Det må vara som det vill med medfödda eller inte medfödda detenaochdetandra.

Det väsentliga för är dels vad människor gör med de gåvor de har. Viktiga frågor för mig:
-Gillar jag att umgås med dig? Kan vi ha bra samtal, och får jag en kick av ditt sällskap? Är du intressant?
-Vad har du gjort av din begåvning? Hur hör eller låg IQ du har skiter jag i. Hör eller låg, hur använder du den intelligens du har? På vilka områden har du begåvning och intresse, och hur passar vi ihop i de avseendena?
Detta är saker som intresserar mig.

Om du är med i mensa? Ointressant. Har du Downs Syndrom? Ointressant.
Kan vi berika varandras liv? Intressant.

Jag håller med

Ser med stort intresse fram till vad alla specialister ska komma fram till i min stora utredning när den nu blir av. Jag har hos en neurolog tidigare fått göra en MRkameraundersökning och inget avvikande kunde ses MEN jag känner, och har hela livet som jag kommer ihåg, haft en markant skillnad mellan höger och vänster i hela kroppen. Läget nu när jag har hårt fokuserat på att träna i ett par år har detta försvunnit nästan helt och kommer endast tillbaka vid djupare svackor och då mer som en spänningskillnad. Men förklaringen av neurologen var då att om möjligt bara ojämn stimulans ifrån början eller en lättare skadad vid födseln.

Nu efter försäkringsmedicinska utredningen och slutsatsen "med all sannorlikhet" AS diagnos har jag läst alla era inlägg och tycker det ska bli intressant och se var åt det drar i deras slutsatser. Ser fram emot argumentationen.

Jag tycker också att orden "bristande empati" borde ersättas med något annat; svårigheter att förstå HUR andra människor tänker och vilken effekt det jag säger/gör får på mottagaren.

Exempel: En gammal aspergervän säger alltid, om han visar mig foton eller vi ser på TV: "Åh, så vackert det är med bruna ögon, mycket finare än blå! Jag skulle nästan kunna bli kär i en kvinna bara för att hon har bruna ögon." Eftersom han börjat bli lite gaggig upprepas dessa ord gång på gång. Där sitter jag bredvid med mina turkosblå ögon och för varje gång han säger detta känner jag mig allt fulare med mina blaskiga, urvattnade torskögon (känns det som).

Kan han sätta sig in i hur det känns i mig (med dåligt självförtroende) när han ständigt uttalar dessa ord? Nej! Han förstår inte vilken effekt orden kan få på någon som inte är nöjd med sitt utseende. Han säger det han tänker, rakt av, utan att läsa av min reaktion.

Det är ett bra exempel på oförmåga att sätta sig in i hur andra kan tänkas uppleva det jag säger. Denne vän ställer upp för mig, som är sjuk, i alla lägen där jag behöver lite hjälp. Han är den mest lojala och stabila bland mina vänner, dvs empatisk. Han fattar t ex att jag behöver få hem mat och medicin, även när jag inte kan gå. Dessa rent konkreta basbehov kan han ju greppa.

Jag har förstås gjort liknande tabbar en massa gånger - utan att vara medveten om det. Sedan jag fick diagnos är jag medveten, gör en paus, kollar in mottagarens respons.

Metafor: I en vägkorsning kan man inte bara köra på i hög hastighet, man måste minska hastigheten och kolla in hur de andra bilisterna verkar vara på väg att agera.

Om det där djävla "AS har ingen empati"

*nu förenklar jag, men vad i helvete*

Är det inte väldigt mycket enklare än vad en kaotisk NT med både förnuft och empati splittrade och gömda bland en massa annan bråte kan fatta?

Nämligen: att det vi kan sägas generellt ha problem med är inte förmågan till "empati" eller "sinnesmodellbyggande" ("theory of mind", att kunna sätta sig i annans ställe) - det är, precis som med miner, åtbörder, tonfall och intrigmakeri, ledet mellan ens inre och yttervärlden: inte förmågan, utan teknikerna för att praktisera den?

