Jag vill ha en familj i framtiden men jag är rädd och obekväm när folk rör mig eller är för nära speciellt killar. Är det meningen att ja ska vara ensam hela livet?



Moderator atoms - förtydligade rubriken.

hp555 skrev:Jag vill ha en familj i framtiden men jag är rädd och obekväm när folk rör mig eller är för nära speciellt killar. Är det meningen att ja ska vara ensam hela livet?

Det finns ju ingen förutbestämd mening utan den väljer du ju själv. Ifall du ogillar fysisk kontakt på så vis att du inte vill fortplanta dig så kan du ju adoptera.

hp555 skrev:Jag vill ha en familj i framtiden men jag är rädd och obekväm när folk rör mig eller är för nära speciellt killar. Är det meningen att ja ska vara ensam hela livet?

Jag tror det handlar om att hitta en person som man känner sig bekväm med och inte har något emot att vara nära. Men det är verkligen inte enkelt.

De flesta autister som får barn verkar uppskatta beröring av barnen men jag tycker väldigt synd om de barn som har föräldrar som inte rör vid dem (om nu inte barnen blir lika autistiska...).

Det har visat sig att barn har väldigt svårt att ens överleva utan fysisk kontakt så jag hoppas verkligen att du är beredd att vara nära dina framtida barn.

Det beror på om du väljer ifall rädslan och bekvämligheten eller din egen vilja ska styra ditt liv.

Själva avlandet går att ordna utan beröring. Så långt har vi kommit tekniskt sätt.
Sen tror jag inte att du behöver oroa dej. Något väldigt instinktivt kickar in, vi sitter ihop med våra barn på ett märkligt vis vilket gör att det snarare blir vi föräldrar som får större behov av att röra våra barn är vad barnen många gånger tycker är nödvändigt.
Så klart finns det ytterligheter även här. Men din oro pekar på att så inte är fallet.

det är jätteviktigt för barns emotionella utveckling och även intellektuellt att föräldrarna/vårdnadshavarna rör vid dem, kramar, pussas, leker m.m.

Forskning har visat att sensoriska impulser i nerverna som berörs vid sådan aktivitet stimulerar hjärnan och ökar inlärningsförmåga och därmed barnens utveckling,
Särskilt viktigt de första levnadsåren,

ullstrumpan skrev:det är jätteviktigt för barns emotionella utveckling och även intellektuellt att föräldrarna/vårdnadshavarna rör vid dem, kramar, pussas, leker m.m.

Forskning har visat att sensoriska impulser i nerverna som berörs vid sådan aktivitet stimulerar hjärnan och ökar inlärningsförmåga och därmed barnens utveckling,
Särskilt viktigt de första levnadsåren,

Undrar lite hur det där fungerar... jag menar, som barn var jag extremt autistisk i just den meningen att beröring skydde jag som pesten. Från jag var gammal nog att stå och gå (kring 12 månader) lirkade jag mig snabbt och bestämt ur varje famn som försökte hålla mig, drog mig undan när folk försökte ta på mig och kunde bli rent ut förbannad på de som ignorerade min motvilja.

Betyder det att man skulle varit någon brutalt intelligent savant om man tillåtit sig bli kramad och gullad med? Jag menar, intelligensmässigt och inlärningsmässigt har jag bevisligen klarat mig alldeles utmärkt utan allt gosande som barn. Den emotionella biten har tydligen inte heller tagit stryk. Ska vi se till utveckling så började jag prata vid 7,5 månaders ålder, lärde mig själv att läsa och gick vidare till att själv lära mig en hel del engelska innan jag börjat första klass.

Jag säger inte att forskningen är fel, absolut inte. Det jag säger är att det på något vis tycks fungera annorlunda för barn som är autistiska i just beröringssynpunkt.

ullstrumpan skrev:Forskning har visat att sensoriska impulser i nerverna som berörs vid sådan aktivitet stimulerar hjärnan och ökar inlärningsförmåga och därmed barnens utveckling,

Hur fungerar det?

tahlia skrev:Betyder det att man skulle varit

det vet jag inte exakt, jag har bara kläst om det i populöärvetenskaplig form, i form av en artikel i en vanlig tidning, kan inget sånt där på nån djupare nivå

Admin: rättade citatet

ullstrumpan skrev:

Gripandekylig skrev:Betyder det att man skulle varit

det vet jag inte exakt, jag har bara kläst om det i populöärvetenskaplig form, i form av en artikel i en vanlig tidning, kan inget sånt där på nån djupare nivå

Jag tror att det även gäller vuxna. Det gör att någon slags hormon som är viktig för vårt välbefinnande utsöndras. Googlade det är oxytocin jag tänkte på.

