En del filmer och böcker handlar ju om andra världar, Star Trek, Avatar, Stjärnornas Krig mm mm, vilken planet skulle ni vilja bo på om ni kunde välja?

De flesta andra planeter och världar som jag har sett på film (eller läst om i böcker) är fulla med monster, och i verkligheten verkar det inte heller något vidare att bo på nån annan planet (jag fattar inte grejen med rymden, det finns INGET kul där). Så jag stannar här.

Presrop http://masseffect.wikia.com/wiki/Presrop (måne)

De flesta planeterna i närheten är helt kala med vacuum i praktiken och dödlig solstrålning. Så ev bosättande gör att man blir tvungen att vara inomhus permanent. Dessutom finns det i stort sett inget av råvaror.

Måste man bo på planet? Vad vet jag, eller någon annan, om hur många eventuellt tänkbara existensformer som innefattar eller behöver innefatta just planeter? Om jag skulle överleva min död tycker jag det skulle vara fint att få vila upp mig i någon trevligare värld ett tag. Var kommer planetfrågan in där liksom?

Well.. om man får go fictional så att säga så är väl Vulcan ett givet alternativ känner jag. Om vi ska kliva utanför fiktionens värld så känns inte andra planeter speciellt gästvänliga - åtminstone inte de vi känner till.

Svårt. Det flesta andra planeter i film och tv-serier är inget vidare.


Böcker vidgar det hela. Skulle nog välja världen i Tanith Lees Bit inte Solen och Safirvin.

”Mest jordlika planeterna någonsin”

Aftonblaskan skrev:NASA har upptäckt tre så kallade superjordar.
En av planeterna är den mest jordlika planeten som någonsin upptäckts.
– Upptäckten av de här stenplaneterna i den beboeliga zonen för oss närmare något som liknar vår hemplanet, säger John Grunsfeld från NASA.

Hörde på radion att det är 50 ljusår dit. Om det finns liv där är det tur för dom som bor där att det är för långt för oss att ta oss dit. Många makthavare här på jorden tar det säkert bokstavligt att det behövs flera jordklot för att föda mänskligheten.

Transporttiden gör det något omständigt

Men att vi behöver fler planeter för att föda befolkningen är däremot inte så långsökt. Dock är det mycket effektivare att omvandla månytan till solceller då alla ingredienser finns på plats förutom högvakuum och sol med 1500 W/m² jämfört med jordens 1000 W/m² på en riktigt molnfri dag. Bundet helium-4 är också ett intressant ämne att plocka hem.

Annars är asteroider sannolikt det bästa stället att plocka råvaror ifrån. Det är oerhört dyrt att skicka något upp till rymden. Men rätt billigt att "knuffa ner något". Man skulle kunna slänga ner en asteroid i någon stor öken dit man sedan utvinner metaller mm. Då det finns asteroider som består i stort sett till 100% av någon metall.

plåtmonster skrev:Transporttiden gör det något omständigt

Men att vi behöver fler planeter för att föda befolkningen är däremot inte så långsökt. Dock är det mycket effektivare att omvandla månytan till solceller då alla ingredienser finns på plats förutom högvakuum och sol med 1500 W/m² jämfört med jordens 1000 W/m² på en riktigt molnfri dag. Bundet helium-4 är också ett intressant ämne att plocka hem.

Skulle du kunna vara snäll att förklara hur du ska transportera energin ifrån solceller på månen till jorden? Ska du bygga en strömkabel med otroligt höga förluster? Eller ska du skicka batterier i skytteltrafik mellan jorden och månen? Jag har en känsla utav att med bägge sätten går det åt mer energi än vad man får ut utav det.

Det går att skicka energi med hjälp av fotoner, de bygger då en gigantisk parabol på månen som skickar ner dem till jorden och mottagarstationer på jorden. Man måste dock göra det extremt säkert eftersom strålen blir rena rama dödsstrålen, den får inte missa sitt mål och all flygtrafik måste hålla sig därifrån. Risken att det ramlar ner stekta fåglar kanske inte är så stor eftersom det lär bli så förbaskat varmt i luften omkring strålen så de håller sig nog därifrån.

