Jag ska försöka göra inlägget kort.

Jag har träffat en kille med Asperger i 8 månader, distansen är på 80 mil så vi har inte riktigt träffats så mycket.
Han är väldigt ensam av sig och har inte direkt vanor med relationer, han är en typ där han vill vara ifred när det blir för mycket i huvudet.
Han har sina rutiner och sina intressen, men inte van med det här vi har.


Nu har jag varit hos honom i 9 dagar, jag började märka att det var något, han började känna sig sjuk, men jag tror mer att det berodde på att det blev för mycket för honom. Han behövde sitt space, men han uttryckte det på ett sånt konstigt sätt så jag tog honom helt fel för jag kände att han inte ville ha mig där överhuvudtaget, han var alltså villig att skicka hem mig på natten när jag har 80 mil hem, jag förklarade då att låter du mig åka nu så kommer jag inte orka vara kvar, jag visste inte hur jag skulle reparera skadan jag fick.
Men nu i efterhand när jag själv lugnat ner mig insett och förstått att han behöver bara sitt space, men kan inte riktigt uttrycka det.

Nu tror han att jag dumpat honom.
Jag når honom inte, han säger att han inte bryr sig, samma kväll detta hände så stängde han ner alla sina känslor,
Jag har försökt förklarat på ett enkelt sätt hur jag menade med allting.
Men de går inte, jag sitter här med sån ångest för jag vet att jag inte dumpade honom men han tog det så.

Vad ska jag göra? Jag vill verkligen inte släppa den här mannen, jag vill få honom att förstå att det inte är så som han menar.
Jag får bara till svar ” glöm mig du gjorde ditt igår , de blir inget mer ”

Han har lämnat mig gång på gång, men jag har alltid stått kvar vilket han vet om men jag var inte värd en chans?
Hur ska jag tolka den här situationen, hur ska jag göra?
Han har inte tagit bort mig nånstans, men jag vill verkligen inte ge upp, ska jag ta hans ord på allvar eller hur ska jag göra,
( kan också intyga att våra bråk vi haft har inte berott på oss själva utan andra som lagt näsan i blöt )

Gissar att du i hans ögon har gått för långt på något sätt och därför behöver han vara ensam för att kunna starta om, det enda som du kan göra är att vara kvar på hans villkor - du är ju ändå i hans hem - och inte försöka förklara hur du känner eller varför du känner som du gör; han orkar ändå inte ta in det och slår då ifrån sig och blir kall.

atoms skrev:Gissar att du i hans ögon har gått för långt på något sätt och därför behöver han vara ensam för att kunna starta om, det enda som du kan göra är att vara kvar på hans villkor - du är ju ändå i hans hem - och inte försöka förklara hur du känner eller varför du känner som du gör; han orkar ändå inte ta in det och slår då ifrån sig och blir kall.

Jag valde att åka hem dagen efter. Han tror verkligen att jag har dumpat honom vilket jag inte giort.
Jag har verkligen försökt och förklarat, men han slår bara bort allting och har ” bestämt ” sig för att jag sagt så.
Hur ska jag göra?

Tmvh123 skrev:

atoms skrev:Gissar att du i hans ögon har gått för långt på något sätt och därför behöver han vara ensam för att kunna starta om, det enda som du kan göra är att vara kvar på hans villkor - du är ju ändå i hans hem - och inte försöka förklara hur du känner eller varför du känner som du gör; han orkar ändå inte ta in det och slår då ifrån sig och blir kall.

Jag valde att åka hem dagen efter. Han tror verkligen att jag har dumpat honom vilket jag inte giort.
Jag har verkligen försökt och förklarat, men han slår bara bort allting och har ” bestämt ” sig för att jag sagt så.
Hur ska jag göra?

