Jag vet inte om jag har helt fel, men jag har funderat på det här en längre tid och nu kan jag inte sova för jag grubblar ihjäl mig, nästan iallafall.

Om jag har en obehandlad pragmatisk språkstörning i botten, då spelar det ingen roll i vilken terapi jag går i, vilken medicin jag äter eller hur anpassad arbetsmiljön är. Problemet kvarstår om jag inte får hjälp med språkförståelseproblematiken. Och om jag får rätt hjälp då borde resten som tex, mående, sociala sammanhang och arbete lösa sig automatiskt. Eller? Men vad är den rätta hjälpen? Är det någon som vet mer om det här?

Jag hittade en text på nätet: Dorothy Bishop, en framträdande forskare inom detta område definierar pragmatiska problem som problem att använda språket i ett visst sammanhang. Pragmatiska problem visar sig ofta inte vid vanliga språktest utan bara vissa situationer, som t ex att förstå innebörden i ett samtal. De uppmärksammas inte heller förrän tidigast i slutet av förskoleåldern, då kraven på barnets insats i ett samtal ökar. Pragmatiska problem är också ett av kärnproblemen vid neuropsykiatriska diagnoser, t ex autismspektrumstörningar.

Pragmatik är inte lika lätt avgränsbart som grammatik och fonologi, utan mer flytande, vilket gör det svårt att sätta upp normer för vad som är ett normalt pragmatiskt beteende.

Termen semantisk-pragmatisk störning myntades på 80-talet av amerikanska forskare. Några år senare presenterade brittiska forskare ett liknande system. Den stora skillnaden är att hos de amerikanska forskarna används denna term för barn med olika typer av biologiskt betingade tillstånd som autism och hydrocephalus (vattenskalle). De brittiska forskarna betraktar däremot en semantisk-pragmatisk störning som en undergrupp till språkstörning. Den mest livaktiga forskningen kring semantisk-pragmatisk störning pågår också i Storbritannien. http://www.sprakenshus-umas.se/?p70i73l2s180=

Den här hade jag helt glömt bort men jag fortsätter väl att navigera mellan mina mysiga störningar. Kan vara som så att när jag trillade in i det "visuella" då lossnade något i störningen. Språket har blivit smidigare, mjukare, mer sinnligt på något oförklarligt sätt. Hittade två länkar som är intressanta. Dom ska jag läsa noga.

Vad är semantisk-pragmatisk sjukdom?
http:/ /www.nimade.info/laka/2010/12/Vad-ar-semantisk-pragmatiska-sjukdom.html

Lexiko-semantisk och kognitiv förmåga hos ungdomar med
Aspergers syndrom
http://ki.se/content/1/c6/09/99/33/Mikk ... erberg.pdf

Hur skulle den här undersökningen bli med vuxna? Det undrar jag ...



Moderator atoms - bröt tillfälligt den första länken då det är något fel med den.

Tack för länkar.

Mvh segdeg

Kan en språkstörning göra att man får svårt att "styra" sitt tal, tex att man låter argare än vad man är?
Eller tom arg fast man inte är det?
Om inte, har det AS att göra?
Eller nåt helt annat?
Nån som vet?

Då är det mer hur man uttrycker språket än hur man tolkar det.

Det förekommer inom autismspektrum/NPF att man har problem med att reglera talvolymen eller tonfallet och svårt att visa samma känsla utanpå som man känner inuti.

Har hört många aspegare beklaga sig över att andra tror att de är t ex arga när de själva inte känner sig arga alls. Just det kan i o f s också bero på omedvetenhet om egna känslor, men ibland kan det bli lite glapp mellan känsla och uttryck, eller att man med tonfall eller mimik uttrycker antingen för lite eller för mycket mot vad som förväntas.

Känner i stunden hur humöret svänger i takt med att jag nu söker ord för att formulera mig klart och tydligt till ett inlägg... det som också sen med det humör av "affektiva" känslor färgar mitt ordval och det blir då en rundgång i det som sen ska bli till ett helst färdigskrivet inlägg

Tror mig ha det så här i muntliga samtal... vill gärna mer än jag har förmåga till och det stupar ofta på att jag hellre håller käften om det går... annars att om jag åtminstone hade förstånd att hålla igen när resultatet ändå blir till för mig ett meningslöst (?) och utan något egentligt värde för mina egna behov av...

Har ju dyslektiska besvär som jag försöker att begripa mig på och som jag numera letar efter en möjlig förklaring på i den forskning som belyser "pragmatisk språkstörning", har ju trevande kompenserat mig på så många andra områden (med en oviss framgång) i det sociala samspelet att jag inte ser någon anledning till att jag inte skulle kunna förkovra mig även på det här området också... mest för att ta fatt i mitt eget humör då

Som svar på varför mitt tal, på varför jag just jag bemöts som jag gör för hur jag bemöter... o.s.v

Outredd och således utan en diagnos men med all säkerhet att jag har ett flertal funktionshinder någonstans på NPF-diagnostikens karta, det är iaf där jag finner en mening och förstår alltmer av hur mina svaga sidor kan vägas upp med det som också kan beskrivas som mina styrkor

Läser här om språkets fyra delar enligt logopeden Marjana Tornmalm: http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... yra_delar/

Produktion av språk: Sällan problem för aspergare
Grammatik: Aspergare brukar vara bra på det
Semantik: Där har aspergare ofta svårigheter t ex med ironi och tvetydigheter
Pragmatik:

Språkets sociala användning kan vara svårt för personer med Aspergers syndrom. Hur vi använder språket, vad vi säger, till vem och när, bygger på kunskapen och förståelsen av oskrivna normer i vår kultur. Vi lär oss dessa normer i mötet med andra människor, genom att läsa ansiktsuttryck, kroppsspråk och tonfall. Att läsa av andra människor har många med Aspergers syndrom svårt med, vilket även påverkar förståelsen och inlärningen av hur språket normalt används, anser Marjana.