Hej, jag är ny på forumet här och tänkte diskutera lite med Er som är mer kunniga inom detta område, hur jag kan göra för att lösa mitt problem med en granne vars (ca) 10-åriga son har Asperger. Även pappan verkar ha detta, utifrån sitt beteende att döma.

Bakgrunden är att jag bor i radhus, och grannens barn för extremt mycket oväsen.
Så pass mycket oväsen att man inte får någon avkoppling när man är hemma på kvällar och helger.
Hela huset skakar, jag känner det i golven och i köksskåpen skramlar porslinet.
Det är ingen överdrift, utan en beskrivning av hur det är inne hos mig på min bottenvåning.

Att prata med grannen hjälper föga, då han skyller på att äldsta sonen "har en diagnos".
Via andra grannar har jag fått bekräftat att det är Asperger som är diagnosen i fråga och jag lägger inga värderingar i det åt något håll.

Eftersom att pappan inte tål kritik, är hans reaktion att bli förbannad på mig.
Pratar jag med mamman, går det lite bättre men efter det brukar pappan ringa på och skälla ut mig, trots att jag under alla diskussioner hållit en hövlig ton och haft sakliga argument.

Dock ser jag det som ett problem när pappan använder diagnosen som en ursäkt för sina barns beteende. Som exempel kan nämnas att de springer runt i huset, smäller i dörrar, kastar saker omkring sig och är allmänt olydiga, i en omfattning som vida överstiger den hos andra barn jag känner till. Inga andra barn för så här mycket oväsen vad jag vet.
Att det beror på att den äldsta sonen har Asperger köper jag inte riktigt, utan jag tror snarare att felet ligger hos föräldrarna och deras bristande uppfostran och tillsyn

För mig som bor bredvid, låter det nästan lika mycket hos mig som hos dem.

Det går inte att bo så här länge till, utan jag vill hitta en lösning där jag slipper flytta med allt arbete och de kostnader det medför.

Jag känner flera som har Asperger som häpnar över min situation, och tycker att föräldrarna borde kunna lösa problemet.

Min slutsats är att föräldrarna inte orkar lägga ned den energi som krävs.
Barnen (ca 7 och 10) är nästan aldrig ute och leker, bara inne.
Om de leker ute, sker det utan uppsikt av föräldrarna.

Så, har Ni några tips och råd på hur jag kan gå till väga för att finna en lösning?
Jag är van vid att ha med besvärliga människor att göra såväl yrkesmässigt som privat men denna familj tar priset.

Jag hoppas på en öppen diskussion åt alla håll och alla som vill får gärna kommentera.

Störningsjouren? Socialen?

Skulle alldeles oavsett kika på andra ställen att bo. Det finns en anledning till att villa är rätt trevligt.

Finns det någon bostadsrättsförening el samfällighetsförening så du kan prata med t ex ordföranden? Om de är så störande så borde ju även andra grannar märkt det.

Är dessa grannar nyinflyttade?

Låter som om pappan är av den aspergertypen som bara hittar fel på andra, aldrig sig själv (el barnen). Öht brukar inte föräldrar gilla kritik mot deras barn. Men i bästa fall har de tillräckligt med inlevelseförmåga för att förstå hur otrevligt det kan vara att ständigt bli störd.

Du kan gärna skriva upp hur det är under några dagar, för att ha som underlag när du framför klagomål. Så att det blir konkret, annars kan folk slå ifrån sig med att "barn måste få leka och höras".

Bor man i hyresrätt eller bostadsrätt är det hänsyn till grannar som gäller, oavsett diagnos.
Kan man inte bete sig civiliserat ska man inte bo så man har grannar nära inpå.

Om de vägrar lyssna utan fortsätter stöka runt och störa sina grannar tycker jag du ska kontakta värden.
Eller störningsjouren, som sagt.

Att som Alien påpekar, dokumentera är bra när man skall visa för någon annan hur sakförhållandena är.

Tackar för alla svar hittills,

Jag har dokumenterat händelser för att ha något konkret att gå på, ibland har jag gått över och sagt till när det pågår för att få bästa effekt så de själva kan koppla ihop orsak och verkan.

Tyvärr har vi ingen störningsjour eller liknande här, utan får roa oss själva med att lösa problemen som uppstår sinsemellan grannarna.

Grannarna på andra sidan har gett upp, men är glada för att jag gör något.
De har under flera år försökt påtala detta men med måttligt resultat.

I början utlovades bättring och bot, men tyvärr var effekterna kortvariga och nu är det miserabelt.

