Blir så trött. Min utredning om Asperger har så smått satt igång och min psykiatriker tvivlar inte.

Idag var jag dock på samma mottagning men för att få hjälp med mina ätstörningar, som jag också har. Då frågar denna läkare (som jag aldrig träffat förut) vilka problem jag har förutom ätstörningarna. Då berättar jag om min jobbiga vardag, att jag är strikt beroende av mina egna rutiner för att orka med, osv. Sen säger han: Jag ser att du utreds för Asperger, varför gör du det? Eh, jo för att det finns en stor chans/risk att jag har det. Då säger han: NEJ, du kan inta ha asperger! Har man asperger så kan man inte prata så bra som du och förstå allt så bra här i samtalet!!!!!!!!!

Då säger jag till honom rakt ut att jag är trött på att få höra det och han kanske bör lyssna på vilka stora problem jag har med allt möjligt som ligger inom den ramen. Då säger han att han också har problem med det!!!!!!! Jag sa åt honom att jag läs boken om asperger och flickor(engelska). Då frågar han: Behöver du en god man för att kunna betala dina räkningar?, behöver du bo på ett gruppboende? EH nej, men hallå? Nej, då har du inte asperger. Han sa att det är ett gravt handikapp och då har man så svårt i samhället att man inte klarar sådant som jag gör.

Tack och lov så är han inte med i min utredning, men jag blir ändå förvirrad! Ni andra här, som har diagnosen, håller ni med läkaren eller hur tänker ni när ni läser detta?

Papayan skrev:Tack och lov så är han inte med i min utredning, men jag blir ändå förvirrad! Ni andra här, som har diagnosen, håller ni med läkaren eller hur tänker ni när ni läser detta?

Han är tyvärr inte ensam om den grava missuppfattningen gällande AS. Det han föreställer sig stämmer helt klart på vissa som har Aspergers. Det som missas är dock att våra svårigheter varierar både i uttryck, variant och grad. Jag har haft allmänläkare som genast börjat tala högt, sakta och övertydligt när jag informerat dem om min AS. Det är inte ovanligt att bli bemött på det sätt du blivit eller på det sätt jag blivit. Du lär träffa på det fler gånger.

Ruska av dig det. Finns ingen anledning att fästa någon vikt vid vad människor, som bevisligen inte har en susning om vad de pratar om, säger.

Vad förbannad man blir när läkare är så okunniga. Men tack och lov är din pyskiatriker tydligen mer insatt.

Ett svar skulle kunna var, "Nej, jag utreds för Aspergers syndrom, inte för Kanners syndrom". Eller att många med AS har hög IQ och klarar av jobb, egen lägenhet och ekonomi, men att man trots detta kan ha stora problem.

Antar att missförstånden inte kommer att bli mindre när vi alla ska kallas autister. Då får man säga, "Nej jag är högfungerande autist, inte lågfungerande."

Se även här:
fragor.php

min-lakare-sager-att-han-inte-tror-jag-har-asperger-for-t19426.html

Papayan skrev:Då frågar denna läkare (som jag aldrig träffat förut) vilka problem jag har förutom ätstörningarna.

Då säger han: NEJ, du kan inta ha asperger! Har man asperger så kan man inte prata så bra som du och förstå allt så bra här i samtalet!!!!!!!!!

Han sa att det är ett gravt handikapp och då har man så svårt i samhället att man inte klarar sådant som jag gör.

Är man läkare så bör man veta att inte alla med Asperger lider så till den grad att de inte kan föra samtal eller liknande. Det han sa till dig i funktionen av läkare är fel och innebär, eftersom att han sa det som läkare, att han begår tjänstefel. Du kan informera honom om detta, anmäla honom till vårdenheten och anmäla honom till socialstyrelsen ifall du orkar. Det skulle kanske räcka med att tala med honom direkt. Jag föreslår dock att du vidtar åtgärder så att inte andra patienter råkar ut för samma desinformation i framtiden, ifall du orkar alltså.

Lycka till med din utredning och med behandlingen av dina ätstörningar i övrigt =)

VA?! Jag skulle bli lika upprörd och förirrad som du! Tack gode gud så har jag aldrig stött på detta vare sig under min utredning eller därefter. Det låter som att han inte är så insatt öht.

"Lustigt" nog så på det enda ställe jag upplevt mig särbehandlad är på habiliteringen... Där har ett par av dom jag träffat pratat till mig ungefär som att jag vore 5 år o inte fattade nånting.
Som sagt ta inte åt dig av detta utan se det som att han var okunnig i frågan.
Lycka till!

Inte klokt!! Så gräsligt att de börjar prata högt, eller på en nivå som för en femåring. Skrattade tyst för nig själv här! Vad är det för okunniga folk??? Hoppas att jag slipper sådant under utredningen, för få är det kört. Ingen kan nämligen se eller höra det på mig. Inte heller se det i mina kommunikationer. I vardagen dock är problemen stora!!

Jaha, det är väl vad man kan kalla lite av "normalstörd-logik"

Ta inte åt dig, den där läkaren har uppenbarligen noll koll.


