Miche skrev:Jag fattar inte hur du resonerar nu Wine!

Om jag skulle ta ett arbete med lägre kompetens än det jag kan skulle jag knäckas fortare än av att jobba heltid inom det som jag gillar att jobba med (även om jag inte skulle klara av det heller i dagsläget).

Det är nog ganska många som faktiskt är tvungna att ta arbeten som inte motsvarar deras utbildningsnivå för att kunna försörja sig. Hur många finns det inte t.ex. som kör taxi fast de har en akademisk utbildning?

Wine skrev:Det är nog ganska många som faktiskt är tvungna att ta arbeten som inte motsvarar deras utbildningsnivå för att kunna försörja sig.

Tyvärr är det så, inte minst inom invandrargrupper pga den diskriminering vi har i det här landet.

Miche skrev:Jag fattar inte hur du resonerar nu Wine!

Om jag skulle ta ett arbete med lägre kompetens än det jag kan skulle jag knäckas fortare än av att jobba heltid inom det som jag gillar att jobba med (även om jag inte skulle klara av det heller i dagsläget).

Heltid inom ett lågkompetensyrke skulle dessutom ge mig mindre pengar än halvtid inom mitt verksamhetsområde.

Att fylla upp en deltid inom mitt kompetensområde med tid inom ett lågkompetensyrke skulle bryta ner mig med.

Ja det är en omöjlig ekvation.
Så är det för många av oss AS tydligen...
Kanske inte så jävla konstigt att man blir deprimerad?

Miche skrev:Heltid inom ett lågkompetensyrke skulle dessutom ge mig mindre pengar än halvtid inom mitt verksamhetsområde.

För många med en högre utbildning, som har lyckats få jobb inom sitt yrkesområde, är det fullt möjligt att arbeta deltid och ändå få en högre lön än den som arbetar heltid inom ett lågbetalt yrke. Så stor är lönespridningen idag.

Givet att man kan hitta en deltidsanställning eller få lov att gå ner i arbetstid från den heltidsanställning man har, självfallet. Och söker man inte ersättning någon annanstans ifrån står det alla fritt att jobba mindre än heltid.

Titti skrev:Och söker man inte ersättning någon annanstans ifrån står det alla fritt att jobba mindre än heltid.

Nej, det står inte alla fritt, det är mängder av arbetsgivare som kräver heltid. Jag gick ner till 60% när jag belv pappa och det var ok i början med min arbetsgivare (det lustiga var att jag blev mer effektiv på 60% än jag hade varit på 100%), efter några få månader ville han att jag skulle gå upp på heltid igen (och han trodde i sin enfald att jag skulle kunna behålla samma effektivitet...)

Till slut så gav jag upp och hittade ett annat jobb på deltid.

Enda gången som jag ville gå upp från deltid till heltid så vägrade den arbetsgivaren av väldigt underliga skäl (han skyllde på att jag misslyckats med en arbetsuppgift vilket i själva verket berodde på en arbetsbelastning som han i högsta grad var ansvarig för... när han till slut erkände så vägrade han fortfarande mig att få gå upp på heltid varvid jag sa upp mig).

Kanin skrev:Dessutom kan du inte få 35% ersättning, eftersom den räknas i fjärdedelar, så alternativet för dig är 25%.

... eller 50%, eftersom det verkade som 65 var vad du (svarabhaktivokal) kunde sträcka dig till. Som jag uppfattade startinlägget i allafall.

Och att sträcka sig till vad man egentligen inte orkar är nog inget man ska göra som aspergare. Vi kan inte räkna med att vi har den återhämtningsförmåga som andra har, för åtminstone många av oss har inte den. Vi kan inte kosta på oss att försöka följa normerna där, vad alla andra än säger, för då kan vi bli utbrända för resten av livet.

Och finns det då inga pengar att leva på... är det bäst att ha tänkt på det innan det går så långt. Tyvärr har vi numera ett samhälle som gör sådant svårare och svårare. Men man har fortfarande bara den kropp man har, och är den en gång slut så är den. Då klarar man inget jobb alls. (Och kanske inte mycket annat heller. Och kan fortfarande få problem med trovärdigheten eftersom det kanske inte syns utanpå eller vid tillfällig kontakt.)

