hp555 skrev:Hur viktig är intelligens? Och varför?

För mig är intelligens viktigt för att jag hellre umgås med en person som kan vidga mina vyer, få mig att tänka i nya banor, utmanar mig föreställningar inom ämnet som diskuteras och som kan komma till kloka slutsatser.
Hellre en intelligent tänkare än en person som viftar bort andras resonemang pga ovilja att utmana sina egna föreställningar om något.

Jag söker ingen livspartner men kan beskriva min preferens: Någon som är snäll och trygg i sig själv och har något specialintresse. Jag har aldrig förstått mig på folk utan starka intressen eftersom jag alltid levt så mycket genom mina. Nördighet är attraktivt av någon anledning. Han måste också vara intressant att prata och diskutera med så man kan utmana varandra på ett intellektuellt plan. Idealet är väl att han inte är dummare än mig men heller inte extremt mycket smartare, för i det fallet får han nog inte ut så mycket av att prata med mig...

Jag är generellt sett svag för killar med skägg och/eller långt hår. Jag tycks förresten dras till killar som ser ut som seriefigurer. Mitt ex påminner om Tintin och en av mina killkompisar som jag tycker är ganska attraktiv ser ut som Kapten Haddock.

Rik, snygg, omhändertagande, ska avguda mig, fina bröst, snygg ända, hög arbetsförmåga, inga handikapp. Hellre jäkligt snygg kropp och stora bröst än hög intelligens.

Tillägger: inte gnällig eller manipulerande.

Fler trådar om vad man önskar av en partner:

aspiga-krav-pa-partner-t3908.html

vikt-kroppsbyggnad-och-relationer-t21538.html

krav-pa-partners-t13611-24.html

idealpartner-omrostning-t5673.html

Och en tråd om ytlighet: aspergare-mindre-ytliga-an-sk-neurotypiska-t9994.html

Bluebite skrev:

hp555 skrev:Hur viktig är intelligens? Och varför?

För mig är intelligens viktigt för att jag hellre umgås med en person som kan vidga mina vyer, få mig att tänka i nya banor, utmanar mig föreställningar inom ämnet som diskuteras och som kan komma till kloka slutsatser.
Hellre en intelligent tänkare än en person som viftar bort andras resonemang pga ovilja att utmana sina egna föreställningar om något.

Min livs partner uppfyller de du nu skriver.
Vi har alltid intressanta samtal.
Och vi har aldrig långtråkigt i varandras sällskap båda vill utvecklas och lära oss mer.
Helt underbart!
Och han ser inte ner på mig om jag ej förstår allt .
Då berättar han så att jag förstår.
Och det krävs hög intelligens för att förklara svåra saker på ett enkelt sätt.

Jag har en lång lista i huvudet, men man kan inte vara allt för kräsen.

Viktigast är att man kan lita på sin partner, och att denne inte är helt bakom flötet. Ett trevligt utseende sitter inte helt fel, men smaken är som baken... bara för att jag anser att någon är snygg, så kanske inte andra gör det.

Fortytwo skrev:Jag är generellt sett svag för killar med skägg och/eller långt hår. Jag tycks förresten dras till killar som ser ut som seriefigurer. Mitt ex påminner om Tintin och en av mina killkompisar som jag tycker är ganska attraktiv ser ut som Kapten Haddock.

Härligt, får man en dejt om man ser ut precis som Herman hedning?

Hellre någon som ser mindre bra ut och där det rör sig i huvudet än tvärtom

plåtmonster skrev:Hellre någon som ser mindre bra ut och där det rör sig i huvudet än tvärtom

Medhåll !

Jag söker inget speciellt, men dom tjejer jag fastnat för har alla varit mörka och "exotiska". En iranier, en indier och en turk.

Relationer är dock inget för mig har jag kommit fram till. Men då när man var yngre trodde man ju det innan man kände sig själv.

nån som gillar mig och mina starka sidor, och som har överseende/tålamod med/kan hantera mina svagare sidor, som jag gillar och tål på liknande sätt..

Teori om Asperger och livspartners.

Aspergers syndrom handlar om sociala brister och ibland låg energi och för det mesta kaukasier.

En teori är att den lägre totala funktion kan reformeras så att en del av den funktion som används för partner relation omprogrammeras för arbetsfunktion. Den diagnosticerade kan då bli mer utelämnad och ensam och erbjudas medicin som kompensation.

Detta gäller dock främst för männen eftersom kvinnorna kan lätt attrahera vanliga män till sig ändå på grund av vad de har mellan benen.

Huggorm skrev:

Fortytwo skrev:Jag är generellt sett svag för killar med skägg och/eller långt hår. Jag tycks förresten dras till killar som ser ut som seriefigurer. Mitt ex påminner om Tintin och en av mina killkompisar som jag tycker är ganska attraktiv ser ut som Kapten Haddock.

Härligt, får man en dejt om man ser ut precis som Herman hedning?

Hahaha, nja, det är diskutabelt...

