Det kanske vore bra om människor kunde lära sig förutspå hur andra skulle te sig i relationer istället för att bara skylla på att dom är för desperata?

Alien skrev:

Tallerger skrev:Jag vill försvara nallens ståndpunkt, för vad livet i övrigt har att erbjuda blir helt meningslöst när man saknar någon att höra samman med, utan brottas med sin förbannade ensamhet och det återkommande budskapet att man inte duger.

Menar att du att du är helt ensam, dvs att du saknar vänner? Eller menar du att du har vänner men saknar flickvän/sambo?

För min del var det att jag saknade vänner och umgänge öht. Jag visste inte hur man gjorde och anade att det var något "fel" på mig, men inte vad. Så pojkvän var lika omöjligt som allt annat.

Sen sa jag inte att man skulle ge upp för alltid utan att ge upp tillfälligt och göra något roligt. Om man mår bra är det lättare att bygga upp självförtroendet, om det är det som fattas.

Vänner har jag ett par stycken utav, både hannar och honor, men det känns inte som om det i sig är något som gör livet meningsfullt. De bidrar nog dock till att fördröja mitt självmord.

Jag får inte intrycket av att du skulle vara särskilt hemsk att ha att göra med, eller tjejavstötande, men eftersom varken du eller någon annan kom på fikaträffen så kan jag inte uttala mig mer *pik*.

Mördarsnigel skrev:Jag får inte intrycket av att du skulle vara särskilt hemsk att ha att göra med, eller tjejavstötande, men eftersom varken du eller någon annan kom på fikaträffen så kan jag inte uttala mig mer *pik*.

Menar du mig? Vilken fikaträff?

Jag menade nallen. Inser att det var lite oklart. Du bor inte i Göteborgstrakten och jag vet inte vem du är, så jag tänker inte pika dig för något.

Mördarsnigeln: det hamnade väl helt fel i min dygnsrytm om jag inte minns fel. Jag borde i.o.f.s ha vetat att jag inte ska planera in saker före 16 på helgerna.

Nu tänker jag ta mig vissa friheter. Jag tänker ägna mig en stund åt vad min omgivning givit benämningen "irriterande aspighet" samt gå lite OT för en stund.

Alltså, jag tänkte då, efter att funderat på trådens innehåll en stund, ramla in med några snusförnuftiga kommentarer och lösa hela problemet.

Så stötte jag på detta:

Thunderchild skrev:Tackar lilla larven där..

Lika söt som vanligt.

Först undrade jag om jag skulle bli förbannad, eftersom "lilla larven" först tolkades som farligt nära "lilla gumman" *klappa på huvudet*.
Sedan undrade jag om det var meningen att jag skulle rodna klädsamt och tacka för komplimangen.
Slutligen slog det mig att du, Thunderchild, nu har haft tid att ramla över diverse utlägg från mig på senare tid och har insett att jag inte är speciellt söt (längre?) och vips: problem solved!


Nu till snusförnuftigheterna. I vanliga fall skulle jag säga något i stil med "det är aldrig en persons fel när båda träter". Dock inser jag rätt snabbt att du lade till en kommentar om att du har svårt för människor som beter sig som idioter (eller ja, det var andemeningen) och jag inser att jag, till stor del, har samma problem.

Om problemet ligger där så är det ju egentligen inte någon som bär ansvaret för att det inte blir något, eller för att det inte håller. Vad vi tolkar som "idiotiskt beteende" behöver inte alls ses på samma sätt av personen som vi anser har utövat detta, och de har således inte agerat som en idiot medvetet.
Vi kan heller inte rå för att vi inte klarar av sådant hos en människa man då, preliminärt, ska dela sitt liv med.

Däremot kan man vara lite flexibel. Det är då rätt korkat att säga till någon som har Aspergers (eller misstänker att de har AS) eftersom "flexibilitet" inte direkt är ledordet där. (Jag ska inte begå misstaget att utgå ifrån att alla kan vara felxibel bara de vill, enbart för att jag, beroende på situation, kan vara oerhört flexibel)

Vidare så kan det visst vara så att du gör något fel, men hur ska du veta vad om tjejerna i fråga inte kan sätta ord på det, eller inte vill sätta ord på det?

Nej, trixet är, för dig som för alla andra, att hitta rätt. Och det kan ibland ta en jäkla tid, och man får kyssa många grodor som inte blir prinsessor på vägen.
Se det från den ljusa sidan, du vet iaf vad du vill ha och kan stoppa saker innan de bär iväg för långt.

Jag har inte varit till någon som helst hjälp, eller hur?

