Med tanke på att vi verkar vara många som inte gillade SVT2:s novellfilm I rymden finns inga känslor - tipsa om några bra och realistiska skildringar av funktionshindrade!

Vet inte hur realistiska alla de här är, men det är i alla fall filmer jag gillar:
Elefantmannen - den känner nog de flesta till.

En långvarig förlovning - Audrey Tatou spelar en kvinna som letar efter sin älskade, vilken sägs ha dött i strid (i Första Världskriget, vill jag minnas). Hennes rollfigur är polioskadad, men det fokuseras inte mycket på det.

Stulna år - "Gökboet" för tjejer. Om unga kvinnor på ett mentalsjukhus. Väldigt bra film, tycker jag!

Nattens ögon - Audrey Hepburn spelar en blind kvinna som blir indragen i ett kusligt kriminalfall. Hon hade tydligen på sig någon sorts kontaktlinser i hela filmen för att "se blind ut" och de skavde förfärligt.

Jag kommer ihåg att jag tyckte om filmen Mask, om en kille med missbildat ansikte, men den har fått kritik för att killen i filmen bara kan älskas av en blind flicka....
(Jo förresten...min kusin A berättade att hennes klass i högstadiet skulle se Mask och prata om utseendets betydelse, men något gick fel och de fick i stället se The Mask med Jim Carrey! Läraren, ovetande om felet, började följande lektion med att fråga "Vad hade utseendet för betydelse i den här filmen?"
"Tja...han var grön...," svarade en elev.
När missförståndet reddes ut tyckte läraren tydligen att det var väldigt kul.)

En film som jag jättegärna vill få tag på och som jag har sett på YouTube, men som jag nu bara kan hitta i någon fruktansvärd dubbning på RYSKA:
Tell me that you love me, Junie Moon - Liza Minnelli spelar en ung kvinna med vanställt ansikte. Hon slår sig ihop med två sjukhuskompisar, en homosexuell man som sitter i rullstol och en kille med någon neurologisk sjukdom, och de flyttar in i ett ruckel. Den är från tidigt 70-tal och väldigt modig för att vara gjord så tidigt. Svarta och vita umgås (har t.o.m. sex), homosexualitet behandlas inte som något märkvärdigt och man förvandlar inte huvudpersonernas handikapp till någon snyft-snyft-historia. Den är helt enkelt tok-bra...så jag skulle så hemskt gärna vilja få tag på den...

Mest realistiskt är väl verkligheten

Den där filmen är väl antagligen byggd på denna roman:
Hjälp mig du som kan det, Junie Moon av Marjorie Kellogg. Du kanske kan läsa den så länge? Blir inspirerad att själv läsa boken.

Men för att bedöma hur realistisk en skildring av funktionshindrade är så måste jag själv lida av samma funktionshinder. Och inte ens det hjälper, eftersom när det gäller AS så är vi väldigt heterogena.

Alien skrev:Den där filmen är väl antagligen byggd på denna roman:
Hjälp mig du som kan det, Junie Moon av Marjorie Kellogg. Du kanske kan läsa den så länge? Blir inspirerad att själv läsa boken.

Jag har läst den två gånger. Lyckades rota upp den i bibliotekets arkiv. Önskar att det kunde komma en nyöversättning, för den jag läste var från 1970, tror jag. Funderade mycket över vad det var för jämrans chokladbröd de åt hela tiden, tills jag såg filmen och insåg att det var brownies.

Elefantmannen är nog den bästa film som nämnts här.

Snow Cake

De flesta vidoefilmer där jag är med i är realistisk skildrade. Kanske ska ta och lägga upp dem?

Sigourney Weaver spelar bra i Snow Cake, ja. Och Hoffman i Rainman.

Sedan tipsar jag gärna här också om gamla knaskomedin "What's Up, Doc?" eller "Goddag yxskaft" på svenska, från 1972 med Ryan O'Neal och Barbra Streisand. O'Neals roll Howard Bannister känns underbart aspig och Streisands Judy Maxwell är en speedad ADHD/Aspie-tjej, klockrent.

Och hur lite de än hade någon aning om några sådana syndromnamn när filmen gjordes, så spelar de jäkligt bra!

Pemer skrev:Sedan tipsar jag gärna här också om gamla knaskomedin "What's Up, Doc?" eller "Goddag yxskaft" på svenska, från 1972 med Ryan O'Neal och Barbra Streisand. O'Neals roll Howard Bannister känns underbart aspig och Streisands Judy Maxwell är en speedad ADHD/Aspie-tjej, klockrent.

Den är underbar!

Tror nästan jag skulle hålla en träff med just visning av den rullen!