Zombie skrev:För mig med. Måste bara få det sagt.
(Tror faktiskt NT kan ha (på många indicier) sämre empati än vi redan därför, att medlemskap i en normgivande majoritet ger mycket mindre incitament att utveckla den än en utsatt ställning som ensam eller minoritetsmedlem som är tvungen för sitt liv att lära sig saker man inte är konstruerad för. Inte för att incitamentet funkar i den riktningen för alla - en del utvecklar enbart det vaksamma rovdjuret, t.ex. - men alla NT blir ju inte heller ädlare av umbäranden, eller hur.)

Fan vad pH:s och Weasleys idéer om att på olika sätt informera folk om sådant här är bra!!! Och Ganeshs och - var det Alfapetsmammas? - om ett dokumentskåp här på forumet.

(Förresten, är det obligatoriskt att visa sin IQ i hela dess höjd bara för att man har den eller? Jag kanske vill vara hänsysnfull och inte ge er tresiffriga komplex )

Hmm, en del ord jag inte förstår men det är tur det. Jag hade ju precis börjat slöa med det där att lära mig vad nya ord betyder.
Men om jag fattade det rätt så menar du att NT's mycket väl kan vara sämre än aspergare på empati just för att dom inte behöver jobba för den medans vi faktiskt tränar på våran, och kanske överdriverkompenserar lite?

Ja, dels det och dels att man kan vara hur stor idiot som helst i skydd av en majoritet av likadana idioter. Men är man liten och utsatt, överlever man inte om man inte skärper sig.
_______________________________________________________________

Mats skrev:

Zombie skrev:Förresten, är det obligatoriskt att visa sin IQ i hela dess höjd bara för att man har den eller? Jag kanske vill vara hänsysnfull och inte ge er tresiffriga komplex

Inte obligatoriskt - men jag tycker det är trist om man inte ska kunna berätta vad man är bra på utan att någon ska klaga. Om jag inte kan matcha någons IQ kanske det finns något annat jag är bra på i stället...

Nu blir jag osäker på om du trodde jag menade allvar eller förstod att jag skojade och skrev allvar ändå. Så för säkerhets skull: Jag skiter knäck på denna tendens till robotaktig IQdioti! (Vem har störst QK? Nej nej, här är vi AS och inga epatraktorneandertalare: Vem har högst IQ?)

Zombie skrev:

Mats skrev:

Zombie skrev:visa sin IQ i hela dess höjd bara för att man har den eller? Jag kanske vill vara hänsysnfull och inte ge er tresiffriga komplex

Inte obligatoriskt - men jag tycker det är trist om man inte ska kunna berätta vad man är bra på utan att någon ska klaga. Om jag inte kan matcha någons IQ kanske det finns något annat jag är bra på i stället...

Nu blir jag osäker på om du trodde jag menade allvar eller förstod att jag skojade och skrev allvar ändå. Så för säkerhets skull: Jag skiter knäck på denna tendens till robotaktig IQdioti! (Vem har störst QK? Nej nej, här är vi AS och inga epatraktorneandertalare: Vem har högst IQ?)

Just på det här stället finns det ingen poäng med det. Bland annat av det skälet att det är så många som är så d....a smarta. Och en del är så d....a utbildade att man inte kan skryta med det heller. Så man får nog göra tvärtom. Dvs konstatera att det i varje stund och i varje tråd och samtalsämne kommer att finnas nån som är smartare och kunnigare. Men man får med ödmjukhet (inte min bästa gren) och lugnt och stillsamt (inte heller en av mina starka grenar) gilla läget (vilket jag inte tycker om att göra).

Snobba med sin intelligens och sina kunskaper kan vi göra annorstädes. Men jag tror inte att man har når för det här. Effekten kommer bara att vara attman trampar andra påtårna och själv blir påtrampad.

