Precis fått min diagnos
18 inlägg
• Sida 1 av 1
Precis fått min diagnos
Jag har nu gått och väntat på min NP-utredning i 3½år och nu är den äntligen på sin sluttamp. Jag fick i förrgår reda på att de har kommit fram till att jag har Asperger med ADHD-drag. Jag har nu gråtit från och till i 2dygn.
Tidigare har jag jobbat med personer som har autism/ADHD, pluggat neuropsykiatri samt att jag har två styvsystrar med borderline/ schitzofreni och en styvpappa med Aspergers.
Jag har alltid intalat dem att det bara är en diagnos, att det inte är något att bry sig om. INGEN är sin diagnos. Men nu när jag själv har fått en diagnos känner jag mig så otroligt stämplad. Det känns som att mitt liv är över. De börjar prata om särskillt boende, aktivitetsersättning, förtidspension, ledsagning m.m. Vart tog JAG vägen i allt detta.
Jag har det väldigt tufft med panikångest och generaliserad ångest (på den vägen kom jag in i psykiatrisystemet). Jag har även bipolär sjukdom. Jag kanske borde vara glad att jag har fått veta vad som är felet på mig men samtidigt vet jag att det är ännu en sjukdom som inte går att bota. Jag känner mig dödsdömd och vet inte vart jag ska ta vägen.
Hur kunde allt bli så fel? Hur ska jag klara av att leva ett helt liv i detta helvete? Innan såg jag ett ljus i tunneln, nu är allt bara nattsvart eftersom jag vet att jag är obotlig. Jag har sån dödslängtan att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Tidigare har jag jobbat med personer som har autism/ADHD, pluggat neuropsykiatri samt att jag har två styvsystrar med borderline/ schitzofreni och en styvpappa med Aspergers.
Jag har alltid intalat dem att det bara är en diagnos, att det inte är något att bry sig om. INGEN är sin diagnos. Men nu när jag själv har fått en diagnos känner jag mig så otroligt stämplad. Det känns som att mitt liv är över. De börjar prata om särskillt boende, aktivitetsersättning, förtidspension, ledsagning m.m. Vart tog JAG vägen i allt detta.
Jag har det väldigt tufft med panikångest och generaliserad ångest (på den vägen kom jag in i psykiatrisystemet). Jag har även bipolär sjukdom. Jag kanske borde vara glad att jag har fått veta vad som är felet på mig men samtidigt vet jag att det är ännu en sjukdom som inte går att bota. Jag känner mig dödsdömd och vet inte vart jag ska ta vägen.
Hur kunde allt bli så fel? Hur ska jag klara av att leva ett helt liv i detta helvete? Innan såg jag ett ljus i tunneln, nu är allt bara nattsvart eftersom jag vet att jag är obotlig. Jag har sån dödslängtan att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Senast redigerad av 12312qw 2011-05-04 21:09:28, redigerad totalt 1 gång.
Har du seriöst tänkt ta livet av dig ska du till psykjouren. Annars kommer det gå över, du är ingen annan nu än tidigare och du kan göra vad du vill nu som förut.
Senast redigerad av MsTibbs 2011-05-04 21:09:28, redigerad totalt 1 gång.
Som du skriver, ingen ÄR sin diagnos. Man är så mycket mer.
Dessutom är detta inga sjukdomar utan handikapp/funktionsnedsättning/personlighetstyp.
Du behöver inte ta allt de pratar om. Okunskapen och begreppsförvirringen är stor därute.
Fokusera på vad du själv vill i din egen takt. Det måste få ta tid.
Välkommen hit förresten! Tror du kommer att trivas här.
* cyberkramar *
Dessutom är detta inga sjukdomar utan handikapp/funktionsnedsättning/personlighetstyp.
Du behöver inte ta allt de pratar om. Okunskapen och begreppsförvirringen är stor därute.
Fokusera på vad du själv vill i din egen takt. Det måste få ta tid.
Välkommen hit förresten! Tror du kommer att trivas här.
* cyberkramar *
Senast redigerad av barracuber 2011-05-04 21:09:28, redigerad totalt 1 gång.
- barracuber
- Inlägg: 10992
- Anslöt: 2007-02-11
- Ort: Västsverige
Och du blir ju inte annorlunda nu, du har alltid varit den du är och får bara ett namn på vad det heter när man är just som du, och vi, är.
Kram från mig med, och varmt välkommen hit!
Kram från mig med, och varmt välkommen hit!
Senast redigerad av Pemer 2011-05-04 21:09:28, redigerad totalt 1 gång.
Välkommen från mig också.
AS kan innebära både fördelar och nackdelar. Många har specialintressen som de är extra bra på, är ofta ovanligt raka, ärliga och hyggliga samt bra på att tänka logiskt och/eller kreativt (ok inte alla då men många).
AS kan innebära både fördelar och nackdelar. Många har specialintressen som de är extra bra på, är ofta ovanligt raka, ärliga och hyggliga samt bra på att tänka logiskt och/eller kreativt (ok inte alla då men många).
Senast redigerad av Inger 2011-05-04 21:09:34, redigerad totalt 1 gång.