Viktigaste är att personen inte pratar i onödan och lämnar mig ifred. Låter mig äta min egen mat, låter mig träna när jag vill, låter mig läsa när jag vill utan att kommentera det eller störa mig. Fysiskt aktiv är ett krav. Nämnvärt intellektuell vet jag inte om jag kräver, räcker med att personen förstår vad jag säger utan att jag behöver klara allt hela tiden. Raketforskare är givetvis ett plus men nämnvärt noga är det väl inte.

En självgående individ som lämnar mig ifred och är rak i sin kommunikation. Kan nog inte heller anse sig ha rätt att äga andra varelser så husdjur är uteslutet.

Umgicks med en tjej som var tystlåten och vanligtvis svarade hjo eller na på norrländskt vis och som dessutom var borta minst en vecka i månaden. Bra.

Jag tror det viktigaste för mig är att jag känner att personen verkligen bryr sig och tar sig tid för att finnas där för mig då jag bryter ihop.

Annars bryr jag mig inte riktigt hur personen är bara våra personligheter stämmer överens, då jag personligen är en väldigt dominant person så passar jag inte med andra dominanta personer.

Sen har jag problemet att jag lätt tröttnar på folk och jag har ingen aning om varför eller hur jag ska göra för att behålla intresset.

Grymt svårt att säga, men nog att personen går emot strömmen som är i dagens samhälle är väldigt viktigt för mig.

Lyysa skrev:Jag tror det viktigaste för mig är att jag känner att personen verkligen bryr sig och tar sig tid för att finnas där för mig då jag bryter ihop.

Annars bryr jag mig inte riktigt hur personen är bara våra personligheter stämmer överens, då jag personligen är en väldigt dominant person så passar jag inte med andra dominanta personer.

Sen har jag problemet att jag lätt tröttnar på folk och jag har ingen aning om varför eller hur jag ska göra för att behålla intresset.

En grej kan ju vara att du verkar "kräva" att din partner inte är dominant, för det vill du vara, vilket innebär att partnern måste vara mer eller mindre undergiven? De allra flesta tröttnar på en person som jämt är undergiven (mesig). Men om det skapar bråk i onödan så är det naturligt för den som är undergiven att vika sig undan mer och mer (trots att hen kanske inte är speciellt undergiven i normala situationer).

Ojämställda förhållanden tenderar att må dåligt.

Aeriel skrev:

Lyysa skrev:Jag tror det viktigaste för mig är att jag känner att personen verkligen bryr sig och tar sig tid för att finnas där för mig då jag bryter ihop.

Annars bryr jag mig inte riktigt hur personen är bara våra personligheter stämmer överens, då jag personligen är en väldigt dominant person så passar jag inte med andra dominanta personer.

Sen har jag problemet att jag lätt tröttnar på folk och jag har ingen aning om varför eller hur jag ska göra för att behålla intresset.

En grej kan ju vara att du verkar "kräva" att din partner inte är dominant, för det vill du vara, vilket innebär att partnern måste vara mer eller mindre undergiven? De allra flesta tröttnar på en person som jämt är undergiven (mesig). Men om det skapar bråk i onödan så är det naturligt för den som är undergiven att vika sig undan mer och mer (trots att hen kanske inte är speciellt undergiven i normala situationer).

Ojämställda förhållanden tenderar att må dåligt.

Det ligger något i det du säger, kan mycket väl va därför jag tröttnar på folk efter ett tag. Visserligen är det inte kul att bråka hela tiden, vilket jag vet har hänt tidigare i relationer med dominanta personer, men ja det är bättre att va i en relation som känns bra än att va i en relation som funkar "felfritt".

Det ligger något i det du säger, kan mycket väl va därför jag tröttnar på folk efter ett tag. Visserligen är det inte kul att bråka hela tiden, vilket jag vet har hänt tidigare i relationer med dominanta personer, men ja det är bättre att va i en relation som känns bra än att va i en relation som funkar "felfritt".

Ofta innebär "dominant" dessutom "egoist", "my way or the highway", "mitt sätt är bättre än ditt". Jag utgår såklart helt från mig själv nu. Var väldigt "dominant" förr och är det till viss del fortfarande (en ändras ju inte totalt bara för att en fått lite insikt). Det tog ganska många förhållanden och sårade känslor hos båda parter innan jag började se min egen del i bråken. Innan tyckte jag mer att "vi kan helt enkelt inte komma överens" än som det till 80% var: att jag inte kunde kompromissa/ändra mig.

Aeriel skrev:

Lyysa skrev:Jag tror det viktigaste för mig är att jag känner att personen verkligen bryr sig och tar sig tid för att finnas där för mig då jag bryter ihop.

Annars bryr jag mig inte riktigt hur personen är bara våra personligheter stämmer överens, då jag personligen är en väldigt dominant person så passar jag inte med andra dominanta personer.

Sen har jag problemet att jag lätt tröttnar på folk och jag har ingen aning om varför eller hur jag ska göra för att behålla intresset.

