kajjan skrev:

Kristofer skrev:Hur skapar man jobb? Vem skapar jobb?

Exakt vilka politiska åtgärder som ska tas är inget som vi vanliga medborgare ska tänka ut. Det finns en anledning till att vi har en regering och en riksdag, det är deras jobb (mycket välbetalt sådant) att göra sitt bästa för att vi ska ha en hälsosam arbetsmarknad.

Fast med tanke på att vi lever i en marknadsekonomi så är det nog inte bara så att vi alltid kan vänta på de förtroendevalda. Det finns även andra krafter som spelar in. På gott och ont.



----------------
Listening to: Skinny Puppy - Neuwerld
via FoxyTunes

ling0n skrev:Ja det vore intressant att se en tråd där alla som ändå skulle vilja jobba på något sätt har för önskningar eller kanske krav som måste uppfyllas för att de ska orka arbeta. Tänker att det många gånger kan vara omständigheter KRING själva arbetet som blir problemet. T.ex. hur, när man åker dit och hem, vilka tider arbetet är på, vilka dagar, hur man gör på raster, var man befinner sig. och hur det är på just den platsen när man tänker på ljus, drag, ljud osv. Finns så mycket som kan påverka förutom själva arbetsuppgifterna i sig.

Du beskriver precis det jag tänker på kan vara en orsak till svårigheter

Jo, många skulle nog kunna arbeta med rätt anpassning eller rätt arbetsplats. Men vi som inte klarar ett jobb oavsett hjälpinsatser hamnar ju onekligen i kläm.

Iofs så ramlar ju alltid någon mellan stolarna. Det viktiga är väl att människor kommer ut i arbete, inte att alla har möjlighet att köpa mat, eller?

Förlåt för min otroligt agressiva inställning i den här frågan. Det är två saker som gör mig så förbannad. Det första är att antalet personer som går hemma med sjuk/aktivitetsersättning trots att de egentligen klarar ett arbete som idag existerar, är försvinnande få, oavsett vad man försöker slå för duster i ögonen på folk.

Det andra är det faktum att jag aldrig har förstått vad det är som ska vara så underbart och välgörande i ett arbete. Arbetar gör man för att tjäna pengar. Någon annan poäng eller personlig nytta i det hela ser jag inte. Och jo, jag är medveten om att det är hos mig felet ligger i den frågan. Andra tycks finna stor mening i ett arbete.

Missförstå mig inte, kunde jag arbeta skulle jag göra det, men enbart för att slippa vända på varenda öre varje månad. Inte för att det är så underbart att ha ett jobb att gå till.

Nu ska jag nog dra mig ur den här diskussionen innan jag förgiftar den totalt.

kajjan skrev:

Kristofer skrev:Hur skapar man jobb? Vem skapar jobb?

Exakt vilka politiska åtgärder som ska tas är inget som vi vanliga medborgare ska tänka ut. Det finns en anledning till att vi har en regering och en riksdag, det är deras jobb (mycket välbetalt sådant) att göra sitt bästa för att vi ska ha en hälsosam arbetsmarknad.

Här har du nog missuppfattat vad som är själva grejen med att ha en demokrati. I den bästa av världar går det till så att alla medborgare försöker sätta sig in i hur samhället fungerar, vad de olika partierna har gjort, samt säger sig vilja göra et.c. Sedan röstar man på det regeringsalternativ som stämmer bäst överrens med ens egna värderingar. Tycker man inte att något passar, så startar man ett eget parti och om man har åsikter som inte stämmer överrens med den förda politiken så skriver man förslag till regeringen, ordnar ev. demonstrationer et.c.

Att sedan medelsvensson i praktiken är aldeles för lat för att engagera sig och inte sällan röstar efter sina fördomar eller av gammal vana är en helt annan historia.

tahlia, jag uppskattar din infallsvinkel och den tycker jag är viktig i debatten. Många kan nog inte arbeta fast dom får hjälp men i dessa fall borde det mer komma upp på bordet som jag ser det att det ska finnas en än mer och bättre medecinsk rehabilitering och habilitering för att uppnå en bättre tillvaro.

