Hej! Jag är ny här och tänkte pressentera mig själv och min, ja vad ska man kalla det? konstiga form av asperger. Hoppas ni orkar läsa.

När jag var riktigt liten fick jag diagnosen asperger. Jag har inte funderat över diagnosen förens senast året och tycker det är lite märkligt. Jag gjorde just aspie-quizet http://www.rdos.net/Aspie-quiz/ och fick 26 poäng vilket är lågt även för NT's. Folk med AS brukar hamna långt över 100.

Jag har ingen av de där klassiska kännetecken på AS, utan jag har är snarare raka motsatsen i många avseenden. I plugget ville jag alltid jobba i grupp, hatar att va själv. Är riktigt sällskapssjuk. Hade många kompisar och var klassens coola kille. Jag har gått i en vanlig skola utan problem och har nu ett heltidsjobb som jag klarar galant mm. Gillar att snacka skit och köpa märkeskläder tex. (hata mig inte för att jag är så NT )

Faktum är att jag aldrig berättat om min "AS" för någon, den enda som vet är morsan. Men om jag berättade skulle folk aldrig tro på det ändå eftersom jag är den sista de skulle tro har AS. Har haft flera långa förhållanden som har funkat också tex. Alltså lever jag ett rätt normalt NT liv så om man ser det så så undrar jag varför jag fick diagnosen?


Men samtidigt orsakar min asperger enorma problem i att leva ett NT liv. Problemen är: Extremt glömsk & slarvig och extremt dålig på sociala koder. vilket tyder på att jag har lite asperger ändå. Eller?
I alla fall så håller dem sakerna på att knäcka mig helt, och jag är på väg in i en depression. För att klara av att jobba heltid och ha koll på allt som ska göras mm så måste jag lägga 110% av min energi på det vilket gör att jag är sjuukt trött hela tiden. På helgerna sover jag i princip hela helgen i sträck för att ta igen energi från arbetsveckan. De gör att jag aldrig har tid eller orkar göra saker som jag vill och mitt sociala umgänge blir lidande. Det känns förjävligt

Jag vet att det finns ni här som har 10ggr mer problem med er AS. Men saker är att jag typ är en NTare med jobbiga AS svagheter så jag kan varken identifiera mig med aspergare eller NT's utan är något mellanting som håller på att ta kol på mig.

Jag är i alla fall en kille på 22år som sköter en bokaffär. För tillfället singel och bitter Hoppas ni orkar reflektera över min situation. Jag tror jag kan vara en bra tillgång till forumet i alla fall eftersom jag är något mitt i mellan.

Personligen tycker jag inte att man ska diagnosticera små barn, förutom i riktigt uppenbara/svåra fall... just för att man kan förändras så otroligt mycket. Jag hade inte ens fått bli utredd när jag var liten eftersom mitt beteende gick under vanlig trots/blyghet.

Välkommen hur som helst ^^
Vill också jobba i bokaffär!

Tror rätt många här har AS "light".

Du lärde just mig något som jag egentligen vetat länge TS (Tråd Skaparen)
ÖÖÖh, men nu har jag glömt vad det var :/
Jo, det var något om att ta o göra saker man hinner, inte även det man inte hinner.

Ok, brinner det eller någon behöver räddas då är det bara o hinna (jag funkar helt annorlunda i den typen av situationer, där bara agerar jag och räknar blixtsnabbt ut behov av energi och liksom ger kroppen den energin)

Ja personligen så spelar det i och för sig ingen roll om jag har AS eller inte, det är bara konstigt att jag är helt tvärt om mot många saker som AS folk brukar uppleva. Men tror ni jag har asperger eller? Jag stämmer ju inte in alls på de flesta sakerna förutom problem med sociala koder och glömmer allting.

Glömska kan drabba vem som helst, och problem med sociala koder... ja... en del är ju bara inte särskilt socialt begåvade helt enkelt. :/

Jag tror min son fungerar ungefär som du. Han har jobb, har haft flera långa förhållanden osv fast NT-livet tar mycket energi för honom. Han har själv funderat över om han kan ha vuxit ur sin diagnos.

Men jag som mamma och som dessutom träffat många med diagnos ser ju att han är betydligt aspigare än han själv tror. I och för sig tror jag nog de flesta uppfattar honom som NT, men de vet inte hur mycket ork det går åt för att han ska fungera.

