Jag är extremt dålig på att vänta i alla situationer. Har det ned AS att göra? El är det en släng av adhd? ?

Vet inte, jag har AS och ADD DCD. För inte så länge sedan satt jag tex 2 timmar och väntade på kuratorn, men han kom aldrig. Har även vid ett tillfälle suttit 3 timmar på en pizzeria och väntat på beställda pizzor. Visade sig att de slarvat bort beställningen.

Jag blir dock oerhört stressad av att vänta, får ont i magen och sådära.

Om jag kommit på något jag vill göra eller vill köpa vill jag göra det DÅ, inte om 3 timmar, dagar eller veckor. Blir väldigt rastlös och stressad av att vänta. Det enda jag klarar av att vänta på är tåg.

Jag är väldigt bra på att vänta, men ser inte det som något positivt.

Jag är som du colaflaska vill göra det på en gång inte om en stund. Har jag börjat med nåt vill jag inte pausa heller utan måste göra det helt klart. Måste jag vänta i köer och sånt blir jag stressad och otålig och irriterad. Jag kan vänta men jag hatar det. Har jag skrivit sms så blir jag jättenervös när personen inte svarar.

Finns det nån förklaring varför jag har så svårt att vänta? Har det nåt med hjärnan att göra???

AnnaSue skrev:Finns det nån förklaring varför jag har så svårt att vänta? Har det nåt med hjärnan att göra???

Tror det handlar om impulsivitet som styrs utav dom exekutiva funktionerna som sitter i frontalloben.

Här har du en länk som förklarar det.

http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... unktioner/

Väntar jag t ex i ett väntrum går jag och pillar på allt dock.

Va?

Men det kan väl alla vara, har man AS kan man kanske se det annorlunda, analysera det, och undra om man tagit fel på tiden eller ngt. Och bli nervös och orolig. Om det är ett möte kommer många NT släntrande lite när det tycker.

Men annars blir lätt pikad och petad
så klart man blir rastlös
i situationer.

Har också svårt att vänta, men har lärt mej att vänta i köer, vänta på min tur att prata vid möten och diskussioner o.s.v. Men blir väldigt drygt om det anges en viss tid man ska vänta och så tar det i alla fall längre tid, då blir man ju oxtokig till slut.

tid är ett mått.
man kan erkänna den, sedan bortse från den.
jag har ingen klocka på mig, jo, mobilklockan.

och ibland, behöver jag klockan, t ex om jag ska passa en buss eller sånt.


Issa Jesus, Krishna,
Jesuiten magnus.

Slå upp ordet impulskontroll, tror det har mer med det att göra än något annat. Vid asperger kan det dock vara svårt att organisera en väntan eftersom man kanske behöver sätta igång för att inte tappa tråden. Men det är en annan sak.

Låter mer som ADHD. Jag hade också svårt att vänta, och ville att allt skulle hända 'nu, på en gång', innan jag fick fungerande medicin mot min ADHD. Nu kan jag vänta, oftast utan problem. Även om jag fortfarande springer efter tunnelbanan för jag avskyr att vänta på tåg, men större saker kan jag lätt koppla bort när jag väntar. Förut var det mer som att jag hyperfokuserade på det jag väntade på, och då blev det ju outhärdligt att bara vänta. Nu kan jag koppla bort det och fokusera på annat.

Som aspergare har man pga sämre helhetsuppfattning och föreställningsförmåga svårare att uppfatta en situation eller ett händelseförlopp tydligt. Det gör att man kan känna sig betydligt mer osäker än en NT, och när man är osäker och ängslig över huruvida allt går som det ska, så är det förstås svårare att vänta. Dessutom är dålig tidsuppfattning vanligt vid AS, vilket kan spela in. Dessutom är det ju, som nämnts i tråden, inte ovanligt med inslag av uppmärksamhets- och impulsivitetsproblematik hos personer med AS vilket förstås kan göra väntandet väldigt jobbigt.