Att stöd och hjälp ska vara självklar och inte något man måste veta själv att man ska kräva. Och i många fall kanske det krävs många års stöd för att komma till ett bättre tillstånd som i sin tur kan ge en annan tillvaro där arbete är möjligt.

ford skrev:

kajjan skrev:

Kristofer skrev:Hur skapar man jobb? Vem skapar jobb?

Exakt vilka politiska åtgärder som ska tas är inget som vi vanliga medborgare ska tänka ut. Det finns en anledning till att vi har en regering och en riksdag, det är deras jobb (mycket välbetalt sådant) att göra sitt bästa för att vi ska ha en hälsosam arbetsmarknad.

Här har du nog missuppfattat vad som är själva grejen med att ha en demokrati.

Nej, det har jag verkligen inte. Att jag skriver att det är regeringens jobb att arbeta med de här frågorna så betyder det inte att jag är omedveten att om att det är vi, folket, som väljer regeringen. Helt absurt att du drog den slutsatsen.

Utredningen är ett hafsverk och jag har svårt att tänka mig att den kommer gå genom i sin nuvarande form utan den kommer förmodligen att omarbetas.
Saker som jag reagerar över:
I utredningen skriver de bland annat att den nya ersättningen SU, sjukersättning för unga inte ska vara tidsbegränsad och bara ges när det är klart att personen aldrig kommer återfå någon arbetsförmåga, men den ska ändå omprövas när personen fyller 30 år.
Varför inte bara införa sjukersättning rätt av, varför ha ett regelverk som är sämre för yngre?

Dessutom talar utredningen om att en ny ersättning för personer med funktionsnedsättningar införs, fast utredningen har inte hunnit ta med detta i sin utredning, utan detta måste utredas på nytt.
Varför ta upp det i utredningen ens, i pressutskicket framstår det nästan som om det är klart.

Jag har inte hunnit lusläsa utredningen. Men enligt förslaget är tanken att man ska bevilja Aktivitetsstöd istället, och att personerna ska tillhöra Arbetsförmedlingen istället för Försäkringskassan. Man talar inte om några ersättningsnivåer, man nämner inte ens vad som kommer att ske med bostadstillägget för denna grupp.

Man slår fast att ersättningsnivåerna är för låga, men man vill inte höja grundbeloppen för att de menar på att det skulle minska incitamentet att arbeta. Samtidigt som de beskriver att denna grupp haft lite kontakt med arbetsmarknaden. Därav ser man en orättvisa med dagens system.

Vad som förbryllar mig är att utredaren påstår att för 10-15 år sedan fanns inte ADHD eller Asperger. De fick kanske inte dessa diagnoser då men visst fanns det, men kunskaperna inom psykiatrin fanns inte så de fick helt andra felaktiga diagnoer.

Jag inkom för Attentions räkning med synpunkter på Aktivitetsersättningen. Både egna erfarenheter och min uppfattning om hur andra som jag varit i kontakt med som haft ersättningen upplevt det.

Jag försökte också få träffa Christina Husmark Pehrsson men hon ville inte träffa mig, istället erbjöds jag träffa en av hennes politisk sakunnige men jag avböjde. Kanske var det snobbigt, men jag åker faktiskt inte sex timmar med tåg bara för att träffa någons "sekreterare"…

Det är inte mycket av mina synpunkter som finns med i utredningen, men det finns en sak som jag påtalade och som jag alltid lyfter när jag är ute som de har tagit med, även om de använder helt andra begrepp än vad jag gjort.

"En del uppger att de uttryckligen fått beskedet av Försäkringskassan att myndigheten gärna betalade för aktiviteter men att det var upp till den enskilde att hitta dem och presentera dem för Försäkringskassan.
De flesta upplevde att det var svårt att på egen hand inventera vilka aktiviteter som kunde tänkas vara lämpliga. För många var just initiativlöshet en del av sjukdomsbilden. Att Försäkringskassan då lämnade över ansvaret att finna aktiviteter på den enskilde fick således ett rätt väntat resultat: Passivitet."

