Att kunna släppa konceptet "jag" är att tänka utanför boxen. Vi som klarar av detta har därmed en viktig roll att spela för hela mänskligheten. Utan att släppa egocentriciteten så hade sannolikt inte viktiga upptäckter så som exempelvis evolutionsläran tillkommit.

Laika skrev:I många år har jag snarare känt att jag inte vill vara ett jag. Jag vill stå utanför begränsningen "individ" och slippa ha något så fixerat och stabilt som en personlighet. Tyvärr upplever jag mitt jag jättetydligt. Även om jag inte vet riktigt hur mitt jag är så vet jag att det är.

Laika skrev:Jag konstruerar ett fejk-jag att använda bland folk men mitt riktiga jag finns alltid bakom och gör ofta motstånd. Det är det där äkta jaget bakom som jag vill slippa. Jag vill även slippa ha en kropp.

Tallbarr skrev:Jag har spenderat en hel del tid på sistone med att försöka förklara för min sambo hur jag fungerar, tänker och varför jag tycker bl.a. sociala sammanhang är så obehagliga. Jag är intresserad av att veta om någon annan känner igen sig eller har något som kan hjälpa mig vidare i mina tankar. Detta behöver inte ha med AS att göra.

Jag uppfattar mitt jag som en konstruktion för att kommunicera med omvärlden. Något som helt enkelt krävs i vissa lägen för att förhålla mig till omvärlden. Jag har upptäckt att mitt "jag" försvinner när jag är ensam eller arbetar med något jag tycker om.

Det jag kallar "jag" har åsikter, värderingar, planer och tidsuppfattning och det jag upplever som obehagligt är att jag för att kommunicera med andra måste frammana "jaget".
Ett exempel på vad jag menar med avsaknad av "jag" är när jag arbetar med de bin som bor i mina kupor. Allt arbete med bina handlar om deras välmående och överlevnad. Jag är fullt fokuserad på att förstå och tolka binas beteende och allt annat försvinner.

Ett annat exempel är när jag inte gör något särskilt och oftast direkt efter att jag är klar med något jag varit fullt fokuserad på. Fullt fokus kan istället hamna på upplevelsen av det som finns omkring mig, oavsett vad det är. Det kan ibland vara fruktansvärt obehagligt som att det inte riktigt går att hitta det där "jaget" igen och ingenting av det jag upplever kan jag förhålla mig till. Allting är mystiskt, nytt och någonstans i grunden obegripligt. Min upplevelse är att jag på något sätt och för en stund kan se verkligheten så som den är och det obehagliga i det är att det är så långt ifrån den verklighet som ”jaget” lever i.

Är jag ensam så kan jag kalla på ”jaget” då och då för att lyckas planera och bestämma vad jag ska äta exempelvis men det är en minimal nivå som inte är särskilt jobbig att upprätthålla. I kontakt med andra, oavsett form så krävs så fantastiskt många ställningstaganden som oftast inte är intressanta eller begripliga.

Finns det inga andra så finns inte behovet av ett jag heller och kanske fungerar alla på detta sätt bara det att jag är sen att förstå det.

Laika skrev:I många år har jag snarare känt att jag inte vill vara ett jag. Jag vill stå utanför begränsningen "individ" och slippa ha något så fixerat och stabilt som en personlighet. Tyvärr upplever jag mitt jag jättetydligt. Även om jag inte vet riktigt hur mitt jag är så vet jag att det är.

Jag konstruerar ett fejk-jag att använda bland folk men mitt riktiga jag finns alltid bakom och gör ofta motstånd. Det är det där äkta jaget bakom som jag vill slippa. Jag vill även slippa ha en kropp. Kanske är det den här typen av känslor som får vissa att börja experimentera med hallucinogener.

Frimodig skrev:
Jag fungerar annorlunda.

Jag är totalt uppfylld av mitt jag. Det är nån äventyrsresa att fatta. Allt jag läser berättar lite om mitt jag.

Frimodig skrev:Jag är en sorts evig upptäcksfärd.

Tallbarr skrev:@Treeman

Hur fungerar ditt minne? Minns du de "jag" du varit och varför det "jaget" gjort som det gjort, minns du enbart handlingarna som tolkas om vid varje nytt "jag" eller hur fungerar det?

Hur reagerar människor du har längre kontakt med när du byter "jag"?

Tallbarr skrev:

Frimodig skrev:
Jag fungerar annorlunda.

Jag är totalt uppfylld av mitt jag. Det är nån äventyrsresa att fatta. Allt jag läser berättar lite om mitt jag.

Är det så att du lär dig om dig själv eller hittar du saker som du tycker passar med ditt jag och som du helt enkelt lägger till? Frågan är helt enkelt om det redan fanns där eller om du lägger till det.

Frimodig skrev:Jag är en sorts evig upptäcksfärd.

Gillar ovanstående formulering!