Kruxet är dock att om jag skall ha ett friliggande hus i ungefär samma geografiska område får jag hosta upp närmare 2 miljoner vilket jag inte har möjlighet med nu.
Kanske längre fram, men inte när jag bor ensam.

Så jag måste hitta en lösning som inte innebär att jag flyttar.

Sur_gubbe skrev:Så jag måste hitta en lösning som inte innebär att jag flyttar.

Om jag tolkar det rätt så äger du och grannen era bostäder... Då har du bara et val.

Isolera din kåk.

Enda alternativet är att bussa socialen på dem och hoppas att de tar med sig ungarna... Men risken är stor att de prioriterar annat just nu.

Nej, allt kan inte skyllas på aspergers. Skulle tro att en vanlig aspergerunge kan vara hyfsat tyst med undantag om han får ett meltdown eller något. Då kan man bli väldigt högljudd men det är ju inget som varar utan det tar ju snart slut. Det skulle jag ha tålt. Men just konstanta störningar som mest verkar handla om att vara vårdslös, näe då tror jag nog att de kunde sansa sig lite.

Har de ett stort aktivitetsbehov borde de ju gå på någon förening så de finge utlopp. Många människor håller sina ungar "inspärrade" inomhus för mycket så att de blir rastlösa. De vuxna har glömt att barn har ett mycket större behov av att aktivera sig.

Om barnet tillhör de som är mycket svårt drabbade kan skillnaden mellan högfungerande (ex. AS) och lågfungerande (det som tidigare var det enda som gick under autism) vara intelligens (över/under norm) samt kommunikation (att barnet kommunicerar öht). I det läget finns det absolut en möjlighet att det blir "stökigt" upprepade gånger under en dag. Det finns även en risk att föräldrar är utmattade och överbelastade samt har stött på tillräckligt mycket okunskap från omvärlden för att bli aggressiva vid konfrontation om "stökiga" barn.
Säger inte att det måste vara på det viset i detta fallet, säger bara att det kan vara värt att komma ihåg att AS inte bara yttrar sig på det vis det gör hos en själv eller de man råkar känna.

Jag hade kontaktat socialen och gjort en orosanmälan. Barnet mår helt uppenbarligen inte bra och det verkar vara föräldrarnas fel. Sedan hade jag samlat alla boende till ett möte där vi hade diskuterat vad som skulle göras. Tyvärr finns det inte så mycket mer du kan göra, grannarna gör inget olagligt och finns det ingen störniningsjour har du inte den möjligheten heller. Äger de radhuset och ingen förening finns tror jag inte ens de kan bli utkastade. Däremot kan man göra klart och tydligt för dem att man vill att de flyttar och gör alla grannar det så kan det ha effekt.

Jag har hört om många sura gubbar som bara hör konstiga ljud hela tiden, utan att förstå att det är en normal tillvaro, och då kan det vara så att en familj har olyckan att bli granne med en sådan gubbe. Alla andra familjer är normala i dennes ögon, eftersom de ej har dem inpå sig, men just grannfamiljen blir föremål för en latent fixering orsakad av ensamhet. Nu säger jag inte att det är trådskaparen men...

Tål man inte att höra grannarna får man flytta ut i skogen.

Att ha ett utåtagerande AS-barn är otroligt krävande. De blir själva irriterade av ljuden, och frustrerade inför det faktum att varken forskning eller de själva vet hur de ska få stopp på det.
Allt i familjen handlar om den här killen, som mår skit. Familjen mår skit, och har redan provat alla kända och okända metoder

Sen kommer en oförstående granne och klagar, inte konstigt att pappan tappar humöret.

Har du inte förståelse för det här tycker jag att du ska flytta dit där du slipper grannar och oväsen.

Flia skrev:Tål man inte att höra grannarna får man flytta ut i skogen.

Att ha ett utåtagerande AS-barn är otroligt krävande. De blir själva irriterade av ljuden, och frustrerade inför det faktum att varken forskning eller de själva vet hur de ska få stopp på det.
Allt i familjen handlar om den här killen, som mår skit. Familjen mår skit, och har redan provat alla kända och okända metoder

Sen kommer en oförstående granne och klagar, inte konstigt att pappan tappar humöret.

Har du inte förståelse för det här tycker jag att du ska flytta dit där du slipper grannar och oväsen.

Jepp, är man förälder har man också ett ansvar.
Bara att gilla läget och se till att ungen inte stör andra.

