Jag känner mig osäker på vad som egentligen menas med hårt i detta sammanhang.
Diskussion uppfattar jag som något positivt, i synnerhet när det sker mellan människor med tydligt skilda uppfattningar. Det ger insikt i både hur man själv och andra fungerar.
Kritik är också positiv då det går att värdera egna idéer och åsikter. Det leder till nya tankar och förbättrar ofta de idéer man har.

Ibland kan jag dock se att saker jag har skrivit blir lite väl känslolösa då mitt mål är att vara saklig och kanske är det just det som utgör hårdheten.

Generellt verkar de flesta vilja hjälpa till på det sätt de kan, vilket visar på engagemang.

Jag har inte orkat bry mig så mycket om dessa trådar, men blev nyfiken nu när jag läste denna tråden, så tragglade igenom alla inlägg i de andra trådarna rörande ämnet och har hittills inte hittar något som styrker detta påstående mer än vad som påstås ha svarats i enkäten. (om inte mod tagit bort inlägg förstås)

De flesta har antingen varit positiva till skrivandet av en bok, en del har även get konstruktiv kritik, dock verkar den många gånger totalt missuppfattats som mobbing.

Så vad jag tror är problemet här, är att Anna du tar kritiken för personligt.

Du skall inte se kritiken som positiv och negativ beröm, utan som verktyg, i synnerhet när AS skriver. Vi är fakta människor, så vi skriver i fakta också, de blir som att googla, känslolöst men fullt med information att plocka ur.

Om man inte skiljer på sak och person dvs tar till personangrepp blir det hård stämning. Att inte kunna se saker ur olika perspektiv kan också bidra till hård stämning.

Personligen gillar jag att påpeka språkliga brister, inte för att vara taskig utan för att jag tycker man ska eftersträva en hög språklig nivå. Alla kan alltid bli bättre. Även jag, jag är därför konsekvent och rättar även mig själv när jag ser att jag missat. Tycker inte att budskapet är viktigare en texten, jag gillar helt enkelt inte att läsa illa skriven text. Tycker mao inte att man ska försöka hålla någon slags dyslexinivå även om jag har förståelse för att det kan vara ett problem för vissa.

SoulPain skrev:Jag har inte orkat bry mig så mycket om dessa trådar, men blev nyfiken nu när jag läste denna tråden, så tragglade igenom alla inlägg i de andra trådarna rörande ämnet och har hittills inte hittar något som styrker detta påstående mer än vad som påstås ha svarats i enkäten. (om inte mod tagit bort inlägg förstås)

De flesta har antingen varit positiva till skrivandet av en bok, en del har även get konstruktiv kritik, dock verkar den många gånger totalt missuppfattats som mobbing.

Så vad jag tror är problemet här, är att Anna du tar kritiken för personligt.

Du skall inte se kritiken som positiv och negativ beröm, utan som verktyg, i synnerhet när AS skriver. Vi är fakta människor, så vi skriver i fakta också, de blir som att googla, känslolöst men fullt med information att plocka ur.

Jag håller med dig tillfullo.
För mig innebär orden positiv kritik och negativ kritik att det man har levererat antingen har varit bra eller dåligt. Jag vet att somliga istället tolkar negativ kritik som någonting per definition obefogat men då bör man istället kalla det för konstruktiv kritik eller destruktiv kritik, d.v.s. kritik som antingen är till gagn för verket eller blir till nackdel för verket. Allt detta är självklart för mig och har alltid varit det, men jag har märkt av att vissa människor i min omgivning inte har haft lika lätt för att skilja på exempelvis obefogade personangrepp och konstruktiv kritik.

Det klassiska uttrycket som jag brukar referera till är när människor säger sig ha fått skit. Det är för mig helt omöjligt att förstå hur någon kan få skit. För närhelst man får någonting så innebär det att man har tagit emot det, och liksom jag och många andra med mig redan har skrivit, så tar man ju bara emot det som man anser är vettigt. Det gäller i vart fall för mig, men jag har lärt mig utav denna tråden och genom min livserfarenhet att det inte stämmer för alla. Somliga människor suger helt enkelt åt sig som svampar allt andra människor säger till dem.

