asså jag har svårt att tro att man kan få aspergers av hjärnskador. jag fick typ inte runt 180 i språklig IQ (inte för att va mallig eller så) av ett slag i huvet. sparkar man på en tv så funkar den inte bättre. va tycker ni?

Nej, jag tror inte heller det handlar om neurologiska skador. Däremot om till största delen ärftliga neurologiska avvikelser med både positiva och negativa följder.

Här skulle jag kunna nämna något om taskigt skriftspråk trots 180 IQ men jag avstår. (Jag bara retas med dig, kunde liksom inte låta bli, språkpolis som jag är)

Nej, jag tror inte heller att AS beror på några skador som då skulle uppkomma vid t.ex förlossning eller liknande (som det ofta spekuleras om). Jag tror det är medfött.

tahlia skrev:Här skulle jag kunna nämna något om taskigt skriftspråk trots 180 IQ men jag avstår. (Jag bara retas med dig, kunde liksom inte låta bli, språkpolis som jag är)

Nej, jag tror inte heller att AS beror på några skador som då skulle uppkomma vid t.ex förlossning eller liknande (som det ofta spekuleras om). Jag tror det är medfött.

Var också på väg, men avstår
Nej, jag tror det är medfött, särskillt eftersom mycket tyder på att det går i arv.

Jag har samma uppfattning som tahlia och Nilale, att AS inte uppkommer av en skada genom våld mot huvudet utan att det är medfött.

Däremot tror jag att grunden till AS är en medfödd brist i hjärnan. Jag tror att mycket av AS (men inte allt) kan förklaras av en medfödd oförmåga att automatiskt läsa av kroppsspråk. Den delen av hjärnan som ska sköta det fungerar inte och det måste man kompensera för.

Det gör man på ungefär samma sätt som att de som är blinda från födseln tränar upp sin hörsel så att den blir överlägsen hörseln hos seende.

Utan förmåga att automatiskt läsa av kroppsspråk blir det väldigt svårt att förstå andra människor. Detta kompenserar man för genom:

- Hög IQ. Jag tror faktiskt man tränar upp sin IQ. Jag har hört att det inte går att göra, men tänk om det går upp till t.ex. två års ålder... En annan effekt som gör att aspergare har hög IQ är att om man saknar förmåga att läsa av kroppsspråk och inte har tillräcklig IQ för att kompensera för det får man diagnosen lågfungerande autism i stället för AS.

- God iakttagelseförmåga och sinne för detaljer. Dessa förmågor behöver man träna upp om man ska kompensera så att man kan förstå andra människor.

Man kan också förklara det här med specialintressen. När man har svårt att förstå sig på människor blir världen svår att överblicka. Då kan det kännas bra att skaffa sig ett specialintresse inom ett område man kan lära sig att behärska, så att åtminståne någon del av en annars kaotisk värld blir överblickbar och trygg. Dessutom är det en god stimulans åt det IQ man har tränat upp sedan mycket unga år.

Jag vet inte vad jag tycker. Det har ju skrivits om fall där en person tappat förmågan att känna empati efter ett slag i huvudet, och att fysiska omständigheter har fått andra att tappa sin identited totalt. Hypofysus kan styra hur lätt vi blir arga, och sporer i hjärnan kan framkalla känslor av kärlek (märks det är jag är besatt av House?).

Det går i vågor hur samhället väljer att se på olika störningar och sjukdomar. Förut var det föräldrarnas fel, nu handlar det om att hitta en vetenskaplig förklaring. Jag har som ståndpunkt att inte enbart tro på ett alternativ. En individ kan haft ett trauma mot huvudet som liten, som där efter utvecklades till Asperger i och med att barnet lärde sig att anpassa sig i den värld så som han/hon uppfattar den. Säg till exempel att det verkligen är spegelneuroner som styr hur autister uppfattar världen, så blir den kanske mindre förvirrande om han/hon fokuserar all sin kraft på ett område som en form av escapism, som Mats skrev. En annan individ kan fått Asperger genom kanske ärftlighet. Det ena utesluter inte det andra.