Tycker nog det är barnfamiljen som ska flytta.
Kan man inte bete sig civiliserat ska man inte bo med grannar nära inpå.

Liljan skrev:Däremot kan man göra klart och tydligt för dem att man vill att de flyttar och gör alla grannar det så kan det ha effekt.

Ja. I skolan kallas sådana beteenden mobbing. De brukar fungera bra och effektivt.

Är det några som borde förstå behovet av lugn och ro i det egna hemmet så är det aspergare, eftersom många av oss är ljudkänsliga och lättstressade.

Det är möjligt att vända sig till socialen är det bästa om nu detta barn är så mycket mer störande än andra barn. Barnet kan få en kontaktfamilj, och barnets familj och grannen kan få lite lugn och ro ibland.

Sur_gubbe, har du vid samtal med mamman fått intryck av att de sökt hjälp, t ex hos Habiliteringen el BUP? Kan ju vara att pappan vägrar söka hjälp.

Alien skrev:Det är möjligt att vända sig till socialen är det bästa om nu detta barn är så mycket mer störande än andra barn. Barnet kan få en kontaktfamilj, och barnets familj och grannen kan få lite lugn och ro ibland.

Det är möjligt... Men trådskaparen kommer då bli tvingad att flytta.han kommer inte få en lugn stund, ty föräldrarna kommer hata honom som bussat socialen på dem.

Om han lyckas övertala dem att söka den hjälp som finns så kan han undvika att bli evigt hatad av sin granne. Förslagsvis försöker man få dem att söka hjälp via habiliteringen, inte soc.
Men jag tror inte det funkar.

Det finns säkert någon lag någonstans som ger rätt till Sur_gubbe så eftersom föräldrarna inte är villiga att samarbeta utan skäller ifrån sig är det ju the hard way som gäller med sociala eller vad det nu går att hitta på och därefter polisen om de blir elaka pga. sociala. En fredlig lösning verkar ju redan hopplös.

Vad säger att de inte vill samarbeta.

Om barnet nu har diagnos så är redan BUP inkopplade, och skolan.

Föräldrarna kämpar redan med alla resurser som finns.

Ni som pratar om hyfs.. Ni har ju själva varit Aspergerbarn. Hur gjorde era föräldrar när ni fick utbrott?

Flia skrev:Hur gjorde era föräldrar när ni fick utbrott?

Man fick en vinge emellanåt, därmed lärde man sig snabbt var gränsen gick.

Flia skrev:Ni som pratar om hyfs.. Ni har ju själva varit Aspergerbarn. Hur gjorde era föräldrar när ni fick utbrott?

Aspergerbarn ja, inte nån vandrande katastrofhärd.

KrigarSjäl skrev:Bor man i hyresrätt eller bostadsrätt är det hänsyn till grannar som gäller, oavsett diagnos.
Kan man inte bete sig civiliserat ska man inte bo så man har grannar nära inpå.

Om de vägrar lyssna utan fortsätter stöka runt och störa sina grannar tycker jag du ska kontakta värden.
Eller störningsjouren, som sagt.

Exakt, Asperger är inte ett frikort att uppföra sig hur som helst - det finns regler som gäller alla, både i hyres och bostadsrätter. Tycker de borde flytta till ett stödboende då de inte verkar kunna uppföra sig i samhället.

Flia skrev:Ni som pratar om hyfs.. Ni har ju själva varit Aspergerbarn. Hur gjorde era föräldrar när ni fick utbrott?

Jag är högfungerande och satt mest tyst och lekte med lego och senare med min dator. Autism innebär inte att alla har liknande symptom.

Tack för all respons till att börja med

Jag tänkte förtydliga lite saker för att ge en bättre beskrivning av situationen.
Vi har en samfällighetsförening, som förvaltar det gemensamma på området (t.ex snöröjning, sophämtning, fjärrvärme etc.) men de har ingen som helst makt över vad som sker inom hushållets väggar, eller grannar emellan.
Således måste jag själv lösa de problem som uppkommer (vilket det gör regelbundet)
Förutom att denna granne stör, envisas de även med att röka alldeles intill mitt luftintag vilket gör att jag får röklukt i kök och tvättstuga om jag inte håller ventilen stängd.
(Med reducerad ventilation som följd). Dessutom körde han på mellanväggen i garaget så att min hylla på andra sidan fick en knuff och det ramlade ner saker från den.
Detta ärende ligger hos föreningen då väggen måste lagas.

