Ni som, liksom jag har ett jobb (riktig anställning; reguljärt arbete, såväl som lönebidrag/samhall o.s.v., men inte praktik/arbetsträning/daglig verksamhet);
vad jobbar ni med, och vilka erfarenheter har ni av era arbetssituationer; chefer, kollegor, arbetsuppgifter o.s.v. i relation till ert funktionshinder?

Vilka problem har ni stött på, vad har funkat bra för er, och hur har chefer/kollegor hanterat situationen?

Samhall är väl mer av arbetsträningsart än riktigt jobb?

Tja...jag träffar sällan min Chef eller mina kollegor vilket är riktigt skönt.
Att finna ett solitärt arbete är guld värt.

Bra erfarenhet av min arbetsplats jag

Nära till ALLA bra och nödvändiga butiker, kort restid till och från jobb, får jobba med datorer + programmering o lite elektronik.
Och när jag tröttnat på folk, jobba hemma

Fria arbetstider, allt är helt enkelt brutalt perfekt för en sådan som mig.

Äta glass, restauranger runt hörnet, fin uteplats att fika på.

Seriöst...
En gång till då, arbetsplatsen är helt enkelt för bra för att vara sann.

KrigarSjäl skrev:Samhall är väl mer av arbetsträningsart än riktigt jobb?

Det var inte det vi skulle diskutera, jag ville veta vad folk har för erfarenheter av lönearbete, inget annat.

Det låter bra JOR, min arbetsplats är väldigt avskuren ifrån allt vad butiker och restauranger heter. Lägg där till att jag inte har någon rast (i formell mening) så får vi att de sex timmar jag är på jobbet är jag avskuren ifrån verkligheten. En gång glömde jag ciggen hemma...fy fan.

Jobbar på ett ställe där kontoret ligger ovanför ett av de större köpcentrumen i detta land.

Kan ta mig till butik utan jacka, oavsett årstid och väderlek.

Själv står jag ute i alla väder, bli smutsig, får rivsår i från buskar och jobbar i mitt anletes svett (bokstavligt talat).

Ett riktigt jobb, för en riktig karl!

-Skämt åsido, jag trivs väldigt bra med på mitt arbete, och med mina kollegor, men det har uppstått ett allvarligt missförstånd mellan mig, och regionchefen, vilket jag faktiskt är karl nog att erkänna.

Det handlar om att en liten skitsak har blåsts upp till en jättegrej p.g.a. kommunikationsmiss, och det känns som att om inget görs kommer det inte att bli bra, men om man fortsätter att gräva i det kommer hon (chefen) bara att bli ännu mer irriterad.

Vad är detta missförstånd?
Chefer är idioter, det är ett grundläggande krav för att få posten.

Det är en lång historia, men för att förenkla det hela, så att jag slipper skriva kilometerlånga inlägg, som ändå ingen pallar att läsa igenom, så kan vi säga som så här:

Jag önskade mig klara besked om vad som krävdes för att jag skulle få utvecklas på jobbet, men tyckte bara att jag fick en massa svävande och svepande svar.

Utan att vara det minsta oartig, aggresiv eller otrevlig stod jag på mig och menade på att jag inte var nöjd med svaren, under ett möte mellan mig, henne och min handläggare på af.

Tyvärr togs detta som uttryck för min as., av handläggaren, som försökte förklara att vi som har as. ofta har svårt för att läsa mellan raderna.
Jag höll med handläggaren, eftersom det säkert låg någonting i det (att jag ibland kan ha svårt att läsa mellan raderna). Dockt kände jag mig trots det ganska övertygad om att de svar jag fick var väldigt svävande. Min chef förstod inte förklaringen utan tog det bara som om jag var dum i huvudet, som det kändes för mig åtminstone, trots att vi båda (jag och handläggaren) försökte förklara så gott vi kunde.

Jag påpekade också på ett sakligt, men moget vis att jag inte delade min chefs uppfattning om huruvida jag var lämpad att hålla i farliga maskiner eller inte, men att jag ändå accepterade de villkor hon ställde inför min anstälning.

