...du, som bor i hus, avskyr att vara på framsidan av tomten då det inte är insynsskyddat och är livrädd för att grannar skall gå/köra förbi, eftersom du inte vet NÄR och OM du skall hälsa. Dessutom vill du till varje pris undvika "grannsnack över häcken" då det bara blir fel och jobbigt.

Azo85 skrev:.Hon sade att det var en jag kände och förväntade sig att jag skulle vara nyfiken samtidigt som jag antar att hon berättar det hon vill.

Just det där är jag också helt hopplös med. Inte sällan har jag anklagats för att vara totalt ointresserad av människor just för att jag inte ställer en hög frågor. Jag har som en förkärlek för tesen "om jag behöver veta lär de tala om det, om de inte talar om det så har jag inte med det att göra".

Har dock kommit till punkten där jag kan ha riktigt roligt med det hela. Ibland dyker tillfällen upp när människor tassar som katten runt het gröt för att de vill man ska fråga något, i det läget är det riktigt roande att se hur de blir allt mer frustrerade och obekväma när man konsekvent vägrar att ställa frågan de väntar på.

tahlia skrev:

Azo85 skrev:.Hon sade att det var en jag kände och förväntade sig att jag skulle vara nyfiken samtidigt som jag antar att hon berättar det hon vill.

Just det där är jag också helt hopplös med. Inte sällan har jag anklagats för att vara totalt ointresserad av människor just för att jag inte ställer en hög frågor. Jag har som en förkärlek för tesen "om jag behöver veta lär de tala om det, om de inte talar om det så har jag inte med det att göra".

Har dock kommit till punkten där jag kan ha riktigt roligt med det hela. Ibland dyker tillfällen upp när människor tassar som katten runt het gröt för att de vill man ska fråga något, i det läget är det riktigt roande att se hur de blir allt mer frustrerade och obekväma när man konsekvent vägrar att ställa frågan de väntar på.

Haha, så kan jag också göra. Nu för tiden förstår jag vad det är de vill, och försöker därför ställa de rätta frågorna. Men ibland glömmer jag det och kommer på i efterhand vad det var de ville att jag skulle fråga om... Likaså kan jag glömma att fråga hur det är med folk. Det brukar de vilja att man skall fråga, speciellt om de har frågat hur det är med mig...

biologic skrev:

tahlia skrev:

Azo85 skrev:.Hon sade att det var en jag kände och förväntade sig att jag skulle vara nyfiken samtidigt som jag antar att hon berättar det hon vill.

Just det där är jag också helt hopplös med. Inte sällan har jag anklagats för att vara totalt ointresserad av människor just för att jag inte ställer en hög frågor. Jag har som en förkärlek för tesen "om jag behöver veta lär de tala om det, om de inte talar om det så har jag inte med det att göra".

Har dock kommit till punkten där jag kan ha riktigt roligt med det hela. Ibland dyker tillfällen upp när människor tassar som katten runt het gröt för att de vill man ska fråga något, i det läget är det riktigt roande att se hur de blir allt mer frustrerade och obekväma när man konsekvent vägrar att ställa frågan de väntar på.

Haha, så kan jag också göra. Nu för tiden förstår jag vad det är de vill, och försöker därför ställa de rätta frågorna. Men ibland glömmer jag det och kommer på i efterhand vad det var de ville att jag skulle fråga om... Likaså kan jag glömma att fråga hur det är med folk. Det brukar de vilja att man skall fråga, speciellt om de har frågat hur det är med mig...

jag brukar med glömma fråga hur det är med dem jag pratar med

Kattmamma skrev:jag brukar med glömma fråga hur det är med dem jag pratar med

Jag med, och sen känner man sig skamsen, för att man inte ens klarar vanlig hövlighet

Man spontantröstar medlemmar i Al-Qaeda och tycker synd om dom när folk klagar över bomber och annat obetydligt.

Naiv och "blåögd"? Nääääääääh... ?

När du kommer att få besök av en vän som du aldrig mött IRL förut och det enda du är stressad över är om du kommer hitta saker att prata om.

När du vill förhindra att din bakande tioåring skvätter kaksmet över hela köket och därför ger honom instruktionen "Återigen, iakttag en viss försiktighet!"

Formellt och högtravande språk? Jag?

När jag och sonen åker bil med en jobbkollega och jag berättar en händelse men om jag blir avbryten så tappar jag koncentrationen. Han börjar och ska säga något och jag säger tyst till honom .
Jag slutför det jag vill säga till kollegan och sedan säger jag till sonen nu är det din tur att prata.
Min kollega undrade när jag säger TYST till sonen.
Ja varför säga något i onödan.
En kort instruktion.

Kattmamma skrev:När jag och sonen åker bil med en jobbkollega och jag berättar en händelse men om jag blir avbryten så tappar jag koncentrationen. Han börjar och ska säga något och jag säger tyst till honom .
Jag slutför det jag vill säga till kollegan och sedan säger jag till sonen nu är det din tur att prata.
Min kollega undrade när jag säger TYST till sonen.
Ja varför säga något i onödan.
En kort instruktion.