Jag kan inte se att du har något annat val än att vänta in honom.

detta är ett klassiskt problem, har jag lärt mig nu. ofta i relationerna, som är med icke-aspie tjejer så blir det problem i form av att jag bara inte orkar, och rätt spontant behöver otroligt mkt space. det finns inga bra sätt att förklara det på, för tjejerna tar det som att man "hatar att vara med dom" lr att dom är jobba osv, och jag kan anta att det är samma åt andra hållet.

nu kan jag bara tala för mig själv, men under otroligt många relationer har jag lärt mig en sak: att jag behöver min totala bubbla flera ggr i veckan. om något stör bubblan så blir Allt annat även omöjligt, tom saker som att gå till affären. det är komplicerat, så komplicerat. men man får ta det för vad det är

Du har två val och inget av dom är troligtvis särskilt angenämt ,antingen accepterar du hans aspighet och lär dig att leva med allt vad det innebär eller så kommer du till en slutsats att han är alldeles för aspig och du inte kan förlika dig med hans aspighet och hålla på och anpassa dig till han 24/7 och gör slut.

rasta skrev:detta är ett klassiskt problem, har jag lärt mig nu. ofta i relationerna, som är med icke-aspie tjejer så blir det problem i form av att jag bara inte orkar, och rätt spontant behöver otroligt mkt space. det finns inga bra sätt att förklara det på, för tjejerna tar det som att man "hatar att vara med dom" lr att dom är jobba osv, och jag kan anta att det är samma åt andra hållet.

nu kan jag bara tala för mig själv, men under otroligt många relationer har jag lärt mig en sak: att jag behöver min totala bubbla flera ggr i veckan. om något stör bubblan så blir Allt annat även omöjligt, tom saker som att gå till affären. det är komplicerat, så komplicerat. men man får ta det för vad det är

Jag har förstått att han behöver sin tid, han är inte heller van med att ha någon hemma hos sig. Så 9 dagar blev kanske lite väl för mycket, obekvämt för honom helt enkelt.
Så de va just därför jag erbjöd mig att åka hem, men att han var villig att låta mig köra 80 mil på natten var lite väl så jag tog de fel och sa saker.

Hur kan man nå honom? Han har ännu bestämt sig för att det är slut för de va de orden han fattade mig som

Paladinen skrev:Du har två val och inget av dom är troligtvis särskilt angenämt ,antingen accepterar du hans aspighet och lär dig att leva med allt vad det innebär eller så kommer du till en slutsats att han är alldeles för aspig och du inte kan förlika dig med hans aspighet och hålla på och anpassa dig till han 24/7 och gör slut.

Hur menar du exakt nu?
Jag har inga problem med att anpassa mig efter honom, få jag tidigare haft en relation med just så här.
Jag vet inte bara hur jag ska nå honom, jag förklarade allting för honom igår, det här är en kille med svår psykisk ohälsa, depression på det hela. Men han har bara stängt av allting, jag får inte någon respons överhuvudtaget

Tmvh123 skrev:

Paladinen skrev:Du har två val och inget av dom är troligtvis särskilt angenämt ,antingen accepterar du hans aspighet och lär dig att leva med allt vad det innebär eller så kommer du till en slutsats att han är alldeles för aspig och du inte kan förlika dig med hans aspighet och hålla på och anpassa dig till han 24/7 och gör slut.

Hur menar du exakt nu?
Jag har inga problem med att anpassa mig efter honom, få jag tidigare haft en relation med just så här.
Jag vet inte bara hur jag ska nå honom, jag förklarade allting för honom igår, det här är en kille med svår psykisk ohälsa, depression på det hela. Men han har bara stängt av allting, jag får inte någon respons överhuvudtaget

Precis som jag sa att antingen får du acceptera situationen och vänta ut honom och göra allt på hans villkor eller så säger du till dig själv att detta funkar inte på grund av hans asperger släpper taget och går vidare i livet.

Paladinen skrev:

Tmvh123 skrev:

Paladinen skrev:Du har två val och inget av dom är troligtvis särskilt angenämt ,antingen accepterar du hans aspighet och lär dig att leva med allt vad det innebär eller så kommer du till en slutsats att han är alldeles för aspig och du inte kan förlika dig med hans aspighet och hålla på och anpassa dig till han 24/7 och gör slut.

