Grattis!

Hej igen!

Hur menar du med Grattis?

Att det gick bra med pojkvännens mamma, jag uppfattade det som om du slapp den konflikt du befarade!

Hej igen!
Jo,jag slapp ju den i går!

Ska jag försöka bygga upp en relation med henne eller bara träffas vid högtider som tex jul?

Jag känner mig fortfarande frustrerad över de saker hon tidigare har sagt till mig och tidigare uppförande.

Tack på förhand!

Eftersom det gick bra igår så kan det ju faktiskt vara så att hon börjat släppa på sin negativa syn på dig så min rekommendation är att du låter det gå en tid nu och ser om det dyker upp fler tillfällen då ni träffas. Både du och hon verkar ju förändrats till det bättre.

Ge henne de chanserna så länge som det funkar för dig, inte minst för din pojkväns skull.

Hej igen!

Jag tycker som sagt att hon har skärpt till sig lite men en visst motstånd till henne hos mig finns fortfarande kvar( kan inte komma i från det)

Men framöver om en situation skulle uppstå hur löser jag det då?

Kan jag visa för henne på något tydligt sätt att jag och min kille kommer att vara tillsammans långt tid framöver?

Tack på förhand!

blue30 skrev:Men framöver om en situation skulle uppstå hur löser jag det då?

Jag tror du ska låta det hela "rulla på" från och med nu. Precis som Miche så klokt skrev ovan så verkar det ju som att din svärmor har börjat släppa sin negativa syn på dig

blue30 skrev:Kan jag visa för henne på något tydligt sätt att jag och min kille kommer att vara tillsammans långt tid framöver?

Du behöver säkert inte visa henne det på något särskilt sätt. Får man tipsa dig om att bara inte "göra en höna av en fjäder" i och av det som hänt?

Lycka till så jättemycket, önskar jag er!

Hej i gen!

Jag försöker att bjuda till så gott jag kan när det gäller henne även om hon tidigare har burit sig illa mot mig.

Som jag känner vill jag på sikt flytta i hop med min kille i en gemensam lägenhet även om det sen råkar vara svårt för henne att acceptera det.

Skulle kännas som en seger för mig på något sätt.

Tack på förhand!

Hallå blue30!

Jag tycker du är duktig och stark som börjat lägga det negativa omkring din svärmor bakom dig. Bra gjort!

Och skulle du och din kille flytta ihop i gemensam lägenhet är det ju inte er sak att få henne att acceptera det.

Varm omtanke till er båda!

Hej igen!

Mitt mål är ju som sagt på sikt att jag och min kille flyttar i hop i en gemensam lägenhet där min killes mamma inte har några befogenheter att tvinga mig flytta om förhållandet mot förmodan tar slut i gen.

Men det kändes som sagt ganska bra i går men gillar fortfarande inte henns sätt att skoja med folk.

Tack på förhand!

blue30:

Självklart kan din svärmor inte kräva att få styra sådant som rör ditt och din killes boendeförhållande om/när ni flyttar ihop. Tycka kan hon ju alltid göra, men hon kan aldrig bestämma att ni ska göra "så eller så" när det gäller ert boende. Kanske kan det "göra ont" i henne, men det är ni inte "juridiskt" skyldiga att rätta er efter. Och inte "socialt" skyldiga heller.

Lycka till så mycket, ni båda!

Såg en lag som kan vara värd att känna till:

WP: Samboförhållande / Övertagande av bostad i vissa fall

"Vid bodelning av samboegendom är regelverket så att man eftersträvar att den sambo som bäst behöver bostaden får behålla denna.

Även i fall där den gemensamma bostaden inte är samboegendom så finns motsvarande trygghetsregel. En sambo kan således vid behov ha rätt att överta den gemensamma bostaden (hyresrätt eller bostadsrätt) från den andra sambon. Om samborna inte har barn tillsammans gäller dock detta endast om synnerliga skäl föreligger.[10]"

Hej igen!