Min tanke är, har du pratat med din mamma om det, frågat hur hon upplever dig, om det kanske är så att du blivit så van vid att agera NT så att det upplevs naturligt för dig.

Tycker inte det tar någon energi med andra AS människor faktiskt, utom när någon säger tex "vi som är aspergare" eller något som pekar ut oss, då blir jag orolig att någon ska komma o göra något helt osannolikt som o ställa sig o peka o säga "hahaaaaa, aspbergarreeee kolla på dom, dom är aschpbergare aaaaahahahahahaaaa".
Jag är tämligen säker på att det där knappast lär hända men det känns så.

Tycker det verkar som om majoriteten människor har ganska mycket felaktiga antaganden om oss (så även jag innan jag läste om AS o pratade med AS-människor jag visste var AS-människor), därav min oro.

Jag menade att det tar energi att leva som NT.

Jag tycker inte heller det tar energi att vara med aspergare, snarare tvärtom. Det blir väl lite så som normalerna anser om socialt liv att det ger energi, men man bör nog ha ett socialt liv där man kan slappna av till 100% och det gör som regel inte aspergare bland NTer

Jo det har du rätt i
Medhåll från mig.

De där var i alla fall en presentation om mig. Vet inte riktigt vart jag vill komma mer med den, tycker det är underligt att jag fått AS diagnos bara. Eller kanske inte? Mina problem som jag skulle vilja ha hjälp med kommer nya trådar till sen.

Mitt inlägg var inte tänkt som råd utan en reaktion på det du skrev.

Det som tyder på att du har AS är framförallt problemen med sociala koder och att du blir så trött av att tolka allting så att du måste vila extra mycket, så jag tror inte att diagnosen är fel.

Det finns så många varianter av AS och hur det visar sig, själv har jag klarat mig ganska bra med flera bra jobb, men till slut har det sociala spelet tagit knäcken på mig och jag har inte kunnat stanna kvar på arbetet, trots att jag gjort ett skitbra jobb och alla varit nöjda med min insats.

Innan jag hade familj så sov jag bort helgerna jag med, numera har jag svårt att orka med heltid...

honeysquid skrev:Personligen tycker jag inte att man ska diagnosticera små barn, förutom i riktigt uppenbara/svåra fall... just för att man kan förändras så otroligt mycket. Jag hade inte ens fått bli utredd när jag var liten eftersom mitt beteende gick under vanlig trots/blyghet.

Välkommen hur som helst ^^
Vill också jobba i bokaffär!

Vilken fin avatar! Jag älskar änglar.

Det är mycket svårt att säga om du har As. eller inte när man inte träffat dig, tycker jag. En del du berättar tyder på det, en del inte. Samtidigt är någonting sällan svart eller vitt utan det finns en gråskala - du kan ha lite av varje = vara ett gränsfall.

Du kanske kan fråga de som utredde dig om hur de tänker och varför de satte diagnosen? Det finns som sagt gränsfall också och jag är ett av dem Det är ev. det nano menar med As. light. (Jag gillar inte det uttrycket).

Välkommen, förresten!

sommar skrev:Det finns som sagt gränsfall också och jag är ett av dem Det är ev. det nano menar med As. light. (Jag gillar inte det uttrycket).

Varför inte det?

Ja, Välkommen hit TS

nano skrev:

sommar skrev:Det finns som sagt gränsfall också och jag är ett av dem Det är ev. det nano menar med As. light. (Jag gillar inte det uttrycket).

Varför inte det?

Det låter lite slarvigt men samtidigt är det lättförståligt. Light tycker jag egentligen hör hemma i mindre viktiga sammanhang och ibland när man talar om mat men allt är relativt.

Miche skrev:Det som tyder på att du har AS är framförallt problemen med sociala koder och att du blir så trött av att tolka allting så att du måste vila extra mycket, så jag tror inte att diagnosen är fel.

Det finns så många varianter av AS och hur det visar sig, själv har jag klarat mig ganska bra med flera bra jobb, men till slut har det sociala spelet tagit knäcken på mig och jag har inte kunnat stanna kvar på arbetet, trots att jag gjort ett skitbra jobb och alla varit nöjda med min insats.

