Jag blev också förstörd av stress på jobbet, men har lyckats få igång ett system som fungerar för mig. Jag jobbar för bemanningsföretag och tar bara kortare uppdrag på max ett par månader. Sedan är jag ledig mellan dem och vilar ut. Det blir ju ganska låg årsinkomst men jag har anpassat mig till det. Alternativet är att inte kunna jobba alls så det får gå. Att jobba varenda vardag, varenda vecka funkar inte för mig, jag måste ha ett slut att jobba mot för att kunna stå ut. Det funkar med stress när man vet att det bara är tillfälligt.

Huggorm skrev:jag måste ha ett slut att jobba mot för att kunna stå ut. Det funkar med stress när man vet att det bara är tillfälligt.

Intressant. Det påminner mig om uttrycket en frukt lämpar sig särskilt väl som föda, för då vet man när den är slut. Jag håller med om att det är mindre påfrestande att ha tydliga mål inom räckhåll.

Stress utan återhämtning är destruktivt, det är ganska välkänt. Skillnaden är hur mycket och vad som stressar.

plåtmonster skrev:Ansvar utan befogenhet är i stort sett dömt att misslyckas. Alltså saknar man befogenheter (eller resurser) att utföra jobbet så ska man ej heller ta ansvaret. Arbetsgivare köper ens tid men inte rätten att bränna ut ens arbetsförmåga. Så gör vad du får betalt för, inte mer. Blir det ändå problem för att man t.ex är för få så är det arbetsgivaren som äger problemet.

Ja, det låter ju fint och så. Problemet är ju att jag noterat att världen inte alls funkar såsom det brukar stå på papper. Man ska "ställa upp" och "finnas där" hela tiden oavsett. Har t o m hänt att man blivit störd på rasten av förälder som ska hämta barn. När ska man få andas? (inte för att det händer ofta, men ändå)

Blev utskälld av kollega framför chefen, när jag inte hjälpte föräldern, då detta skedde på min rast och jag ansåg att då behöver jag inte heller vara hjälpsam. Min tid är min tid liksom. Det var mina enda tankar jag hade just då.

Men hjälper man inte denna förälder så ses man som dålig av kollegor och/eller chef. Man anses ju empatilös, såsom folk ofta får intryck av att AS-personer är, vilket då inte alltid stämmer. Man är bara trött. Man orkar inte. Så är det ju. Då ses man som lat eller dum i huvudet. Ja, så ser dem nog på mig numer. Försöker inte tänka på det, men klart det ändå kommer upp i huvudet ibland ändå.

plåtmonster skrev:Stress utan återhämtning är destruktivt, det är ganska välkänt. Skillnaden är hur mycket och vad som stressar.

Också sant. Mycket sant.

Minns när jag tyckte själv att min kollega på ett fd jobb var lat för att hon var sjukskriven på halvtid och nu är jag själv där. Förstår henne bättre nu. Förstår nu att hon måste gått in i väggen precis som en själv. Tycker först nu mer synd om henne faktiskt.

Alla blir inte stressade. Jag själv blir inte det, dock kan jag känna att jag har brottom.
Istället för att känna att det blir stressigt kan jag tycka att det blir extremt jobbigt när det är rörigt.
På mitt jobb på skola är det enkelt för mig.
Det här ska göras sen är det rast osv. tills det att man ska gå hem.
I e sitiation med mycket olika saker samtidigt brukar jac fokusera på en del utav det.
Ex. på skolgården när det blir rörigt för mg så placerar jag mig på en del av gården och är där till det är dags att gå in.

Zirre skrev:Alla blir inte stressade. Jag själv blir inte det, dock kan jag känna att jag har brottom.
Istället för att känna att det blir stressigt kan jag tycka att det blir extremt jobbigt när det är rörigt.
På mitt jobb på skola är det enkelt för mig.
Det här ska göras sen är det rast osv. tills det att man ska gå hem.
I e sitiation med mycket olika saker samtidigt brukar jac fokusera på en del utav det.
Ex. på skolgården när det blir rörigt för mg så placerar jag mig på en del av gården och är där till det är dags att gå in.

Anses inte det otrevligt då?...

Zirre skrev:Alla blir inte stressade. Jag själv blir inte det, dock kan jag känna att jag har brottom.
Istället för att känna att det blir stressigt kan jag tycka att det blir extremt jobbigt när det är rörigt.