Själv tycker jag ofta om att vänta, t.ex. i väntrum eller hos frisören. Det är en så tydlig och bra situation tycker jag - man vet vad man ska göra: sitta kvar och läsa gamla tidningar (vilket jag tycker är roligt). Men när jag blir orolig eller har svårt att bedöma vad som ska hända härnäst, hur lång tid jag ska behöva vänta etc. så kan det kännas jobbigt.

Jag har stora problem med att vänta, det går ju såklart men det orsakar väldigt mycket irritation och frustration. Värst är att vänta på andra människor, jag gör alltid allting mycket snabbare än alla andra så det blir mycket väntande. Vänta på buss/tåg hatar jag också, och att stå i kö. Blir även irriterad när folk inte är lika snabba som jag (vilket de i 99% av fallen inte är), t ex i tunnelbanan eller bara när man går på stan, och att behöva gå i deras sakta takt tills det finns utrymme att gå om dem är också en sak som gör mig galen. Det här är dock ingenting jag kopplar till Asperger utan ADHD som jag är övertygad om att jag har.

Jag är alltid i god tid - så har väl en vana att vänta.. brukar planera in det rätt så bra, tar med en bok (har ofta bok/tidning i ryggan), käkar någon frukt, kladdar i anteckningsbok whatever. Måste hålla mig sysselsatt - annars blir en ju seg.

Jag kan visst vänta om jag har något att pyssla med, innan de hade infört självscanning på ICA & COOP kunde jag stå och brodera i långa köer, jag behöver också någon form av musik att lyssna på för att filtrera ut ljud.

Väntrummet på Öppenpsyk är en plåga det är någon slags öppen planlösning på hela bygget så varje gång dörren en trappa ner stängs för att någon går ut eller in hoppar jag högt.

I dag när vi var där var jag väldigt rastlös och plockig så jag sorterade alla deras tidningar och informationsbroschyrer, visitkort och allt vad det var och la i prydliga högar.

Dessutom är det alltid lättare om jag har en uppfattning om hur länge jag ska vänta annars blir jag snabbt nipprig.

Gafsan skrev:Som aspergare har man pga sämre helhetsuppfattning och föreställningsförmåga svårare att uppfatta en situation eller ett händelseförlopp tydligt. Det gör att man kan känna sig betydligt mer osäker än en NT, och när man är osäker och ängslig över huruvida allt går som det ska, så är det förstås svårare att vänta. Dessutom är dålig tidsuppfattning vanligt vid AS, vilket kan spela in. Dessutom är det ju, som nämnts i tråden, inte ovanligt med inslag av uppmärksamhets- och impulsivitetsproblematik hos personer med AS vilket förstås kan göra väntandet väldigt jobbigt.

Själv tycker jag ofta om att vänta, t.ex. i väntrum eller hos frisören. Det är en så tydlig och bra situation tycker jag - man vet vad man ska göra: sitta kvar och läsa gamla tidningar (vilket jag tycker är roligt). Men när jag blir orolig eller har svårt att bedöma vad som ska hända härnäst, hur lång tid jag ska behöva vänta etc. så kan det kännas jobbigt.

Jag håller med att vänta i ett väntrum har jag inte problem med.

plåtmonster skrev:Slå upp ordet impulskontroll, tror det har mer med det att göra än något annat. Vid asperger kan det dock vara svårt att organisera en väntan eftersom man kanske behöver sätta igång för att inte tappa tråden. Men det är en annan sak.

Det där känner jag också igen. Att det är jobbigt att vänta för att man inte vill tappa tråden. Jag tycker det är jättejobbigt att pausa något eller skjuta upp något. Det känns stressande. Att veta att jag måste göra det sen. Att vara rädd att glömma bort det sen osv.

Men kan man ha svårt att vänta/ problem med impulskontrollen om man har bara asperger? Utan adhd?

Jag ska ge några exempel på vad jag menar med att vara dålig på att vänta.

