jorden (känns som fel planet)
22 inlägg
• Sida 1 av 1
jorden (känns som fel planet)
Jag känner min inte hemma här på jorden det är som att jag är nån annan än alla andra och jag har råkat fastna kvar här på jorden jag känner inget för människorna här på jorden heller för jag känner inte att dom är mina.Detta låter konstigt ja vet men jag vill komma till min riktiga plats.
Moderator: Förtydligade rubriken
Moderator: Förtydligade rubriken
jorden (känns som fel planet)
Har du rest runt tillräckligt mycket på planeten för att känna så? Jag känner egentligen inte att min känsla av gemenskap är begränsad till gruppen människor utan jag ser mer allting som ett. Men ifall du vill jämföra dig med andra människor så finns det säkerligen fler som är som du, bara att du inte har träffat dessa än. Ifall du känner dig helt distanserad till människor kanske du inte behöver leva under ett sådant krav att du känner att du bör passa in, eller att du bör vara som andra. Kanske har du en helt annan roll att fylla. Att kunna leva rollen som utomstående observatör medför en makt och möjligheter som inte andra människor har.
- Gripandekylig
- Inlägg: 1620
- Anslöt: 2012-12-27
- Ort: Uppsala
jorden (känns som fel planet)
Kan känna mig som en främling på två sätt. Dels inte medlem av den mänskliga rasen och dels hela jorden eller egentligen universum. Lägger man fram ett äpple kommer det ruttna. Visst, det gör det för att gro nya träd men jag finner det tragiskt. Att man städar bara för att det ska bli stökigt och smutsigt igen. En rädsla för entropi.
jorden (känns som fel planet)
Det jag menar är att jag inte känner mig som en människa och jag hör inte hemma här.
jorden (känns som fel planet)
Ja det finns ju inga andra alternativ än att förbli jordbo i dagsläget. Men det du säger att du inte känner dig som en människa tåls att analysera lite.
Tror du att det beror på att din egocentricitet blivit alltför stor så att du börjat se "resten" som någonting annat än dig?
Eller tror du att det beror på att din egocentricitet blivit alltför liten så att du inte längre kan säga vad du är?
Tror du att det beror på att din egocentricitet blivit alltför stor så att du börjat se "resten" som någonting annat än dig?
Eller tror du att det beror på att din egocentricitet blivit alltför liten så att du inte längre kan säga vad du är?
- Gripandekylig
- Inlägg: 1620
- Anslöt: 2012-12-27
- Ort: Uppsala
jorden (känns som fel planet)
Jag kan inte säga vad jag är ja bara känner mig inte hemma med människor.
jorden (känns som fel planet)
Okej.
För att du ska känna så så måste det ju betyda att du i din självbild ser dig som någonting annat än människorna. Det kan ju vara dig betjänt att försöka formulera på vilket sätt du känner att du är annorlunda.
När du har gjort det så kan du ju försöka gå till botten med alla de skillnader du tycker dig finna mellan dig och andra människor. Då kan du ju ta reda på hur pass reell var och en utav dessa skillnader är.
Det kanske skulle hjälpa?
För att du ska känna så så måste det ju betyda att du i din självbild ser dig som någonting annat än människorna. Det kan ju vara dig betjänt att försöka formulera på vilket sätt du känner att du är annorlunda.
När du har gjort det så kan du ju försöka gå till botten med alla de skillnader du tycker dig finna mellan dig och andra människor. Då kan du ju ta reda på hur pass reell var och en utav dessa skillnader är.
Det kanske skulle hjälpa?
- Gripandekylig
- Inlägg: 1620
- Anslöt: 2012-12-27
- Ort: Uppsala
jorden (känns som fel planet)
Tips: Hitta de (sub) grupper där du trivs. Eller för den delen aktiviteter. Saken är att göra det man trivs med och det behöver inte involvera andra övh.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
jorden (känns som fel planet)
När jag var yngre kände och tänkte jag det som att jag var en alien från en annan planet som av misstag hade ramlat ner på denna planet (Jorden) och liksom inte kunde ta mig hem igen. Så känner alltså igen den känslan av att känna sig som en utomjording som inte hör hemma. Med andra ord väldigt annorlunda!