Detta har lett till att min chef, som tidigare varit mycket glad i mig numera verkar tycka att jag är dum, konstig och jobbig, och själv mår jag mycket dåligt.

Dessutom känns det som sagt som att allting bara kommer att förvärras om vi försöker reda ut det, samtidigt som vi inte heller kan fortsätta ha det som nu; jag vill ju att min chef skall tycka om mig, som hon gjorde innan, men samtidigt måste man ju få stå på sig och säga ifrån om man tycker något är fel, och visst har man väl rätt att få kräva raka och konkreta svar på sådant som har med ens utvckling på jobbet att göra?

men samtidigt måste man ju få stå på sig och säga ifrån om man tycker något är fel,

Få och få. Jävligt dåligt beslut av dig i vart fall.
Ofast är bästa strategin att hålla tyst om saker och försöka mygla så mycket som möjligt för egen vinning.

Desutom tror jag att det är ganska dåligt om arbetsköpare känner till ens AS, de lär ju försöka använda det emot en så gott det går.

ford skrev:Jag önskade mig klara besked om vad som krävdes för att jag skulle få utvecklas på jobbet, men tyckte bara att jag fick en massa svävande och svepande svar.

Utan att vara det minsta oartig, aggresiv eller otrevlig stod jag på mig och menade på att jag inte var nöjd med svaren, under ett möte mellan mig, henne och min handläggare på af.

Tyvärr togs detta som uttryck för min as., av handläggaren, som försökte förklara att vi som har as. ofta har svårt för att läsa mellan raderna.
Jag höll med handläggaren, eftersom det säkert låg någonting i det (att jag ibland kan ha svårt att läsa mellan raderna). Dockt kände jag mig trots det ganska övertygad om att de svar jag fick var väldigt svävande. Min chef förstod inte förklaringen utan tog det bara som om jag var dum i huvudet, som det kändes för mig åtminstone, trots att vi båda (jag och handläggaren) försökte förklara så gott vi kunde.

Dessutom känns det som sagt som att allting bara kommer att förvärras om vi försöker reda ut det, samtidigt som vi inte heller kan fortsätta ha det som nu; jag vill ju att min chef skall tycka om mig, som hon gjorde innan, men samtidigt måste man ju få stå på sig och säga ifrån om man tycker något är fel, och visst har man väl rätt att få kräva raka och konkreta svar på sådant som har med ens utvckling på jobbet att göra?

Om du pga AS har svårt att förstå underförstådda budskap så är det ju bara för chefen att tala klarspråk. Eller förväntar hon sig att du ska s a s "lägga av ditt AS" och bli NT?

Jag misstänker att hon inte vill tala klarspråk. Hon har inget svar eller svaret är negativt. Därför blir hon sur på dig för att du vill ha ett klart besked och känner sig inträngd i ett hörn.

Du eller din handläggare kanske kan kräva ett skriftligt besked, eftersom det är svårt att sväva ut lika bra på papper som muntligt. Men risken är att hon bara blir surare.

Hoppas hon inte är som min förre chef. Han hade åsikten att om nån anställd irriterade honom så skulle man göra sig av med den.

sssssm skrev:

men samtidigt måste man ju få stå på sig och säga ifrån om man tycker något är fel,

Få och få. Jävligt dåligt beslut av dig i vart fall.
Ofast är bästa strategin att hålla tyst om saker och försöka mygla så mycket som möjligt för egen vinning.

Desutom tror jag att det är ganska dåligt om arbetsköpare känner till ens AS, de lär ju försöka använda det emot en så gott det går.

För det första heter det arbetsgivare, det där andra är bara fjortisaktig hobbykommunistretorik.

För det andra; hur hade du tänkt dig att man skulle komma vidare i sin karriär/utveckling genom att mygla?
Till skillnad från dig, så finns det faktiskt de av oss, som är ambitiösa och vill något med våra liv.