Hur menar du exakt nu?
Jag har inga problem med att anpassa mig efter honom, få jag tidigare haft en relation med just så här.
Jag vet inte bara hur jag ska nå honom, jag förklarade allting för honom igår, det här är en kille med svår psykisk ohälsa, depression på det hela. Men han har bara stängt av allting, jag får inte någon respons överhuvudtaget

Precis som jag sa att antingen får du acceptera situationen och vänta ut honom och göra allt på hans villkor eller så säger du till dig själv att detta funkar inte på grund av hans asperger släpper taget och går vidare i livet.

Pga andra grejer som hänt så vill jag inte svika honom, han har mer än bara asperger, svår psykisk ohälsa och en djup depression, så det är kaos i hans huvud.
Jag vet bara inte hur jag ska tolka hans signaler nu, jag vet bara inte om han menar allvar att det är över.

Tmvh123 skrev:

Paladinen skrev:

Tmvh123 skrev:Hur menar du exakt nu?
Jag har inga problem med att anpassa mig efter honom, få jag tidigare haft en relation med just så här.
Jag vet inte bara hur jag ska nå honom, jag förklarade allting för honom igår, det här är en kille med svår psykisk ohälsa, depression på det hela. Men han har bara stängt av allting, jag får inte någon respons överhuvudtaget

Precis som jag sa att antingen får du acceptera situationen och vänta ut honom och göra allt på hans villkor eller så säger du till dig själv att detta funkar inte på grund av hans asperger släpper taget och går vidare i livet.

Pga andra grejer som hänt så vill jag inte svika honom, han har mer än bara asperger, svår psykisk ohälsa och en djup depression, så det är kaos i hans huvud.
Jag vet bara inte hur jag ska tolka hans signaler nu, jag vet bara inte om han menar allvar att det är över.

Nej det är ju svårt att veta , men om du frågar om h han vägrar svara så är det ju bara att gå vidare . Du kan ju inte sitta och vänta på ett svar som kanske aldrig kommer

Paladinen skrev:

Tmvh123 skrev:

Paladinen skrev:
Precis som jag sa att antingen får du acceptera situationen och vänta ut honom och göra allt på hans villkor eller så säger du till dig själv att detta funkar inte på grund av hans asperger släpper taget och går vidare i livet.

Pga andra grejer som hänt så vill jag inte svika honom, han har mer än bara asperger, svår psykisk ohälsa och en djup depression, så det är kaos i hans huvud.
Jag vet bara inte hur jag ska tolka hans signaler nu, jag vet bara inte om han menar allvar att det är över.

Nej det är ju svårt att veta , men om du frågar om h han vägrar svara så är det ju bara att gå vidare . Du kan ju inte sitta och vänta på ett svar som kanske aldrig kommer

Han svarar på de mesta men inte när de gäller känslor eller oss, han är mestadels tyst och vill vara ifred.

Jag tycker Paladinens råd är bra. Det blir ju inte bättre, asperger har man livet ut. Det är en fin tanke att inte vilja svika någon och det är lätt att tänka så när en person uppenbarligen har svårigheter. Men skulle han verkligen vilja att du blev bitter och fick honom att känna sig värdelös längre fram?

WallE skrev:Jag tycker Paladinens råd är bra. Det blir ju inte bättre, asperger har man livet ut. Det är en fin tanke att inte vilja svika någon och det är lätt att tänka så när en person uppenbarligen har svårigheter. Men skulle han verkligen vilja att du blev bitter och fick honom att känna sig värdelös längre fram?

Hur menar du att känna honom värdelös ? För han känner sig redan värdelös, hans självförtroende är i botten. Och jag vill verkligen försöka nå honom, jag vill honom inget illa

Tmvh123 skrev:Hur menar du att känna honom värdelös ? För han känner sig redan värdelös, hans självförtroende är i botten. Och jag vill verkligen försöka nå honom, jag vill honom inget illa

Du kan inte nå honom som det ser ut nu, och även om du inte vill honom illa så är ditt beteende kontraproduktivt. Det är mycket möjligt att du gör honom illa genom att fortsätta kontakta honom, du borde vänta ett tag.

