Hej och välkommen!

Jag fick min AS-diagnos någon månad innan jag skulle fylla 26 år, och min ADHD-diagnos åtta år senare.

Jag var inte alls bra på att skaffa kompisar som barn och det kunde ibland bli svårt vid t.ex. grupparbeten eftersom jag inte alltid blev vald in i någon grupp (särskilt på gymnasiet). Men jag gillade aldrig ensamheten.

Som vuxen tycker jag om att att snacka med folk, ringa telefonsamtal o.s.v. och gillar att ha folk omkring mig. Efter att ha träffat mycket folk har jag inget större behov av att vila eller vara i fred. Om det har varit en intensiv dag med mycket intryck, beslut och/eller fysisk aktivitet kan jag på kvällen känna mig trött av alla intryck.

Jag är stresskänslig. Och jag har svårt med att städa och hålla ordning hemma. När jag har få möbler och saker städar jag mycket lättare. Därför tror jag att jag skulle klara ett städjobb, trots att jag inte kan hålla ordning bland prylarna hemma.

Hälsningar

Lilla Gumman

Alien skrev:Hej och välkommen vetinteriktigt!

Har du alltid varit glömsk el är det något som kommit på senare tid? Om det är något nytt, kan det bero på begynnande utbrändhet.

Du kan vara stress- och ljudkänslig, fast du inte vetat om det. Och då blir en vanlig arbetsdag utmattande.

Jag tycker att du ska gå till doktorn. Doktorn tar prover, så du inte har något fysiskt fel. Har du inte det, så kanske du ska prata om AS och ADD. Du kan behöva sjukskriva dig. Du kanske inte orkar jobba heltid som en "vanlig NT".

Har alltid varit glömsk, men de har blivit mycket värre på senaste. Ljudkänslighet är det inte, utan bara en stor jävla röra i huvudet vilket gör att det är svårt att lägga fokus på allt jag måste göra.
Jag har varit hos doktorn angående min trötthet. Han tog 3 rör blod och ringde en vecka senare och sa att de inte var något fel och att jag skulle gå och lägga mig i tid på kvällarna istället.

Jag har nog alltid haft dåligt med energi, men det blir bara värre och värre nu. Känner att jag håller på att bryta ihop snart men vet inte vad jag ska göra Sjukskrivning är inte heller ett alternativ då jag behöver pengar till lägenhet.

Anledningen till att det är på bristningsgränsen nu och att jag snart ger upp är för att mitt liv har gått från perfekt till skit på 6månader.

För ett halvår sen delade jag lägenhet med en polare. Det gjorde att jag kunde jobba 50% och gå runt eftersom hyran bara blev 2000kr var då. Hade en underbar flickvän och var i startplanerna på att starta ett eget företag och livet var bara helt perfekt på alla sätt då.

Nu ett halvår senare är jag bostadslös, utbränd och singel.. Försökt ordna upp livet och fixa lägenhet på alla möjliga sätt, men inget har hjälpt..

Lilla Gumman skrev:Jag var inte alls bra på att skaffa kompisar som barn och det kunde ibland bli svårt vid t.ex. grupparbeten eftersom jag inte alltid blev vald in i någon grupp (särskilt på gymnasiet). Men jag gillade aldrig ensamheten.

Shit vad jobbigt att behöva bli utsatt för det! Som tur är hade jag det tvärt om.

Lilla Gumman skrev:Jag är stresskänslig. Och jag har svårt med att städa och hålla ordning hemma. När jag har få möbler och saker städar jag mycket lättare. Därför tror jag att jag skulle klara ett städjobb, trots att jag inte kan hålla ordning bland prylarna hemma.

Haha det där känner jag igen. Men det är eftersom jag inte har energi över att städa efter jag jobbat hela dan.

alfapetsmamma skrev:Hon har helt olika röster, tonlägen, vokabulär osv när hon talar med olika personer t ex.

Japp, jag med, vetekatten hur man stänger av det där.
Ibland kan det vara riktigt bra med

vetinteriktigt skrev:Nu ett halvår senare är jag bostadslös, utbränd och singel.. Försökt ordna upp livet och fixa lägenhet på alla möjliga sätt, men inget har hjälpt..