Min kollega undrade säkert skulle det ju vara.
Och jag kan låta som jag ger korta instruktioner när jag säger till.
Jag låter väldigt kort i tonen men har bra motiv men det misstolkas säkert för jag säger inte.
Vill du vara snäll och stänga dörren ,jag säger : stäng dörren!

Kattmamma skrev:Min kollega undrade säkert skulle det ju vara.
Och jag kan låta som jag ger korta instruktioner när jag säger till.
Jag låter väldigt kort i tonen men har bra motiv men det misstolkas säkert för jag säger inte.
Vill du vara snäll och stänga dörren ,jag säger : stäng dörren!

Har en nära AS-släkting som gjorde på samma vis, "tyst", "flytta på dig", "stäng dörren", etc. Kan väl säga som så, från andra sidan saken, att jag alltid uppfattade vederbörande som vansinnigt otrevlig för att inte tala om det faktum att man, som barn, kände sig jävligt förminskad när någon bara drog i med "tyst" istället för att förklara sig med t.ex "du får vänta lite, jag är inte riktigt klar än" för hur i hela helskotta skulle jag (som själv var AS-person och dessutom en ung och oerfaren sådan) instinktivt kunna veta att personen inte var klar när den faktiskt tystnat?

Begriper idag att vederbörande, till följd av sin egen problematik, inte förstod att jag inte kunde följa med i det outsagda resonemanget kring dessa korta instruktioner utan att jag faktiskt uppfattade dem enbart som de lät och inget annat. Det ändrar inte det faktum att jag fortfarande ser rött när jag hör föräldrar göra på liknande vis - nog fan kan de ha några få sekunder att lägga på att förklara och låta en smula trevlig?

Idag är jag vuxen och erfaren och kan själv förklara för personen i fråga hur jag uppfattar dessa utbrott av korta "befallningar", något som faktiskt gått fram. Visade sig ju, precis som jag misstänkte, att personen bara inte insåg hur det uppfattades. Idag tänker personen först och pratar sedan och tänk så mycket trevligare jag plötsligt tycker att vederbörande är.

Kattmamma skrev:Vill du vara snäll och stänga dörren ,jag säger : stäng dörren!

Det kan reduceras till "Dörren" eller så kan med fördel all verbal kommunikation uteslutas och du med en gest gör omgivningen uppmärksam på att den behöver stängas.

tahlia skrev:

Kattmamma skrev:Min kollega undrade säkert skulle det ju vara.
Och jag kan låta som jag ger korta instruktioner när jag säger till.
Jag låter väldigt kort i tonen men har bra motiv men det misstolkas säkert för jag säger inte.
Vill du vara snäll och stänga dörren ,jag säger : stäng dörren!

Har en nära AS-släkting som gjorde på samma vis, "tyst", "flytta på dig", "stäng dörren", etc. Kan väl säga som så, från andra sidan saken, att jag alltid uppfattade vederbörande som vansinnigt otrevlig för att inte tala om det faktum att man, som barn, kände sig jävligt förminskad när någon bara drog i med "tyst" istället för att förklara sig med t.ex "du får vänta lite, jag är inte riktigt klar än" för hur i hela helskotta skulle jag (som själv var AS-person och dessutom en ung och oerfaren sådan) instinktivt kunna veta att personen inte var klar när den faktiskt tystnat?

Begriper idag att vederbörande, till följd av sin egen problematik, inte förstod att jag inte kunde följa med i det outsagda resonemanget kring dessa korta instruktioner utan att jag faktiskt uppfattade dem enbart som de lät och inget annat. Det ändrar inte det faktum att jag fortfarande ser rött när jag hör föräldrar göra på liknande vis - nog fan kan de ha några få sekunder att lägga på att förklara och låta en smula trevlig?

Idag är jag vuxen och erfaren och kan själv förklara för personen i fråga hur jag uppfattar dessa utbrott av korta "befallningar", något som faktiskt gått fram. Visade sig ju, precis som jag misstänkte, att personen bara inte insåg hur det uppfattades. Idag tänker personen först och pratar sedan och tänk så mycket trevligare jag plötsligt tycker att vederbörande är.

Jag vet det låter hemskt. innan jag visste om min as så blev sonen ledsen.
I och med min insikt så Har jag berättat för sonen eller andra hur jag pratar.
Och när jag kommer på mig själv så säger jag vänligt , jag tackar och är intresserad av vad sonen ville säga.
Sonen och andra som känner mig vet att det inte är så illa menat fast jag låter väldigt kort.
Det beror mer på att jag förkortar mitt budskap i ren stress och inte av otrevlighet .

LordNelson skrev:

Kattmamma skrev:Vill du vara snäll och stänga dörren ,jag säger : stäng dörren!

Det kan reduceras till "Dörren" eller så kan med fördel all verbal kommunikation uteslutas och du med en gest gör omgivningen uppmärksam på att den behöver stängas.