Enligt min åsikt blir en person blir inte mindre unik för att det finns en medicinsk förklaring bakom deras personligheter eller talanger. Det Sammy skrev i första meddelandet

sparkar man på en tv så funkar den inte bättre.

stämmer inte alltid heller, om man inte tolkar det bokstavligt. Ett barn som födds blind kan träna upp sina andra sinnen till en nivå som andra seende inte kan uppnå. Jag ser det ungefär på samma sätt med Aspergers.

Joosen

Bara så att jag inte missförstår - den här liknelsen med att förlora empatisk förmåga genom huvudskada är väl inte menad som en direkt parallell till AS?

(Jag är våldsamt irriterad på personer som inbillar sig att AS betyder att man inte har någon som helst, eller väldigt lite, empati - för det är skitsnack)

Absolut inte, det var bara ett exempel på hur fysiska skador kan påverka de delar som vi oftast inte förknippar med fysiska trauman, om du förstår vad jag menar. Kanske var klumpigt formulerat .

Tack! Nu känner jag mig mycket bättre

Jag vet att detta med empati är som ett rött skynke för mig och resulterar i att jag misstolkar ofta inlägg/artiklar/skrivelser som behandlar det på ett eller annat sätt.
Så du behöver inte alls ha formulerat dig klumpigt, det är bara jag som lärt mig att fråga innan jag får ett smärre nervsammanbrott.

Den här vanföreställningen att personer med Asperger skulle sakna empati är nys. Vad som möjligen ibland kan tolkas så är att vi kanske uttrycker oss lite annorlunda än NT-folk. Jag personligen är blödig så det förslår i går läste jag i Hemmets Journal om en som saknade sin katt som gått bort i cancer och jag grät floder och jag vill således inte påstå att jag som jag en gång i ett sammanhang beskrevs är känslokall och i avsaknad av empati. Möjligtvis kan jag inte uttrycka det tydligt nog för en NT-person och blir därför missförstådd-

tahlia skrev:Joosen

Bara så att jag inte missförstår - den här liknelsen med att förlora empatisk förmåga genom huvudskada är väl inte menad som en direkt parallell till AS?

(Jag är våldsamt irriterad på personer som inbillar sig att AS betyder att man inte har någon som helst, eller väldigt lite, empati - för det är skitsnack)

Väl talat! Det där med empati är som ett rött skynke för mig också.
Tur att han/hon inte menade det så.

För mig med. Måste bara få det sagt.
(Tror faktiskt NT kan ha (på många indicier) sämre empati än vi redan därför, att medlemskap i en normgivande majoritet ger mycket mindre incitament att utveckla den än en utsatt ställning som ensam eller minoritetsmedlem som är tvungen för sitt liv att lära sig saker man inte är konstruerad för. Inte för att incitamentet funkar i den riktningen för alla - en del utvecklar enbart det vaksamma rovdjuret, t.ex. - men alla NT blir ju inte heller ädlare av umbäranden, eller hur.)

Fan vad pH:s och Weasleys idéer om att på olika sätt informera folk om sådant här är bra!!! Och Ganeshs och - var det Alfapetsmammas? - om ett dokumentskåp här på forumet.

(Förresten, är det obligatoriskt att visa sin IQ i hela dess höjd bara för att man har den eller? Jag kanske vill vara hänsysnfull och inte ge er tresiffriga komplex )

Jag har svårt att tro att man skulle kunna få högre IQ av hjärnskador, men vad vet jag. Enlig senaste avsnittet av House, som ju lär bygga på verkliga men sällsynta fall, så kan man bli savant och musikgeni av hjärnskada och därpå följande partiell hjärndöd.

AS däremot verkar väl anses vara ärftligt enligt i stort sett alla källor, även om vissa säger att det möjligen kan uppstå senare i enstaka fall. Å andra sidan vet ju ännu ingen vad AS egentligen är, så ärftligheten går väl i dagsläget på sin höjd att belägga med statisktiska korrelationer.

Så har vi förstås den Lidnerska knäppen.

Kvasir skrev:Jag har svårt att tro att man skulle kunna få högre IQ av hjärnskador, men vad vet jag.

