Overklighetskänslor

av **Autismsmurfen** » 2013-02-09 2:24:01

Jag har nog nämnt detta tidigare, men eftersom jag upplever det så nu så vill jag starta en ny tråd.

Vid vissa tillfällen kan jag bli livrädd för omgivningen och bara vilja skrika. Jag får jättemycket ångestattacker och börjar fundera på vem jag egentligen är, och märker att allt omkring mig inte finns på riktigt och att det inte finns andra tänkande människor. Det kanske kan vara för att jag ofta är väldigt inne i mig själv och byggt upp flera världar som gör mig förvirrad.

Någon annan som känner så och som vill diskutera det?

av **plåtmonster** » 2013-02-09 2:29:43

Att andra upplevs som tanklösa zoombies?

av **Autismsmurfen** » 2013-02-09 2:33:57

Nja, mer som om de bara är skådespelare i en film och hela mitt liv bara handlar om att följa med. Tillsammans med att allt runtom känns overkligt.

av **Pieohpah** » 2013-02-09 2:51:59

Klassikern: alla andra är bara statister i filmen om mitt liv.

Jag känner igen mig mycket i det, och i att känna overklighetskänslo annarsr.

av **Paradox** » 2013-02-09 2:55:44

Absolut, så känner jag ofta. Jag blir oxå livrädd för omgivningen och vill skrika, nej jag vill inte skrika, men jag gör det. Det kommer ett skrik som byggs upp som en enorm nysning som bara inte går att hålla emot. Min kontaktperson säger att det låter som jag får fötterna avsågad levande.

av **plåtmonster** » 2013-02-09 3:13:43

@Autismsmurfen, Kanske för att din omgivning har mål och livsföring som inte berör dig övh?

av **Avanti** » 2013-02-09 5:06:43

Autismsmurfen skrev:Jag har nog nämnt detta tidigare, men eftersom jag upplever det så nu så vill jag starta en ny tråd.

Vid vissa tillfällen kan jag bli livrädd för omgivningen och bara vilja skrika. Jag får jättemycket ångestattacker och börjar fundera på vem jag egentligen är, och märker att allt omkring mig inte finns på riktigt och att det inte finns andra tänkande människor. Det kanske kan vara för att jag ofta är väldigt inne i mig själv och byggt upp flera världar som gör mig förvirrad.

Någon annan som känner så och som vill diskutera det?

grattis

du har erfarit

den verkliga verkligheten

de flesta andra

är zombier

psykologerna

är präster

åt Babylons öga

vi lever

i en simulering

vi lever alla

i ett fängelse

av **MsTibbs** » 2013-02-12 22:33:50

Jag känner igen det där. Ibland som en blandning av panikångest och psykos i värsta fall. Vet inte vad jag ska skriva...

av **ninegirl** » 2013-04-01 22:24:13

Ja, panikångest är jävligt. Får det flera gånger årligen. Sjuuukt jobbigt är det!

av **Fortytwo** » 2013-04-02 9:56:26

Jag har overklighetskänslor 24/7 nuförtiden och har ingen aning om hur man blir av med skiten. Det är ett relativt vanligt problem vad jag har förstått, men sjukt ouppmärksammat.

av **emmalind** » 2013-04-02 22:47:19

Jag minns hur jag beskrev något liknande för min psykiater på BUP för en massa år sedan - denne svarade med: det är bara en panikattack, försök bara ta några djupa andetag osv... Sen förra året läste jag om begreppet dissociering, som gjorde att i alla fall jag förstod det mer, och också fick ett namn på den obehagliga upplevelsen. Det går nog att hitta bättre förklaringar - men här är i alla fall en länk med en beskrivning av vad det innebär: http://www.terapisnack.com/topic/information-dissociation

av **424stil** » 2013-04-02 23:07:48

Jag har haft det så sen jag började röka hasch regelbundet 2004. Slutade med det hösten 2006 men fick en psykos ändå.

Jag åt maxdosen Zyprexa och Risperdal i flera år innan jag kunde trappa ner Zyprexan gradvis så den är borta helt sen 2011 och sen Risperdalen från 4mg till 0.5mg som jag är inne på nu.

Förr kunde jag uppleva det som att jag styrde debatter på tv, tidningslöpsedlar hade subtila meddelanden avsedda åt mig osv. Det var en skrämmande verklighet att leva i, känslan av paranoia var total. Jag trodde också att andra kunde läsa eller höra vad jag tänkte och att alla spelade nån slags spel med mig.