Miche skrev:Det går att skicka energi med hjälp av fotoner, de bygger då en gigantisk parabol på månen som skickar ner dem till jorden och mottagarstationer på jorden. Man måste dock göra det extremt säkert eftersom strålen blir rena rama dödsstrålen, den får inte missa sitt mål och all flygtrafik måste hålla sig därifrån. Risken att det ramlar ner stekta fåglar kanske inte är så stor eftersom det lär bli så förbaskat varmt i luften omkring strålen så de håller sig nog därifrån.

Är strålen tillräckligt stark för att tränga igenom molnen på jorden? Går det att fokusera all energi på månen till en parabol? Eller finns det här bara på idéstadiet?

Flygplan med plåtskal klarar sig. Moderna dumheter med glasfiber riskerar kanske stekning

Att solen skulle sända energi trådlöst till en stenklump fylld med flytande sten på vars ytan kombinerat kol, väte, kväve, osv accumulerar energin kemiskt. Vilken knäpp idé

Ja det kanske är en dröm som människan inte är menad att uppfylla. Även om vår högteknologiska utveckling tyder på att det finns visst intresse.

Avståndet till ett annat solsystem är så långt att det kanske skulle misslyckas helt enkelt.

Men om människan lyckades utveckla fullständigt självförsörjande farkoster som människan kunde leva och färdas i, i princip i evighet och utveckla dessa i massproduktion och skicka ut grupper, samhällen på evig resa, så kanske någon farkost skulle nå en planet som var beboelig eller gick att modifiera till beboelighet någon gång i framtiden. Troligtvis skulle dock levnadsförhållandena på denna planet inte vara perfekt anpassad till människan och utgöra ett hinder för framtida utveckling.

Så hela idén kan helt enkelt vara och förbli inget annat än en dröm.

Men mänskligheten har en lång tid på sig innan solen slocknar och de antingen dör eller lämnar detta solsystem.

Utvecklandet av fullständigt självförsörjande rymdfarkoster med en självförsörjande befolkning inuti skulle dock kunna ge mänskligheten en livstid längre än solen. Det troliga är dock att även dessa farkoster skulle behöva tillgång till hangarer eller jordliknande miljöer för reparation och produktion.

Därför så är kanske hela idén med mänskligheten levandes utanför jorden ett jättelikt misslyckat projekt.

Pluto, ja jag vet,det går inte att bo där, men i min fantasi går det utmärkt, kargt, ödsligt, mörkt, och ökenlikt. I'm a dessert man. Men jag vill ha med en kompis, naturligtvis åxå aspie, som jag kan träffa då och då, se på film och spela pcspel med. Äta poppcorn och så. Han bör tycka om att träna lite åxå.

Dagarna skulle jag bedriva forskning på mina favorit intressen och omfattande undersökningar, utan att ngn NT lägger sig i. Bara man har ett sjyst bredband. Vore helt underbart.

I början av åttiotalet skapades det vackra idéer om att placera ut ett par gigantiska självförsörjande rymdstationer med konstgjord gravitation (genom rotation av hela rymdstationen som är utformad som ett hjul).

Planerna för bosättning på Mars har kommit en bit på väg men sannolikheten att människor ska söka bosättningar utanför solsystemet ökar först när teknologin för mycket högre hastigheter har utvecklats så att restiderna med relativitetseffekter blir betydligt mycket kortare än människan klarar av idag.

Det lär vara väldigt långt kvar innan vi kan skapa en bofast självförsörjande koloni på en annan planet. Idag är vi inte ens i närheten av att kunna skapa en icke självförsörjande bas på månen.


Frågan är om det ens skulle gå att upprepa månresorna från 60-talet..

Jag bor ständigt på andra planeter i min vilda fantasi, ett sätt att stå ut med den aptrista vardagen, he he

Den snabbaste motorn är en jonmotor vilket ger 10% av ljushastigheten. Då tar det 500 år att nå närmaste planeten om man räknar bort tiden för acceleration.

Men i mitt huvud går det lika fort som ett grisblink

Mars sånnafall