Fast jag tryckte mer på att det är Försäkringskassans personal fel som inte ger alternativ om de märker att personen har svårt att föreställa sig lämpliga alternativ och att det kunde vara en del av ens problematik. Ofta är det en del av deras utbildning att de inte ska lämna förslag eller ställa ledande frågor, men det fungerar inte så bra när man möter en del inom denna gruppen. Öppna frågor som vad vill du göra får man inget svar på. Att Försäkringskassans handläggare tolkar detta som att personen bara vill sitta hemma är olyckligt.

Har man sett någonstans i Sverige där man har utvecklat ett bättre system för att möta den här gruppen med en mer genomtänkt tanke om hur det ska kunna bli en individuell lösning på sikt istället för att bara sitta av livet i de fall när man saknar aktivering själv som en del i diagnosen?

Sedan den nuvarande regeringen tillträdde så har andelen unga med aktivitetsersättning ökat med 5000 personer. Detta under en brinnande högkonjunktur, där man haft åtgärder i form av nystartsjobb, särskilt nystartsjobb för långtidssjukskrivna (s.k. nyfriskjobb i debatten), halverad arbetsgivaravgift för unga.

Man tar också i utredning upp att svårigheter att etablera sig på arbetsmarknaden efter krisen på 90-talet är en av orsakerna till att fler personer får aktivitets- och sjukersättning. Man skriver också att många deltagit i olika program inom Arbetsförmedlingen men att detta inte lett vidare ut till arbete.

Jag vet inte hur utredaren kommit fram till att denna grupp ska få arbete nu samtidigt som Sverige står inför den största finansiella kris sedan 30-talet. Om man tror att för att man försämrar möjligheterna till trygg ersättning leder till att företag blir mer positivt inställda till att anställa unga med funktionshinder, ja då vet jag inte i vilken verklighet utredaren lever i.
Förmodligen har hon drabbats av en psykos.

Eller så gestaltar det ökande antalet att det att fler som får en utredning och diagnos, att det tar tid att utvecklas och fungera när man har vissa funktionshinder och därmed det ökande antalet.

Också har ju FK har haft sina direktiv att alla nu ska utredas i försäkringsmedicinska utredningar som har längre sjukskrivningar.

ragnevi skrev:
Vad som förbryllar mig är att utredaren påstår att för 10-15 år sedan fanns inte ADHD eller Asperger. De fick kanske inte dessa diagnoser då men visst fanns det, men kunskaperna inom psykiatrin fanns inte så de fick helt andra felaktiga diagnoer.

[...]

Fast jag tryckte mer på att det är Försäkringskassans personal fel som inte ger alternativ om de märker att personen har svårt att föreställa sig lämpliga alternativ och att det kunde vara en del av ens problematik. Ofta är det en del av deras utbildning att de inte ska lämna förslag eller ställa ledande frågor, men det fungerar inte så bra när man möter en del inom denna gruppen. Öppna frågor som vad vill du göra får man inget svar på. Att Försäkringskassans handläggare tolkar detta som att personen bara vill sitta hemma är olyckligt.

Det första, om att diagnoserna inte "fanns" får man en aspigt oemotståndlig lust att svara dem på med nån drapa om Hans Asperger skrev redan 1944 om en grupp pojkar som jada jada, och så prata om den med slaviskt namn som 1926 (tror jag) skrev om nåt som i sina huvuddrag lät som ADHD. Även om man bara backar så långt som till Lorna Wing och det hon skrev 1981 om "Aspergers syndrom" så är det ändå väldigt mkt mer än tio år... Åh, det kliar i fingrarna...