Nåja. Hoppas iaf att du stannar hos oss ett tag Thunderchild, även om du får räkna med att Nallen kidnappar alla trådar du kan tänkas starta om förhållanden och kärlek.

Saninaé skrev:Det kanske vore bra om människor kunde lära sig förutspå hur andra skulle te sig i relationer istället för att bara skylla på att dom är för desperata?

Kanske, men hur/vad menar du egentligen?

Det vore väl bättre om folk såg till att vara mer (helt) klara och förutsägbara.

nallen skrev:

Alien skrev:5. Söka på andra ställen

Ryssland då? eller?

Ja varför inte? Du kanske ska söka bekantskap med en rysk kvinnlig ingenjör (eller nå?). Fördel om hon inte kan språket. Då tar det kanske ett tag för henne att inse hur jäkla bitter du är.

tahlia skrev:... även om du får räkna med att Nallen kidnappar alla trådar du kan tänkas starta om förhållanden och kärlek.

Trådar är väl som så mycket annat, use it or loose it, eller möjligen den som tar han har

Bjäbbmonstret skrev:

nallen skrev:

Alien skrev:5. Söka på andra ställen

Ryssland då? eller?

Ja varför inte? Du kanske ska söka bekantskap med en rysk kvinnlig ingenjör (eller nå?). Fördel om hon inte kan språket. Då tar det kanske ett tag för henne att inse hur jäkla bitter du är.

Se ovan.

Tänkte bara citera en relevant passus som Alien gjorde i en liknande diskussion...

Alien skrev:Betr "offermentalitet" tycker jag det tangerar "inlärd hjälplöshet" som man kan framkalla hos elefanter, råttor och gäddor. Men försöker och försöker men misslyckas ständigt, till slut har man tappat tilltron till sin förmåga:

I väst gjorde psykologen Martin E Seligman ett liknande experiment för några decennier sedan. I ett akvarium med en hungrig gädda släppte han ner små mörtar. Men mörtarna fick vara bakom en glasskiva. Gäddan försökte naturligtvis fånga mörtarna men stötte ideligen i glasrutan. Till slut gav gäddan upp. Då togs glasskivan bort. Vad hände tror ni? Gäddan hade redan då lärt sig att det inte var någon idé att försöka fånga mörtarna utan gick svältdöden till mötes. Seligman kallade detta beteende inlärd hjälplöshet. Ett annat begrepp som också myntades vid den här tiden var självuppfyllande profetia, d.v.s. en förutsägelse om framtiden som kommer att gå i uppfyllelse just på grund av själva existensen av förutsägelsen.

Tyvärr är inlärd hjälplöshet något som drabbar människor också. Misslyckas vi några gånger med något som vi föresatt oss kan det bli så att vi säger till oss själva att: ”det är ingen idé att jag försöker igen för jag vet att det inte går”. I värsta fall börjar vi säga samma sak om sådant som vi aldrig har provat på, och så lever vi kanske ett helt liv utan att våga anta den minsta utmaning i rädslan för att misslyckas. Den inlärda hjälplösheten är förödande om den får grepp om oss.

http://www.conpetire.se/brev4507.html

Ja... jag tänkte på det när jag läste det oxo.

[img]http://imgs.xkcd.com/comics/friends.png[/img]

Alien skrev:5. Söka på andra ställen

Ryssland då? eller?

Det vore väl inte så dumt att få lite Ural-sex!

nallen skrev:http://imgs.xkcd.com/comics/friends.png

*omg* jag är på ruta fem

Jag gissar att det har att göra med att vi brister i flexibilitet även inför tänkbara partners vi möter. Vi kan kanske inte avläsa de icke verbala signalerna,samtidigt som vi egentligen vill att motparten ska vara ärlig och rak,något de flesta NT personer lär sig dölja som barn. Då blir det svårt attf å en bra kontakt. Min erfarenhet är att personer med AS-diagnos passar bäst ihop med andra ASare och de som råkar ligga i närheten-oupptäckta,odiagnostiserade,subkliniska.

Vad var det jag sa...

Att man ägnar mycket tid åt självrannsakan behöver inte betyda att man förstår sig själv...

Hej.

Det här är mitt första inlägg. Kände igen mig. Du hänger upp dig på saker så som jag gör. Din situation liknar också min. Låt mig berätta om vad som hände mig.