Det där tycker jag låter som klassisk stress symptom.

slackern skrev:

Zirre skrev:Alla blir inte stressade. Jag själv blir inte det, dock kan jag känna att jag har brottom.
Istället för att känna att det blir stressigt kan jag tycka att det blir extremt jobbigt när det är rörigt.

Det där tycker jag låter som klassisk stress symptom.

Nej det är ingen stress pga att tex brottom är bara att skynda sig inget märkvärdigt med det.
Och att det är rörigt är inte heller stress för mig, bara gå undan en stund om det går och så är det bra igen.

Zirre skrev:

slackern skrev:

Zirre skrev:Alla blir inte stressade. Jag själv blir inte det, dock kan jag känna att jag har brottom.
Istället för att känna att det blir stressigt kan jag tycka att det blir extremt jobbigt när det är rörigt.

Det där tycker jag låter som klassisk stress symptom.

Nej det är ingen stress pga att tex brottom är bara att skynda sig inget märkvärdigt med det.
Och att det är rörigt är inte heller stress för mig, bara gå undan en stund om det går och så är det bra igen.

När det blir rörigt gör du ju ett klassiskt stress beteende och flyr.

Stress är en reaktion på en situation som kräver något extra, och är kroppens sätt att göra sig redo för antingen flykt eller försvar.

http://www.1177.se/Stockholm/Fakta-och- ... ar/Stress/

För en del år sedan såg jag en dansk undersökning ang stress, och de sa att man kan skilja på 'positiv stress' och 'negativ stress'.

De sa att negativ stress är tex: Man får en arbetsuppgift som är aldeles för omfattande så man ser lång väg att det hinner man inte, och så kommer arbetsledaren och klappar en på axeln och säger: Det här klarar du lätt, du har ju utbildning! Och kanske skrattar åt en.

Och positiv stress: Man får en arbetsupgift som är stor vid första anblick, men man ser att det kan kanske gå, så kommer arbetsledaren: Det här är omfattande men gör så gott ni kan, det blir inte kattastrof om ni inte hinner.

Vad händer då, jo med det först exemplet, negativ stress blir man missmodig, tappar arbetslust och gör kanske inte sitt bästa.

Med det andra exemplet, positiv stress visade det sig vara av godo, det vart till och med att somliga höjde sin normala kappasitet. En del tänkte jag ska nog visa dem att jag kan osv.

Konklusion, det är bra med lite positiv stress för det höjer en, både för resultat och att få engagerade anstälda

ninegirl skrev:

plåtmonster skrev:Ansvar utan befogenhet är i stort sett dömt att misslyckas. Alltså saknar man befogenheter (eller resurser) att utföra jobbet så ska man ej heller ta ansvaret. Arbetsgivare köper ens tid men inte rätten att bränna ut ens arbetsförmåga. Så gör vad du får betalt för, inte mer. Blir det ändå problem för att man t.ex är för få så är det arbetsgivaren som äger problemet.

Ja, det låter ju fint och så. Problemet är ju att jag noterat att världen inte alls funkar såsom det brukar stå på papper. Man ska "ställa upp" och "finnas där" hela tiden oavsett. Har t o m hänt att man blivit störd på rasten av förälder som ska hämta barn. När ska man få andas? (inte för att det händer ofta, men ändå)

Blev utskälld av kollega framför chefen, när jag inte hjälpte föräldern, då detta skedde på min rast och jag ansåg att då behöver jag inte heller vara hjälpsam. Min tid är min tid liksom. Det var mina enda tankar jag hade just då.

Men hjälper man inte denna förälder så ses man som dålig av kollegor och/eller chef. Man anses ju empatilös, såsom folk ofta får intryck av att AS-personer är, vilket då inte alltid stämmer. Man är bara trött. Man orkar inte. Så är det ju. Då ses man som lat eller dum i huvudet. Ja, så ser dem nog på mig numer. Försöker inte tänka på det, men klart det ändå kommer upp i huvudet ibland ändå.

Så där är det nog på många jobb. Jag jobbar inom industrin och träffar inga patienter, elever, kunder eller andra "utomstående" utan mest folk inom mitt eget företag (och en och annan leverantör). Men det händer ändå att man blir störd på lunchrasten av saker som inte kan vänta. Då får man hantera det så gott det går och vara hjälpsam och tillmötesgående (fast man helst skulle ha velat äta i lugn och ro).