Det andra, om att de tycks sakna kunskap om problem med t ex bristande motor, svårigheter att välja, svårigheter att fråga och våga tro på det som sägs och fråga vidare och hävda sig, svårigheter att få ut det väsentliga ur nåt sagt och sålla bort det ovidkommande och därmed inte begriper vad som fallerar i kommunikationen med den som söker jobb/rehab/hab/stöd osv, det är beklämmande och sorgligt. Som så mkt annat när det gäller bokstavsberikade och majoritetssamhället.

Jag förstår vad de menar även om "asperger inte fanns" är fel uttryckt. I praktiken var det få som diagnosticerades före typ 1994 i Sverige, således var de inget "problem" för aktivitetsersättningen heller, vilket det nu blivit med ökad grad av diagnosticering.

MsTibbs skrev:Jag förstår vad de menar även om "asperger inte fanns" är fel uttryckt. I praktiken var det få som diagnosticerades före typ 1994 i Sverige, således var de inget "problem" för aktivitetsersättningen heller, vilket det nu blivit med ökad grad av diagnosticering.

Jo, jag förstår det också, men det är bara så intressant att överallt se tvärsäkra uttalanden om vad som finns och inte, vare sig det handlar om Asperger eller Berkley Fireline fiskelina i vissa färger... (Det sista exemplet var nåt jag såg på en pärlsajt, där flera var helt bombis på att det inte fanns i andra färger än grått och vitt, utan att ha kollat eller läst vad andra sa. Sånt provocerar mig.)

Enligt min kontakt på FK är det troligt att regeringen går igenom med ett förslag som innebär att Aktivitetsersättning upphör att existera, kanske redan i höst. Arbetsförmedlingen ska istället "ta hand" om oss som har ersättningen.

Detta tycker jag låter konstigt. Någon form av inkomst är vi väl ändå berättigade? Eller är det socialbidrag som gäller nu för oss som inte kan jobba...?

http://norran.se/multimedia/dynamic/00073/forsakringskassan_73801b.jpg

Vad fan är det frågan om?? Vill de att vi ska bli utslagna eller vad?

Det är självklart att man inte bara drar in allas aktivitetsersättning och det känns otroligt orutinerat av en person på FK att säga något sånt och inte ens förstå att det gör illa människor in i märgen av oro.

Det finns ett förslag att man ska ändra så att alla inte bara ska lämnas i luften utan en medicinsk och arbetsmässig rehabiliteringsplan men att samma ersättning i kronor ska betalas ut men heta något annat.

Som jag läste senast var det att den som absolut är bortom all medicinsk och arbetsmässig rehabilitering eller habilitering ska få ej tidsbestämd sjukersättning oavsett ålder.

Med detta vill man uppnå att alla myndigheter och sjukvård ska ta sitt ansvar och göra det dom kan för personen och inte bolla runt utan det måste finnas en plan.

Ett förslag, tyvärr för trött för att leta reda på det, men den borde finnas någonstans på regeringens hemsida.

Det borde minsta vara så, att vi som har beviljat till datum X, kommer att behålla till dess. På samma sätt som de som blev heltidsförtidspensionerade, fast som inte skulle kunna det nu pga låg ålder, fortsätter vara det.

Tanken är att personerna ska få Aktivitetsstöd istället. Det är på samma nivå som din dagpenning från din A-kassa är, vilket är lägre än grundbeloppet för grundpension. Och gissa vad? De flesta personer inom denna grupp har ingen A-kassa, så det är 6400:- före skatt per månad som gäller.
Jag har inte sett att man föreslår ändrade regler för bostadstillägg, så om du har detta idag så mister du även det bidraget.
Det är klart att detta främst är en besparingsåtgärd, tro absolut inget annat. Det står svart på vitt i utredningen att de pengar som man sparar på detta ska användas till nya tjänster på Arbetsförmedlingen.

Om 5000 fler unga under de senaste två åren beviljats Aktivitetsersättning under en brinnande högkonjunktur, så är det knappast realistiskt att tro att när Sverige möter den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet ska man kunna få ut dessa människor på arbetsmarknaden.
Förslaget saknar totalt verklighetsförankring.

ragnevi skrev:Tanken är att personerna ska få Aktivitetsstöd istället.