För att gå till botten med det problemet så kan man förstå att dessa individer är väldigt beroende utav andra människors åsikter. Ifall någon säger till en sådan individ att denne är vacker så blir individen glad. Ifall någon säger till en sådan individ att den är korkad så blir individen ledsen. Genom uppväxten lär sig alltså individen att söka bekräftelse ifrån sina medmänniskor. Dock är det ju svårt att påstå att man föds som det ena eller det andra, eller ifall denna susceptibilitet till kritik är någonting man utvecklar beroende på sina uppväxtförhållanden.

kullan skrev:Som HSP har man inget filter. Allt åker in i en. Man ser även sådant som inte var ämnat till en själv. Jag har accepterat att jag har ett klent pansar. Men andra tycks vägra acceptera det.

Men som kullan beskrev det på sida 2 i denna tråden så finns det även människor som påvisats ha denna personlighetstyp. Den personlighetstypen kallas då HSP, eller highly sensitive person. Den tros dock ha sitt ursprung i medfödda egenskaper, eller mer specifikt i extra känsligt nervsystem, förhöjda kortisolnivåer och en mer aktiv högra hjärnhalva. Detta är ju en ganska färsk diagnos och i viss mån inte lika beprövad och kritiskt granskad som äldre diagnoser. Dock tycks mycket utav forskningen inom området påvisa att det finns faktiska medfödda skillnader i människors mottaglighet av olika stimuli.

Man skall dock vara på det klara med att det ännu inte är helt fastställt att det är en medfödd personlighetstyp. Vidare har ju inte minst vi med Asperger stor erfarenhet när det gäller att utveckla strategier och tekniker för att på olika sätt övermästra eller dölja vår egentliga natur. Frågan är ifall dessa människor, som tar åt sig utav kritik utan att först sålla den, kan lära sig att komma ifrån denna livsstil. Jag vet ju inte eftersom att jag alltid har varit min egen bedömare, men kanske finns det någon som har lyckats att lära sig att övergå ifrån att strikt ta emot all kritik och låta sig påverkas av den till att bli mer objektivt granskande och enbart ta till sig befogad kritik.

Inom dagens skolväsende exempelvis så lär man ju ut väldigt mycket källkritik till barnen och jag har sett många vid min sida som utvecklats till att mer bli som jag efter detta. Jag har ju även stött på de individer som bestämt håller fast vid att det finns ett behov av att använda begreppet att ta skit. Vanligen handlar det då om situationer där mina kamrater har fått olika typer utav obefogade tillsägelser ifrån lärare för saker de inte gjort. När liknande saker har hänt mig har jag antingen struntat i tillsägelsens innehåll och syfte eller ibland istället tillrättavisat läraren själv.

- Hur tror ni att det fungerar med överdrivet mottagliga individer?
- Är det möjligt att förändra dessa individers personligheter?
- Finns det något behov av begreppet att ta skit?
- Vem bör anpassa sig utav opponenten eller mottagaren?

Gripandekylig skrev:
- Hur tror ni att det fungerar med överdrivet mottagliga individer?
- Är det möjligt att förändra dessa individers personligheter?

Jag tror absolut att detta går att påverka o jobba med. Men för en del kanske det är hart när omöjligt svårt. Men för många så kan man lära in bättre tankemönster som understödjer ett mer "objektivt" mottagande av saker o ting. Undertecknad tex har fått jobba ganska mkt på detta då det gäller min egen familj - jag tror att sånt här har mkt med självkänsla att göra och behovet av bekräftelse.

Gripandekylig skrev:
- Finns det något behov av begreppet att ta skit?

Tja, det är väl mer en smaksak om formulering av en viss företeelse. Att bli orättvist behandlad kan väl i allra högsta grad definieras på det sättet.

Gripandekylig skrev:
- Vem bör anpassa sig utav opponenten eller mottagaren?

Det är ju helt beroende på situation och vilka förutsättningar som finns för bra kommunikation skulle jag vilja säga. Gränserna är nog ganska flytande. Man får ju också ha i åtanke att det är vi själva som är ansvariga för våra egna känslor och reaktioner.

Det fanns ju en annan tråd där begreppet att vara "otrevlig" togs upp, många inklusive jag själv verkade ju ha varit med om att saklighet ofta kunde misstolkas som otrevlighet.

