Vore kul att få reda på vad ni tycker!

Nu ligger det folk på spåren och skräpar igen! VARFÖR?

Och varför skulle jag putta ner en åskådare? Mer logiskt att putta ner ett betongblock eller nåt som INTE blir geggamoja under en megatonnare. Typiskt fånig fråga.

Åskådare skulle ju lika gärna vara en kamera med stativ. Att putta ner den är ju skadegörelse på annans egendom.

Skadegörelse ÄR FEL så de där fem får gott lära sig att hoppa åt sidan.

Logiskt sett är det bättre att putta åskådaren, men ska man bryta mot lagen?

Varför inte hoppa själv framför tåget för att stoppa det. Borde funka. Varför skall man riskera andras liv om man inte är beredd att offra sitt eget.

En filosofisk fråga som går ut på att kolla om personen som svarar värderar människor olika.

Någon som känner igen sig...?

weasley skrev:Nu ligger det folk på spåren och skräpar igen! VARFÖR?

Och varför skulle jag putta ner en åskådare? Mer logiskt att putta ner ett betongblock eller nåt som INTE blir geggamoja under en megatonnare. Typiskt fånig fråga.

Jag tror man ska se mer generellt på det hela: "Är det rätt val att offra en människa för att rädda andra?".

vetej skrev:Jag tror man ska se mer generellt på det hela: "Är det rätt val att offra en människa för att rädda andra?".

Men yo, newsflash!

Det där händer ju varenda dag. Forskare försöker bota feta jänkare som inte vill sluta äta chips, strips, burgare, godis, socker, etc. Samtidigt avlider massor av människor i andra världsdelar för att de inte har mat för dagen eller råkade få lite mässling.

Den enkla lösningen borde vara att stänga alla snabbmatställen, förbjuda drive-in-ställen och se till att jänkarna lärde sej cykla lite mer. Så botar man i ett nafs sådär 98% av alla feta. Och så kan man låta maten som blir över när snabbmatställena har stängt fördelas bland stackarna utan mat, och forskarna kan ge lite omvårdnad till ungen med mässling.

weasley skrev:Men yo, newsflash!

Det där händer ju varenda dag. Forskare försöker bota feta jänkare som inte vill sluta äta chips, strips, burgare, godis, socker, etc. Samtidigt avlider massor av människor i andra världsdelar för att de inte har mat för dagen eller råkade få lite mässling.

Den enkla lösningen borde vara att stänga alla snabbmatställen, förbjuda drive-in-ställen och se till att jänkarna lärde sej cykla lite mer. Så botar man i ett nafs sådär 98% av alla feta. Och så kan man låta maten som blir över när snabbmatställena har stängt fördelas bland stackarna utan mat, och forskarna kan ge lite omvårdnad till ungen med mässling.

Verkligen en gemialisk lösning. Det är bara ett problem. Det fungerar inte. Lanserar du mässlingvaccin i Afrika så ökar överbefolkningen ännu mer där, vilket leder till mera svält. Skickar du dit mat så blir folk beroende och skaffar fler barn dels för att fler överlever och dels för att de tycker sig ha gott ställt. Tyvärr fungerar vår art på det viset, och speciellt de som bor i "dess vagga".

Kan jag inte växla om tåget, få det att spåra ur, putta ner personen vid spåret och tajma det hela så att alla dör?

Och finns det ett tolkningsutrymme i att kasta ner någon..? Kan jag inte kasta upp någon istället?

weasley skrev:Men yo, newsflash!

Det där händer ju varenda dag.

Jag har inte sagt annat heller.

rdos

På ett sätt har du rätt. Fast ändå inte. Jag tänkte inte enbart på Afrika, utan -andra-världsdelar- jag menar, våra egna albaner har det inte alltid en dans på rosor!

I Afrikatt finns ju problemet med AIDS och deras minst sagt mystiska myter om hur det ska botas. Vissa länder har ju uppemot 30% av befolkningen AIDS/HIV så nån överbefolkning där tror jag inte vi behöver oroa oss för. Den är väl mer uttalad i Asien med Indien och Kina i spetsen, inte sant?

Jag tycker ändå det är dumt av folk att stå på spåret. Tror att Darwin Awards borde vara där för att dokumentera.

Ska man rädda nån ska man ffs inte knuffa ner en annan människa!

Det blir ju bara geggamoja!!

Knuffa ner ett betongblock eller nåt istället, nåt som faktiskt kan göra nån skillnad. Ett tåg har ganska mycket rörelsemängd, och inte duger det med 83kg svetsare för att stoppa det inte!

En människokropp kan omöjligt sätta stopp för ett framrusande tåg, varför jag inte gör något, förutom att ringa ambulans.

KrigarSjäl skrev:En människokropp kan omöjligt sätta stopp för ett framrusande tåg, varför jag inte gör något, förutom att ringa ambulans.

weasley skrev:Och varför skulle jag putta ner en åskådare? Mer logiskt att putta ner ett betongblock eller nåt som INTE blir geggamoja under en megatonnare. Typiskt fånig fråga.

Det är ANTAGET att åskådarens kropp får tågvagnen att stanna innan den kör på dem övriga fem. Det är för övrigt också antaget att åskådaren dör som konsekvens av att bli nedputtad på spåret (vilket inte var uppenbart av frågan tyvärr, men det verkar ändå som om tillräckligt många läst in denna underförstådda information).