Innan jag hade familj så sov jag bort helgerna jag med, numera har jag svårt att orka med heltid...

Jag säger detsamma. Har också kunnat passera för hyfsat normal men inte riktigt vetat hur man beter sig i olika situationer. Jag fick AS-diagnos först vid 35 när jag 'brakade ihop'. Innan dess hade jag också gått i vanlig skola, haft vanliga jobb och längre relationer. Men precis som för vetinteriktigt så tog allting ohemult mycket energi så att jag blev helt utslagen på helgerna, och till slut orkade jag inte jobba alls längre.

Andra klarar galant både jobb och familj och en del varken eller, så hur mycket man orkar och förmår varierar mellan individer.

Quizet är bara till för att ge en första vink men är förstås inte samma sak som en riktig neuropsykiatrisk utredning och behöver inte nödvändigtvis ge samma resultat.

sommar skrev:

nano skrev:

sommar skrev:Det finns som sagt gränsfall också och jag är ett av dem Det är ev. det nano menar med As. light. (Jag gillar inte det uttrycket).

Varför inte det?

Det låter lite slarvigt men samtidigt är det lättförståligt. Light tycker jag egentligen hör hemma i mindre viktiga sammanhang och ibland när man talar om mat men allt är relativt.

Det är faktiskt ganska vedertaget i vardagligt tal. Både lite skämtsamt, t ex "jag har bipolär light" eller '"alzheimer light" när man är lite hispig eller glömsk men inte så att man skulle få diagnos på riktigt. Och mer seriöst, när utredning visar att man har drag av t ex AS men inte så att man får full diagnos, då är det vanligt att man i vardagligt tal kallar det "AS light" eftersom den riktiga psykiatriska benämningen "genomgripande störning i utvecklingen utan närmare specifikation" ofta är i det närmaste outtalbar, totalt missvisande och krävar omfattande förklaring för den oinvigde.

Nu blev det lite OT här. Den som vill fortsätta diskutera detta kanske kan starta en egen tråd om det?

Välkommen hit, vetinteriktigt, och hoppas du ska trivas!

Håller med lillsanna, nano, Miche och Inger. Det lillsanna och Inger skriver om orken kan vara mycket viktigt att reagera på vid första minsta tecken. Helst innan även reservtanken brakar ihop helt uppåt medelåldern, som den lätt gör om den redan har varit permanent överbelastad. Och det kan den visst vara hos en aspergare som till synes klarar sig (nästan) "normalt" - om det är det ständiga tullandet på krafter man egentligen inte har som gör att man "klarar sig".

Och den sidan av saken är det få "experter" heller som är medvetna om.
Barndiagnosticering blir ett väldigt vanskligt kapitel i det sammanhanget. Jag skulle gissa att underdiagnosticering av dem som "ju klarar sig" är större än överdiagnosticering av "lightare" - men hur göra, om diagnosen bara blir en börda för barn eller oförstående omgivning, samtidigt som ingen diagnos bäddar för katastrof senare, därför att inga åtgärder kunde vidtas för att förebygga den?

*******************************************************

Ungefär de här sakerna dyker upp ideligen. Finns alltså gamla trådar för den som orkar leta.

Men jag börjar luta åt att det skulle stå klistrat någon väl synlig stans på startsidan eller så

- att AS kan variera så mycket mer än vad "alla" som inte har det, inklusive proffsen, säger;

- att "Aspie-Quiz", trots både namn och spridning, bara är en privatpersons hobbyverksamhet utifrån hans egna personliga åsikter och att ett nättest i vilket fall som helst på sin höjd bara kan ge en fingervisning.

vetinteriktigt skrev:De där var i alla fall en presentation om mig. Vet inte riktigt vart jag vill komma mer med den, tycker det är underligt att jag fått AS diagnos bara. Eller kanske inte? Mina problem som jag skulle vilja ha hjälp med kommer nya trådar till sen.

Hej och välkommen!

Som andra redan påpekat finns det otroligt mycket variation bland dem som blivit diagnosticerade. Många här på forumet har också den där sociala ådran som du talar om: önskan att ha vänner och att umgås i grupp.

