära Dublin). Hon sågs senast utanför ett postkontor i Enniskerry. Hennes föräldrar reste till Irland efter att ha kontaktats av dotterns vänner. Föräldrarna stannade ett halvår på Irland och sökte efter dottern, men utan resultat.

25 juli 1993 lämnade 39-åriga Eva Brennan sina föräldrars hem i Rathgar men kom aldrig fram till sin lägenhet. Efter att dottern inte hade hört av sig på två dagar, bestämde sig hennes far för att undersökta det hela. I Evas lägenhet hittade han den jacka hon hade burit den dag hon försvann. Eva sågs aldrig till igen.

3 januari 1994 sade 22-åriga Imelda Keenan till sin pojkvän att hon skulle till postkontoret. Hon lämnade sin lägenhet i Waterford City 13:30. Den lokala läkarsekreteraren var den sista person som såg Keenan när hon korsade en gata i staden för att sedan till synes försvinna i tomma intet.

9 november 1996 sågs 21-åriga Josephine Dollard då hon använde en mynttelefon i Moone-området i Kildare. Efter att hon hade avslutat samtalet, sågs hon gå in i en okänd persons bil. Dollard kom aldrig hem igen.

23 augusti 1996 försvann 25-åriga Fiona Pender efter att ha lämnat sin lägenhet i Tullamore. Den 13 februari 1997 försvann 17-åriga Ciara Breen från sitt hem i Dundalk.
Den 8 februari 1998 försvann 19-åriga Fiona Sinnott efter att ha lämnat en pub i Broadway. Den 28 juli 1998 försvann 18-åriga Deirdre Jacob bara några meter från sina föräldrars hem.

Ingen av dessa unga kvinnor har återfunnits.
Vad binder dem samman? De försvann alla i vad som har kommit att kallas för Irlands "Vanishing Triangle" inom Leinsters gränser. Polisen kom fram till att de saknade kvinnorna med största sannolikhet hade mördats och fokuserade utredningen på den dömde våldtäktsmannen Larry Murphy. Han ställdes inför rätta för en våldtäkt och ett mordförsök 2000. När Murphy hamnade i fängelse, upphörde försvinnandena snart, vilket gav myndigheterna ännu större anledning att misstänka honom. Sorgligt nog gjorde bristen på bevis och Murphys ihålliga nekanden till att han aldrig ställdes inför rätta för något av försvinnandena. De försvunnas öden är ännu inte kända.

Lauren Spierer

Den 3 juni 2011 njöt 20-åriga Lauren Spierer, student vid Indiana University, av en utekväll på en bar med en grupp vänner. Hennes pojkvän Jesse Wolff var inte med, men de skickade sms till varandra innan Jesse så småningom gick och lade sig.
Övervakningskameror fångade Spierer på väg från baren i Bloomington strax före 02:30. Hon hade sällskap med en kompis, Cory Rossman. Flera vittnen som hade sett Spierer på baren hävdade att både hon och Rossman var väldigt berusade när de gav sig av.

Rossman och Spierer nådde hennes hyreshus men gav sig av igen en stund senare. De promenerade genom en gränd precis före 03:00. De kom till Rossmans lägenhet och hans rumskamrat Michael Beth eskorterade den unge mannen till hans rum.
Spierer vägrade stanna och sade att hon ville gå hem till sig. Hon gick över till Michael Beths granne, Jay Rosenbaum. Han hävdar att Spierer gav sig av 04:30 och att sista gången han såg henne var hon på väg söderut på College Avenue.
Spierers pojkvän skickade henne ett sms flera timmar senare, men fick ett svar från en anställd i baren, som skrev att Spierer hade glömt sin mobil där.
Lauren Spierer sågs aldrig till igen.

2015 hittades 22-åriga Hannah Wilson mördad och dumpad på en ödetomt 16 km från Bloomingtons campusområde efter att ha efterlysts. Daniel Messel ställdes inför rätta och dömdes för brottet. Polisen utredde om det kunde finnas samband mellan Spierers försvinnande och mordet på Wilson, men fann inga ledtrådar. Till dags dato har man inga misstänkta och inga nya ledtrådar.

Ben McDaniel

30-årige scubadykaren Ben McDaniel dök i undervattensgrottan vid Vortex Springs (i Florida, ö.a.) den 18 augusti 2010. Han försökte nå en farlig del av grottan genom att manipulera grinden som höll ocertifierade dykare ute. Två anställda vid Vortex Springs dök samtidigt och lade märke till vad McDaniel gjorde. En av männen bestämde att de skulle låta McDaniel ta sig in i grottan för att minimera risken att han skulle skada sig eller drunkna genom att fastna inuti grinden.