Jag har även fått i uppdrag att vara deras trädgårdsmästare då båda deras trädgårdar är vildvuxna och det växer in ganska mycket till mig. Bland annat klätterväxter på fasaden, vilket vi inte får ha.
Även deras träd växer in mot ett av mina fönster och enklast här vore att beskära den grenen från deras balkong men det finns det inget intresse av från deras sida. Så jag får gå och klippa deras vildvuxna växter som kommer in till mig ungefär varannan vecka under sommaren.

Åter till barnen;
Den röda tråden är att föräldrarna använder "diagnosen" (som pappan refererar till, han har aldrig berättat vilken diagnos det är men jag har fått veta via grannar att det är AS) som ett frikort för vad som helst.

Tyvärr är barnen inne alldeles för mycket för att de skall få utlopp för sin energi och därför leker man utomhusleker inne, av ljudnivån att döma.

På en städdag var barnen ute och lekte, och de vuxna frågade då var föräldrarna var. Mamman var bortrest och pappan låg och sov enligt äldsta barnet. Det känns inte helt ansvarsfullt att släppa loss barnen fritt på det sättet, sedan känns det heller inte så seriöst av pappan att ligga och sova när vi har gemensam städdag.
Detta hade varit ett ypperligt tillfälle att låta barnen leka och samtidigt ha uppsikt över dem.

Ett annat exempel på bristande uppsikt/engagemang är när barnen är ute och leker i snön kl 7 en söndagmorgon iklädda pyjamas men ingen mössa eller vantar.

För ett tag sedan skulle de ut och resa, och innan de åkte var barnen ute i trädgården och gapade och skrek vid ca 05 på morgonen medan föräldrarna plockade ihop de sista sakerna.

På nyårsdagen vaknade jag en gång vid ca 06-tiden av att barnen började "riva" huset.
En röd dag bör man iakkta en viss försiktighet med störande ljud.

Enligt uppgift från andra grannar har de kontakt med någon slags stödfamilj, men mer än så vet jag inte.
Att BUP är inkopplat ser jag som en självklarhet, frågan är om jag kan vända mig till dem alternativt SOC med en orosanmälan?

När jag har pratat med mamman har hon visat en viss förståelse för problemet och min önskan om att finna en gemensam lösning, men när jag har pratat med henne brukar pappan efteråt komma över och skälla ut mig och hänvisa till "diagnosen" och det faktum att "vi bor i radhus"

Vänder vi på steken så brukar jag försöka visa hänsyn till dem bredvid genom att inte låta diskmaskin och tvättmaskin gå för sent eller spela hög musik med av hänsyn till barnen.
Detta utöver att jag är ganska tystlåten av mig när jag är hemma.
Jag har inte haft några renoveringsorgier som har bullrat.

Således anser jag mig ha dragit mitt strå till stacken.

Dock renoverade grannen sitt badrum utan att förvarna och det skedde på tider som inte var helt lämpliga, bl.a tidiga morgnar och helgdagar under ca 2 månaders tid.

Jag blir lite bekymrad för barnen både i nuläget, men även för framtiden då nog kommer få det besvärligt om de inte lär sig att fungera i sociala sammanhang.

I slutänden vore det trevligt att kunna läsa tidningen till frukosten på helgerna (runt 9-tiden) utan att oroa sig för att porslinet ska ramla ut ur skåpen när barnen leker bredvid.

Det finns rätt mycket barn i detta område i ungefär samma ålder men de leker inte med varandra vilket annars vore naturligt av praktiska skäl.
Som kontrast, är de andra barnen mycket lugnare än mina grannars barn.

Slutsatsen är fortfarande: har du problem med grannar som gör tillåtna saker får du flytta till ett hus utan grannar.

Din förening har säkert regler om tider, men normalt får man inte borra och renovera mellan 22 och 07.
Barn får man stå ut med.

Låter ju som om han bor i ett radhusområde.
Isf existerar det ju inget skydd iom att folk äger sina respektive fastigheter även om de skulle råka vara anslutna.
inte borra efter 22 osv gäller ju i bostadsrättsföreningar där du köpt in dig på andelar och det sitter en styrelse som faktiskt kan utesluta dig men här är det omöjligt.
Vill du ha en luftvärnssiren som väckarklocka får du ha det helt enkelt och varken grannar eller polis kan göra något åt saken.

Det verkar ju ha skett många försök till att brygga och försöka få en dialog om hur man skall lösa problemen med den där familjen men de verkar ju föga intresserade.
Enda som återstår är väl att börja jävlas tillbaka och hoppas på att dom flyttar innan du gör det.