Jag och en tjej i skolan var "tillsammans" i två veckor med start på julafton. Däremellan hade vi några veckor fyllda med problem. Vi träffades i stan på min födelsedag för 3 veckor sedan och allt verkade bra. Dagen efter sa hon att hon inte visste vad hon ville. Det gjorde mig väldigt deppig... ja jag var verkligen nere. Så lättretad som jag var då brukar jag aldrig vara. Förra veckan var vi ihop igen och igår gjorde hon plötsligt slut (via Messenger!!! kunde åtminstone sagt det till mig personligen.) och sa att hon bara tyckte om mig som kompis. Jag sa då att det finns ingen återvändo sen för att jag klarar inte det. Innan den dagen hade hon inte sagt något och helt enkelt ignorerat mig. Mådde skit och det också för att den dagen var dryg utöver detta.

Jag har analyserat hela min relation med henne, precis som du gjorde. Det ledde till att jag hängde upp mig på det hela och blev allt deppigare. Men utav detta lärde jag migockså hur jag är som person, om mina problem. En insikt som jag aldrig fått innan. Jag utvecklades som person.

Mycket tack ska min msn-polare (NT) ha för att han och jag har snackat om detta. Han fick mig till slut att inse att det inte är lönt att satsa på ett förhållande med henne. Man ska tänka på vad som är bäst för en själv.

Jag ska inte skylla på mig själv för att tjejen har någon typ okänd typ av panikångest (har hon sagt) och det var säkert det här som gjorde så att allt gick dåligt. Försökte få henne att lita på mig och så, men jag antar att vi var en dålig kombination. Finns så många möjliga anledningar till allt att det gick fel. Men det är inte lönt att hänga upp sig på detta. Det har hänt och det kan inte ändras eller göras ogjort. Så det är inte lönt att fortsätta analysera detta. Man måste gå vidare.

Tänk inte att du gjorde fel och bli rädd för att du ska göra samma misstag igen. Jag har själv utvecklats väldigt mycket efter liknande situationer som jag varit med om innan.

Alla är människor är olika. Nästa person är annorlunda och det finns inget som säger att det kommer att hända samma sak med denna. Finns ingen algoritm för ett lyckat förhållande. Allt är i ständig förändring i ens liv.

Så häng inte upp dig på något! Vad tjänar det till? Du lever ju fortfarande och ta inte ut saker i förväg. Det kommer någon gång.

Förutsätt att människor är as så blir det bra ^^

Läste i DN (tror jag) igår att kvinnornas idealman har förändrats sedan 60-talet. Då ville de ha ekonomiskt oberoende, skötsamma, nyktra och bilburna män, medan de idag efterfrågar kommunikativa och sociala män med spännande jobb. Var det bättre förr?

Tallerger skrev:Läste i DN (tror jag) igår att kvinnornas idealman har förändrats sedan 60-talet. Då ville de ha ekonomiskt oberoende, skötsamma, nyktra och bilburna män, medan de idag efterfrågar kommunikativa och sociala män med spännande jobb. Var det bättre förr?

Nej, logiskt sett kan man väl inte säga det? Oavsett vad statistiken visar (och statistik ljuger alltid, det är allmänt känt) så blir ju minst en grupp människor utanför.

Det är också rätt korkat att göra sådana där undersökningar, för så länge man inte frågar varenda kvinna på planeten (eller åtminstone i Sverige) så kommer det inte att ge någon som helst information.

Jag är udda, visst, men jag är knappast den enda som skiter i alla sådana där idiotiska kriterier. Det är väl en person man förälskar sig i, inte deras arbete, bil, pengar eller det faktum att det har en stor skara vänner?

Nyckelordet är förälskar sig och följdaktligen älskar. För ingen vill väl bli "älskad" för sina ägodelar, eller?

tahlia skrev:
Jag är udda, visst, men jag är knappast den enda som skiter i alla sådana där idiotiska kriterier. Det är väl en person man förälskar sig i, inte deras arbete, bil, pengar eller det faktum att det har en stor skara vänner?

Nyckelordet är förälskar sig och följdaktligen älskar. För ingen vill väl bli "älskad" för sina ägodelar, eller?

Ja man blir förälskad i en person. Men ska man avgöra om man ska fortsätta en relation eller inte så är vissa av de här sakerna inte ointressanta. Det är lättare om man har intressen och livsstil som går ihop och en jättestor skillnad i inkomst kan innebära ett slags ensidigt beroendeförhållande som kan försvåra relationen.

Att bli tillsammans med en person som har mycket dåligt ställt utan möjlighet att förbättra sin situation kan betyda otrygghet och mindre förhoppningar på framtiden. Det kan säkert spela in för en del om det gäller sådant som familjebildning.