Efter en hel del funderande på hur man hanterar situationer och kanske då i synnerhet sådant som yttre påverkan och hantering av fysisk verklighet om man har en dålig dag osv. Kanske denna snabbkik på möjliga coping strategier kan ge något eller utvecklas med konstruktiv kritik. Tänkte också för de som kanske har så kallad "meltdown" osv.

* Styrning av tankar från de irrelevanta eller negativa. Vilka tankar dyker upp spontant i dit huvud? är det den där gubben som trängde sig före i kön eller skön picknik från sommaren eller kanske hur signaltåget på RC5 ser ut? är det negativa frustrationer tenderar det lätt att man reagerar negativt fysiskt och skapar ytterligare en negativ tanke om och om. Ett annat sätt är att upptäcka detta och styra om till något mer givande. Kanske inte så lätt men kart givande i längden.

* Under stor stress kan det vara svårt att organisera vad man ska göra. En möjlighet är då att använda mikrosteg. T.ex om du måste hinna frisören och matbutiken men tiden är knapp. Då kan man tänka 1) klä på 2) öppna och stäng dörr 3) promenera 4) åk 5) ta upp lista 6) handla 7) åk till frisör 8.) häng av kläder 9) bli klipp 10) betala 11) gå hem etc. Genom att gå igenom små enkla steg så klarar stökiga tankar inte att överrösta den strukturerade tanken. Vet man då dessutom hur långt varje moment tar kan man räkna ut i vilken ordning man behöver göra sakerna precis som ett ekvationssystem. Om det tar 10 minuter att handla men 40 minuter att klippa sig så gör det att man hinner handla och sedan påbörja frisören där några minuters överskridande kan fungera bättre. Alternativet kan vara beslutsångest över ett "omöjligt" val.

* Om man har svårt att koppla en tanke till hur den skall gå till i den fysiska verkligheten. Dvs man begriper mentalt men kopplingen till realiteten vill sig ej. Detta kan vara en kroppsrörelse som man vet hur den går till men ej får till. Då kan någon som visar rörelsen rent handgripligen, att så här går denna rörelse till, så att man kan koppla ihop det till en helhet. Så att nästa gång tanken kommer upp kopplar kroppen direkt, oftast via lillhjärnan som fungerar som kroppens "cacheminne" för rörelser. Den lagrar vid repetition.

* Vid inlärning används normalt sett processen att man uppfattar något via sinnen och minns det direkt i någon av de 6-7 närminnena. Genom att återupprepa inlärningen eller genom och oftast mer effektivt återkalla från långtidsminnet. Men om man kan nyttja omedvetna processer (via olika mentala tekniker) bör det gå att strömforma sinnesintryck direkt till långtidslagring. Där den medvetna processen endast fungerar som dirigent.

* Om man upplever smärta, framförallt fysisk smärta. Kan det ibland fungera att ta den till sig och bli ett med den. Ofta när den synas (för) nära blir hjärnans uppfattning av den dåligt fungerande. Lite som att trollen spricker i solen. En motsatt strategi är att släppa alla tankar och vara blank, då finns det heller inget utrymmer för smärtperceptions tankar heller.

* Utvärdera känslorna, behöver jag känna så här? är det någon mening att känna så här? annars kan jag skicka iväg de. Man kan också fråga sig var har dessa känslor eller tankar sin rot någonstans? var kom de in i mitt system? Emotionell intelligens kan vara att känna igen tankar med otyglad oro, svårmod, irritation och "radera" de.

* Sådant som är jobbigt att göra kan man skjuta upp. Ett annat sätt är att testa det jobbiga iaf i 10 sekunder. Sedan kan man göra det i 100 sekunder, därefter i 10 minuter osv. Samt tänka innan att då kan jag släppa tankarna på det och efteråt koppla det till att det var så skönt att bli färdig att det blir en positiv självåterkoppling.

När något går galet kan man oftast:
* Friskriva sig, det gick helt fel men det berodde på omständigheter du ej råder över.
* Fly, problemet kan lösas genom att förflytta sig någon annanstans mentalt eller fysiskt.
* Genomlida, bit ihop, det går över. Bara din uppfattning om hur det upplevs kan förändras.
* Måländra, jag fick inte alla rätt men iaf 80% och det är okej för mina mål.
* Orsaksidentifiera, det gick fel denna gång men om jag ändrar H och D så ökar sannolikheten nästa gång.

Under stor press kan dessa sätt att hantera fungera för en del som kompensatorisk metod. Men dessa metoder är inte alltid så lyckade:
* Skaffa tillgivenhet och bekräftelse från andra.
* Kärlek eller sex som densensisering.
* Begränsa livet och nöja sig med lite, t.ex även en rostig fiat tar dig dit du vill men det tar längre tid.
* Skaffa makt över andra och känna sig stor.
* Exploatera andra.
* Socialt erkännande, prestige, t.ex pga ängslighet för utseende och popularitet
* Personlig uppskattning
* Personlig prestation
* Självständighet och oberoende
* Perfekt och otillgänglig. Distansierar.

En anledning till overklighetskänslor som en del beskriver kan ha sitt ursprung i att det saknas något som man kan identifiera sig med i miljön. Samt att det är sakförhållanden som evalueras och inte den interpersonella emotionen. Lite som att kika i ett mörkt rum, ögonen fungerar och det finns något att se men det är bättre att använda öronen. En annan faktor kan vara att om inre minnen och tankar är mycket mer relevanta så blir omgivningen desto mindre intrycksfull.

Hoppas det var nog med kontext osv för att förstå dessa högst abstrakta tankar om tankesätt. Skrivet då många godisbitar fick sätta livet till