Däremot kan man njuta av de andras intelligens och kvickhet och kunskaper. Och föra intelligenta samtal om både det viktiga och det tramsiga.

Ganesh skrev:Snobba med sin intelligens och sina kunskaper kan vi göra annorstädes. Men jag tror inte att man har når för det här. Effekten kommer bara att vara attman trampar andra påtårna och själv blir påtrampad.

Om någon är stolt över sin intelligens och/eller sina kunskaper så är det något jag vill uppmuntra. Det finns så många här på forumet med dålig självkänsla och att få lov att fokusera på det man är bra på i stället för det man är dålig på tror jag är bra för självkänslan.

Jag stör mig mycket mer på dem som säger: "ni är dåliga" än dem som säger: "jag är bra". Sen är det förstås också en fråga var gränsen mellan att vara stolt och att snobba går.

Ganesh skrev:Däremot kan man njuta av de andras intelligens och kvickhet och kunskaper. Och föra intelligenta samtal om både det viktiga och det tramsiga.

Exakt!

Zombie skrev:Nu blir jag osäker på om du trodde jag menade allvar eller förstod att jag skojade och skrev allvar ändå.

OK, jag förstod att det var ett skämt. Men jag tycket det var ett skämt som andades - nej inte andades utan SKREK jantelagen. Och jantelagen tycker jag inte om.

Så vad skulle jag göra? Jag har inte själv tillräckligt mycket humor för att kunna ge ett humoristiskt svar tillbaka och jag ville inte bara låta det passera. Det alternativ som återstod var ett allvarligt svar.

Okej! Då skrek det något som inte jag tycker.
Kukmäteri och prestationshets vill jag spy på (även bortsett från att jag själv har hängt upp för mycket av min självkänsla på det och dragit på mig problem med att förankra om den på bättre ställen - precis som Ganesh beskriver!); den tendens som brukar följa med att bara räkna vissa slags kvaliteter (och då inte precis de mest grundläggande, bl.a. eftersom de står i strid med själva idén om värde genom tävlande) tycker jag ännu sämre om.
Riktig självkänsla är för mig en helt annan sak, något det finns för litet av och som folk stänger dörren till genom både Jantelagen och den förvända sortens pseudosjälvkänsla jag hoppas jag lyckades peka ut nu.
Precis som du sammanfattade alldeles utmärkt kl. 9:27, kanske plus en varningstriangel om det förödande i detta missbruk av gudslån som intelligens osv. till att tävla i stället för att se, förundras och göra sig nyttig med.

Ja riktig självkänsla bygger man inte upp genom att "besegra" andra.
Tvärtom genom att undvika "onödigt konkurrerande" och istället låta andra ta plats. Raka motsatsen alltså. Det man bygger upp på andras bekostnad är snarare att betrakta som "egot" än som någon riktig självkänsla. Detta är min erfarenhet och slutsats iaf.

Men det betyder inte att jag tycker att man skall kritisera dom som vill stärka sitt ego. Detta tror jag är något som man själv måste tröttna på innan man kan sätta sig över det. Innan man har gjort det så finns det kanske ingen anledning att hålla igen.
Dessutom så kan det finnas ett syfte med att framhålla sig själv som inte har med egot att göra, även om egot dock gärna iklär sig olika täckmantlar så att man lätt lurar sig själv om syftet med varför man gör det man gör.

Kritisera gärna om det är något tveksamt i det jag skrivit.

Kritik vet jag väl inte om jag har. Det är klart att man måste ha självkänsla för att klara sig, och har man fått klent med bra källor i sin lilla skogsbit så får man ösa ur dåliga. Så länge. Ego eller prestige behöver inte alls vara den starka drivkraften till det som kommer ut som ego eller prestige - man måste känna att man är någon och har något att bidra till världen med, och vi är ofta usla på att bekräfta det åt varandra. Bekräftar både för litet och fel saker.