/Little J
/Little J
jorden (känns som fel planet)
Little J : Så som du berättar det är så jag känner.Jag har fastnat kvar här eller glömts bort här på jorden.Och jag vet inte vad det är jag ska göra här.
jorden (känns som fel planet)
Känner igen mig, på sätt och vis. Under mina första 9 levnadsår så kände jag ingen som helst samhörighet med människor. Kände inte igen något av mig själv i dem alls och var ofta tacksam över det eftersom jag uppfattade det som att de uppförde sig förvånansvärt underligt och dumt rätt ofta.
Däremot kände jag mig aldrig som om jag inte hörde hemma på planeten. Jag kände nämligen en stor samhörighet med djuren - dem förstod jag utan problem och jag upplevde att de förstod mig utan att jag behövde pladdra som ett fån. Älskade att tillbringa tid i naturen, byggde kojor, utforskade svampar, bär och träd. Doften av skog gav mig en känsla av trygghet och tillhörighet.
Jag kan än idag känna mig mer kopplad till djur och natur än till människor överlag, undantaget de få människor jag faktiskt känner samhörighet med. Den första personen jag kände någon som helst samhörighet med var min bror. Han föddes samma år som jag fyllde 9. Plötsligt fanns det en koppling till människor och jag kröp ut lite ur min självvalda bubbla av isolering.
Har dock aldrig kommit ur den så till den milda grad att jag känner en sorts allmän samhörighet med människor - det är som sagt begränsat till ett fåtal individer.
Däremot kände jag mig aldrig som om jag inte hörde hemma på planeten. Jag kände nämligen en stor samhörighet med djuren - dem förstod jag utan problem och jag upplevde att de förstod mig utan att jag behövde pladdra som ett fån. Älskade att tillbringa tid i naturen, byggde kojor, utforskade svampar, bär och träd. Doften av skog gav mig en känsla av trygghet och tillhörighet.
Jag kan än idag känna mig mer kopplad till djur och natur än till människor överlag, undantaget de få människor jag faktiskt känner samhörighet med. Den första personen jag kände någon som helst samhörighet med var min bror. Han föddes samma år som jag fyllde 9. Plötsligt fanns det en koppling till människor och jag kröp ut lite ur min självvalda bubbla av isolering.
Har dock aldrig kommit ur den så till den milda grad att jag känner en sorts allmän samhörighet med människor - det är som sagt begränsat till ett fåtal individer.
jorden (känns som fel planet)
Jag känner likadant, som om jag är övergiven här där jag inte hör hemma.
Ibland ser jag upp på stjärnorna på natten och undrar var jag hör hemma egentligen, för inte är det här.
Ibland ser jag upp på stjärnorna på natten och undrar var jag hör hemma egentligen, för inte är det här.
Senast redigerad av astralblood 2013-05-22 0:35:58, redigerad totalt 1 gång.
- astralblood
- Ny medlem
- Inlägg: 18
- Anslöt: 2013-05-22
jorden (känns som fel planet)
+1
Kanske inte för inte som AS också är känt som "wrong planet syndrome"?
Kanske inte för inte som AS också är känt som "wrong planet syndrome"?
jorden (känns som fel planet)
Känner mig hemma på jorden, men inte särskilt mycket med en del andra människor. Jag känner mig mer hemma med det det naturliga, dock inte på det flummiga sättet. Det är relationen med människor och vad jag ser andra människor göra som får mig att känna mig som en annan art. En förtryckt art som andra kan använda sig av för underhållning. Jag har blivit ganska rätt fram och står otvivelaktigen för min sak även i heta konflikter nu för tiden. Har blivit så förbannad på myndigheter och psykiatrin att jag - förutsatt att jag känner mig kränkt eller får ta del av deras vardagliga skitsnack, eller om någon stressa mig - blivit ganska hänsynslös i mitt bemötande.
Sist det hände var när en äldre man kom och sa till mig och mina kompisar att sluta skejta det kommunen (och därmed skattebetalarna betalar för) byggt. Han uttryckte sig: "Försvinn härifrån, sluta förstöra". Så jag gick upp för en stor betongtrappa och ställde mig 20 cm från hans ansikte, tittade ner på honom och frågade varför han var så otrevlig mot oss. Han argumenterade att det är skattebetalarna som betalar det, så jag konstaterade att vi med betalar skatt så därmed betalar vi. Då gick han.
