Felaktig särskrivning är inte något nytt fenomen. Det gamla ridhuset på Drottningtorget i Malmö, senare använt som saluhall, blev 1965 vagnmuseum. På fasaden fick byggnaden texten "VAGN MUSEUM". För några år sedan tog dock Röda Korset över byggnaden och denna text har nu ersatts med "Humanitetens hus".

Savanten Svante skrev:http://2snubbar.se/skyltar/sarskrivning-i-hogklass

Kul att se den bilden! Vi hade golvbehandling av samma firma här där jag bor härom året (ett hus rätt många på detta forum har varit i, med andra ord), när jag inte hade scanner och inte tänkte på att ta foto av lappen där den satt. Däremot hade jag fax hemma, så jag lånade lappen en stund och gick hem och drog en kopia och gick ner och satte upp lappen igen. Sedan har jag glömt det, men jag har säkert min kopia kvar någonstans...

Zombie skrev:Är man noga med att man bara kritiserar företeelsen så minskar man risken att en person tar illa upp, men eliminerar den inte.

Man kan hoppas det, men många är närmast hysteriskt snarstuckna, och den där attityden "varför bry sig" är så legio.

Ta bara så fort svenskar är utomlands och skriver inlägg på svenska sajter från utländska tangentbord. Det är inte ett dugg svårt att lära sig alt-koderna för stora och små å, ä och ö, och lära sig trycka ner alt och tillämplig tre- eller fyrsiffrig kod för att få rätt bokstav, i stället för att bara vara bekväm och tycka "vadå jobbigt" och bara skriva genomgående a och o.

Om inte annat kan man alltid skriva ner var och en av de sex aktuella bokstäverna en gång först, och klippa och klistra in dem på rätt ställen i texten när man har skrivit.

Jag skriver ju in data på släktingar i min släktfil ständigt och jämt och har fullkomligt i ryggmärgen att korstecknet för "död" i samband med någons dödsdatum, †, är ALT plus i tur och ordning 0 1 3 4 på numlock-tangenterna. Nu med laptop utan de tangenterna har jag lärt mig snabbkommandot för "infoga tecken" i Word, alt, i, y, enter, enter...

Vill man vänja sig vid sådant kan man ju, men många har något slags tendens att välja att intala sig "det här är svårt, det här kan jag inte lära mig" hellre än att utgå från "jag kan, jag vill... lära mig det här". En attityd många skulle vinna mycket på att jobba bort. Det kanske också är något man skulle försöka gå ut och föreläsa om/lära ut...

Information är nog det som kan åtgärda problemet

KrigarSjäl skrev:För att lugna nerverna brukar jag frammana en fantasibild för mitt inre; svenskt läroverk. 40-tal. Hiphopynglen föses in i ett spartanskt möblerat klassrum, högt i tak, höga fönster. Gamla skolbänkar, gamla undervisningsplanscher på väggarna. Alfabetet står skrivet på svarta tavlan. Med krita. Vid katedern sitter en Sven Stolpe som i nitisk folkbildaranda är beredd att nöta ner dumheten tills intet kvarstår. Inga nedhasade brallor. Inga i-pods, hands-free eller mobiltelefoner. Inga kepsar, inga datorer. Det enda som får höras i klassrummet är skrapet från blyertspennorna. De som stör bötfälls. De som trots böter fortsätter störa ordningen relegeras. De som inte presterar och inte lär sig underkänns utan pardon. Av grupparbeten & 'fritt lärande' återstår intet. Eleverna talar bara om de blir tillfrågade. Vi snackar Bergmansk estetik, vi snackar Hets...

Ja, säga vad man vill om dem som led av disciplinen i den gamla tidens skola, men när den kastades på backen gick vi raka vägen till något slags katastrofalt dålig motsats. Disciplin och ordning är ändå något som behövs, hela samhället idag är resultat av att sådant ansågs fult, elitististk och fascistiskt...

Jo, i den gamla skolan lärde sig ju faktiskt eleverna något, och om de lär sig något finns ju risken att någon lär sig lite mera än någon annan. Det vore ju orättvist, så därför försökte man göra en skola där ingen lär sig något, för säkerhets skull.

Micke2 skrev:Felaktig särskrivning är inte något nytt fenomen. Det gamla ridhuset på Drottningtorget i Malmö, senare använt som saluhall, blev 1965 vagnmuseum. På fasaden fick byggnaden texten "VAGN MUSEUM". För några år sedan tog dock Röda Korset över byggnaden och denna text har nu ersatts med "Humanitetens hus".