Hjälpa någon annan kan man visst, om man lär sig av sina snubblingar med oombedd eller otida hjälp istället för att skylla på den man skulle hjälpa. Och skillnaden mellan att visa eller stödja och att tvinga. Och hur man har det med ork och motiv, så att man låter bli om det är för ens egen dåliga självkänslas skull (eller av ännu mer själviska motiv) eller om man inte orkar ro båten iland.
Men tur är att det går. För att göra saker på andras bekostnad är inte rätt och kan göra en omöjlig i sällskap, även om man inte vet något bättre. Och det går inte att skylla från sig på att andra får försvara sina egna gränser, även om det är sant det med för en vuxen i stridsdugligt skick.

Zombie skrev:För att göra saker på andras bekostnad är inte rätt och kan göra en omöjlig i sällskap, även om man inte vet något bättre. Och det går inte att skylla från sig på att andra får försvara sina egna gränser, även om det är sant det med för en vuxen i stridsdugligt skick.

Det här håller jag fullständigt med dig om. Det jag undrar över är om du tycker att Sammy gjorde något på andras bekostnad när han berättade om sitt IQ. Ditt skämt och ditt resonemang antyder det.

Om man får komplex av att någon berättar om sitt höga IQ tycker jag att man har problem med självkänslan.

Zombie skrev:[...]
Och det går inte att skylla från sig på att andra får försvara sina egna gränser, även om det är sant det med för en vuxen i stridsdugligt skick*.

*Jag hade en relation mellan jämlikar i huvudet. Maktskillnader brukar ändra premisserna radikalt.
_____________________________________________________________

Mats
Nej nej. Ett skämt, bara ett skämt och ingenting annat än ett skämt vad Sammy beträffade. Han skrev att han inte ville vara mallig och jag har ingen anledning att tvivla på det. Men jag har sett såväl en viss IQ-fixering som stor knäpphet både hos mig själv och andra här. Så jag låtsades ha ett fyrsiffrigt IQ (eller tvåsiffrigt, förstås, som en extra fallgrop på min rollfigurs bekostnad) och ville antyda att "varför kan man inte få spela dum för det?".
Men jag får fundera på varför det inte gick fram.

Ok. Sammy bröt mot jantelagen. Fy skäms Sammy . Titta vad du ställt till med . Den ursprungliga frågan diskuterades väl i någon annan tidigare tråd?
Orsaker till AS..

Hjärnan är en komplicerad maskin. Om man är intresserad kan man läsa Oliver Sacks, han skriver om vad som kan hända när det går fel i hjärnan. I "En Antropolog på Mars" skriver han om en riktig kändis-aspergare också, Temple Grandin. Intressant läsning!

Unique: Mats förstod inte vad jag menade med ett skämt (som kanske var illa formulerat), jag har försökt förklara, nu kommer du och anklagar mig för samma sak i alla fall. Vad är det som inte räcker? Att jag inte sjunker genom Jantes jord av skam över något jag har sagt att jag inte tycker?

rattlelizard skrev:kan man leva med endast en hjärnhalva?

Ja. det är grymt hur mycket av hjärnan man kan ta bort och att personen fortfarande lever. Jag såg ett program om det, jag minns inget mer än att jag blev chockad över hur mycket man kunde ta bort och fortfarande ha *relativt* få uppenbara bieffekter i jämförelse med vad jag trodde.

MsTibbs skrev:

rattlelizard skrev:kan man leva med endast en hjärnhalva?

Ja. det är grymt hur mycket av hjärnan man kan ta bort och att personen fortfarande lever. Jag såg ett program om det, jag minns inget mer än att jag blev chockad över hur mycket man kunde ta bort och fortfarande ha *relativt* få uppenbara bieffekter i jämförelse med vad jag trodde.

Det programmet skulle jag vilja se...
Undras då om människan någonsin kommer att utvecklas att använda mer av hjärnan eller att vi tillbaka-utvecklas så att vi i början hade full nytta av hela hjärnan men att vi nu bara kan chilla och koppla av och då behövs inte den andra skiten som bara guppar runt