Sist det hände var när en äldre man kom och sa till mig och mina kompisar att sluta skejta det kommunen (och därmed skattebetalarna betalar för) byggt. Han uttryckte sig: "Försvinn härifrån, sluta förstöra". Så jag gick upp för en stor betongtrappa och ställde mig 20 cm från hans ansikte, tittade ner på honom och frågade varför han var så otrevlig mot oss. Han argumenterade att det är skattebetalarna som betalar det, så jag konstaterade att vi med betalar skatt så därmed betalar vi. Då gick han.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
jorden (känns som fel planet)
Fast incidenten med den äldre mannen tror jag inte har så mycket koppling till asperger. Det enda giltiga argumentet i den situationen är väl om man stör.
- plåtmonster
- Inlägg: 15480
- Anslöt: 2010-03-23
- Ort: Nära havet
jorden (känns som fel planet)
Förmodligen blev jag nedstrålad till jorden för att studera människorna, och avrapportera hur de beter sig, men av ngn besynerlig anl har de glömt att stråla upp mig. Kan inte finnas annan förklaring. Mina studier av homo sapien är sedan länge avklarad, så det är bara gilla läget. Har ingen nödsignal att aktivera heller. (skämtar bara tror jag...)
jorden (känns som fel planet)
Iridia skrev:+1
Kanske inte för inte som AS också är känt som "wrong planet syndrome"?
Tack Iridia för ditt kloka inlägg! Jag har alltid anat att AS och WPS har ett direkt samband, tänkt att det kanske till och med är samma sak.
jorden (känns som fel planet)
tahlia skrev:Däremot kände jag mig aldrig som om jag inte hörde hemma på planeten. Jag kände nämligen en stor samhörighet med djuren - dem förstod jag utan problem och jag upplevde att de förstod mig utan att jag behövde pladdra som ett fån. Älskade att tillbringa tid i naturen, byggde kojor, utforskade svampar, bär och träd. Doften av skog gav mig en känsla av trygghet och tillhörighet.
Jag kan än idag känna mig mer kopplad till djur och natur än till människor överlag, undantaget de få människor jag faktiskt känner samhörighet med. Den första personen jag kände någon som helst samhörighet med var min bror. Han föddes samma år som jag fyllde 9. Plötsligt fanns det en koppling till människor och jag kröp ut lite ur min självvalda bubbla av isolering.
Har dock aldrig kommit ur den så till den milda grad att jag känner en sorts allmän samhörighet med människor - det är som sagt begränsat till ett fåtal individer.
Hej tahlia!
Precis så har jag känt det ända sedan jag började i fjärde klass. Och hela mellanstadiet satt jag jätteofta på lektionerna och längtade ut, längtade till alla de vilda djuren i skogen, till växterna och träden.
jorden (känns som fel planet)
plåtmonster skrev:Fast incidenten med den äldre mannen tror jag inte har så mycket koppling till asperger. Det enda giltiga argumentet i den situationen är väl om man stör.
Nej, till konflikträdsla som man kan få om man har asperger.
Fast om det är störning som är giltigt argument så stör han oss med, vilket i sådana fall gör det ganska meningslöst.
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
jorden (känns som fel planet)
Många som lever sitt första liv på jorden känner så. Jag har hört det många gånger förr. Det enda jag kan trösta dig med är att själen utvecklas genom att resa mellan planeterna.
jorden (känns som fel planet)
Ursäkta, vad för något? "som lever sitt första liv" - sitt enda liv, menar du?
- earlydayminer
- Inlägg: 12419
- Anslöt: 2008-03-11
- Ort: Wermland
jorden (känns som fel planet)
Jag tror att alla återföds. För att förtydliga så tror jag inte att ts lever sitt första liv nu, utan sitt första liv på jorden.earlydayminer skrev:Ursäkta, vad för något? "som lever sitt första liv" - sitt enda liv, menar du?
Återgå till Övriga Aspergerfrågor