Jag vet teckenspråk är bra

Kattmamma skrev:Har jag berättat för sonen eller andra hur jag pratar.

Bra. Viktigt att han förstår det där så att hans självförtroende och/eller självkänsla inte får sig en törn. Skönt också att du fick diagnos "i tid" så att säga. Själv insåg jag inte att min släkting hade diagnos förrän jag själv fick det vid 30 års ålder. Vår relation fram till dess var usel. Hade jag förstått hur h*n fungerade tidigare hade så mycket varit annorlunda. Dock är relationen nu bättre än någonsin eftersom jag begriper mig på vederbörande så mycket bättre och kan förklara sådant som jag idag inser att h*n själv inte förstår rakt av.

tahlia skrev:

Kattmamma skrev:Har jag berättat för sonen eller andra hur jag pratar.

Bra. Viktigt att han förstår det där så att hans självförtroende och/eller självkänsla inte får sig en törn. Skönt också att du fick diagnos "i tid" så att säga. Själv insåg jag inte att min släkting hade diagnos förrän jag själv fick det vid 30 års ålder. Vår relation fram till dess var usel. Hade jag förstått hur h*n fungerade tidigare hade så mycket varit annorlunda. Dock är relationen nu bättre än någonsin eftersom jag begriper mig på vederbörande så mycket bättre och kan förklara sådant som jag idag inser att h*n själv inte förstår rakt av.

Jag förstog att jag hade as för ett år sedan när jag började träffa ufo.
Och jag säger du kan ju inte ha någon diagnos du är ju som mig helt normal.
För han var den normalaste människa jag någonsin träffat.
Min relation till mina andra barn har blivit 200 % bättre.
En vimsig ADHD mamma som till råga på eländet bokstavs tolkar , och kantig som man kan vara.
Jösses mina barn skulle ha både skadestånd och medalj !
Jag har faktiskt gråtit och bett dem om förlåtelse.
Och jag blir en bättre mamma varje dag.

..Du är totalt utmattad, både fysiskt och psykiskt, efter du varit inne i stan några timmar och handlat.
De sista 10 minuterna innan man kommit hem känns som en evighet och allt blir bara tungt och jobbigt, sen är det så jääääkla skönt att kliva in, av med skorna, tvätta ansiktet och händerna, på med sköna byxor, ta ett glas vatten och sätta sig ner. *Aaaaaaaahhhh*

Idiot skrev:..Du är totalt utmattad, både fysiskt och psykiskt, efter du varit inne i stan några timmar och handlat.
De sista 10 minuterna innan man kommit hem känns som en evighet och allt blir bara tungt och jobbigt, sen är det så jääääkla skönt att kliva in, av med skorna, tvätta ansiktet och händerna, på med sköna byxor, ta ett glas vatten och sätta sig ner. *Aaaaaaaahhhh*

Pfff, jag är NT och kan mot slutet känna för att mörda folk om jag inte får gå/komma hem snart. Långa hej då dödar själen.

Det här var dock efter 1,5h bara.

Idiot skrev:Det här var dock efter 1,5h bara.

Gjorde du ngt som du ville göra? Vill gärna förstå lite bättre vilka situationer det är som drar energin ur en del med Asperger.

(För mig är 1-1,5 timme gränsen för vad jag klarar i sociala situationer där jag måste vara drivande med ngn som är "bekant". Huah! Vad det tar energi och kryper i kroppen.)

Aeriel skrev:

Idiot skrev:Det här var dock efter 1,5h bara.

Gjorde du ngt som du ville göra? Vill gärna förstå lite bättre vilka situationer det är som drar energin ur en del med Asperger.

(För mig är 1-1,5 timme gränsen för vad jag klarar i sociala situationer där jag måste vara drivande med ngn som är "bekant". Huah! Vad det tar energi och kryper i kroppen.)

Jag åkte runt till olika affärer, själv, så inte mycker socialt annat än mot de i kassan.
Skulle inte påstå att jag hade "a good time"

Aeriel skrev:Vill gärna förstå lite bättre vilka situationer det är som drar energin ur en del med Asperger.

Kan bara tala för mig själv i den frågan. För min del drar i princip allt som involverar socialiserande och/eller intryck en uppsjö energi. Huruvida det är något jag vill göra eller inte spelar tyvärr väldigt liten roll i det avseendet.

... du känner/inser/får det förklarat för dig att du kanske borde träna på att vara mindre ärlig.

tahlia skrev:

Aeriel skrev:Vill gärna förstå lite bättre vilka situationer det är som drar energin ur en del med Asperger.

Kan bara tala för mig själv i den frågan. För min del drar i princip allt som involverar socialiserande och/eller intryck en uppsjö energi. Huruvida det är något jag vill göra eller inte spelar tyvärr väldigt liten roll i det avseendet.

Om jag umgås med människor som är Nt drar det energi men med människor med asperger så får jag energi!
Är du sådan?