Jag är fortfarande sjukskriven (sen 2008) men har haft möten med FK om att prova att arbetsträna nån gång efter sommaren sen jag slutat med Risperdal helt.

Världen känns inte längre som en film där jag är huvudrollsinnehavaren tack och lov, nu är jag bara en liten statist bland alla andra och filmer finns bara på bio.

Jag har testat alla droger som finns i mängder men cannabis är den enda jag ångrar. Inte många får psykos (en vanlig snedtändning är INTE en psykos) men dom som får det brukar få leva en ganska lång period i helvetet innan dom hittar tillbaka. Om man har en historia av psykisk sjukdom i familjen ska man inte bruka cannabis, min pappa har bipolär.

av **antonius** » 2013-04-03 0:35:07

Autismsmurfen skrev:Jag har nog nämnt detta tidigare, men eftersom jag upplever det så nu så vill jag starta en ny tråd.

Vid vissa tillfällen kan jag bli livrädd för omgivningen och bara vilja skrika. Jag får jättemycket ångestattacker och börjar fundera på vem jag egentligen är, och märker att allt omkring mig inte finns på riktigt och att det inte finns andra tänkande människor. Det kanske kan vara för att jag ofta är väldigt inne i mig själv och byggt upp flera världar som gör mig förvirrad.

Någon annan som känner så och som vill diskutera det?

Jaa du, vad ska jag säga, var ska jag börja, om detta ämne skulle jag kunna skriva en hel del.

Det är ofta, kan vara när jag skall handla, känner inte igen mig helt plötsligt, glömmer var jag ställt bilf*n, får en känsla av att saker flyttat på sig, när man skall tanka bilen, egentligen triviala grejer. Men gör att man känner sig ännu mer som ett jäkla ufo. :roll:

Man kannske bara är lämnad här på jorden för att studera människorna (läs NT) men nu räcker det, stråla upp mig för F**n, till världen där alla är aspisar. Jag hör inte hämma här, kan ni förstå det!! :-)006

Visst är det så, man går i sina egna tankar, och mina är inte alltid av det ljusare slaget, gärna 3-4 stycken samtidigt dessutom, så när man tittar upp och vaknar från dem, kan man få en overklighetskänsla. :-)051

av **treeman** » 2013-04-10 14:23:11

För mig är världen ofta en film som spelas upp och jag tittar på. Världen känns inte "verklig" då. Jag får en känsla av att jag inte är med i det jag ser.

Allt vi ser är påhitt som vår hjärna försöker övertyga oss om. Hjärnan är en lögnare.

För övrigt verkar jag ha "Alexitymi" och det är denna som ibland ger mig overklighetskänslor. De kommer oftast vid mental trötthet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Alexitymi

av **antonius** » 2013-04-10 14:41:57

Det är som i filmen Matrix, vi är bara en illusion i ett dataprogram. :-)006

av **plåtmonster** » 2013-04-10 14:49:46

antonius skrev:Man kannske bara är lämnad här på jorden för att studera människorna (läs NT) men nu räcker det, stråla upp mig för F**n, till världen där alla är aspisar. Jag hör inte hämma här, kan ni förstå det!!

Vänta tills vi byggt månbas så kan det ordnas. För där gäller det att vara tekniskt lagd om man övh skall överleva.

av **antonius** » 2013-04-10 15:00:27

När jag säger att jag är från en annan planet, hävdar min kollega, det inte är nog långt ifrån, att jag måste komma från en annan galax eller ett paralelluniversum. Men han är ändå ganska snäll, för han vet vad jag gått igenom. Det är tur man har någon alierad :-)004

av **treeman** » 2013-04-10 15:01:59

antonius skrev:När jag säger att jag är från en annan planet, hävdar min kollega, att jag är från en annan galax eller ett paralelluniversum. Men han är ändå ganska snäll, för han vet vad jag gått igenom. Det är tur man har någon alierad

Jag är inte mänsklig.

av **antonius** » 2013-04-10 15:04:38

treeman skrev:
antonius skrev:När jag säger att jag är från en annan planet, hävdar min kollega, att jag är från en annan galax eller ett paralelluniversum. Men han är ändå ganska snäll, för han vet vad jag gått igenom. Det är tur man har någon alierad

Jag är inte mänsklig.

Vi är fler än dom vet, he he :-)018