Det tog två dagar för samma anställda att inse att McDaniels lastbil aldrig hade lämnat parkeringsplatsen den dag han var nere och dök. De anställda blev oroliga att McDaniel hade drunknat och ringde genast till polisen. Räddningsdykare sökte igenom varje tänkbart hörn av grottan, men kom upp tomhänta. En veterandykare kom tillbaka med nyheter om att Bens kroppsstorlek gjorde det otänkbart att han skulle kunna ha fastnat längre in i grottan.

McDaniels föräldrar utfäste en belöning på 30 000 dollar till den dykare som vågade riskera sitt eget liv för att ta sig ännu djupare in i grottan och hitta deras son. En dykare kan ha antagit utmaningen, men ingen vet säkert. Den dykaren hittades död i grottan.

Nu började konspirationsteorier flukturera. Vissa hävdade att McDaniel hade fejkat sin egen död för att fly undan personliga problem. Andra var säkra på att någon hade mördat McDaniel och gömt hans kropp där den omöjligt skulle gå att finna. Enligt andra teorier hade McDaniel drunknat och hans kropp hade täckts med sand, eller så hade han begått självmord och innan dess tryckt sig in i ett trångt utrymme för att kunna vara säker på att ingen skulle kunna få ut honom.at no one could get him out.
Ben McDaniel är fortfarande försvunnen och hans nära och kära har inte fått något avslut.

Anthonette Cayedito

6 april 1986 kom Penny Cayedito hem till sin lägenhet i Gallup, New Mexico efter en lång arbetsdag. Hennes tre döttrar sov gott och barnvakten gav sig av så snart Penny hade anlänt. Penny hade fortfarande en del att uträtta hemma och kom inte i säng förrän runt 03:00. Hon hade knappt hunnit somna förrän det knackade på dörren. Penny hörde inget, men hennes äldsta dotter Anthonette gjorde det och gick för att öppna. Pennys två yngre döttrar reagerade knappt, utan somnade om.

När familjen vaknade senare på morgonen, var nioåriga Anthonette försvunnen. Penny ringde omedelbart polisen och rapporterade att hennes dotter var borta. En av Anthonettes systrar trodde att det kanske var deras morbror som hade kommit och knackat på, men han avskrevs snart som misstänkt p.g.a. brist på bevis. Grannarna rapporterade att de hade sett en brun skåpbil utanför familjen Cayeditos hem och en man som gick mot huset. Polisen hittade aldrig denna skåpbil.

Ett helt år gick utan att några ledtrådar framkom, när polisen fick ett telefonsamtal från en ung flicka. Hon sade att hon hette Anthonette, att hon hade blivit kidnappad och att hon befann sig i Albuquerque. I bakgrunden kunde man höra en mansröst som frågade: "Vem har sagt att du fick använda telefonen?" Sedan dog linjen. Polisen kunde inte spåra samtalet.
Några år senare kontaktade en servitris i Carson City, Nevada, efter att en tonåring lämnat en lapp under sin tallrik på vilken det stod: "Hjälp mig! Ring polisen." Trots detta hittade polisen inte Anthonette.
Penny Cayedito dog 1999 utan att ha fått återse sin dotter. Fallet är fortfarande öppet.

Mikelle Biggs

Den 2 januari 1999 väntade nioåriga Kimber Biggs och 11-åriga Mikelle Biggs otåligt utanför sitt hus i Mesa, Arizona, på att glassbilen skulle komma. Mikelle cyklade på sin yngre systers cykel. Kimber frös och sade till Mikelle att hon tänkte gå in. Kimber kom tillbaka ut 90 sekunder senare och såg att hennes cykel låg på vägen med framhjulet snurrande. Det fanns inga spår efter Mikelle. Inom en halvtimme var över 1000 personer ute på gatorna och letade efter Mikelle, men det fanns inga vittnen och inga ledtrådar. Fallet blev snart kallt. De enda som utfrågades var familjen Biggs grannar och Mikelles far, vilka alla snart kunde avskrivas som misstänkta.

