Eller ska man skita i det?

Admin: ändrade rubriken

Våld föder våld. Antingen väljer man att bryta kedjan eller så låter man den fortsätta löpa.

Är det verkligen värt att ta det straff som staten säkerligen utdömer?

Det beror på.
Normalt sätt skulle jag svara nej med tanke på konsekvenser etc.

Nån har sagt att framgång är den bästa hämnden. Eller så säger man åt dem att de kommer vara med i ens nästa bok, som Strindberg sade.
Att visa dem att de saknar betydelse tror jag på. Att man inte bryr sig om dem eller ens noterar dem.

On man vill hämnas så kanske det är bättre att använda civiliserade och lagliga metoder men bäst är nog om man kan finna frid på egen hand.

mikael skrev:Är det rätt att hämnas sina plågoandar? Eller ska man skita i det?

Alltså hämnden i sig innebär ju som tahlia redan har skrivit att det hat som plågoandarna försökt smitta dig med kan slå rot och inte enbart förtvina din egen moral utan dessutom leda till vidare lidande för plågoandarna och deras eventuella närstående och i förlängningen ännu flera.

Dock finns det ju lägen där hämnden bara blir till en drivkraft och inte till motivet i sig. Exempelvis kan det vara klokt att hindra dina plågoandar från att kunna begå fler plågor i framtiden. Detta kan göras på flera vis:
- Försonas med dem, förlåt dem och omvänd dem personligen till att bära en mer respektfull attityd.
- Ställa dem inför rätta för att låta rättsväsendet rehabilitera plågoandarna.
- Eliminera dem utan att lämna något spår.

Det sistnämnda är verkligen ingenting jag rekommenderar då det kommer att föranleda många obesvarade frågor för plågoandarnas närstående.

Att dock hämnas bara för den emotionella tillfredställelsens skull är alltid fel. Då visar man bara att man har ett dåligt immunförsvar emot sjukdomen hat. Det är bättre att vaccinera sig under uppväxten och vid behov komplettera vaccinet under det fortsatta livet. Då blir världen en god plats.

Det beror väl alldeles på, tycker jag. Jag tycker inte att man ska ta till våld eller liknande om det inte är alldeles nödvändigt för att få de andras dåliga beteende att upphöra.

Men jag tycker faktiskt att "what goes around comes around". Bjuder inte du mig på din fest så blir du inte bjuden på min. Om du underminerar min ståndpunkt i en diskussion på ett ojuste sätt så kommer jag inte precis att vara otrevlig, men jag kommer att uppvisa en total avsaknad av trevlighet också (och eftersom jag faktiskt brukar vara trevlig så är det ju att betrakta som en hämnd).

Hämnden är ljuv.

mikael skrev:Eller ska man skita i det?

Det är nog bäst att låta bli, risken att det blir en enda spiral av vedergällningar är så stor så oftast är det inte värt det.

NT håller dessutom varann om ryggen så vi är en sån utsatt grupp, eftersom dom är i majoritet. Tyvärr. ''Payback time'', är orealistiskt. Det kan åxå bli så att din hämnd slår fel och din plågoande får en chans att säga: se där, hur han gör den där konstiga. Och helt plötsligt får du ännu fler emot dig, ändu hadde fått med att spela martyr, och i stället varit offret.

Tro mig, jag har insett man att man får välja sina strider med större omsorg, än man gjorde när man var yngre. För den gammla devisen att arga katter får rivet skin är så sann.

Dansk skalle och pungspark brukar fungera alldeles utmärkt!

Det kan faktiskt vara deprimerande att bara ta skit och inget göra. Om orsaken till bekymmrerna är att en eller flera individer beter sig riktigt illa utan att det är missförstånd. Då kan "hämnd" göra att man mår bättre. T.ex råkade jag ut för en tonåring som visst tyckte jag hade för bråttom till bussen. Så jag bad denne verbalt att dra åt det hela vetets håll. Varpå denne blev oerhört aggressiv för den verbala åthutningen så han gick nära rent fysiskt men en jabb fick honom att inse att det var allvar. Visst blev man upprörd, men det kändes så bra efteråt att inte ta skiten med mössan i hand!
Ingen lag överträddes heller

Om man inte delar social krets, skola, eller arbetsplats osv. Så krävs det lite mer engagemang för NT att gadda ihop sig så det rinner förmodligen mer ut i sanden.