För det tredje; vårt kontrakt har så pass små marginaler att mygel innebär ekonomisk förlust, vilket innebär att kontraktet med fastighetsbolaget bryts och att vi förlorar våra jobb.

För det fjärde; hade arbetsgivaren inte känt till min as. hade jag knappast fått komma tillbaka efter första säsongen, då jag faktiskt har vissa yrkesrelevanta svårigheter kopplade till mitt funktionshinder.

Alien skrev:
Om du pga AS har svårt att förstå underförstådda budskap så är det ju bara för chefen att tala klarspråk. Eller förväntar hon sig att du ska s a s "lägga av ditt AS" och bli NT?

Jag misstänker att hon inte vill tala klarspråk. Hon har inget svar eller svaret är negativt. Därför blir hon sur på dig för att du vill ha ett klart besked och känner sig inträngd i ett hörn.

Du eller din handläggare kanske kan kräva ett skriftligt besked, eftersom det är svårt att sväva ut lika bra på papper som muntligt. Men risken är att hon bara blir surare.

Hoppas hon inte är som min förre chef. Han hade åsikten att om nån anställd irriterade honom så skulle man göra sig av med den.

Kan ligga en del i det du säger, samtidigt är jag inte säker på att jag verkligen skulle ha särskilt svårt att förstå underföstådda budskap, men utesluter inte möjligheten, eftersom vissa i min omgivning påstått det.

Det stora problemet för mig är att jag, på anställningsintervjun fick frågan om jag hade några sociala svårigheter kopplade till min as. Jag ansåg inte att jag hade det, utan svarade att det mesta handlade om att jag ibland kunde "tappa tråden" i samtal, p.g.a. koncentrationssvårigheter.
Jag svarade ärligt, eftersom jag faktiskt inte tyckte jag hade några andra, sociala svårigheter, men är ändå rädd att krav på tydlighet i värsta fall skall leda till att min arbetsgivare kräver mig på skadestånd, för att jag skulle ha "ljugit" under anställninsintervjun (OBS: att jag inte har några som helst fakta, som tyder på att hon verkligen skulle göra det, utan snarare att det handlar om en stark oro, som jag känner bara!).

-Ett moment 22, känns det som: hur jag än gör blir det fel.

Det underförstådda budskapet kan vara att hon inte vill de dig några mer utvecklande arbetsuppgifter. Antingen för att det inte finns några, hon vill behålla dem för sig själv el till nån hon föredrar eller att hon inte tror att du klarar av dem för att du har AS. Men det är inget hon vill säga rent ut. En NT skulle kanske ha förstått att just hennes vaghet betydde nåt av detta. Han skulle också ha anat att om han stod på sig så skulle hon bli irriterad. När chefen blir irriterad på en så ligger man illa till.

Men det finns säkert NT som också har svårt att läsa tankar el förstå underförstådda budskap.

Att kräva att en chef talar klarspråk så inte missförstånd uppstår är egentligen bara att kräva att chefen sköter sitt jobb. Det finns ju inga nackdelar för NT-anställda heller om chefen är sån. I det fallet kan man verkligen säga att "det som är bra för AS är bra för NT också".

Men om chefen vill slippa t ex att man frågar vidare kan det upplevas som obekvämt. Bättre att yttra sig svävande så att den del tolkar det positivt och andra anar att man inte ska fråga mera.

Chefen kan inte säga att du ljugit för att du inte talat om särskilda krav på tydlighet. Alla anställda vill ha tydlighet. Du kan säga att du utgick från att detta var något som gällde alla (önskan om tydlighet), därför sa du inget vid intervjun och att du utgick från att hon också gillade tydlighet. Vilken är nackdelen med tydlighet?

ford skrev:För det första heter det arbetsgivare, det där andra är bara fjortisaktig hobbykommunistretorik.