Åren gick utan några spår efter Mikelle. Sedan, 14 mars 2018, ringde en reporter till polisen i Mesa. Han berättade för polisen att en man hade lämnat in en dollarsedel med en text på. Texten löd: "Jag heter Mikel Biggs. Kidnappad från Mesa. Jag lever." Kimber Biggs var inte övertygad om att anteckningen var autentisk, eftersom hennes systers namn var felstavat. Spåret ledde ingenstans.
När detta skrivs är Mikelle Biggs fortfarande försvunnen. Hennes syster, som nu har en son, säger att det inte går en dag utan att hon hoppas och ber om att Mikelle skall återfinnas välbehållen.

Några blandade mysterier
(översättning av 10 Creepy Mysteries That Are Still Unsolved, Including The Poisoning Of The Titanic Cast av sign. Estelle, senast uppdaterad 15 september 2019)

Mumien som inte var en mumie

År 2000 stred Pakistan, Iran och Afghanistan om rätten till vad de trodde var de mumifierade kvarlevorna av en 2 600 år gammal persisk prinsessa. Mumien hittades av polisen under en räd i en baluchisk hövdings hem i Kharan i Pakistan och skulle säljas för flera miljoner på svarta marknaden. När hon upptäcktes var mumiens huvud prytt med en gyllene krona och det fanns guldutsmyckningar i hennes kista, vilket verkligen gav intrycket att ett verkligt arkeologiskt underverk hade hittats.

Alla var emellertid inte övertygade om att mumien var äkta. Professor Ahmad Dani, chef vid Institutet för Asiatiska Civilisationer i Islamabad, hävdade att han från början hade vetat att mumien inte var vad den ansågs vara.
Han hade inte fel. Efter en detaljerad undersökning av kvarlevorna avslöjades att kroppen inte var 2 600 år gammal och inte en persisk prinsessa. Kistan hon vilade i var inte lika gammal som hennes kropp ansågs vara och mattan hon låg på var kanske bara fem år gammal. Den persiska mumien, kom man fram till, var förmodligen kroppen av ett 21-årigt kvinnligt mordoffer; hennes nacke, käke och rygg var brutna.
Slutligen anvslöjade man, med hjälp av Kol 14-metoden, att offret hade dött 1996. "Mumien" begravdes 2008 utan att man lyckades identifiera offret.

De nederländska studenternas död

Den 1 april 2014 vinkade de holländska studenterna Lisanne Froon och Kris Kremers hej då till den värdfamilj, som tog hand om dem under deras sedan länge planerade resa till Panama, och tog med familjens hund på en promenad nära vulkanen Baru. På Facebook skrev de att de skulle ta en tur runt i staden Boquete innan de gav sig av på vandringsleden.

På kvällen märkte värdfamiljen att hunden hade tassat hem igen, men av de unga kvinnorna fanns inte ett spår. Familjen trodde att de kunde ha bestämt sig för att övernatta vid vandringsleden, så de väntade tills det blev morgon. När de fick reda på att Kris och Lisanne aldrig hade kommit till den privata rundvandring de hade bokat i Boquete, hörde familjen omedelbart av sig till polisen. Kris och Lisannes föräldrar anlände till Panama fem dagar senare och väntade ängsligt på nyheter om sina barn medan polis och detektiver genomsökte skogen i tio dygn.

Det tog tio veckor innan man fick ett genombrott. En kvinna från trakten dök upp hos polisen med en blå ryggsäck som hon hade hittat invid en flod i Boco del Toros-regionen. Inuti ryggsäcken låg Lisannes pass, solglasögon, två bh-ar, en vattenflaska och lite kontanter. Polisen hittade också en kamera och båda flickornas mobiler i ryggsäcken. När de kollade igenom mobilerna, upptäckte de att någon hade försökt ringa polis och beredskapstjänst, i både Panama och Nederländerna, 77 gånger, men det fanns ingen täckning i området, så samtalen gick aldrig fram. På en av mobilerna fanns flera fotografier av vandringsleden och av den omgivande skogen. Det fanns också fotografier, tagna den 8 april, av flickornas ägodelar utspridda över ett stenparti och ett obehagligt foto av Kris bakhuvud, med blod strömmande.

Två månader senare hittade man ben i skogen. DNA-tester visade att benen kom från de två försvunna flickorna. Senare år 2014 förklarades de officiellt döda i en vandringsolycka.
Polisen lyckades aldrig komma fram till hur flickorna dog eller om någon var ansvarig för deras dödsfall.

Leatherman

Historikern Dan DeLuca tillbringade större delen av sitt liv med att forska på en avliden hemlös mans liv. Ända sedan han hittade hans grav på Sparta Cemetery i Ossining, New York, hade DeLuca fascinerats av den man som kallades för Leatherman. Han fick veta att texten på Leathermans gravsten felaktigt refererade till den avlidne som Jules Bourglay från Lyon i Frankrike. Han visste också att Leatherman hade varit ett mysterium för folk i Westchester County och västra Connecticut ända sedan 1850-talet.