En grej kan ju vara att du verkar "kräva" att din partner inte är dominant, för det vill du vara, vilket innebär att partnern måste vara mer eller mindre undergiven? De allra flesta tröttnar på en person som jämt är undergiven (mesig). Men om det skapar bråk i onödan så är det naturligt för den som är undergiven att vika sig undan mer och mer (trots att hen kanske inte är speciellt undergiven i normala situationer).

Ojämställda förhållanden tenderar att må dåligt.

"undergiven" är inte lika med "mesig". Undergiven handlar om vad personen bäst känner att denne ville vara. Vilken position personen vill ta upp. "Undergiven" betyder att personen trivs med att vara dominerade - men det betyder inte att personen struntar i sitt eget välbefinnande (vilket skulle göra personen "mesig"). Det innebär helt enkelt att personen väljer själv att de vill inte ta några beslut alls utan låta deras dominerande partner göra detta med full tro att den dominerande partnern väljer det som är rätt.

(t.ex. barn förväntas ofta vara undergivna sina föräldrar. Barn är inte mesiga för att de är undergivna sin förälder, de är bara mesiga om de inte säger ifrån när föräldern behandlar dem fel).

I min och min killes förhållande skiftar det.
I saker som han är bättre på låter jag honom få bestämma då litar jag på att han tar rätt beslut för oss båda.
Jag frågar varför han tar vissa beslut skulle jag få en orimlig förklaring så pratar vi om vad som är bäst.
Han låter mig bestämma i saker han är sämre på.
Vi kompletterar varandra.
Och är som två magneter.
Plus och minus.
Så våra olikheter gör att vi kompletterar varandra.
Jag tror att i ett förhållande kan finnas både undergiven partner och dominant men rollerna kan skifta .
Så är det i vårt förhållande i alla fall!

imagine skrev:

Aeriel skrev:

Lyysa skrev:Jag tror det viktigaste för mig är att jag känner att personen verkligen bryr sig och tar sig tid för att finnas där för mig då jag bryter ihop.

Annars bryr jag mig inte riktigt hur personen är bara våra personligheter stämmer överens, då jag personligen är en väldigt dominant person så passar jag inte med andra dominanta personer.

Sen har jag problemet att jag lätt tröttnar på folk och jag har ingen aning om varför eller hur jag ska göra för att behålla intresset.

En grej kan ju vara att du verkar "kräva" att din partner inte är dominant, för det vill du vara, vilket innebär att partnern måste vara mer eller mindre undergiven? De allra flesta tröttnar på en person som jämt är undergiven (mesig). Men om det skapar bråk i onödan så är det naturligt för den som är undergiven att vika sig undan mer och mer (trots att hen kanske inte är speciellt undergiven i normala situationer).

Ojämställda förhållanden tenderar att må dåligt.

"undergiven" är inte lika med "mesig". Undergiven handlar om vad personen bäst känner att denne ville vara. Vilken position personen vill ta upp. "Undergiven" betyder att personen trivs med att vara dominerade - men det betyder inte att personen struntar i sitt eget välbefinnande (vilket skulle göra personen "mesig"). Det innebär helt enkelt att personen väljer själv att de vill inte ta några beslut alls utan låta deras dominerande partner göra detta med full tro att den dominerande partnern väljer det som är rätt.

(t.ex. barn förväntas ofta vara undergivna sina föräldrar. Barn är inte mesiga för att de är undergivna sin förälder, de är bara mesiga om de inte säger ifrån när föräldern behandlar dem fel).

Så passiv som du beskriver en "undergiven" uppfattar de allra flesta som mesig efter en tid. Det finns såklart människor som lever som "dominanta" och "undergivna". Det finns de som trivs med det och är så nästan helt naturligt (jag tror dock att det behövs en del "inskolning" i båda rollerna för att bli sann dominant lr undergiven). Men iaf, jag pratade inte om dem.

De allra flesta som är "dominanta" är en person som är van vid och förväntar sig att få sin vilja igenom. De allra flesta som är "undergivna" blir det iom att det blir så jäkla mycket tjafs över småsaker om inte den "dominanta" får som hen vill ELLER så har personen väldigt dålig självkänsla och/lr självförtroende.

Vet inte om vi har samma syn på "undergiven". Jag tycker inte alls att barn ska vara undergivna vuxna. Att visa respekt lr lyssna till vad ngn säger är inte att vara undergiven såvida det inte är rena befallningar en utför.

KATTMAMMA skriver bra här ovanför precis. Men jag skulle kalla det att kompromissa som de gör. Jag TROR att det de allra flesta menar med att de är "dominanta" är att de tror att de vet allt bäst och att deras sätt alltid är bäst och därför alltid vill bestämma. Och blir sura om ngn säger emot och är näst intill omöjliga att kompromissa med. De kan helt enkelt inte turas om att bestämma.

En lugn trygg tjej som är stark och har egen vilja dras jag till!
Röker inte men har många aktiviteter för sig musik, växter.
Blygsmarta, håller inne med hur intelligenta dom är och har humor.
Vardagstjejen!

mikael skrev:Vardagstjejen!

Ush.

Jag vill ha en tokkärring. Helst med tänderna kvar.