Skall jag tacka den goda arbetsgivaren också för hans snällhet?
Artig som jag är brukar jag göra detta med givare.

ford skrev:För det andra; hur hade du tänkt dig att man skulle komma vidare i sin karriär/utveckling genom att mygla? Rolling Eyes
Till skillnad från dig, så finns det faktiskt de av oss, som är ambitiösa och vill något med våra liv. Evil or Very Mad

Det är bara du som tjänar på att mygla och vara en ögontjänare.
Det kommer att hjälpa dig och ingen annan och ge dig en god skjuts fram i karriären snarare än tvärt om.

ford skrev:För det tredje; vårt kontrakt har så pass små marginaler att mygel innebär ekonomisk förlust, vilket innebär att kontraktet med fastighetsbolaget bryts och att vi förlorar våra jobb.

Hur ofta hör man inte den där skiten? Se det så här, andra företag har också myglare så dom tävlar på lika vilkor. Mygla på bara. Jag har hört det på alla jobb jag haft, hela tiden om och om igen.

ford skrev:För det fjärde; hade arbetsgivaren inte känt till min as. hade jag knappast fått komma tillbaka efter första säsongen, då jag faktiskt har vissa yrkesrelevanta svårigheter kopplade till mitt funktionshinder.

Ok. Så nu har du fått behålla ett jobb där du inte kan utvecklas och ses ned på pga din AS? Grattis, du.

Jag håller med dig om det mesta av det du skrivit. Dock begriper jag mycket väl vad det kan handla om, snarare är det min handläggare på af. som är godtrogen, hurosmhelst så höll jag ju (i bara farten) med om att jag kunde ha svårt att fatta underförstådda budskap, och eftersom detta i så fall är relaterat till min as, och dessutom (om jag nu har svårt med det) kan förklara en del missförstånd och kommunikationsmissar, som skett på mitt jobb.

Eftersom detta (behov av mer, och tydligare information) faktiskt är en del av mitt arbetshandikapp, och relaterat till min as., så är jag faktiskt rädd att det i värsta fall skall leda till skadeståndskrav, om jag bråkar för mycket med min chef.

F.ö. måste man ju stå på sig, för att kunna få det man vill ha, när folk inte vill ge en det, oavsett om de blir irriterade eller inte.

sssm, lilla gubben

Vårt kontrakt har gått med negativt resultat de sista två åren, och det är allmänt känt (t.o.m. facket vet om det, och det finns även andra kontrakt som går mycket bra, samt vissa som går lika dåligt som vårt).
Blir det ingen uppryckning bryts kontraktet och alternativet till att ha det jobb jag har är att leva på en a-kassa bestående av 7000 kr/månad, efter skatt, istället för en lön på ca. 15 000 efter skatt (en mycket bra lön, för att vara inom min bransch).
Jag sväljer gladeligen stolthet och principer, för möjligheten att ha en dräglig försörjning (man är trots allt ledig under större delen av sin tid, men pengarna har man 24 h/dygn), men det kanske inte du gör?
F.ö. har jag en mycket bra relation till mina kollegor, samt till min arbetsledare och trivs på min arbetsplats, så lägg inte ord i min mun, tack!
Dock är det chefen som fattar de avgörande besluten, och då kanske du fattar vad som orsakar att jag mår dåligt?

F.ö. : termen är arbetsgivare, oavsett om personen i fråga är en bra, eller dålig människa, och det finns båda sorterna, även av arbetsgivare.

Det jag stör mig på är inte att du inte har någon naiv tro på arbetsgivare som några goda människor, som bara vill väl (det har inte jag heller), utan på att du kommer med en massa kommunist/syndikalist floskler, istället för seriös diskussion, i ett ämne som verkligen behöver diskuteras.

ford skrev:Jag håller med dig om det mesta av det du skrivit. Dock begriper jag mycket väl vad det kan handla om, snarare är det min handläggare på af. som är godtrogen, hurosmhelst så höll jag ju (i bara farten) med om att jag kunde ha svårt att fatta underförstådda budskap, och eftersom detta i så fall är relaterat till min as, och dessutom (om jag nu har svårt med det) kan förklara en del missförstånd och kommunikationsmissar, som skett på mitt jobb.