Många av oss klarar inte heller att arbeta under vad man är kvalificerad för eller med något man är ointresserad av. En del av oss klarar för övrigt inte heller monotona uppgifter, trots schablonen om oss. Det finns de som det sticker i ögonen på som om vi krävde lyxförmåner, men så är det inte. Det beror på hur vi är byggda och är inte konstigare än att den som är förlamad i benen kan behöva en rullstol.

Att inte ta emot hjälp för att man inte vet hur man ska göra är ett typiskt aspergarproblem. Jag är inte heller bra på hur man gör, men kan man får man väl bland annat vara på habilitering och annan vård tills man får svar. Hoppas andra har bättre råd.

Zombie skrev:

Kanin skrev:Dessutom kan du inte få 35% ersättning, eftersom den räknas i fjärdedelar, så alternativet för dig är 25%.

... eller 50%, eftersom det verkade som 65 var vad du (svarabhaktivokal) kunde sträcka dig till. Som jag uppfattade startinlägget i allafall.

Men i nuläget är det tydligt för FK att personens arbetsförmåga inte är nedsatt med minst 50% och då är halv ersättning inte något alternativ.

3. Halv sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än tre fjärdedelar men med minst hälften.
4. En fjärdedels sjukersättning eller aktivitetsersättning lämnas när den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med mindre än hälften men med minst en fjärdedel. (33 kap. 9§ SFB)

Samma gäller för sjukpenning.

Så de är medvetet orealistiska även på den punkten. Okej, jag anade det. Kunde ha skrivit att jag talade om den faktiska verkligheten (och den kropp man ska ha livet ut) men är något less på att behöva påpeka sådana självklarheter när det inte ska behövas.

Det enda de lämnar kvar åt folk (både allmänhet och läkare) är ju att "bluffa". Men inte i någon moralisk bemärkelse, utan helt enkelt för att kunna ta hänsyn till verkligheten i ett system som inte tar hänsyn till den. Och som medvetet inte gör det (för så här elementära fel, samt remissinstanstrots, gör man inte omedvetet), under sken av att alla andra hänsyn måste vika för att stävja fusk (!)

... vilket dock råkar vara irrelevant om svarabhaktivokal tog till sin arbetsförmåga sådär 15% i överkant. Att hon tog till den i överkant fick jag som sagt intryck av.

Wine skrev:

svarabhaktivokal skrev:Skojar du med mig? Betyder det att jag kan behöva ta "vilket jobb som helst", utan någon som helst hänsyn tagen till min grundutbildning?

Det är väl inte så konstigt? Att man kan bli tvungen att ta arbeten som ej motsvarar ens utbildning för att kunna försörja sig?

"Konstigt" nej kanske inte, egentligen förvånar mig ingenting längre. Men jag blir ändå lika ögonblicks-chockad varje gång jag hör nåt liknande, innan jag kommer ihåg hur det ligger till.

Däremot tycker jag att det är bedrövligt. Jag har gjort ett aktivt val för min framtid och min nutid genom att skaffa mig den här utbildningen som jag har. Jag har varit tvungen att låna pengar från CSN i drygt 5 år, vilket gjort mig skuldsatt för resten av livet (om jag inte vinner på lotto dvs.).

Detta är det enda realistiska jobbet för mig. Det finns inte en chans i helvetet att jag skulle ta ett jobb som jag är överkvalificerad för nu, och det skulle vara ett hån mot mig om någon bad mig. Jag har slitit som ett djur med min utbildning; jag kommer inte från en akademikerbakgrund och universitetsutbildning har aldrig varit självklart för mig. Det var ett väl övervägt val jag gjorde efter att ha slitit ut min kropp & själ i div. skitjobb (ursäkta uttrycket) för 70-80kr i timmen under en längre period.

Jag har dessutom svårt att tro att det skulle finnas något jobb jag skulle klara av på heltid. Jag kan inte lista ut vad det skulle kunna vara för ett slags jobb, och en arbetsförmedlare skulle än mindre kunna lista ut det. Det enda som skulle hända är väl (kan jag föreställa mig) att de skulle be mig att prova på en himla massa olika jobb, vilket troligen bara skulle riskera i att mitt inre väsen sakta (eller fort) vittrade sönder till pulver.

Jag är så förbannat trött på att ständigt pressa mig själv till maxgräns, men ÄNDÅ räcker det aldrig ända fram.

Och tack för väldigt många kloka och informativa inlägg under dagen. Är tyvärr för trött för att svara på alla nu efter jobbet

Wine skrev:Det är nog ganska många som faktiskt är tvungna att ta arbeten som inte motsvarar deras utbildningsnivå för att kunna försörja sig. Hur många finns det inte t.ex. som kör taxi fast de har en akademisk utbildning?