Jag fick hem en HM broschyr och i den fanns det mycket leopardmönstrat. Jag har aldrig tyckt om det förut men nu tyckte jag det var snyggt. Jag blev så ivrig och entusiastisk så fast jag egentligen inte hade pengar eller så jättemycket ork och tid så började jag jaga runt efter leopardmönstrade kläder. Jag var tvungen att ha dem på en gång!

Jag har kommit på en grej jag kan göra när jag sitter i soffan och kollar på serier när jag blir lite rastlös. Jag älskar att pilla på saker och brukade förut pilla på mina naglar eller på finnar och sår efter finnar. Så jag var alltid rödprickig i ansiktet.
Men sen kom jag på att istället för att vaxa benen kunde jag dra ut varje hårstrå med pincett.
Så det sitter jag och gör varje dag. Och det är så sjukt för jag kan nästan längta efter det. När jag börjat vill jag inte sluta. Jag letar hårstrån för att jag vill fortsätta. Av någon anledning ger det mig en sådan tillfredställelse att koncentrera mig så på en sak och att pilla. Att göra benen helt perfekta.

När jag var tillsammans med mitt ex så bad han mig klämma hans finnar ibland. Jag tyckte det kunde vara ganska otrevligt. Men när jag väl hade börjat så slutade jag inte förrän varenda prick på ryggen var perfekt.

När jag väl börjar städa så kommer jag på allting jag måste göra för att det ska bli perfekt. Jag kommer på mer och mer och blir jättestressad av allt jag måste göra.
Jag kan inte avbryta förrän allt är klart. Att avbryta och ta en paus skulle kännas jättejobbigt. Om jag lägger något åt sidan för att fortsätta senare så blir jag jättestressad. Det är som om min hjärna måste hålla kvar uppgiften i mitt närminne/arbetsminne. Tänk er som en gammal vhs videospelare. Om man trycker på stop så stannar bandet helt och spänningen släpps. Men om man bara pausade så stod bandet och "malde" på ett sätt. Så känns det när jag ska skjuta på saker. Det blir inte ett stopp som man sen tar upp igen. Det ligger där i bakgrunden hela tiden.Svårt att förklara.

När jag skrivit sms till någon och den inte svarar så börjar jag tänka om jag skrivit nåt fel. Om den misstolkat mig och blivit ledsen eller arg. Och så börjar jag tänka att det inte vill vara min vän längre.

Så det är olika slags väntan jag har svårt med.

Den enda väntan som är skön är den i väntrummet om det finns bra tidning.
Det är också mycket lättare då man vet hur länge man ska vänta.

Jag funderar mycket på varför jag fungerar så här. vad det beror på.

Jag skulle vilja bli bättre på att kunna avbryta saker för att vänta till bättre tillfälle. Jag skulle vilja bli bättre på att vänta på ett sms och inte nojja upp mig så.
Jag skulle vilja kunna hålla mig från att göra saker direkt när det ibland inte passar.

AnnaSue skrev:Men sen kom jag på att istället för att vaxa benen kunde jag dra ut varje hårstrå med pincett.
Så det sitter jag och gör varje dag. Och det är så sjukt för jag kan nästan längta efter det. När jag börjat vill jag inte sluta. Jag letar hårstrån för att jag vill fortsätta. Av någon anledning ger det mig en sådan tillfredställelse att koncentrera mig så på en sak och att pilla. Att göra benen helt perfekta.

Pincetter det är fina grejer det! B-)

En förklaring kan också vara att man gjort upp en plan för hur man skall hantera det man skall göra. Blir man tvungen att ändra plats, tid, sammanhang osv. Så måste man göra om mycket. Kanske mer än man orkar..

Vilket speglar en annan sak. Ensidigt beteende kan bero på att det är oerhört tungt att förändra saker. Ser man alla detaljer kan det krävas att man tagit beslut om hur man skall hantera de.