Eftersom detta (behov av mer, och tydligare information) faktiskt är en del av mitt arbetshandikapp, och relaterat till min as., så är jag faktiskt rädd att det i värsta fall skall leda till skadeståndskrav, om jag bråkar för mycket med min chef.

F.ö. måste man ju stå på sig, för att kunna få det man vill ha, när folk inte vill ge en det, oavsett om de blir irriterade eller inte.

Att du höll med om att det var du som kunde haft svårt att fatta är något som en NT också kunde ha gjort. Fast då bara för att chefen skulle få behålla ansiktet. "Får jag ett tydligt svar, så kan jag bjuda på att hon ser mig som trögfattad. Det är bättre att chefen tror att hon är överlägsen mig än att hon vet att jag tycker tvärtom."

Visst ska man stå på sig om vad man vill, men samtidigt kan man inte tvinga sig till det från arbetsgivaren. Arbetsgivaren leder och fördelar arbetet, som det heter, och har alltid sista ordet.

Tror du att du blivit diskriminerad pga ditt AS? I så fall tycker jag du ska prata ut med din godtrogna AF-handläggare. Så åtminsonte h*n förstår hur du har det. Sen är det en annan sak att det inte finns så mycket att göra. Ingen erkänner att den diskriminerar och med AS är man alltid i underläge.

Jag vet inte varför, Alien, men ibland kan jag ha en tendens att hålla med "i bara farten", när jag sitter på sådana möten, om jag inte förbereder mig på olika situationer, som kan uppstå, så det fanns egentligen ingen baktanke med det hela.

Jag hatar mig själv, när jag gör det, men likförbannat blir det så ibland...

ford skrev:Jag önskade mig klara besked om vad som krävdes för att jag skulle få utvecklas på jobbet, men tyckte bara att jag fick en massa svävande och svepande svar.

Utan att vara det minsta oartig, aggresiv eller otrevlig stod jag på mig och menade på att jag inte var nöjd med svaren, under ett möte mellan mig, henne och min handläggare på af.

Aouch . Varför är arbetsförmedlingen inblandad?

Lönebidragsanställning

ford skrev:Jag vet inte varför, Alien, men ibland kan jag ha en tendens att hålla med "i bara farten", när jag sitter på sådana möten, om jag inte förbereder mig på olika situationer, som kan uppstå, så det fanns egentligen ingen baktanke med det hela.

Jag hatar mig själv, när jag gör det, men likförbannat blir det så ibland...

Du får trösta dig med att det är typiskt NT-aktigt. Du kan alltid säga "Ja, så kan det kanske vara", så har du inte sagt för mycket.

Och varför är det så viktigt för chefen vems "fel" det var att du inte förstod vad hon menade? Barnslig prestige tycker jag. Skitsamma om du var trögfattad eller hon uttryckte sig oklart; när hon förstod att du inte förstod borde hon automatiskt uttryckt sig tydligare. Om hon alltså inte har en baktanke med att uttrycka sig just så.

Vi hade ju s k medarbetarsamtal när jag jobbade. Under förra chefen hade jag genomgått en vidareutbildning som jag nu ville utnyttja genom att få andra/utvidgade arbetsuppgifter. Chefen sa aldrig direkt Nej. Nu förstår jag att han aldrig hade för avsikt att ge mig några andra arbetsuppgifter. Jag var tydlig men han var vag. Sen började han prata om att jag skulle bli mer "serviceinriktad" men preciserade inte hur.

Jag ska jobba på mitt gamla sommarjobb nu under sommaren, fast som färdigutbildad. Tyvärr blev det så. Jag satsar dock på att söka mig vidare till hösten eftersom jag i första hand har ett sommarvikariat. Om jag inte hittar ett nytt jobb till hösten kommer jag nog tacka ja till en fast anställning på det som nu 9:e juni blir sommarjobb. Då stannar jag där i ca ett år och börjar sedan se mig om efter nytt. Jag tror det inte är bra att ha varit för kort tid på ett jobb då det kommer till fast anställning; det kan göra att det kanske ser ut som om man inte avslutar saker ordentligt.