Hej, jag är 24 år nu fyller snart 25. En ålder då allt känns hopplöst.

Har gått hos psykolog, läkare i många år nu. Gjorde min utredning för några år sedan, som visade sig vara add/as. Men som jag känner så händer inget med mig själv, och jag känner att jag inte får något vidare stöd från någon. Jag träffar inte några, förutom min familj. Men min familj kanske inte alltid förstår allt hur jag utrycker mig osv.
Jag har inget jobb, och jag tycker dem flesta jobben är helt ointressanta och tråkiga. Och jag är rädd för vilka typer av personer jag kan vara med om det skulle dyka upp ett nytt jobb.

I mig själv går nästan all tid åt att sitta still och tänka på saker som inte existerar. Typ filosofera mig bort, och jag har jätte lätt att fastna i många timmar.
Och vissa stunder är jag så sjukt arg på allting att vissa saker går sönder, Och min medicin får jag inte ta pga mitt hjärta. Sedan kan jag stå vid brödet i butiken i en halvtimme för det finns inget som är helt perfekt. Och så är det med många saker.

Så jag undrar vart ska jag vända mig, när allt är hopplöst. Jag vill ha hjälp på riktigt och ingen skit doktor som inte löser mina bekymmer.

Har ni problem med eran vardag? Känns allt hopplöst, och vet ni något ställe där man kan vända sig och få riktigt bra stöd.

Hoppas på svar!

Allt?

Hjälp till att lösa nån annans problem så kan du få bättre självförtroende.Helst ska personen ha värre problem än en själv. Tror du det är omöjligt?

Parvlon skrev:Allt?

Hjälp till att lösa nån annans problem så kan du få bättre självförtroende.Helst ska personen ha värre problem än en själv. Tror du det är omöjligt?

Ja, och vad gör du för att hjälpa. Alla har vi olika problem, sökte inte för att hjälpa andra utan att få svar till bra ställen att besöka där man kan få bra hjälp och stöd.

Ring Rådgivningen och hör efter vad de rekommenderar.

Försök fokusera på vad du tycker om istället för att ständigt tänka på vad som inte är lika bra.

Ett annat tips är att tänka på lösningar istället för att stanna vid insikten om att man har ett problem. Alla har problem - de kommer jämt och ständigt.

Om nästan all din tid går åt till att tänka och filosofera, så nyttja det till att göra något positivt utav det (Du gör det ju redan nu, iom att du blivit medlem här för att fråga oss om tips och förslag).

Dessuton tycker jag Parvlons tips är jättebra! Att släppa taget om sina problem och bry sig om någon annan kan ge både självinsikt och distans till problemen.

Universum skrev:Så jag undrar vart ska jag vända mig, när allt är hopplöst.

Du kanske är deprimerad. Då kan man tala med en psykiatriker och få antidepressiva mediciner. Har man tur kan man även komma i kontakt med en psykolog och få hjälp att förstå sig på och bekämpa orsaken till hopplösheten. Kontakta din närmaste psykiatriska öppenvårdsinrättning. Sök på vårdguiden.

Universum skrev:kan jag stå vid brödet i butiken i en halvtimme för det finns inget som är helt perfekt. Och så är det med många saker.

Tänk istället på vilket det bästa bröd du kan hitta på 5 minuter och nöj dig med det? Vad händer om brödet inte är perfekt? Vad kan du göra istället för att välja bröd?

Filosoferandet kan du använda för att tänka på vilka steg som behövs för att åstadkomma det du vill?

Jaa du @Universum. Prova att börja träna lite, springa eller nått. Hjälper åtm för mig. Kan vara motigt i början men efter ett par gånger lättar ens tungsinne. Man ser saker lite klarare, och när man börjar få lite bättre kondition, ökar faktiskt förmågan. Jag lovar, ge det en chans. Allt du kan förlora är ju lite svett. Och du behöver fakiskt bara ett par skor.

Parvlon skrev:Allt?

Hjälp till att lösa nån annans problem så kan du få bättre självförtroende.Helst ska personen ha värre problem än en själv. Tror du det är omöjligt?

Jo men faktiskt. Håller med. Det är typ enda sättet som finns att skaffa någon mening i stitt liv. Allt annat känns så värdelöst. Bäst så klart när den andra personen uppskattar det. Då känns det riktigt nice.

Inte för att jag är nån expert i ämnet men det märkliga är att när man hjälpt folk tillräckligt så får man hjälp själv, behöver inte ens fråga så finns de där. "tanterna" håller jag dock fortfarande på avstånd av nån anledning. Kanske de märker att jag inte är intresserad av låtsassympati,,

@imagine: Möjligt att det är en bra anledning för att leva vidare. Du får gärna spåna vidare om du har tänkt på det. Jag har inte så bra kontakt med människor som det kanske verkar men jag har insett att livet kan vara enklare än systemet vill få oss att tro.

Universum skrev:vad gör du för att hjälpa.

Varför skulle det vara omöjligt?

Jag hjälper mig själv och det är bieffekten. Testa, du verkar inte ha något att förlora.