Men är du säker på att det är det man ska få istället? Jag har själv sett förslaget om det nya, alltså icke befintligt, stöd som ska ges i en text som jag nu inte hittar och dessutom har jag sett det uttalat i programmet Agenda i en intervju med Husmark?

ragnevi skrev:Tanken är att personerna ska få Aktivitetsstöd istället. Det är på samma nivå som din dagpenning från din A-kassa är, vilket är lägre än grundbeloppet för grundpension. Och gissa vad? De flesta personer inom denna grupp har ingen A-kassa, så det är 6400:- före skatt per månad som gäller.
Jag har inte sett att man föreslår ändrade regler för bostadstillägg, så om du har detta idag så mister du även det bidraget.
Det är klart att detta främst är en besparingsåtgärd, tro absolut inget annat. Det står svart på vitt i utredningen att de pengar som man sparar på detta ska användas till nya tjänster på Arbetsförmedlingen.

Om 5000 fler unga under de senaste två åren beviljats Aktivitetsersättning under en brinnande högkonjunktur, så är det knappast realistiskt att tro att när Sverige möter den värsta lågkonjunkturen sedan 30-talet ska man kunna få ut dessa människor på arbetsmarknaden.
Förslaget saknar totalt verklighetsförankring.

Vågar vägra sjukskriva
Publicerad: 23 oktober 2004, 05.30. Senast ändrad: 2 november 2007, 07.18 SVD

Hon har lärt läkarna säga nej och visat att tidigt engagemang för patienten lönar sig. Hennes sätt att jobba har redan sparat miljoner åt samhället. Nu blir hennes modell mönster för samtliga 33 vårdcentraler i Uppsala läns landsting.

Ja, det är uppenbart att det är besparingar det handlar om. Man sparar pengar åt samhället, läs: åt de rika. Samhället borde ju inkludera de sjuka, men det gör det alltså inte.

Kan svenskarna vara så korkade att de köpt hjärntvätten angående att sjukdom inte längre finns, bara lättja, alla kan jobba heltid, de sjuka har lika lätt att få jobb som de friska. Det är bara den goda viljan som saknas. Eller är de så grymma att de vill ha ihjäl de sjuka på sikt, genom självmord, svält, frysa ihjäl etc.? Jag fattar inte det här, inte alls.

Men varför skulle bostadstillägget förvinna i denna veva? Kan du förklara det för mig lite klarare? Kan människor med aktivitetsstöd aldrig få bostadstillägg? Människor med socialbidrag kan ju få det.

Fast om man är under 30 och har fått armar och ben amputerade, vad ska man då göra? Slicka frimärken? De måste ju inse att alla inte Kan arbeta.

Du kan fortfarande arbeta som dörrstopp i Rosenbad åt Christina Husmark Pehrsson.

Nåväl, det är inte helt enkelt att läsa utredningen:

6.3.1 Förstärkning och utveckling av insatser
Ungdomar behöver få en rejäl chans att etablera sig på arbetsmarknaden. Det måste finnas tid för såväl ordentliga insatser som utrymme för att misslyckas och för att starta om. För att detta ska fungera väl föreslår utredningen följande förändringar.
…
Utredningen har försökt skapa en flexibel lösning där den enskilde ska kunna utveckla sin arbetsförmåga utan att den tidigt låses fast till vissa nivåer och specifika ersättningar. Utredningen anser att en utvecklingsanställning i kombination med andra arbetsmarknadspolitiska insatser kan skapa bra förutsättningar för den enskilde att utveckla, stärka samt bibehålla arbetsförmågan. Under den del av arbetsdagen individen deltar i en arbetsmarknadspolitisk insats ska aktivitetsstöd kunna lämnas. Syftet med utvecklingsanställningen är att individen ska utveckla sin arbets-förmåga och därmed förbättra sina möjligheter till ett framtida reguljärt arbete. Under tiden med en utvecklingsanställning kan personen redan i dag få vägledning, prova ut arbetshjälpmedel eller delta i kortare utbildningsinsatser. Utredningen anser att en utvecklingsanställning ska kunna kombineras även med andra insatser. (s. 147)