Det är ju inte bra om det händer ofta att det blir så (isåfall bör man nog prata med sin chef och försöka hitta någon lösning som gör att man kan ta rast i lugn och ro utan att verksamheten blir lidande) men att bli störd av arbetsärenden under rasten någon gång ibland bör man nog kunna hantera, om man inte vill bli uppfattad som otrevlig och oprofessionell.

Rekommenderar åter:

http://www.stressforskning.su.se/stress ... /om-stress

Där det finns en kortfattad definition på stress.
De skriver också "att tala om bra eller positiv stress som att tala om positiv hunger eller positiv törst"...

Jag skulle, efter att ha läst ovan definition och konstaterat att hela mitt liv har varit en enda lång period av stress, formulera om frågan utan tillägget...

Hur står man ut med stressen?

Finns relativt mycket tips om hur man kan dämpa lindrig stress, men det verkar som när stressen tagit över allt är det ingen som vet något alls...

Jag har bett om hjälp med detta de senaste halvåret sen jag läste länken ovan och konstaterade att stressen var en troligt grund orsak till att jag mår som jag mår , men möts av kompakt tystnad.
Husläkaren hänvisar till psyk i och med att jag redan har kontakt med dem. Psyk säger "det är väldigt vanligt bland dem som har Asperger och ADHD.".
Jag frågar då vad jag ska göra åt det eftersom alla de strategier jag själv utvecklat genom åren inte fungerar längre.
Svaret på detta är att de inte svarar och jag får inga tider längre...

Det känns som det inte är tillåtet att reagera på behandlingarna från Psyk på annat sätt än de förväntar. Gör man det är man otacksam, ifrågasättande och oförskämd...

Jag vet fa... inte hur jag ska bete mig?? Som det är nu skapar allt stress och det tar så fruktansvärt med energi att jag knappt är vaken när jag är vaken. Sitter bara och darrar som ett asplöv och försöker få i mig någon mat under dagen... Efter middagarna går åt till att klockan ska bli tillräckligt mycket så jag kan gå och lägga mig utan att vända på dygnet. Fattar inte; om det nu är så dj.. vanligt, varför har ingen någon ide om vad man kan göra åt det???

Gersa skrev:Det känns som det inte är tillåtet att reagera på behandlingarna från Psyk på annat sätt än de förväntar. Gör man det är man otacksam, ifrågasättande och oförskämd...

Diagnos: De är inkompetenta
Eller så behövs det forskning för ännu ej utvecklade metoder.

Antagandet är att Psyk vet hur man hanterar psykiska åkommor. Men så behöver det inte alls vara. De är under socialstyrelsens tvångstankar om vilka metoder som är bra och bönräknarnas piska om hur många timmar varje patient får ta i anspråk.

En stor fördel numera är ju att man kan komma väldigt mycket via internet.

@Gafsan/ninegirl, Kan du gå iväg någonstans där du är fysiskt oanträffbar så att de sociala signalerna inte når fram?

ninegirl skrev:

Zirre skrev:Alla blir inte stressade. Jag själv blir inte det, dock kan jag känna att jag har brottom.
Istället för att känna att det blir stressigt kan jag tycka att det blir extremt jobbigt när det är rörigt.
På mitt jobb på skola är det enkelt för mig.
Det här ska göras sen är det rast osv. tills det att man ska gå hem.
I e sitiation med mycket olika saker samtidigt brukar jac fokusera på en del utav det.
Ex. på skolgården när det blir rörigt för mg så placerar jag mig på en del av gården och är där till det är dags att gå in.

Anses inte det otrevligt då?...

otrevligt varför då? Man ska ju som personal sprida ut sig så det är personal på hela gården.

Gafsan; Haha den gången förstod jag inte ens att jag var tvungen att "ställa upp". För min del var det bara "nu har jag rast". Längre tänkte jag inte. Men ska försöka undvika att göra om det till nästa gång.

Zirre: Aha, gör alla lärare så?
Själv har jag noterat att många förskollärare tycker om att kommunicera med varandra sinsemellan oavsett hur "rörigt" det är på arbetsplatsen. Det var lite det jag menade med "otrevligt".
Själv skulle jag också dra mig undan oftare om det var möjligt, men vet med mig av gamla erfarenheter att det anses oftast otrevligt. Men kan givetvis ha helt fel. Jag har ju trots allt inte diagnos för intet..