MsTibbs skrev:Har du seriöst tänkt ta livet av dig ska du till psykjouren. Annars kommer det gå över, du är ingen annan nu än tidigare och du kan göra vad du vill nu som förut.
Tillbringat mina 5år from nu från och till just där samt på andra avdelningar. Nu är jag i ett familjehem tillfälligt tills något annat är löst.
Tack alla för välkommnandet.
Senast redigerad av 12312qw 2011-05-04 21:09:34, redigerad totalt 1 gång.
Välkommen och hoppas att allt löser sig till det bästa!
Senast redigerad av MissNervvrak 2011-05-04 21:09:34, redigerad totalt 1 gång.
- MissNervvrak
- Inaktiv
- Inlägg: 868
- Anslöt: 2009-06-28
Vad är fel på Asperger? När jag fick höra att jag hade Asperger så kände jag att WOW, vad tufft.
Jag blev glad över att jag fick höra det. Hade jag fått höra något annat hade jag kanske blivit depressiv.
Så himla negativt är det inte att ha Asperger anser jag, bara man kan ha ett trevligt liv så är det fullt okej.
Jag blev glad över att jag fick höra det. Hade jag fått höra något annat hade jag kanske blivit depressiv.
Så himla negativt är det inte att ha Asperger anser jag, bara man kan ha ett trevligt liv så är det fullt okej.
Senast redigerad av opteron 2011-05-04 21:09:34, redigerad totalt 1 gång.
"Asperger är den snygga versionen av autism. Man är ett geni, men gillar inte att diska." Serien Rocky
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 21:09:34, redigerad totalt 1 gång.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
Jag tror inte att det är så jäkla illa. Jag är 22 med bipolär II och fick min Aspergers- och ADHD-diagnos förra fredagen. Det var ganska väntat. Och det har känts lite hårt att få ännu en ofixbar diagnos men det finns ju fortfarande mycket man kan göra för att hantera den. Problemen har man ju alltid haft men nu har man identifierat dem vilket är det första steget i problemlösning. Att få veta varför jag aldrig fattat vad folk sysslar med är rätt skönt. Nu har jag en väldigt logisk förklaring till vad jag tidigare sett som min irrationella ångest. Det okända kan man inte göra mycket åt men det man känner till kan man alltid försöka hantera på något vis. Och mår man såhär kasst så finns det ju hur mycket utrymme som helst för att må bättre.
Senast redigerad av MLI 2011-05-04 21:09:34, redigerad totalt 1 gång.
Det är normalt att reagera på utredning, diagnos och allt det. Ge det lite tid att landa... Och låt inte nån annan definiera dig utifrån fördomar, bristande kunskaper, hämningar osv.
Om du vet med dig att du har svårt med vad du nu har svårt med och som hör till AS-bilden, men absolut inte behöver LSS-insatser t ex, då vet du det, och vad nån annan kan anse är deras problem.
Välkommen hit!
Om du vet med dig att du har svårt med vad du nu har svårt med och som hör till AS-bilden, men absolut inte behöver LSS-insatser t ex, då vet du det, och vad nån annan kan anse är deras problem.
Välkommen hit!
Senast redigerad av alfapetsmamma 2011-05-04 21:09:34, redigerad totalt 1 gång.
- alfapetsmamma
- Inlägg: 7383
- Anslöt: 2008-05-03
Välkommen hit!
Jag har själv diagnoserna AS + ADD (och även bipolär sjukdom). Jag ser inget positivt i mitt NPF i sig, men är tacksam över att jag nu till slut i vuxen ålder fått diagnoserna. Jag försöker att använda dem som verktyg för att förstå mig själv, vilket tidigare varit mycket svårt. Går numera i terapi hos en psykolog som kan NPF, är tacksam över detta. Det kan alltså finnas vissa stödåtgärder som är intressanta även för oss som är så att säga högfungerande.
Jag har själv diagnoserna AS + ADD (och även bipolär sjukdom). Jag ser inget positivt i mitt NPF i sig, men är tacksam över att jag nu till slut i vuxen ålder fått diagnoserna. Jag försöker att använda dem som verktyg för att förstå mig själv, vilket tidigare varit mycket svårt. Går numera i terapi hos en psykolog som kan NPF, är tacksam över detta. Det kan alltså finnas vissa stödåtgärder som är intressanta även för oss som är så att säga högfungerande.
Senast redigerad av Alexandra 2011-05-04 21:09:34, redigerad totalt 1 gång.
Re: Precis fått min diagnos
12312qw skrev:Hur kunde allt bli så fel? Hur ska jag klara av att leva ett helt liv i detta helvete? Innan såg jag ett ljus i tunneln, nu är allt bara nattsvart eftersom jag vet att jag är obotlig. Jag har sån dödslängtan att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Ja, så kan det kännas... Det finns väl inte så mycket att göra... Det är väl en kris och man får hoppas att den försvinner med tiden.
Senast redigerad av Camilla 2011-05-04 21:09:34, redigerad totalt 1 gång.
Återgå till Att leva som Aspergare