Tmvh123 skrev:

WallE skrev:Jag tycker Paladinens råd är bra. Det blir ju inte bättre, asperger har man livet ut. Det är en fin tanke att inte vilja svika någon och det är lätt att tänka så när en person uppenbarligen har svårigheter. Men skulle han verkligen vilja att du blev bitter och fick honom att känna sig värdelös längre fram?

Hur menar du att känna honom värdelös ? För han känner sig redan värdelös, hans självförtroende är i botten. Och jag vill verkligen försöka nå honom, jag vill honom inget illa

Du är uppenbarligen missnöjd med hans reaktioner och hur han tar sig an parlivets problem. Du ber om hjälp på ett internetforum när vi inte ens är i den situationen. Frågan är väl kanske inte om du sårar honom, utan ifall han får dig att tröttna i längden och att du då belastar honom för det och att han känner sig ännu mera värdelös. I längden så sliter folk på varandra, autism är inte ett litet MEN. Nu vet jag ju inte hur seriöst du ser på er men utgår från att du kanske vill ha en framtid med honom.

Tmvh skrev: jag förklarade då att låter du mig åka nu så kommer jag inte orka vara kvar, jag visste inte hur jag skulle reparera skadan jag fick.

För mig verkar det som att du ställde ett ultimatum. Kanske i ett uppbragt tillstånd. Och nu går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över. En känslostorm grep hjärtat och förgiftade tungan. Ack ve, dessa förflugna ord! Lite så?

En stor del av att vara vuxen är att ta ansvar för sina val. Och att tänka efter INNAN man sticker världen i brand. Alla val får konsekvenser. Att göra dramatiska utspel, ställa ultimatum och uppföra sig som en velig fjortis kommer inte fungera.

RapeRegs skrev:

Tmvh skrev: jag förklarade då att låter du mig åka nu så kommer jag inte orka vara kvar, jag visste inte hur jag skulle reparera skadan jag fick.

För mig verkar det som att du ställde ett ultimatum. Kanske i ett uppbragt tillstånd. Och nu går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över. En känslostorm grep hjärtat och förgiftade tungan. Ack ve, dessa förflugna ord! Lite så?

En stor del av att vara vuxen är att ta ansvar för sina val. Och att tänka efter INNAN man sticker världen i brand. Alla val får konsekvenser. Att göra dramatiska utspel, ställa ultimatum och uppföra sig som en velig fjortis kommer inte fungera.

Eller så skaffar man inte ett förhållande med en aspis som inte kan tolka fullt rationella känslor.

Hej

Han har väl förmodligen kört slut på sig själv pga att han inte känner sig själv såpass bra ännu och hur han fungerar i en relation? Tillslut fick han ett utbrott och visste eller klarade inte hur han skulle kommunicera ut det på ett bra sätt, kanske?
Han kunde kanske inte sätta gränser för sig själv för hur intensivt och länge ni skulle ses sist?

Vissa kan ses 9 dagar bara man ser till att man ger varandra viss egentid t ex vissa halv-eller heldagar.
Vissa kan vara tillsammans länge om man ser till att viss del av tiden är tyst tid, när man bara är nära varandra men tysta. Vissa orkar endast en dag tillsammans med någon då och då, och då med x antal dagar vila före resp innan dagen man är tillsammans. Det ser jätteolika ut för olika med AS vad som tar och ger energi. För att en relation ska vara hållbar på sikt måste den nog ge så pass mkt att övriga vardagsaktiviteter orkas med.

Om ni får kontakt igen kan det vara värdefullt att kommunicera mycket om olika anpassningar ni kan göra i ert umgänge så att båda mår bra Ödmjukhet för att det kan ta lite tid och för varandra är nog viktigt.