Byt yrke?
Jobba på en förskola måste vara bland de SÄMSTA arbetsplatser för någon med autism.

Deadly_Nightshade skrev:Byt yrke?
Jobba på en förskola måste vara bland de SÄMSTA arbetsplatser för någon med autism.

Klarar man det borde man ha tapperhetsmedalj av förstagraden och hedersam salut från trehundra kanoner samt, fyra år på valfritt schweizskt lyxvilohem, all inclouded

Jag jobbar i en skola *borttaget*.

Under mitt första skoljobb började jag ana att det nog inte var för mig men jag ville inte ge upp så lätt och bara strunta i min utbildning som jag kämpat med i 3,5 år som är just inom pedagogik. Så jag fortsatte jobba på och skaffade sedan ett skoljobb till efter det första. Känner mer och mer för varje dag som går att det inte passar mig. Om man jobbar inom skola/förskola måste man vara väldigt flexibel, kvicktänkt, organiserad, kunna planera snabbt och långsiktigt, man måste vara social och kunna lösa problem/konflikter snabbt och smidigt, man måste kunna koncentrera sig trots tusen (känns det som iaf) olika saker som händer/låter/syns samtidigt. Allt detta har jag problem med, så det som Deadly_Nightshade säger:

Byt yrke?
Jobba på en förskola måste vara bland de SÄMSTA arbetsplatser för någon med autism.

tycker jag stämmer och jag skulle behöva byta yrke - men det är fan inte lätt.

Jag hoppas att ingen som jag jobbar med eller har jobbat med är medlem på denna sida och ser det jag skriver nu för då är jag väl doomed! Men jag måste bara få avreagera ut lite frustration - FAAAAAAAN! Mår piss på grund av jobbet nu och på grund av att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Helst vill jag bara hitta ett jobb nu som är monotont med arbetstider som är fasta (kanske faktiskt kvällstider då jag dels är piggare då men också för att jag av någon skum anledning trivs bättre med att vara ute eller igång när det är kväll och mörkt och så) och med arbetsuppgifter som man lämnar kvar på jobbet. Det vill säga att man inte behöver ta med sig jobbet hem, som nu när jag måste sitta på kvällar och helger och planera lektioner och aktiviteter bara för att jag inte hinner med det samt inte kan tänka klart när jag är på jobbet. Skulle sååå gärna vilja hitta något annat jobb men vet verkligen inte vad jag ska jobba med. Arbetslöshet är inte ett alternativ för mig just nu ekonomiskt sett. Så vad gör man när man inte klarar av sitt jobb och jobbet får en att må psykiskt dåligt men man inte kan ta sig därifrån?

Pedagogiska jobb är kanske inte nånting för någon med AS helt enkelt. I alla fall inte för mig!

Moderator Alien: Tog bort en rad i samråd med TS.

Jag har inte npf men har ändå erfarenhet av stressreaktion. Vad det gäller hur de ska ordna när du är borta är det inte hänsynsfullt att diskutera det framför näsan på dig. Händer det igen så bör du säga ifrån, bestämt men mycket vänligt så de inte tar illa upp.

Jag tror du bör sätta dig ner och spalta upp exakt vilka saker och vilka situationer i jobbet som orsakar att stressen går upp. Fast du kanske måste vänta ett tag så att det inte orsakar mer stress att behöva göra det.

Ett tips är att lämna arbetsplatsen en stund under arbetsdagen. Är du inte på plats när du har rast kan ingen kräva att du arbetar på dina raster och har du lunchrast behöver du inte vara på plats. En annan sak är att helt enkelt gå en extra gång på toaletten om man känner att man kommer upp i varv.

Kanske kan du använda de kunskaper som du fick på utbildningen i något annat jobb? skapa pedagogiskt material? jobba privat med mindre grupper? läste om en som fick utforma instruktioner för amerikanska soldater? utbildningsföretag där de pedagogiska kunskaperna kommer till nytta? eller tillgodoräkna sig tidigare utbildning i en annan utbildning?

Du Little. Det låter dom du skulle behöva gå ner i tid på skoljobbet eller få förändringar i din tjänst på något sätt. Annars kommer det inte att gå som du beskriver din situation. Du kan köra slut på dig och det är väldigt svårt att ta sig upp sen.

Och du trådstartaren ursäkta om jag kom med saker som var självklart för dig. Det låter som du behöver väldigt mycket lugn just nu.