Psykiatrins Che Guevara Filipe Costa
Skriver så här.

Tidigare under åttitalet, kunde jag säga ,jag skiter i Journaler
Jag vill veta vad vi verkligen och dagligen gör för dessa människor.
Idag ska i första hand läkaren lösa patientens lidande, trots att det finns lika stor kompetens hos andra personalgrupper
Läkaren måste ställa minst en diagnos, allt ska dokumenteras och vara bevisat, vilket inte säger något om patientens livskvalitet.
Psykiatrin har blivit hjärniatri där psykofarmaka och KBT tycks vara de enda behandlingsmetoderna.
Med stor kraft har den medicinska kulturen slagit igenom inom psykiatrin.
Från en intervju av tidningen Revanch, RSMH-s tidning.

Då undrar jag:
Men vad händer då om man inte skriver journaler och diagnoser?
Eller inte ger medicin eller KBT?

Om man ger människor värme och kärlek, så tror jag man kommer långt. Om man skapar ett kärleksfullt samhälle runtomkring den sjuke, så kanske varken terapi eller medicin behövs, eller ialla fall inte i samma omfattning.

Sen vad gäller journaler och diagnoser, så är det väl inte alltid säkert att man har någon hjälp av det. Min tro, är att ungefär samma hjälp passar i stort sett alla människor. Alla är vi ju Homo Sapiens ialla fall.

Själv är jag nog ungefär en Buddhist till själen, och varför ska man sätta diagnoser på Buddhister? Nej, skapa en möjlighet för den sjuke att varva ned och leva ett stressfritt liv fyllt av kärlek istället. Men om man ska ingå i västerlandets råa ekonomiska system och dagliga leverne, ja då har nog den där läkaren som du skriver om fel, tror jag.

Men han som jag, kanske tror på att bryta denna galenskap av konkurrens och elände vi sysslar med, och i sådana fall så tror jag, att han har rätt.


Reich sa "Anpassa samhället efter individen"

Freud sa "Anpassa individen efter samhället"

Välj själv. Jag vet vad jag väljer

Men i journaler står oftast viktig info själmordbenägen, behöver lugn ochro, stresskänslig , psykotisk nu bättre och sånt.
Högt blodtryck tål inte vissa mediciner.
Utan diagnos vet inte läkaren vad man ska ha för behandling.
En maniker ska inte ha amfetamin ,en aspergare kanske behöver lugnande.
depperessiva behöver ibland antidepperssivt.
Jag förstår vad du menar förövrigt men det har inte med dettaå göra.
Jag fick inga journaler eller diagnoser sluade i katasrof med antipsykiatri.
Bar tjafs om barndomen och samhällets fel .
Som om man skadöda sina föräldrar och slå sönder det gamla som man gjorde i kina under kulturrevulitionen.
Nä jag VILL HA DIAGNOSER OCH JOURNALER.
Eller att läkarna går efter symomen.
Jag vägrar rota i barndomen terapi.

Jag är med i RSMH, men har flera gånger funderat på att inte förnya medlemsskapet då jag upplever dem för anti-medicin. Har man schizofreni eller är man manisk, så är det inte så att bara terapi hjälper, man behöver medicin, minst i ett inledande skede.

Mikael

Javisst, i det samhälle vi lever i just nu, så behövs det nog den hjälpen som du säger. Det tror jag också.

Filipe Costa gick ju i pension förra året, här hittar man hans avskedstal:
http://www.psykiatrinsodra.se/nyheter-and-pa-gang/nyheter/Tack-Filipe-Costa.html

Hans ideologi att inte skilja på personal och patienter utan se alla som likvärdiga samt hela biten med ett humanistiskt bemötande som är otroligt central och viktig i alla former av vårdande arbeten håller jag fullständigt med om.
Hans tankar och övertygelser var storartade men trots sin ställning som chef under 25 år så lyckades han inte nå alla sina medarbetare till den grad som hade varit önskvärt och inte minst nödvändigt.
Det är bara att konstatera.

Men han försökte!

De omstruktureringar som gjorts senaste åren och fortsatt görs i Stockholms Södra Psykiatri kommer förhoppningsvis leda till något nytt.
Inte minst MÅSTE man släppa in betydligt fler kunniga inom neuropsykiatrin och faktiskt våga ifrågasätta gamla felaktiga övertygelser om psykiska åkommors ursprung och behandling.

Det måste ske snarast.

internettt skrev:Mikael

Javisst, i det samhälle vi lever i just nu, så behövs det nog den hjälpen som du säger. Det tror jag också.

Vill du ha ett samhälle som det var före diagnoser och medicin????????????
Vet du vad du skriver egentligen.
Det är intet större fel på samhället.
Det är anti psykiatrikerna som är en del av samhället som vill förstöra det hela.

Med tanke på att många människor far illa i samhället både sjuka och friska, många saknar arbete eller social trygghet och många barn växer upp med otrygghet och en dålig skolmiljö, många inte minst gamla är alldeles för ensamma och vi dessutom håller på att förstöra förutsättningarna för människors framtid med miljöförstöring så tycker jag visst att det är större fel på samhället.

Om samhället såg annorlunda nog kanske inte lika många människor behöva drabbas av stressreaktioner eller depressioner och behandlingen av dessa tillstånd skulle kunna minska.

Men visst bör det finnas mediciner för dem som behöver det.