Har du valt en akademisk yrkesinriktad utbildning där nutids- och framtidsprognoserna för arbete är goda, så är det nog inte så särskilt vanligt att du kör taxi istället. Har du däremot valt en väldigt smal utbildning och/eller en utbildning där det redan finns ett överskott på utbildad arbetskraft, så kommer det nog inte som en chock ifall du tvingas köra taxi några år innan du slagit dig in på banan så att säga.

Vad gäller överkvalificerade personer med utländsk examen (som Miche var inne på) handlar det nog oftast om att personen i fråga ännu inte hunnit/kunnat/orkat validera och komplettera sin utbildning från hemlandet. Många kan eller orkar helt enkelt inte börja om, och lägga ner den enorma kraft som ofta krävs för att jobba sig upp till sitt yrke igen i Sverige. Då är det klart att man kan känna sig uppgiven och bitter. Men många gör det ju också, det finns många personer med utländsk akademikerexamen som tagit sig tillbaka in i sitt grundyrke här i Sverige. Vi har ett flertal bara på min arbetsplats.

svarabhaktivokal skrev:Har du däremot valt en väldigt smal utbildning och/eller en utbildning där det redan finns ett överskott på utbildad arbetskraft, så kommer det nog inte som en chock ifall du tvingas köra taxi några år innan du slagit dig in på banan så att säga.

Det behöver inte bara vara innan man slagit sig in på en yrkesbana som man kan tvingas ta arbeten som inte motsvarar ens utbildningsnivå för att kunna försörja sig.

Miche skrev:

Titti skrev:Och söker man inte ersättning någon annanstans ifrån står det alla fritt att jobba mindre än heltid.

Nej, det står inte alla fritt, det är mängder av arbetsgivare som kräver heltid.

Såg du inte att jag också, i samma inlägg, skrev:

Titti skrev:Givet att man kan hitta en deltidsanställning eller få lov att gå ner i arbetstid från den heltidsanställning man har, självfallet.

@svarabhaktivokal, Vad är det för ämnesområde det rör sig om?

Efter att ha läst tråden känns det som egenföretagande kanske är grejen, kanske inte specifikt för TS, men lite i allmänhet.

plåtmonster skrev:
Efter att ha läst tråden känns det som egenföretagande kanske är grejen, kanske inte specifikt för TS, men lite i allmänhet.

Jag har faktiskt funderat på att börja forska eller föreläsa inom mitt ämnesområde i framtiden. Då skulle jag nog kanske orka jobba mer.

Fast jag har ingen aning om hur man praktiskt går till väga... Känner mig väldigt osmart... Jag vet att själva forskningen/föresläsandet skulle gå hur lätt som helst, men jag har ingen aning om hur man praktiskt söker in till exempelvis forskarprogrammet eller bygger upp en föreläsarverksamhet.

Jag tycker det är rimligt att man ska ta de jobb som erbjuds för att kunna försörja sig. Om man tycker det är tungt med heltid och samtidigt orka med resten av livet, får man kanske nöja sig med deltid. Det betyder inte att man ska ha rätt till förtidspension. Det handlar om att man gör prioriteringar för att ha ett bättre liv. Om alternativet är ett heltidsjobb på Samhall, är det väl bättre att behålla sitt akademikerjobb och gå ner i tid.

Jag tycker systemet är rimligt och väl avvägt.

Archpsyche skrev:Om alternativet är ett heltidsjobb på Samhall, är det väl bättre att behålla sitt akademikerjobb och gå ner i tid.

Det är långt ifrån alla arbetsgivare som tillåter arbetstagarna att gå ner i tid, det är ingen självklar rättighet!

Miche skrev:

Archpsyche skrev:Om alternativet är ett heltidsjobb på Samhall, är det väl bättre att behålla sitt akademikerjobb och gå ner i tid.

Det är långt ifrån alla arbetsgivare som tillåter arbetstagarna att gå ner i tid, det är ingen självklar rättighet!

Tja, det är ju sådant man måste ta med i beräkningen när man väljer yrke. Alla statligt anställda har t.ex. rätt att gå ner i tid och jobba deltid när de vill, det garanteras av kollektivavtalen. De har också rätt till 90% av lönen när de är föräldralediga, utan tak mm.