Jag tror inte heller att man kan få högre IQ av en hjärnskada som uppstår i vuxen ålder. Min hypotes är att en viss sorts medfödd hjärnskada (om jag nu får använda det ordet) leder till att man tränar upp sin IQ från väldigt unga år.

tahlia skrev:Här skulle jag kunna nämna något om taskigt skriftspråk trots 180 IQ men jag avstår. (Jag bara retas med dig, kunde liksom inte låta bli, språkpolis som jag är)

asså hahaha. jag kom på mig själv sen att jag stavat fel. det e bara det att jag har svårt att stava ord som jag har hört men aldrig sett förrut.

ville bara påpeka att jag nämde det där med min IQ för att ge ett exempel. och även om jag har hög språklig IQ så är jag rätt medelmåttig på allt annat.

Mats skrev:

Kvasir skrev:Jag har svårt att tro att man skulle kunna få högre IQ av hjärnskador, men vad vet jag.

Jag tror inte heller att man kan få högre IQ av en hjärnskada som uppstår i vuxen ålder. Min hypotes är att en viss sorts medfödd hjärnskada (om jag nu får använda det ordet) leder till att man tränar upp sin IQ från väldigt unga år.

Jo, om man ska ge sig på att spekulera väldigt friskt så kan man ju fundera över just det de hade med i House. Hur mycket av detaljerna som är tagna från ett verkligt fall vet man förstås inte, men det handlade om en kille som fick en hjärnskada som barn. Nu var han 35 år och på de flesta sätt väldigt ointelligent och barnslig, men han var konsertpianist. Om jag fattade rätt så hade musikliteten inte heller kommit direkt efter skadan utan långt senare. House diagnosticerade till slut att detta berodde på att högra hjärnhalvan var nästan helt hjärndöd, men inte helt, för då hade han ju inte kunnat använda båda händerna. Någon riktig förklaring mera än så fick man väl inte, men en tanke kan väl vara att hjärnan övade upp någon förmåga i vänstra hjärnhalvan bättre för att kompensera för bortfallet av den högra halvan, eller något åt det hållet. Det är väl även vanligt att personer som tappar ett sinne skärper andra sinnen, t.ex. att blinda får bättre hörsel, eller kan utnyttja den de har på ett bättre sätt.

Kanske kanske att man då skulle kunna tänka sig att bortfall av eller försämring av någon hjärnfunktion då gör att hjärnan förbättrar andra förmågor och att det ibland yttrar sig förbättring i de förmågor som mäts i IQ.

Det var länge sen jag såg det där avsnittet (ser i USA takt och missade det på tv4), men det fanns en lite mer invecklad förklaring till det. Den vänstra hjärnhalvan var hela tiden upptagen med att rätta de fel som höger hjärnhalva gjorde, vilket ledde till att dess kapacitet blev sämre än vad den skulle vart ensam. När de opererade bort den högra delen fokuserades den vänstra enbart på just de funktionerna som fanns i den hjärnhalvan, vilket ledde till att hans motorfunktioner förbättrades. Däremot behövde han hela hjärnan för att kunna vara kompositör, eftersom det innehåller egenskaper från båda hjärnhalvorna. Musikaliteten i sig var däremot en inlärd egenskap från början.

Där här om empati har diskuterats rätt mycket. Jag tycker att jag är en empatisk människa, men jag har blivit kallad känslokall (eller andra synonymer av ordet) ca 4 ggr enbart detta år. Som jag känner det så gillar jag inte att fejka medkänsla med någon som skulle tjäna mycket bättre på ett praktiskt råd. I tidningen City var det en serie förut där två tjejer konstaterade att kvinnor vill ha någon som ger en sympatisk kram istället för att göra något för att lösa problemet. Jag tycker visserligen att det var något sexistiskt, det stämmer kanske lika mycket för män som kvinnor om kramen var metaforisk. I vilket fall som helst har jag svårt att förstå det tankesättet. Visst känner jag empati, men vare sig jag uttrycker mig empatiskt baserar jag på logiska faktorer. Som jag ser det har Aspergare inte någon brist i förmågan att känna empati, men de ser på känslan med ett annat sätt än majoriteten. För vissa med autism är det också svårt att förstå att en annan människa är ledsen eller skadad, men att han/hon skulle vara känslokall skulle jag inte påstå. Jag tycker att den delen av psykiatrihandboken om aspergers skulle kunna ändras till "uttrycker ibland empati på ett sätt som förbryllar" eller liknande.

Nu spårade det kanske ur lite från ämnet, hoppas ni har överseende.