Flinta skrev:Hej

Han har väl förmodligen kört slut på sig själv pga att han inte känner sig själv såpass bra ännu och hur han fungerar i en relation? Tillslut fick han ett utbrott och visste eller klarade inte hur han skulle kommunicera ut det på ett bra sätt, kanske?
Han kunde kanske inte sätta gränser för sig själv för hur intensivt och länge ni skulle ses sist?

Vissa kan ses 9 dagar bara man ser till att man ger varandra viss egentid t ex vissa halv-eller heldagar.
Vissa kan vara tillsammans länge om man ser till att viss del av tiden är tyst tid, när man bara är nära varandra men tysta. Vissa orkar endast en dag tillsammans med någon då och då, och då med x antal dagar vila före resp innan dagen man är tillsammans. Det ser jätteolika ut för olika med AS vad som tar och ger energi. För att en relation ska vara hållbar på sikt måste den nog ge så pass mkt att övriga vardagsaktiviteter orkas med.

Om ni får kontakt igen kan det vara värdefullt att kommunicera mycket om olika anpassningar ni kan göra i ert umgänge så att båda mår bra Ödmjukhet för att det kan ta lite tid och för varandra är nog viktigt.

Tack för svaret! Ja han har varit mentalt utbränd i flera år, så han är väldigt ” svag ” i psyket. Skiter gärna i allt när det blir något jobbigt för honom.
Och jag kan tyvärr inte få honom att ändra känslan jag gav, han verkligen tog illa upp och trodde jag dumpade honom. Så jag får inte bort hans känsla, jag själv har troligtvist adhd så har jag så svårt med att kontrollera tankarna , och så svårt att förstå.

Nu har jag Asperger själv och dejtade en kvinna som hade autistiska drag, det påminner lite om det. Att jag lyckades fullständigt dränera henne på energi med mitt agerande, så att hon inte längre ville veta av mig. Jag trodde det var slut men bara dagar senare kontaktade hon mig igen och vi fortsatte umgås. Så det blev kanske bara för mycket på kort tid och han måste ta igen sig.

Det jag skulle göra är att kanske säga det som är uppenbart men ändå inte, att säga "om jag hade dumpat dig, hade jag inte varit kvar här". Att påpeka att hans upplevelse inte stämmer överens med verkligheten, du är fortfarande kvar med honom.

Dalaberger skrev:Nu har jag Asperger själv och dejtade en kvinna som hade autistiska drag, det påminner lite om det. Att jag lyckades fullständigt dränera henne på energi med mitt agerande, så att hon inte längre ville veta av mig. Jag trodde det var slut men bara dagar senare kontaktade hon mig igen och vi fortsatte umgås. Så det blev kanske bara för mycket på kort tid och han måste ta igen sig.

Det jag skulle göra är att kanske säga det som är uppenbart men ändå inte, att säga "om jag hade dumpat dig, hade jag inte varit kvar här". Att påpeka att hans upplevelse inte stämmer överens med verkligheten, du är fortfarande kvar med honom.

Jag skrev till honom exakt hur jag menade på ett sätt alla förstår, men känslan han fick sitter fortfarande kvar och är inte ännu inte nårbar, jag skrev att jag alltid kommer finnas här.
Men jag når honom inte, när man har asperger och får en sån här känsla, kommer den någonsin släppa, kommer den någonsin gå över?
För han svarar mig inte trots att jag har bett honom att prata med mig

Ibland måste man tyvärr inse att i vissa fall är autismen en för bred ravin som det inte går att bygga broar över.

Det går inte att hela tiden ge efterkall på vad man själv vill för en annan person , det spelar ingen roll hur kär man är . Säg tex att ni är sambo och du skulle få ett jobb på annan ort än där ni bor så kan ni inte flytta för han är för aspig för att lämna sin lägenhet så du måste tacka nej till jobbet eller om din dröm är att åka och se Tibet men det går inte för han är för aspig att lämna Sverige osv , du vill ha barn men hans aspighet klarar inte av barn osv osv . Det fungerar inte längden att försaka sig själv för en annan person .