Många verkar tro att det är något slags rättighet att jobba med det man själv vill, eller är intresserad av. Så enkelt är det inte. Det är en avvägning mellan vad man klarar och vad för slags liv man vill ha å ena sidan, och vad man har meriterat sig till att kunna få å andra. Jag har själv bytt yrke från civilingenjör till läkare för att kunna få det som jag vill ha, men det ligger ju en del jobb bakom det såklart.

Trådstartaren antyder ju ovan att han överväger att börja forska och/eller undervisa. Universitet är statliga, och då gäller de regler jag redovisat. Bara att gå ner i tid närhelst man vill.

@Archpsyche, Vad fick dig att göra det bytet?

Archpsyche skrev:Många verkar tro att det är något slags rättighet att jobba med det man själv vill, eller är intresserad av. Så enkelt är det inte.

Bland de aspergare som inte kan jobba med sådant de inte är intresserade av finns det nog en del som upptäcker det först upp i medelåldern, då det kanske är så dags. Det är ju inget man lärs att det finns människor som inte kan, och har man jobbat med sådant tidigare kan man ha gjort det med ungdomliga reservkrafter man inte längre har och under försakanden man inte längre kan göra. (Samt kanske i tron att det måste vara något fel på en som måste pressa sig så hårt – vilket gör att man ignorerar kroppens varningar och bara fortsätter, vilket i sin tur kan bidra till onormalt stora kraftförluster uppåt medelåldern.)

Archpsyche skrev:Alla statligt anställda har t.ex. rätt att gå ner i tid och jobba deltid när de vill, det garanteras av kollektivavtalen.

Har detta genomförts nyligen? Det stämde iaf inte när jag jobbade på Uppsala universitet. Man hade rätt att söka men det var upp till närmsta chefens goda vilja om man fick jobba deltid.

Praxis där var att man fick jobba deltid så länge barnet var under 12 år. Det var den tiden när det blev allt hårdare krav på snabbhet och effektivitet. Jag kände att jag inte orkade gå upp till heltid (jobbade 80%). Men min chef godkände inte min ansökan om förlängd tjänstledighet på 20%. Inte en enda dag efter att mitt barn fyllt åtta år fick jag jobba deltid. Han behövde varken motivera sig el förhandla, det var hans suveräna beslut.

Antagligen ville han helt enkelt bli av med mig, och tog därför redan på att han kunde vägra. Men den som inte värdesätter arbetstagaren kan alltså säga nej. Däremot har man rätt till tjänstledighet för studier, och då tror jag det blir förhandling om arbetsgivaren vägrar det.

TS, kontakta studierektor el studievägledare på den instituon du vill forska och fråga om hur du blir antagen till forskarutbildning. Men jag antar att du måste ta studielån i så fall. Eller kan du söka en forskartjänst?

I annat fall, kontakta en psykiater och försök att få ett intyg på att inte klarar av att arbeta 100%. Men det ligger i FK:s uppdrag att med lock och pock få alla att jobba 100%. Klarar man 50% vill de att man ska gå upp till 75%, och klarar man det så vill de att mna ska gå upp till 100%. Men klarar du dig på en 65% tjänst, så behöver du inte ansöka om sjukersättning från FK.

Och kontakta facket och fråga om arbetsgivaren kan tvinga dig att arbete mer än du gör. I det här fallet har du ju ingen heltidstjänst i botten. Men risken finns alltid att de säger att de måste omorganisera, och i samband med det avskaffar alla deltidstjänster.

Alien skrev:TS, kontakta studierektor el studievägledare på den instituon du vill forska och fråga om hur du blir antagen till forskarutbildning. Men jag antar att du måste ta studielån i så fall. Eller kan du söka en forskartjänst?

I annat fall, kontakta en psykiater och försök att få ett intyg på att inte klarar av att arbeta 100%. Men det ligger i FK:s uppdrag att med lock och pock få alla att jobba 100%. Klarar man 50% vill de att man ska gå upp till 75%, och klarar man det så vill de att mna ska gå upp till 100%. Men klarar du dig på en 65% tjänst, så behöver du inte ansöka om sjukersättning från FK.

Och kontakta facket och fråga om arbetsgivaren kan tvinga dig att arbete mer än du gör. I det här fallet har du ju ingen heltidstjänst i botten. Men risken finns alltid att de säger att de måste omorganisera, och i samband med det avskaffar alla deltidstjänster.

Tusen tack för konkreta och lättförståeliga råd