Ett mer subtilt sätt är annars att stämma träff med dennes partner (fru/man) och berätta sanningen om vad dennes hälft har haft för sig. Vilket kan sluta med skilsmässa och allt som hör därtill (eller så visar du din fina bil och har intimt umgänge). Arbetsgivare kan ev också ha ett extra öra. Speciellt om det börjar kosta kunder.

Dock får man har i åtanke att det är en oförätt som en viss person begått mot dig. Men det finns anhöriga, barn, fruar mm som också kan drabbas och som inget ont har gjort dig personligen. Är det något som pågår och inte upphör trots tydlig påstötning blir förstås läget annorlunda.

Lagen är dock skriven så att det är gärningar som bestraffas så det spelar ingen roll "vem som började" i någon större mening. Ger du någon en smäll och får en dansk skalle tillbaks så kan det mycket väl bli två separata åtal. Mao tidsödande och kostsamt på alla sätt. Att få en prick i registret är heller inget pluspoäng på arbetsmarknaden.

Det absolut mest effektiva är oftast att gå vidare och bygga en livssitation som man själv trivs med. Livet är för kort för att spendera på skithögar och du kan fortfarande morra åt slemkryparna.

Det är väl inte bra att alltid skylla på NT, för det finns hyggliga människor bland dom åxå. Det gäller att se dem, och charma in sig lite hos dem. brukar inte behövas så mycket. köp dem en fika, en vettelängd till rasten el dyl. Så har man en bundsförvant.

Sen när skitstövlarna hoppar på dig finns det större chans klara sig med hedern i behåll. Vi AS är väl lite dåliga på just detta. Men har du åtm fått ngn kompis som ser du blir påhoppad ökar dina ods att få hjälp.

För ska man ta till hämnd måste den vara av den art att de inte törs ge igen, men samtidigt inte så grovt att man blir inburad, får sparken, vräkt el vad det nu kan vara. Och det kan svårt svårt att balansera. Lätt ngn oskyldig kommer ikläm.

De med NT är i majoritet och många anser att det är rätt att bete sig illa åt mot de som är utanför deras norm. Därav blir inställlningen kanske mindre positiv. Mår man dåligt kanske det är svårt att känna sig öppen för att charma sig in och då kan det bli knytnävar för att freda sig. En del begriper faktiskt inte bättre.

Vem har sagt att man måste använda våld för att ge igen?

Nä, det är inte ett dugg konstruktivt.

Det är inte konstruktivt men ibland det enda som fungerar.

plåtmonster skrev:Det är inte konstruktivt men ibland det enda som fungerar.

I den meningen blir det väl konstruktivt, om än till synes destruktivt? Om "ändamålet helgar medlen" d.v.s.

Ospecifika frågor som dessa har jag svårt att besvara. Mitt korta svar är: nej, men man bör nog oftast inte skita i det.

Man bör fokusera på människor som är trevliga istället, givande.

Ibland kan en väl utformad hämnd vara ett sätt att kunna lägga det bakom sig och gå vidare. En form av bearbetning. Men en väl utformad hämnd är inte lätt att hitta, bland annat måste man noga se till att ingen annan drabbas, eller det blir startpunkten för en vendetta.

Eller en karriär hos polisen som skapar ännu mer problem.

Jag tror man skall hämnas, eller kanske, bör hämnas. Man liksom betalar tillbaka, det blir ett noll-summe-spel.

Enda restriktionen är att det inte får skada dig själv. Allt inom den ramen är tillåtet.

Never argue with an idiot. Bystanders won't be able to tell the difference.

variant på
"Do not argue with an idiot. He will drag you down to his level and beat you with experience"

verkar som att det var Mark Twain som sa så, och George Carlin

@radix, Exaktemente!

flisan skrev:Hämnden är ljuv.

Men jag tycker en del här i tråden förväxlar "självförsvar", alltså en pågående situation, med "hämnd", som kan gälla något som hänt för länge sedan, som man inte kan släppa.

Och jag undrar om jag någonsin kan läsa uttrycket "hämnden är ljuv" (ibland sagt med skämtsamt tonfall) utan att tänka på detta som hände nyligen på Dalarö (känsliga varnas):