Tror det hela ligger där, bekymmer mer än man riktigt vet hur man ska kunna lösa.
Tycker inte det verkar alls konstigt att du får dessa bekymmer.
Tror bekymren behöver lösas, frågan är bara hur, spontant skulle jag säga att bostad är viktigast.
Möjligheten att vara själv o veta att det kommer o gå bra inom överskådlig framtid
Byta jobb möjligen?
Hur bor du nu?

Personligen skulle jag inte säga att flickvän skulle vara prio ett men ändå är jag desperat men lika kräsen för det lol.
Vill känna kärlek annars får det bli vänskap istället.
Fast du kan mycket väl fungera annorlunda.

vetinteriktigt skrev: När jag var riktigt liten fick jag diagnosen asperger.

Hur gammal var du då? Du kan ju alltid göra en ny utredning i vuxen ålder. Min son fick diagnosen ADD när han var 10 år och nu i vuxen ålder gjordes en ny utredning, som resulterade i ADD och AS.

vetinteriktigt skrev:Jag har ingen av de där klassiska kännetecken på AS, utan jag har är snarare raka motsatsen i många avseenden. Jag har gått i en vanlig skola utan problem och har nu ett heltidsjobb som jag klarar galant mm.

Men samtidigt orsakar min asperger enorma problem i att leva ett NT liv.
I alla fall så håller dem sakerna på att knäcka mig helt, och jag är på väg in i en depression. För att klara av att jobba heltid och ha koll på allt som ska göras mm så måste jag lägga 110% av min energi på det vilket gör att jag är sjuukt trött hela tiden. På helgerna sover jag i princip hela helgen i sträck för att ta igen energi från arbetsveckan. De gör att jag aldrig har tid eller orkar göra saker som jag vill och mitt sociala umgänge blir lidande. Det känns förjävligt

Jag känner så väl igen mig! Jag har anpassat mig alltför väl och alltid försökt att dölja mina svårigheter. Jag lever ett NT-liv, men det tar mycket energi, jag är ofta trött till bristningsgränsen. Det har lett till att jag börjat fundera på om jag kanske har något liknande sonen, eftersom jag känner igen mig i honom. Jag ska själv börja min NPF-utredning nästa vecka.

Det är tufft, när man inte orkar mer än att jobba! Det är viktigt att hinna med dig själv och ditt sociala umgänge också!

Sköt om dig!

morsan skrev:

vetinteriktigt skrev: När jag var riktigt liten fick jag diagnosen asperger.

Hur gammal var du då? Du kan ju alltid göra en ny utredning i vuxen ålder. Min son fick diagnosen ADD när han var 10 år och nu i vuxen ålder gjordes en ny utredning, som resulterade i ADD och AS.

vetinteriktigt skrev:Jag har ingen av de där klassiska kännetecken på AS, utan jag har är snarare raka motsatsen i många avseenden. Jag har gått i en vanlig skola utan problem och har nu ett heltidsjobb som jag klarar galant mm.

Men samtidigt orsakar min asperger enorma problem i att leva ett NT liv.
I alla fall så håller dem sakerna på att knäcka mig helt, och jag är på väg in i en depression. För att klara av att jobba heltid och ha koll på allt som ska göras mm så måste jag lägga 110% av min energi på det vilket gör att jag är sjuukt trött hela tiden. På helgerna sover jag i princip hela helgen i sträck för att ta igen energi från arbetsveckan. De gör att jag aldrig har tid eller orkar göra saker som jag vill och mitt sociala umgänge blir lidande. Det känns förjävligt

Jag känner så väl igen mig! Jag har anpassat mig alltför väl och alltid försökt att dölja mina svårigheter. Jag lever ett NT-liv, men det tar mycket energi, jag är ofta trött till bristningsgränsen. Det har lett till att jag börjat fundera på om jag kanske har något liknande sonen, eftersom jag känner igen mig i honom. Jag ska själv börja min NPF-utredning nästa vecka.

Det är tufft, när man inte orkar mer än att jobba! Det är viktigt att hinna med dig själv och ditt sociala umgänge också!

Sköt om dig!

Tyvärr så tror jag inte en diagnos spelar någon roll. Mitt liv kommer fortfarande vara ett helvete tills jag lyckas styra upp det, men jag vet inte hur jag ska klara det.

Hur tror du att det skulle hjälpa dig om du fick det?