Angående annat exempel om habiliteringen: verkar bero på vart man går och vem man träffar tydligen, jag har inte blivit bemött som en femåring, har bara haft gott intryck av handikappcentrum än sålänge.

Två av de tre första psykiatriker jag kom i kontakt med på Allmänpsyk ansåg att det var slöseri med resurser att utreda mig angående Aspergers. Detta trots att den första screening som gjordes fick resultatet ADHD samt autismspektrumstörning. Min dåvarande psykiatriker strök då autismspektrumstörning ur resultatet med motivationen att "det var fel".
Denna läkare gjorde sedan allt hon kunde för att det inte skulle göras någon vidare utredning... Till slut lyckades jag med hjälp av mitt PO tjata mig till en remiss till en specialist mottagning där jag samma år fick min Asperger diagnos.

Då hade Allmänspyk utrett i sex år....

Jag anmälde detta till socialstyrelsen och patient nämnden. Ingen av dessa instanser ansåg att det fanns något att utreda eller att det begåtts några fel.

Så det är som alla andra problem som inte syns på röntgen eller blodprov, en kompetenstombola för att få rätt diagnos och/ eller behandling...

För mig verkar det som allmänläkarna på Vårdcentralerna har större kompetens gällande AS än Allmänpsyk, men det är kanske bara jag som haft "lite otur" som politikerna kallar det...

Jag blir så förbannad!!!!! Pinsamt att de inte kan sin sak!!! Denna läkare försökte få mig att känna mig dum och att asperger inte var något kul, ifrågasatte om Hag VERKLIGEN ville ha denna diagnos!!!!! Han undrade vad Hag skulle med den diagnosen till!!!!!

Att det förklarar allt jävla lidande genom hela barndomen, tonåren och problem i vardagen idag, det var väl inget som skulle hjälpa mig!!! Du har hu adhd, det räcker väl? Usch, nu är Hag så arg!!!

Hag, i mina texter är jag;-)

Gersa skrev:
Då hade Allmänspyk utrett i sex år....

Sex år?! Jag som tyckte min utredning tog lång tid, den var ca 9 månader... Men det låter ju helt uppåt väggarna att det skulle ta 6 år att komma fram till att du har ADHD + AS.

Det verkar tydligen bero alldeles för mkt på vilken läkare man träffar huruvida man blir tagen på allvar eller inte. Sen har jag många ggr tänkt att vad annorlunda det hade varit ifall man hade haft pengar och kunnat betala själv för den behandling el dyl man önskade...

Papayan skrev:
Att det förklarar allt jävla lidande genom hela barndomen, tonåren och problem i vardagen idag, det var väl inget som skulle hjälpa mig!!! Du har hu adhd, det räcker väl? Usch, nu är Hag så arg!!!

Ja, det är ju just om man faktiskt har svårigheter i det vardagliga livet som en diagnos är av godo. Plus att man kan få välbehövliga förklaringar på hur saker och ting utspelat sig under ens liv så långt.

Läkarn är dum i huvet och läser diagnoskriterierna som fan läser bibeln.
Det är hela saken.

De första två åren gick åt till att försöka få någon att lyssna. Efter 2,5 år kom jag i kontakt med en Psykiatriker som ansåg att jag skulle utredas. Sen tog det drygt tre år innan utredningen kom igång. Sedan ytterligare drygt två år innan jag fick diagnosen.

Så det var väl egentligen tre år de utredde, innan det gjorde de ingenting...

När jag väl kom till specialist kliniken så var det mindre än ett år mellan första besök och ställd diagnos. Ganska exakt 9 månader om jag inte minns fel.
Det tråkiga var att det var till den kliniken psykiatrikern som tog beslut om utredningen ville remittera mig sex år tidigare.
Men min nya psykiatriker tillika mottagningschef ansåg detta onödigt... Eftersom jag ändå inte hade någon Asperger.

Men allt detta i enlighet med sjukvårdens riktlinjer enligt både Patientnämnden och Socialstyrelsen. Som sagt bara "lite otur"...

Ren okunnighet från läkarens sida. Han trodde nog att man diagnostiserar som man gjorde när aspergers var en ny diagnos. Då var man väldigt restriktiv och personen måste ha grava problem, på den tiden sa man saker som att en aspergare ser ingen skillnad på en människa och en stol, tror att man bara använder båda till olika saker.

Men idag vet vi ju att många som då räknades som personlighetsstörda har NPF, de som ansågs gravt personlighetsstörda t o m anses idag ha mild NPF. Vissa läkare har inte accepterat den ändringen av synsätt, och tror inte de kommer göra det heller.

Sedan ser läkaren vad han/hon vill se. Min läkare ansåg att jag bara hade ADD, men ska jag analysera honom tror jag han är en mycket högfungerande asperger själv och då kanske han är blind för det hos andra. För tror då rakt inte han tror att han själv har något. Han gjorde värsta "Sheldon" mot mig, två identiska stolar och tänkte sätta mig och han håller tillbaka ett skrik "Nej, det är där JAG sitter!"