Jag har ett minne från något TV-program om savanter som t ex kunde utföra komplicerade matematiska beräkningar i huvudet. Däremot saknade de fullständigt "social skills". Förklaringen var (såvitt jag minns) att detta att lära sig dessa social skills tog så otroligt mycket hjärnkapacitet i anspråk. Det var därför vanliga inte kunde göra vad savanterna kunde och tvärtom.

Så anledningen till att jag inte har några savantförmågor beror på att all min begränsade hjärnkapacitet gått åt till att anpassa mig till NT-verkligheten (där jag ändå inte lyckats).

Betr begreppet "bristande empati" önskar jag det kunde utmönstras totalt från AS-kriterierna. Kan de inte i stället skriva "bristande inlevelseförmåga", "svårt att förstå andra människor" el saknar "theory of mind". För alla vanliga människor betyder "bristande empati" detsamma som känslokyla och man tänker automatiskt på psykopater, för att inte säga "seriemördare".

Att ha AS är som att bli invandrare i en främmande kultur. De som tillhör majoriteten behöver aldrig fundera och problematisera. De som tillhör minoriteten måste alltid förhålla sig till majoriteten. Anpassa sig (och i så fall hur mycket) el inte? Försöka se fördelar och nackdelar med bägge kulturerna. Umgås med majoriteten el hålla sig till de egna?

En annan teori om savanter som framfördes av en hjärnforskare i något TV-program är att de har tillgång till minne på en detaljnivå som vi andra inte har, men att vi alla kanske egentligen har sådant minne.

Han spekulerade i att kanska alla människor egentligen har t.ex. fotografiskt minne, men att vi abstraherar bort det och inte kommer åt detaljerna. En anledning i så fall kunde ju vara just att det skulle bli så oerhört belastande för hjärnan att jobba med exakt detaljerade minnesbilder att den lär sig att bygga upp abstraktioner för att få resurser över till annat. Savanterna kanske helt enkelt i så fall inte har lyckats bygga upp dessa abstraktionsnivåer utan bara har exakta detaljbilder att jobba med, eller i alla fall bara abstraktioner på så låg nivå att i stort sett alla detaljer finns kvar. Frågan är i så fall om vi andra abstraherar informationen redan när vi tar in den och bara lagrar abstraktionerna, eller om vi faktiskt lagrar detaljerna? I sistnämda fall finns då frågan om vi har något slags abstraktionslager som automatiskt abstraherar informationen i minnet innan den når medvetandent som efterfrågar den, eller om vi lagrar både detaljerade versioner och abstraktioner men bara kommer åt de sistnämnda?

kan man leva med endast en hjärnhalva?

Kvasir, wilken bra beskrivning! Som analogi undrar du alltså om normala hjärnor lagrar bildsekvenser i .avi eller .iso-format och ljudsekvenser i .mp3 eller lossless? Kör man .avi eller mp3 så blir bilden inte lika klar men å andra sidan tar de inte upp lika mycket plats på 'hårrdisken'.

En del lär ju kunna komma åt mer detaljerade minnen genom hypnos, vilket väl tyder på att den mer detaljerade informationen ändå finns tillgänglig? Fast kanske inte i det dagsmedvetna då.

Jag är inte direkt nån savant men jag tror nog jag tar in mer information medvetet och den kräver då förstås en massa extra energi att bearbeta. Jag misstänker att det kanske är därför jag har sånt motstånd mot allt som är nytt; jag har fullt upp med att bearbeta det som redan finns och har inte kapacitet att ständigt processa en massa nya saker, personer etc. Särskilt personer är oerhört energikrävande eftersom de är så komplexa och dessutom ofta förväntar sig nån form av interaktion, medan en ny pryl inte blir ledsen om jag inte orkar ta in den just då (hoppas jag i alla fall).

Förvirrande nog kan man å andra sidan ibland ta in mindre än andra och kan bli som både blind och döv och missa det mest uppenbara som är rakt framför nosen på en. Troligen sker det när systemet är överbelastat eller upptaget med att processa nåt annat. Fast nu blev det kanske lite OT, sorry.

Enligt Mensa har jag 138 i IQ, men tyvärr har det snarare gjort saker och ting värre än varit till hjälp, skulle gärna offra lite IQ om jag kunde bli bättre på det här med "livet" ist!