Finns böcker om det.

http://www.nok.se/Laromedel/Hogskola-Fo ... ns-hormon/

ullstrumpan skrev:

Gripandekylig skrev:Betyder det att man skulle varit

det vet jag inte exakt, jag har bara kläst om det i populöärvetenskaplig form, i form av en artikel i en vanlig tidning, kan inget sånt där på nån djupare nivå

Felciterat; det var tahlia som skrev "Betyder det att man skulle varit".

Okej ja jag har mer tänkt att dylika förklaringar användes för några decenier sedan för att förklara uppkomsten av autism. Vidare kan jag se en koppling mellan psykologisk utveckling och beröring i den mening att man kan komma att vänja sig vid den, och att själv använda beröring mer under sitt fortsatta liv. En intellektuell utveckling fordrar ju dock andra mekanismer. Intressant.

Nervstimulans förstärker nervkluster och de kluster som ej används tas bort med tiden. Kanske det viktigaste är att få beröring när man vill.

Du är inte ensam om att gå i dessa tankar.
Jag vill själv ha familj nån gång men även jag har svårt för närhet / beröring och tror inte det blir lätt att hitta den rätte även om jag har inte gett upp hoppet ännu.
Jag har aldrig haft ett förhållande mycket p.g.a jag tidigare hade en period då jag inte orkade med skola och det sociala livet, det har tagit tid att komma tillbaka från det och känner äntligen att jag fått ordning på mitt liv och är redo för nästa steg.
Som någon föreslog innan så finns alltid alternativet att adoptera om det endast är barn man eftersöker men oftast tror jag man med familj menar att hitta den person man vill spendera sitt liv tillsammans med barn eller inte.
Tycker verkligen inte att du ska känna att du inte kan komma någon nära resten av ditt liv men det sker inte alltid när man själv vill, ge det tid och ge inte upp.

Tror det kan bli svårt bilda familj där den ena partnern blir beröringsmässigt ignorerad.

Jag gillar inte heller beröring av andra. Har haft en relation (med "normal" tjej) och i den fick jag ofta uppskattning för att jag var "kramig" så jag tror att om du hittar den rätta så kommer du inte känna obehag med hen iaf.
Oxytocin, hormonet som frigörs vid beröring och/eller sex, är fantastiskt för välbefinnandet så det är synd man är petig med vem man kramas/ligger med.

Jag förstår din känsla jag känner inte nån så stor press faktiskt, men somsagt känslor uppdateras för kroppen varje år och till slut när du litar på nån tillräckligt mycket och förstår att personen älskar dig kommer du känna dig bekväm och säker

tahlia skrev:

ullstrumpan skrev:det är jätteviktigt för barns emotionella utveckling och även intellektuellt att föräldrarna/vårdnadshavarna rör vid dem, kramar, pussas, leker m.m.

Forskning har visat att sensoriska impulser i nerverna som berörs vid sådan aktivitet stimulerar hjärnan och ökar inlärningsförmåga och därmed barnens utveckling,
Särskilt viktigt de första levnadsåren,

Undrar lite hur det där fungerar... jag menar, som barn var jag extremt autistisk i just den meningen att beröring skydde jag som pesten. Från jag var gammal nog att stå och gå (kring 12 månader) lirkade jag mig snabbt och bestämt ur varje famn som försökte hålla mig, drog mig undan när folk försökte ta på mig och kunde bli rent ut förbannad på de som ignorerade min motvilja.

Betyder det att man skulle varit någon brutalt intelligent savant om man tillåtit sig bli kramad och gullad med? Jag menar, intelligensmässigt och inlärningsmässigt har jag bevisligen klarat mig alldeles utmärkt utan allt gosande som barn. Den emotionella biten har tydligen inte heller tagit stryk. Ska vi se till utveckling så började jag prata vid 7,5 månaders ålder, lärde mig själv att läsa och gick vidare till att själv lära mig en hel del engelska innan jag börjat första klass.

Jag säger inte att forskningen är fel, absolut inte. Det jag säger är att det på något vis tycks fungera annorlunda för barn som är autistiska i just beröringssynpunkt.

1+