Pentti Varg skrev:Det fanns ju en annan tråd där begreppet att vara "otrevlig" togs upp, många inklusive jag själv verkade ju ha varit med om att saklighet ofta kunde misstolkas som otrevlighet.

Ja det har jag också upplevt både här i forumet och ute i verkliga livet. Ibland kan man rent utav bli missförstådd av människor som fått för sig att man har mer elaka avsikter än vad man egentligen har. Den formen utav negativ inställning till en märks tydligt vid utformningen av exempelvis begreppet besserwisser som är ett för mig oftast oanvändbart ord. Det har ju en negativ klang i mångas öron och konceptet av en person som vet bättre i vissa frågor och försöker att hjälpa andra att veta lika bra går inte alltid hem på ett trevligt sätt.

Jag framstår ofta som klar, tydlig och rörande känslokall även om jag inte menar att vara elak utan bara ärlig och vänlig.

Wine skrev:Är det RESURS?

http://resurs.ning.com/

Nej, det är ingen svensk sajt.

Vem som ska anpassa sig, sändaren eller mottagaren? Antar den som är mest flexibel. Jag tycker inte att det är ett självändamål att försöka vara så oflexibel som möjligt. Alla kan lära sig att alla har lite olika behov och frågar efter olika saker. De som har ett mer känslomässigt engagemang kan lära sig se det sakliga mer och omvänt. Iallafall kan man bli lite bättre på det än man var innan. Men då måste man ju tycka att det finns en vits med det oxo.

Fenren skrev:Det enda jag stör mig på här är den godtyckliga modereringen. Man försöker anpassa nivån beroende på vilka som är inblandade, vilket leder till att man aldrig kan veta vad som är ok eller ej. Extremt AS-ovänligt

Om det nu skulle vara på det viset, så har jag svårt att inse varför det skulle vara förvirrande. Om man nu är samma person hela tiden (och det får vi väl utgå ifrån eftersom alternativen (att ha flera konton eller skriva i andras namn) inte är tillåtna) så får man väl utgå från hur ens egna inlägg modereras. Får man tillsägelser och varningar när man skriver på ett visst sätt så borde man kunna inse att just det sättet INTE är ok.

Gafsan skrev:

Fenren skrev:Det enda jag stör mig på här är den godtyckliga modereringen. Man försöker anpassa nivån beroende på vilka som är inblandade, vilket leder till att man aldrig kan veta vad som är ok eller ej. Extremt AS-ovänligt

Om det nu skulle vara på det viset, så har jag svårt att inse varför det skulle vara förvirrande. Om man nu är samma person hela tiden (och det får vi väl utgå ifrån eftersom alternativen (att ha flera konton eller skriva i andras namn) inte är tillåtna) så får man väl utgå från hur ens egna inlägg modereras. Får man tillsägelser och varningar när man skriver på ett visst sätt så borde man kunna inse att just det sättet INTE är ok.

Ja alltså jag tror att Fenren menade vilka de man diskuterar med är och inte vem man själv är. Så är det även i vanliga livet att man aldrig riktigt vet hur nya människor man möter skall reagera på det man säger. Jag har ofta haft problem med att anpassa mitt sätt till att tillgodose mottagarens personlighetstyp och enligt min psykolog och vad jag har läst om diagnosen här på nätet är det ganska vanligt att personer med Asperger har svårt för sådant.

Jag anser dock inte som Fenren att modereringen vart godtycklig; det har jag inte märkt något av ännu i vart fall. Regeln som finns säger ju att man skall anpassa det man skriver till läsaren och det förutsätter ju en viss förmåga att känna av, eller i vart fall systematiskt notera läsarens funktionssätt för att konstruera protokoll över hur man bäst kommunicerar med denne. Det vore komplicerat att specificera regeln mer än så genom att ta upp underregler med diverse begränsningsområden och undantag osv. Kanske vore det en uppgift för mig eller någon annan jurist att ta tag i men i hittills har jag inte upplevt något behov av det.

Rent allmänt behöver man inte vara en fitta för att man har en.

LordNelson skrev:Rent allmänt behöver man inte vara en fitta för att man har en.