Läkare är överlag okunniga om aspergers. En vårdcentralsläkare överräckte jag mitt "aspergerkort" till, för min specialpedagog tyckte jag skulle köra med det (där beskrivs aspergers väldigt kortfattat, och man kan göra ett eget tillägg och där har jag skrivit kort om hur jag bör behandlas av vården).

Sedan pratar vi och hon gör allt som kortet säger man inte ska göra mot "oss", och efteråt säger hon... hör och häpna... "Du är ju så duktig! Du kan ju till och med tala!"

Så ja... du är inte ensam om att träffa konstig vårdpersonal.

Sämre läkare läser diagnoskriterierna som manualer till hur individer med AS är och funkar.
Vad de inte har klart för sig är att man inte kan ha en så positivistisk syn på människors inre.

Diagnoskriterierna försöker beskriva ett funktionshinder/personlighetsvariant.
Det är vi som ÄR personligheterna ifråga.
Det är vi som ÄR verkligheten, inte diagnosmanualerna.

Nåt de ofta lätt missar är att vi aspergare lär oss kompensationsstrategier med åren.

Och värst av alla är de med lägre utbildning som gått nån enstaka aspergerkurs på jobbet. Socionomer företrädesvis. Handläggare, assistenter, habiliterare, pedagoger etc.
Totala dilettanter och sen försöker de tala om för OSS vilka VI är.

kiddie skrev:och efteråt säger hon... hör och häpna... "Du är ju så duktig! Du kan ju till och med tala!"

Ska man skratta eller gråta?

Zima33 skrev:

kiddie skrev:och efteråt säger hon... hör och häpna... "Du är ju så duktig! Du kan ju till och med tala!"

Ska man skratta eller gråta?

Tragikomiskt är vad det är. Att man kan vara så urbota obildad trots examensbevis och yrkestitel.

Som sagt troligen en generationsfråga. Läkarna jag har kontakt med på vårdcentralen är ju mest AT läkare och deras kompetensnivå angående Asperger har varit genomgående överraskade god.
Psykiatrikern jag talar om ovan var ju enhetschef och följaktligen i pensionsåldern.
Finns ju äldre läkare som tar kompetensutvecklingen på allvar men den viljan kanske lätt försvinner de sista åren... Har det fungerat i nästan 40år ska det väl funka de sista åren också....

Min behandlande enhet har en kommunikationsmetod som går ut på att jag inte ska kommunicera med läkaren direkt utan jag ska säga det som ska sägas till en sjuksköterska som sedan ska vidarebefordra det till läkaren. Detta pga att det ska spara tid...
Så när jag någon gång får träffa läkaren så går tiden åt till att förklara allt det som sköterskan missförstått...
Så jag förstår inte hur de sparar tid. Det ända som sker är ju att vi inte kommer någonstans.
Men eftersom de tydligen ändå inte har tid att träffa mig så spelar det ju mindre roll...

Jag talar om vad jag tror mig behöva hjälp med, de svarar att det är väldigt vanligt. Sedan säger de att tiden är slut och jag ska kallas igen, snart. Några månader sedan när jag inte hört något kontaktar jag dem och frågar när jag ska bli kallad, får då en tid hos sköterskan efter en månad. Så upprepas hela processen så har det gått ett år till......
Så vad läkaren faktisk gör eller tänker sig att göra har jag ingen aning om för så långt har vi aldrig kommit. Men jag har ju bara varit hans patient i snart ett år så jag har väl för höga förväntningar......

Ja man får hoppas att kunskapsnivån är en generationsfråga...det skulle ju betyda att gamla föreställningar om oss dör ut så småningom.

Man kan onekligen bli läkare om man har asperger.

Jag har en psykolog och en läkare. Psykologen förstår att jag har AS för vi diskuterar ibland problem som uppstår för mig i vardagen på grund av vissa svårigheter jag har. Om jag t ex behöver mediciner så väger psykologens ord mycket för han kan förklara för läkaren både sin syn på saken och min.

Min läkare träffar jag mer sällan, men en gång sa han till mig "vi har alla Asperger". Jo tjenare.

424stil skrev:
Min läkare träffar jag mer sällan, men en gång sa han till mig "vi har alla Asperger". Jo tjenare.

Jag sa till psykologen jag träffade på hab några ggr att jag tyckte det var mkt lättare att prata med män än kvinnor, varpå hon svarade att "ja, man brukar ju säga att alla män har 'asperger light'".

Jaså?

Pentti Varg skrev:

424stil skrev:
Min läkare träffar jag mer sällan, men en gång sa han till mig "vi har alla Asperger". Jo tjenare.

Jag sa till psykologen jag träffade på hab några ggr att jag tyckte det var mkt lättare att prata med män än kvinnor, varpå hon svarade att "ja, man brukar ju säga att alla män har 'asperger light'".

Jaså?

Haha, sicka idioter. Jag kom att tänka på en tråd på flashback som hette nåt i stil med "Vad har ni för fördomar om finnar?" och nån skrev "Hela landet har Asperger".