Hur åskådarens kropp rent fysiskt kan få tågvagnen att stanna är naturligtvis en diskussion man kan ta om man vill. Fast den diskussionen är irrelevant för vad man svarar på omröstningsfrågan, eftersom vad man än väljer att svara på denna så ska det vara utifrån den givna premissen att åskådarens kropp faktiskt får tågvagnen att stanna.

Jag gör egna antaganden.

Egna antaganden kanske inte alltid är det klokaste att göra, men att konstruera en fråga som är så korkad att den förutsätter att en människokropp skulle kunna stanna ett tåg (hur många vagnar?) det är inte riktigt klokt.

KrigarSjäl skrev:En människokropp kan omöjligt sätta stopp för ett framrusande tåg, varför jag inte gör något, förutom att ringa ambulans.

Ringer du från din egen telefon eller går du ner och fiskar upp en från någon av de förolyckade?

nassepuh skrev:Ringer du från din egen telefon eller går du ner och fiskar upp en från någon av de förolyckade?

Du är verkligen makaber Nasse, men jag gillar sådana råa skämt

Det konstruktören vill är att vi ska fråga oss om det går att värdera en människa. Är människovärdet ändligt eller oändligt? Om det är oändligt spelar det ingen roll vem jag räddar. Om det är ändligt är det bättre att offra en för att rädda fem.

Jag har hört den förut, men i annan form:

Du sitter i ett fångläger och en av lägervakterna radar upp tio andra fångar. Hen ger dig ett gevär och säger åt dig att skjuta en av de tio, annars skjuter hen alla. Vad gör du? Antaganden: Det går inte att skjuta lägervakten. Om du skjuter en blir de övriga räddade. Lägervakten håller vad hen lovar.

Jag tror inte att det är meningen att det ska finnas ett absolut svar, utan att man ska diskutera "det okränkbara människovärdet".

underjord skrev:Jag tror inte att det är meningen att det ska finnas ett absolut svar, utan att man ska diskutera "det okränkbara människovärdet".

Mig för resonemanget direkt till miltären och deras indoktrinering av värnpliktiga. De kör ofta sådana här exempel för att få stridslystna soldater. Deras exempel handlar allt som oftast om man skulle göra dittan och dattan för att rädda någon man har bindningar till (barn, släkting osv). Slutklämmen är alltid att människor är sådana och så tror de sig ha en soldat som slåss för "fosterlandet". För mig är sådant bara rent skitsnack. Jag skulle vara en värdelös soldat som heller skulle skjuta något befäl än "den lede fi".

rdos skrev:

nassepuh skrev:Ringer du från din egen telefon eller går du ner och fiskar upp en från någon av de förolyckade?

Du är verkligen makaber Nasse, men jag gillar sådana råa skämt

Det fanns en allvarlig underton också...


Fiskar du inte upp telefonen och personen ifråga dör... så kommer den dö i skuld till dig.

Fiskar du upp telefonen och personen dör under tiden det tar dig att masa dig ner till spåret... så är chansen ganska stor att du smutsat ner byxorna alldeles i onödan. Och personen dör i skuld till dig.

snyggsmartosexig skrev: Det är ANTAGET att åskådarens kropp får tågvagnen att stanna innan den kör på dem övriga fem. Det är för övrigt också antaget att åskådaren dör som konsekvens av att bli nedputtad på spåret (vilket inte var uppenbart av frågan tyvärr, men det verkar ändå som om tillräckligt många läst in denna underförstådda information).

Hur åskådarens kropp rent fysiskt kan få tågvagnen att stanna är naturligtvis en diskussion man kan ta om man vill. Fast den diskussionen är irrelevant för vad man svarar på omröstningsfrågan, eftersom vad man än väljer att svara på denna så ska det vara utifrån den givna premissen att åskådarens kropp faktiskt får tågvagnen att stanna.

Problemet med det här exemplet är att när man ställs inför situationen kan man inte veta att antagandet är sant. Det vet man inte förrän efteråt.

Jag hade en liknande diskussion med en etiklärare i skolan. Hans exempel var typ: Ett gäng äventyrare har tagit sig till Antarktis. Det var långt innan det fanns satellittelefoner och räddningshelikoptrar och sånt. De har bråttom att hinna fram till en båt som ska ta dem hem innan vintern kommer och omöjliggör hemresan. Nu ramlar en av deltagarna så olyckligt att han bryter benet och kan inte fortsätta. Etikläraren påstår att om de lämnar den skadade deltagaren att dö hinner de till båten och överlever men om de tar med sig honom missar de båten och alla dör. Hur ska de göra?

Rätt svar enligt etikläraren är att de ska släpa med honom och dö allihopa.

Det är bara det: om de var så övertygade om förutsättningarna som etikläraren påstod finns det bara två vettiga alternativ:
1. Lämna den skadade och gå till båten.
2. Stanna på stället och dö.
Är man så övertygad om att inte hinna till båten med den skadade finns det ingen som helst anledning att släpa med honom någonstans. Det måste vara oerhört plågsamt att bli omkringburen med brutet ben till ingen nytta alls.

Problemet i det här exemplet är precis detsamma som i tågexemplet: man kan inte i förväg veta vad ens handlingar leder till. I etiklärarens exempel tog de med sig den skadade i hopp om att ändå hinna med båten. I efterhand visade det sig att de inte hann, men det var inte den vetskapen de grundade sitt belut på.