6.8.3 Ersättning vid arbetslöshet
Vid arbetslöshet kan den enskilde erhålla arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd eller utvecklingsersättning. Inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning lämnas till arbetslösa som uppfyller arbetsvillkoret1 och som varit medlem i en arbetslöshetskassa i minst tolv månader. Arbetslöshetsersättningen för personer under 25 år är 80 procent av tidigare arbetsinkomst (dock maximalt 680 kronor per dag) de första 100 dagarna (de första 200 dagarna om individen är 25 år eller äldre). Arbetslöshetsersättningen sjunker sedan stegvis till 65 procent av tidigare arbetsinkomst.
Om individen inte varit medlem i en arbetslöshetskassa men uppfyller arbetsvillkoret erhålls en grundersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Beloppet motsvarar 320 kronor per dag vid heltid, cirka 7 000 kronor före skatt i månaden. För att ha rätt till grundersättningen måste individen ha fyllt 20 år och vara inskriven vid Arbetsförmedlingen. Individen måste också kunna och vilja ta ett arbete åtminstone på deltid.2
När en arbetssökande börjar i ett arbetsmarknadspolitiskt program byter arbetslöshetsersättningen namn till aktivitetsstöd. Uppfyller man villkoren för arbetslöshetsersättning erhålls samma belopp i aktivitetsstöd. Om den arbetssökande inte uppfyller villkoren lämnas ett lägsta belopp i form av aktivitetsstöd som är 223 kronor per dag, cirka 5 000 kronor före skatt i månaden.
Till unga under 25 år som inte uppfyller något av de två villkoren i arbetslöshetsersättningen och deltar i jobbgarantin för ungdomar lämnas utvecklingsersättning. Utvecklingsersättning lämnas till arbetslösa från 18 års ålder med 1 050 kr per månad, vilket är lika mycket som studiehjälp. Till den som har fyllt 20 år lämnas utvecklingsersättning med 2 528 kronor per månad.
Till unga med funktionsnedsättning som deltagit i arbetsmarknadspolitiska program under minst 12 månader lämnas aktivitets-stöd med lägst 475 kronor per dag, det vill säga cirka 10 450 kronor brutto i månaden.

Jag kan inte tolka det som annat än att tanken är att personer som medan de deltar i Arbetsförmedlingens "aktiviteter" (CV-kurser på ett par veckor, lär dig skaka hand och hälsa-seminarier, så knyter du en slips-utbildning) ska få denna ersättning under tiden. Besparingen ligger på att de inte behöver betala ut bostadstillägg.

Det är sånt här som får en att vilja motarbeta allt som har med Försäkringskassan att göra och bara lägga sig ner och vara en stor stoppkloss (alt. dörrstopp) i ren ilska.

Att förklara för folk hur oförmögen man är inom vissa områden är det absolut värsta jag vet. De gör verkligen allt för att vi som är beroende av sådana hemskheter ska ha det så besvärligt som möjligt. Vilket är varför jag ofta kallar dem för Förnedringskassan.

ragnevi skrev:Jag kan inte tolka det som annat än att tanken är att personer som medan de deltar i Arbetsförmedlingens "aktiviteter" (CV-kurser på ett par veckor, lär dig skaka hand och hälsa-seminarier, så knyter du en slips-utbildning) ska få denna ersättning under tiden. Besparingen ligger på att de inte behöver betala ut bostadstillägg.

Ja, du hittade texten som jag sett. Det bör väl i alla fall vara rätt till socialbidrag i vissa fall om hyran tar för stor del av summan. Sen om det är skaka hand kurser bara dessa aktiviteter återstår att se. Jag föredrar försök än passivitet.