Men med tanke på det jag gjorde mot min kille för länge sedan hade hon då rätt att tvinga mig att flytta eller gjorde hon fel?

Hur undviker jag framöver att liknande situation uppstår?

Tack på förhand!

Du behöver inte skriva "Hej igen!" och "Tack på förhand!" i varje meddelande.

I övrigt så är det den som står på kontraktet som äger bostaden, precis som förut. Samt i barnlösa förhållanden endast i synnerliga fall då bostaden kan påverkas. Skulle det finnas gemensamma barn så brukar kvinnan få vårdnaden och därmed ändå vara i besittning av bostaden.

blue30 skrev:Men med tanke på det jag gjorde mot min kille för länge sedan hade hon då rätt att tvinga mig att flytta eller gjorde hon fel?

Vi vet ju inte vad du gjorde, eller hur situationen var i stort.

Vem stod på kontraktet, betalade ni båda lika mycket, hade ni någon som borgade för er, skötte ni hyran och om inte- vems var felet?
Lurade du din pojkvän på pengar? Behöll du hyran för egen del?
Hamnade ni i någon skuldfälla?
Köpte ni prylar på avbetalning och vem stod som ägare?

Jobbade någon av er?
Om ni jobbade, vem bodde närmast jobbet och kanske hade störst behov av bostaden?

Vi vet ju ingenting om hur det gick till.
Det vore intressant att få ta del av din "svärmors" syn på er situation. Nu har vi bara din och den är ju subjektiv.

Se till att ni båda står på hyreskontraktet och att ni båda betalar hyran.

Din "svärmor" kan aldrig tvinga dig att flytta om det inte finns väldigt speciella skäl. Kanske kan hon agera i sin son intresse om han står under förmyndarskap eller om hon är godeman åt honom. Eller om han var omyndig då ni bodde ihop.

plåtmonster skrev:I övrigt så är det den som står på kontraktet som äger bostaden, precis som förut

Jag tror att allt som finns att säga i frågan finns i tråden, och det flera gånger om ...

Hej!

Vad ska jag göra när mina föräldrar inte står på min sida i detta utan blir arga på mig när jag skriver och säger vad jag känner?

Om dom inte kan det ska jag då bryta kontakten med mina föräldrar?

blue30

blue30 skrev:Hej!

Vad ska jag göra när mina föräldrar inte står på min sida i detta utan blir arga på mig när jag skriver och säger vad jag känner?

Om dom inte kan det ska jag då bryta kontakten med mina föräldrar?

blue30

Jag tror inte att vi kan svara på sådana frågor här. Det låter som om du skulle prata med någon professionell, en psykolog eller liknande.

Henkkalexi skrev:Jag tror inte att vi kan svara på sådana frågor här. Det låter som om du skulle prata med någon professionell, en psykolog eller liknande.

Tror jag med.
Frågan är för stor och vi här vet ju ingenting om era relationer.

Att ge råd utan att ha mycket god kunskap om de inblandade kan få stora konsekvenser.

Hej i gen!

Jag funderar som sagt mycket över detta och känns ju inget kul alls när ens föräldrar inte står på ens sida utan blir arga om jag skriver eller talar om hur jag känner.

Min pappa fick ett raseri utbrott i går sa: om du inte sluter skriva om detta så kommer jag inte att vilja träffa dig.

Så återstår det för mig att ta kontakt med en bra Psykolog och prata om detta för att komma fram till en bra lösning?

För detta har pågått länge nu och vet snart inte vad det finns för utväg än att låta min killes mamma segra?

blue30

blue30 skrev:Så återstår det för mig att ta kontakt med en bra Psykolog och prata om detta för att komma fram till en bra lösning?

Japp!

Till Calima: vilket av det?

blue30

blue30 skrev:Så återstår det för mig att ta kontakt med en bra Psykolog och prata om detta för att komma fram till en bra lösning?

Att ta kontakt med en psykolog, prata om era problem och nå fram till en lösning.

blue30 skrev:Till Calima: vilket av det?

Se mina senaste två inlägg.