Pentti Varg skrev:

antonius skrev:Jag tränar ju en hel del och har väl åxå upptäckt att saker som känns väldigt jobbiga kan man få lite bättre pespektiv på efter ett bra träningspass.

Men den förmågan kom jag på först efter ett tag, så provar ni så ge inte upp med en gång. Skulle dessutom vilja påstå, att destomer vältränad jag blivit så ökar förmågan att bearbeta jobbiga saker.

Prova, ni har inget att förlora.

Jag håller med dig, på den tiden jag sprang regelbundet så upplevde jag att det var ett utomordentligt bra sätt att "rensa hjärnan" och få perspektiv på saker och ting...

Zirre skrev:

geocache skrev:Jag analyserar den uppkommna situationen så gott jag kan, lägger mig att vila, läser en bok eller en tidning, går ut och går, vad som helst som hjälper mig få distans till det som gör att det blivit rörigt för mig.

+1

Gafsan skrev:

Zirre skrev:

Gafsan skrev:
Jag skulle gärna svara men jag är lite osäker på vad som menas med "rörigt" i frågan. Är det situationer som leder till fysisk "rörighet" (alltså att det blir stökigt och ostädat) som avses, eller något annat?

Mer att det är svårt att sortera intryck och händelser som sker i samma situation.

Aha. Tack för förklaringen.

När jag känner att det blir för mycket så försöker jag att begränsa röran. Hur jag gör det beror på vad som orsakar "rörigheten" och vilken situation det handlar om.

Om t.ex. någon försöker berätta något för mig samtidigt som jag har fullt upp med att göra något annat eller så, så brukar jag försöka vara så tydlig som möjlig med mina begränsningar (utan att vara onödigt ovänlig). Jag kan t.ex. säga att "vet du, nu känner jag att jag är helt okoncentrerad. Kan jag göra klart det här först, så kommer jag till dig sen så får du berätta?". Eller ifall jag blir överöst av alldeles för mycket information av någon person så kan jag säga att "stopp, nu får du inte berätta mer för då kommer jag att glömma det du sa först. Nu måste jag hinna tänka igenom det du har sagt så kommer jag tillbaka sen."

Ifall det är en situation som känns kaotisk brukar jag tänka igenom vad som är väsentligt i situationen. Vad försöker jag åstadkomma, vad är viktigt och vad kan jag strunta i. Om det finns folk omkring som kan tänkas ha koll så stämmer jag av med dem. Om det t.ex. är jätterörigt på min arbetsplats och finns miljoner saker som borde göras så frågar jag chefen/arbetsledaren vad som är vettigast att prioritera.

Jag tror att det viktigaste är att mentalt ta ett steg tillbaka, titta på situationen och tänka igenom vad jag vill åstadkomma och vad som är realistiskt. Ibland är det vettigaste att lämna en kaotisk situation, ibland får man stå ut med kaoset eftersom det inte går att göra något åt det, och ibland kan man göra kaoset mindre kaotiskt. Det är olika.

Gafsan skrev: Om t.ex. någon försöker berätta något för mig samtidigt som jag har fullt upp med att göra något annat eller så, så brukar jag försöka vara så tydlig som möjlig med mina begränsningar (utan att vara onödigt ovänlig). Jag kan t.ex. säga att "vet du, nu känner jag att jag är helt okoncentrerad. Kan jag göra klart det här först, så kommer jag till dig sen så får du berätta?". Eller ifall jag blir överöst av alldeles för mycket information av någon person så kan jag säga att "stopp, nu får du inte berätta mer för då kommer jag att glömma det du sa först. Nu måste jag hinna tänka igenom det du har sagt så kommer jag tillbaka sen."