Leatherman sades ha haft en underlig ritual som bidrog till en stor del av spekulerandet som omgav honom. En gång i månaden vandrade han 58 mil mellan floderna Hudson och Connecticut. Eftersom han var hemlös, var han väldigt blygsamt klädd i lapptäcksplagg och skor av träbitar. Han talade nästan aldrig med någon. Han sov i skogen och ibland i grottor, men uppehöll sig aldrig inne i någon byggnad i mer än några minuter. Han bad ofta om mat när han passerade en bondgård och invånarna häpnade över hans aptit, då han kunde äta enorma mängder medan han stod kvar i dörröppningen.

Pressen började följa Leathermans vandringar och skrev om hans resor i över 30 år. I modern tid har forskningen om denne mystiske man fortsatt. Pearl Jam fängslades av mysteriet och skrev en sång om honom. Fortfarande vet ingen vad Leatherman egentligen hette, hur gammal han var, var han föddes eller var han växte upp.

Har det här sjömonstret från Kanada tagits upp?

For generations, a mythical beast has been said to lurk in the depths of Okanagan Lake. But now a new view on British Columbia’s most revered serpent is taking hold.

http://www.bbc.com/travel/story/2020030 ... nagan-lake

slackern skrev:Har det här sjömonstret från Kanada tagits upp?

For generations, a mythical beast has been said to lurk in the depths of Okanagan Lake. But now a new view on British Columbia’s most revered serpent is taking hold.

http://www.bbc.com/travel/story/2020030 ... nagan-lake

Nej, men jag känner till det!

Nina Craigmiles blodbestänkta krypta

Nina Craigmiles var barn till Myra Adelia Thompson Craigmiles och John Henderson Craigmiles och föddes 5 augusti 1864. Under uppväxten älskade hon att åka med häst och vagn. Under en åktur tillsammans med farfadern på Sankt Lukas dag 1871, träffades vagnen de åkte i med full kraft av ett framrusande tåg när de skulle ta sig över järnvägen. Sjuåriga Nina dödades omedelbart.
Under familjens sorgeperiod, ändrade Ninas far sitt testamente och inkluderade en klausul som sade att han ville begravas i det mausoleum där Ninas aska vilade. John Craigmiles ordnade även så att en episkopalkyrka till Ninas minne byggdes intill mausoleet. Kyrkan fick heta St. Lukes' Memorial Episcopal Church och stod klar 1872.

John dog 1899 och begravdes, som han hade önskat, i Ninas mausoleum. En kort till senare började röda fläckar dyka upp på mausoleets utsida. Försök att gnugga bort fläckarna misslyckades och när man bytte ut marmorblocken, dök fläckarna upp i alla fall.
I modern tid har folk sett en liten spökflicka i 1800-talskläder leka utanför mausoleet. De röda fläckarna, som många tror är blod, går fortfarande att se på Craigmiles Mausoleum i Cleveland, Tennessee, och turister älskar att höra historien. Men vad som orsakar fläckarna är fortfarande ett mysterium.

Mels bottenlösa hål

21 februari 1997 deltog en lyssnare som gäst i Coast to Coast AM with Art Bell (ett radioprogram om paranormala företeelser, ö.a.) Mannen sade att han hette Mel Waters och började berätta en historia som påminde om Jurtjyrkogården. Waters hävdade att ett mystiskt hål hade dykt upp på hans ägor i ett lantligt område 14 km från Ellensburg i Kittitas County, Washington. Han berättade vidare att hålet var över 9 000 meter djupt och kunde återuppväcka döda djur. Waters hävdade även att federala myndigheter hade lagt beslag på hans mark, hävdat äganderätt över hålet och betalat honom för att han skulle bosätta sig i Australien.

Waters var med i programmet på nytt 2000 och 2002, men strax därefter rapporterade en lokal tidning att ingen med namnet Mel Waters någonsin hade bott vid Manastash Ridge nära Ellensburg. De flesta människor avskrev hela historien som en instabil mans tokerier och tänkte inte mer på det mystiska hålet.
Men 2008 hävdade en medicinman vid namn Red Elk att han mycket väl kände till det mystiska hålet och att det kunde få eld att brinna. Han hävdade också, bisarrt nog, att hålet kunde koka ett får levande och sedan få en försegling i den engelska originaltexten står det seal, men jag förmodar att de inte menar en säl...) att dyka upp inuti det kokta fåret.