Och jag satt i natt och letade efter dödsdatum för några av mina förfäder i Skoklosters dödbok 1761-1861, och hittade en lång parentation över "contracts prosten" som hade avlidit, med en biografi över honom, där massor av hans yrkestitlar som var sammansatta ord var särskrivna.

I den boken var för övrigt rubriken inskriven på sida efter sida "Förtekning över födde och döpte i Sko socken" och respektive årtal.

Så präster på 1800-talet var inte felfria heller...

Kvasir skrev:Jo, i den gamla skolan lärde sig ju faktiskt eleverna något, och om de lär sig något finns ju risken att någon lär sig lite mera än någon annan. Det vore ju orättvist, så därför försökte man göra en skola där ingen lär sig något, för säkerhets skull.

Jomenvisst känns det som att det var så man tänkte...

Fast I-pods och mobiltelefoner är väl inte i sig av ondo?

Går man tillbaka till 1600- och 1700-talet så var det inte så mycket ordning på språket. Folk stavade ganska individuellt och olika, och det förekom säkerligen både särskrivningar och hopskrivningar.

Ett klassiskt exempel på att man inte var så noga, även om det inte gällde just stavning och särskrivningar, är ett brev som Karl XII skrev och där han råkade spilla ut bläckhornet över brevet. Istället för att börja om på ett nytt papper så kommenterar han det i brevet med något i stil med "Nu spillde jag ut bläckhornet, men eftersom ni kan läsa vad jag har skrivit ändå så fortsätter jag."

Säär eller ihopa Scrijffningh ok Stafninghz bruk ähr ingen Enckel sak at dröffta, den haffuer intet al deles regulerats förr än i tjugonde saeculo.
Såå thet haffuer ij sigh sjelf inttet mädh wnder wijsninghs Sättet at gjöra.

Däremot verkar det rätt uppenbart att ingenting i det svenska samhället - skolan eller något annat - har lyckats bibringa de flesta någon insikt om vitsen (fördelarna även för en själv och ens barn) med att ta vara på det man har.
Blir en jättediskussion som jag inte orkar skriva mer om just nu.

Zombie skrev:Säär eller ihopa Scrijffningh ok Stafninghz bruk ähr ingen Enckel sak at dröffta, den haffuer intet al deles regulerats förr än i tjugonde saeculo.
Såå thet haffuer ij sigh sjelf inttet mädh wnder wijsninghs Sättet at gjöra.

Däremot verkar det rätt uppenbart att ingenting i det svenska samhället - skolan eller något annat - har lyckats bibringa de flesta någon insikt om vitsen (fördelarna även för en själv och ens barn) med att ta vara på det man har.
Blir en jättediskussion som jag inte orkar skriva mer om just nu.

Tänkte på att du skrev rätt med TA VARA PÅ. Det fel som retar mig mest just nu är ta tillvara på. ANTINGEN ta vara på eller ta tillvara. Lika irriterande som arbetskollega. Antingen arbetskamrat eller kollega. Ovanstående otyg som att säga pappskalleidiot, om inte värre, för pappskalleidiot kunde vara en extra dum idiot.

För övrigt, tack för pastischen, det var roligt!

alfapetsmamma skrev:För övrigt, tack för pastischen, det var roligt!

*mig likar språkfolk som likar lek!*

Zombie skrev:

alfapetsmamma skrev:För övrigt, tack för pastischen, det var roligt!

*mig likar språkfolk som likar lek!*

Kunde jag bara komma på under vilken tråd det låg skulle jag länka till forumet ORDnings lek med särskrivningar, ful- och felkommatering osv.. Hysteriskt roligt hade vi.

Nu letade jag fram det. Så här var leken, en stafettsaga som jag började:

Även fast jag spenderade gårdag kvällen med tårarna trillandes ner för mina kinder så är läget ganska lungt med mej faktist. Jag har i alla fall inte tagit själv mord än, även fast jag hade kunnat gjort det. Det är ju så som en personal på sjukhuset sa att sin arbets kollega hade sagt: Det blir inte bättre än man gör det! Tyvärr var det inte nånn arbets kollega till mej, jag önskar jag hade haft sånna! Fast igentligne gör det inget, jag försöker va possitiv själv, jag har till & me köpt Själv känsla nu. Det du!