Tyvärr är det orken, som du också mycket riktigt beskriver, som tryter. Det tar för mycket på krafterna att hela tiden försöka hänga med i de andras kroppsspråk och försöka uttyda vad det betyder. Därför blir man tyvärr ganska ensam om man inte hittar någon som uppskattar en för det man ÄR och inte bryr sej om hur man ser ut. Jag är själv en sådan "social jävel". ;-D

Läs mer om fenomenet här: vanliga-fra ... t8504.html

Och en viktig sak att påpeka, som Zombie redan sagt; Aspie-Quiz är inget diagnosticeringsverktyg. Det är bara ett internetquiz på hobbynivå.

Tillägg:

Zombie skrev:Det lillsanna och Inger skriver om orken kan vara mycket viktigt att reagera på vid första minsta tecken. Helst innan även reservtanken brakar ihop helt uppåt medelåldern, som den lätt gör om den redan har varit permanent överbelastad. Och det kan den visst vara hos en aspergare som till synes klarar sig (nästan) "normalt" - om det är det ständiga tullandet på krafter man egentligen inte har som gör att man "klarar sig".

Och om den där bristen på ork, allmänna ömtåligheten eller så kan härledas åtminstone delvis till aspiga drag som inre och yttre kommunikationsproblem och inte enbart till sådant som är tecken på t.ex. ADD eller kroniskt trötthetssyndrom.

Självklart vet jag att Aspie-quiz inte är något diagnosticeringsverktyg, jag hänvisade bara till det som en fingervisning, då det i de flesta fall stämmer bra.

Anledningen till att jag är så sjukt trött är inte pga sociala svårigheter. Jag upplever de enbart när man är på tex en stor fest och inte känner någon och ska gå runt och mingla vilket är vidrigt. När jag är på jobbet eller med kompisarna edl så finns de inga problem. Utan det som jag tror tar min energi är att jag behöver ha massa ansvar och saker jag måste komma ihåg att göra när mitt minne är på ca 5sek.

När jag har semester och slipper bry mig om någonting så är jag inte trött alls. Men tyvärr tror jag att reservtanken också redan är slut, jag är tvungen att käka adhd medicinen ritalin bara för att kunna jobba utan att somna stående.

Vet inte vad jag ska göra, är så sjukt trött på att aldrig ha någon ork och behöva kämpa mig fram på överskotts energi hela tiden. Men om jag inte ska göra ett bankrån eller hoppa från en klippa så är det väll bara att fortsätta pina eller?

Kom på en grej efter att ha läst tråden men redan stängt av datorn. En del av det som kan se ut som att man är väldigt bra på att socialisera kan mycket väl vara inlärt som roller, imitation och annat man lärt sig utifrån analys av sånt man sett omkring sig. Dvs inte imitation som barn lär sig när de är små utan mer av kopierande.

Jag har iaf en dotter som är tonåring och som går för väldigt social, men hon är väldans aspig också och jag tycker att mycket av det hon gör som passerar obemärkt bland vissa är rent kopierande av hur andra beter sig och vad de säger. Hon har helt olika röster, tonlägen, vokabulär osv när hon talar med olika personer t ex.

Och jag har alltid haft vänner, kompisar och bekanta, men aspigheten finns där nevertheless. Det är bara min lilla som är supersugen på att ha kompisar som inte riktigt fixar det med jämnåriga.

Å andra sidan minns jag att jag som liten väldigt ofta frågade mig varför folk prioriterade som de gjorde och vad det egentligen var för vits med X osv, och idag så har jag umgänge så det räcker och blir över, så jag hoppas att hon också kommer igenom barndom o ungdom utan att bli helt knäckt över det faktum att hon inte har jämnåriga vänner (men däremot älskas av många vuxna, för sin klarsynthet, sin humor och sin lillgamla framtoning).

Hej och välkommen vetinteriktigt!

Har du alltid varit glömsk el är det något som kommit på senare tid? Om det är något nytt, kan det bero på begynnande utbrändhet.

Du kan vara stress- och ljudkänslig, fast du inte vetat om det. Och då blir en vanlig arbetsdag utmattande.

Jag tycker att du ska gå till doktorn. Doktorn tar prover, så du inte har något fysiskt fel. Har du inte det, så kanske du ska prata om AS och ADD. Du kan behöva sjukskriva dig. Du kanske inte orkar jobba heltid som en "vanlig NT".