Än i dag vet ingen vem Mel Waters egentligen var och varför han var med i radio tre gånger för att berätta en historie som bara bekräftats en enda gång av en enda person. Det finns emellertid fortfarande personer som tror att historien är sann och tar sig tid att vandra runt i Manastash-området i hopp om att hitta det mystiska hålet i marken.

Ett mystiskt försvinnande i Rom

När 15-åriga Emanuela Orlandi hade avslutat andra året på gymnasiet i Rom 1983, valde hon att fortsätta ta lektioner i tvärflöjt på skolan Tommaso Ludovico da Victoria. Den 22 juni 1983 bad Emanuela sin bror Pietro att ta bussen med henne till musikskolan, men han hade andra åtaganden. Hon kom för sent till lektionen den dagen och ringde senare till sin syster för att berätta att hon hade fått erbjudande om arbete som representant för Avon Cosmetics.
Den representant som hade erbjudit henne arbete hade pratat med henne före musiklektionen, vilket var anledningen till att Emanuela hade blivit försenad. Senare den dagen berättade Emanuela för en kompis om jobbet, innan hon hoppade in i en BMW och försvann. Sedan dess har ingen sett Emanuela Orlandi.

Många falska ledtrådar dök upp under årens lopp, liksom en mängd teorier om vad som kunde ha hänt den unga flickan. Vissa tror att hon rövades bort av en bulgarisk nyfascistisk ungdomsorganisation, andra att hon bor med en grupp muslimer i Paris. Det finns även mer bisarra teorier, som att hennes kidnappning var del i en plott för att döda Johannes Paulus II eller t.o.m. att det fanns kopplingar till Roms undre värld.

2017 påstod en italiensk journalist att han hade stulit ett dokument från Vatikanen som hävdade att denna hade arrangerat Emanuelas försvinnande. Vatikanen gick genast ut och sade att detta var "fake news".
I juli 2019 öppnade Vatikanen två tyska 1800-talsprinsessors gravar på Collegio Teutonicos kyrkorgård efter ett anonymt tips om att Emanuelas kvarlevor var begravda i dem. I stället visade sig gravarna vara helt tomma, vilket betyder att prinsessornas kvarlevor också saknas. Under utgrävningarna hittade man två uppsättningar ben under ett stenblock och dessa ska nu undersökas.

https://twitter.com/i/status/1239989602062139394

Alltså vad i helsike är det här?!

Kathy Hobbs föraning

När Katherine Marie Hobbs var åtta år, skilde sig hennes föräldrar. Som om det inte var tillräckligt jobbigt för den unga flickan, dog hennes bästa vän medan de båda gick i mellanstadiet. Strax efter detta började Katherine, eller Kathy, som hennes familj kallade henne, att ha otäcka föraningar om att hon inte skulle bli äldre än 16 år. Kathy och hennes syster Theresa flyttade till en förort till Las Vegas med sin mamma, där Kathy fick nya vänner och så småningom vaknade till sin sextonårsdag den 20 april 1987, mycket lättad över att ingenting hemskt hade hänt henne.
Allt eftersom dagarna gick efter hennes födelsedag, blev Kathy allt mer övertygad om att hennes föraningar bara hade varit hennes livliga fantasi.

Den 23 juli 1987 gick Kathy hemifrån för att köpa en roman i den lokala butiken några kvarter bort. Hennes mamma pussade henne adjö utifall att hon skulle ha hunnit somna innan Kathy kom hem igen. Nästa morgon knackade Kathys mamma på hennes sovrumsdörr bara för att upptäcka att rummet var tomt. Kathy hade inte kommit hem igen. Hennes mamma fyllde genast i en efterlysningsrapport. Nio dagar senare hittade en vandrare Kathys kropp nära Lake Mead. När polisen tillkallades, upptäckte de att flera stenblock i närheten av mordplatsen var fläckade med Kathys blod, vilket tydde på att flickan hade blivit slagen i huvudet upprepade gånger. Nyheterna gjorde Kathys mor och syster helt förtvivlade.

När de en tid senare städade ur hennes sovrum, hittade de brev som Kathy hade skrivit, ett till varje familjemedlem. Breven var daterade en månad före Kathys sextonårsdag. I dem skrev hon att hon älskade dem väldigt mycket och att de inte skulle bli ledsna över hennes död.

Mordet på Kathy Hobbs är fortfarande inte löst, men en seriemördare vid namn Michael Lee Lockhart var huvudmisstänkt och blev så småningom avrättad för ett annat mord.