Nån fortsatte med:

Även fast jag skaffat Själv känsla nu kan jag inte glömma sin man, jag undrar vart han e. Man ska nog inte dömma han för hårt. Men vart är han, kanske i Sveitsch eller nått annat ställe, på någon alp topp med någon bimbo, va vet jag. Där sitter dem och äter antrekå när jag går här hemma o less. Dem är så klart tvugna att komma hem sen, hoppas han kommer tebax till mej.

Och en annan skrev vidare:

Imorse när ja vakna så känndes d mycket bättre å ja gick ut me hunden å åt fruck ost o så men nu så e ja lessen igen så ja skrev en dickt till sin man där ja verkligen säjjer d ja känner för han här i dickten

Sen den första gång jag dig såg
var du som på havet en våg
som svallade innom mej
när du titta på mej
me dina ögon som glödde
åt dig jag några barn födde
sen lämna du mej
för en annan tjejj
grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!!!!!!!!!!!!

och jag fortsatte:

Fast sen när ja hade gråtit ett tag så fick ja ändå ta å snyta mig å tängka att D va bäst såsom d skedde. Mia hade nog säkert sakt att man får göra d bästa av d å igentligen e de sant! D e lite jupt, å man blir helt konfudersam när man läser sånnt första gången, men d brukar stämma som hon säjer. Mia Törnblom allså. Nu låter d som jag träffat hon o d har ja inte hon e ju känd o ja e en vanlig tjejj, även fast andra säjer att ja inte alls e vanlig å att ja e "lite småcrazy" men Mia har ja inte träffat tyvärr hon värkar helt underbar! Situationstecknena har ja för ja e ju inte GALEN liksom så där så man fick spärra in mejj, ja e bara lite annor lunda mot andra menniskor. D e jobbit att förklara men Mia säger i hennes bok att läsarna förstår så kära dag bok ja hoppas du förstår.

.......

Kanske kunde kvala in som specialintresse?

VA Finns det tillräckligt med folk som kan svenska för att ni ska kunna sitta och driva med sådant här någonstans på nätet?
(Och vilka sitter på de författar-, förlagsredaktörs-, översättar-, undervisningsguru-, idenstilen-jobb de eller ni borde ha haft?? )

Var och vart är också en modern klassiker, ja... Jag brukar behöva bita mig i tungan någon gång per vecka för att inte raljera "var anger position, vart anger riktning" när man hör någon tala om "vart" något ligger o d...

Min mor är nu strax på väg i pension efter att de sista 27 yrkesverksamma åren ha varit i förlagsbranschen, och där är det åtminstone min erfarenhet att det sitter språkkunniga personer. I alla fall på Natur & Kultur...

Alfapetsmammas stafettsaga är ju helt underbar!!!

Javisst är den, glömde jag ju skriva i förtjusningen!

Tacksimycksi! Vi skrev ett bra tag till men sen föll det... Hade nog kunnat hålla på längre, men det blev enahanda att vara den som skrev mest och sen märkte jag att jag hade svårt att låta bli även när jag skulle vara Jag och inte "Lotta", som jag döptes till av nån där. Dessutom skrev vi så olika, så det var ibland lite svårt att plocka upp tråden, fast det var nog det minsta bekymret.

Zombie skrev::shock: VA Finns det tillräckligt med folk som kan svenska för att ni ska kunna sitta och driva med sådant här någonstans på nätet?
(Och vilka sitter på de författar-, förlagsredaktörs-, översättar-, undervisningsguru-, idenstilen-jobb de eller ni borde ha haft?? )

De personer jag lekte med ÄR språklärare oå universitet, språkgranskare och så en massa jag inte vet om, för jag brukar inte bry mig om att fråga var folk bor, vad de gör, hur gamla de är eller ens vad de har för kön. (Har fått veta vad somliga är på omvägar senare.)

Sagan finns på ORDning.freeforums.org.

Nej nej, inte frågar jag sånt heller bara sådär. Det var min spontana reaktion mest, mot bakgrund av all risig svenska överallt...
Tack för adressen!
*ska gå och titta*

Zombie skrev:Nej nej, inte frågar jag sånt heller bara sådär. Det var min spontana reaktion bara, mot bakgrund av all risig svenska överallt...
Tack för adressen!
*ska gå och titta*

Aj, du sa det som Oj, coolt och jag läste bara orden... När man börjar uppmärksamma EXAKT hur ofta man tar saker bokstavligt blir det liiite läskigt.

Ingen fara. Här är du inte ensam om det!
Jag är nog ovanligt "NT" på det viset och har en tanklöshet åt det hållet att göra mig observant på bland andra aspergare.