Titanic-förgiftningen

Under den sista dagen av filmandet av Titanic, i Nova Scotia, blev James Cameron plötsligt oförklarligt sjuk och förvirrad. När han började kräkas, insåg han att något var väldigt fel. Så snart han kom tillbaka till inspelningen, fick han veta att han inte var den enda som kände sig underlig, eftersom personer både bland skådespelarna och filmteamet kräktes och grät - eller skrattade. På Dartmouth General Hospital blev det hela ännu underligare när en person i filmteamet högg Cameron i ansiktet med en kulspetspenna medan andra började stjäla lediga rullstolar och köra fram och tillbaka i sjukhuskorridorerna. Cameron, som blödde från såret i ansiktet, kunde inte sluta skratta.

Så snart sjukhuspersonalen hade uteslutit matförgiftning, insåg de att den fisksoppa som över 60 personer hade ätit av hade spetsats med P.C.P. (fencyklidin, eller angel dust, ö.a.). Det förekom massor av teorier; en av dessa var att en avskedad teammedlem hade försökt hämnas genom att förgifta maten. Fallet lades ned 1999 eftersom man inte hade några misstänkta, men mysteriet kvarstår.

Miniatyrkistorna

1836 gav sig några pojkar av tll Arthur's Seat i Edinburgh, Skottland, för att jaga kaniner. De hittade en undanskymd grotta, tyckte att det var spännande och bestämde sig för att krypa in. Efter att ha flyttat stenarna som täckte ingången, hittade de 17 miniatyrkistor, var och en med en liten trädocka inuti. Dockorna hade stora ögon och var klädda i bomullskläder. När upptäckten avslöjades i tidningen Scotsman, nämndes i artikeln att kistorna var dekorerade för begravning och det verkade som om de nyligen hade placerats i grottan.
Liksom alltid är fallet med oförklarliga upptäckter, uppkom många olika teorier som skulle försöka förklara kistorna. Vissa personer trodde att det var några barn som ville spela ett spratt, medan andra funderade på om häxor kunde ha använt kistorna i ritualer. Ännu en teori gick ut på att kistorna kunde ha varit en del av en uråldrig sed som skulle ge sjömän som drunknat till havs en kristen begravning. En dunkel teori föreslog att kistorna kunde ha varit en hyllning till mördarna William Burke och William Hare som mördade sjutton personer.
Kistornas syfte och vem som placerade dem där är fortfarande ett mysterium.

Munken utan händer

2017 gjorde arkeologer en häpnadsväckande upptäckt av ett medeltida delfinskelett på en liten ö utanför Guernseys kust (Gurensey är en av kanalöarna, ö.a.). Året efter gjorde de en ännu mer fantastisk upptäckt: ett manligt skelett utan händer. Efter en undersökning upptäckte man att mansskelettet, som troddes ha varit en munk, hade begravts mycket senare i tiden än delfinen och att de två incidenterna inte hade något samband.
Arkeologer trodde från början att den lilla ön, Chapelle Dom Hue, hade varit mycket större och hem för en liten grupp munkar under medeltiden. En av teorierna som omgav det mystiska skelettet var att munken hade lidit av spetälska och därför hade förlorat sina händer. Vissa experter menade emellertid att detta inte är troligt och tror inte att mannen var en munk, eftersom detaljerna på skelettets kläder indikerade att kroppen kan ha begravts på 1600-talet, långt efter att ön var bebodd av munkar. Skelettupptäckten är för tillfället ett mysterium, eftersom experter fortfarande håller på att undersöka kvarlevorna och följa en annan teori som går ut på att mannen kan ha varit en sjöman som dog till havs och kastades över bord innan han spolades upp på ön.

(Men delfinen då? Hur var det med den? Ö.a.)

Kahlokatt skrev: Han hävdade också, bisarrt nog, att hålet kunde koka ett får levande och sedan få en försegling i den engelska originaltexten står det seal, men jag förmodar att de inte menar en säl...) att dyka upp inuti det kokta fåret.

Jag tror att i det här fallet betyder seal sigill.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sigill

slackern skrev:

Kahlokatt skrev: Han hävdade också, bisarrt nog, att hålet kunde koka ett får levande och sedan få en försegling i den engelska originaltexten står det seal, men jag förmodar att de inte menar en säl...) att dyka upp inuti det kokta fåret.

Jag tror att i det här fallet betyder seal sigill.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sigill

Ja, det låter troligt.