Jösses det där krävs en förklaring jag har asperger så jag förstår inte vad du menade.
Eller var det eller också är jag så

Kattmamma skrev:

LordNelson skrev:Rent allmänt behöver man inte vara en fitta för att man har en.

Jösses det där krävs en förklaring jag har asperger så jag förstår inte vad du menade.
Eller var det eller också är jag så

Jag tror att det antingen var en inlindad elakhet mot någon som gjort inlägg i tråden (förmodligen mig, eftersom LordNelson har en tendens att komma med den typen av inlägg i trådar där jag har skrivit). Eller så var det bara en djup tanke som Lord Nelson plötsligt drabbades av helt apropå och kände ett trängande behov av att delge oss andra.

Så klart att man inte behöver vara en fitta för att man har en, men å andra sidan är det fullt möjligt att vara en fitta trots att man inte har nån...

Kattmamma skrev:

LordNelson skrev:Rent allmänt behöver man inte vara en fitta för att man har en.

Jösses det där krävs en förklaring jag har asperger så jag förstår inte vad du menade.
Eller var det eller också är jag så

Jag förstår nog inte heller riktigt. Alltså i populärkulturell jargong så brukar ju ordet fittigt användas synonymt med illa (varför någon nu skulle göra den korkade associationen). Exempelvis kan vi ju ta Glenn Hyséns riksberömda Tweet:

Tittar på ett program på National Georafic.
Om koncentrations läger. Hitler. Fy fan vad fittigt.
De röva. Ha de gott Glenn.

Därmed torde ju fitta enligt samma populärkulturella jargong betyda någon som beter sig illa (vilket även det är helt befängt). Så enligt den tolkningen torde ju LordNelson ha menat att man inte behöver vara kvinna för att bete sig illa. Men det kan ju vara en misstolkning ifrån min sida så jag ser helst att LordNelson förklarar i detalj så att vi också kan förstå.

Är dock min tolkning korrekt så håller jag givetvis med. Alla kan bete sig illa.

Gripandekylig skrev:

Kattmamma skrev:

LordNelson skrev:Rent allmänt behöver man inte vara en fitta för att man har en.

Jösses det där krävs en förklaring jag har asperger så jag förstår inte vad du menade.
Eller var det eller också är jag så

Jag förstår nog inte heller riktigt. Alltså i populärkulturell jargong så brukar ju ordet fittigt användas synonymt med illa (varför någon nu skulle göra den korkade associationen). Exempelvis kan vi ju ta Glenn Hyséns riksberömda Tweet:

Tittar på ett program på National Georafic.
Om koncentrations läger. Hitler. Fy fan vad fittigt.
De röva. Ha de gott Glenn.

Därmed torde ju fitta enligt samma populärkulturella jargong betyda någon som beter sig illa (vilket även det är helt befängt). Så enligt den tolkningen torde ju LordNelson ha menat att man inte behöver vara kvinna för att bete sig illa. Men det kan ju vara en misstolkning ifrån min sida så jag ser helst att LordNelson förklarar i detalj så att vi också kan förstå.

Är dock min tolkning korrekt så håller jag givetvis med. Alla kan bete sig illa.

Konstig tolkning. Den borde vara tvärtom: Man behöver inte bete sig otrevligt för att man är kvinna/har en fitta.

Tycker forumsklimatet kan beskrivas som juvenilt, åtminstone tidvis.

Schmetterling skrev:Konstig tolkning. Den borde vara tvärtom: Man behöver inte bete sig otrevligt för att man är kvinna/har en fitta.

Oj ja just det. Det var ju så jag menade. Jag editerar inlägget nu.

Det var försent att ändra, men nu vet ni vad jag menade.

KrigarSjäl skrev:Tycker forumsklimatet kan beskrivas som juvenilt, åtminstone tidvis.

Ja, åter till ämnet nu allesamman.

Det slog mig just att vi visserligen förklarat i detalj hur kritik fungerar men att vi kanske skulle behöva fokusera även på att i detalj applicera våra läror på ursprungsinlägget för att inte divergera alltför långt ifrån trådens ämne. Därför tänkte jag att en analys utav det första inlägget och vad som föranlett AnnaSues upplevelse av att bli illa behandlad på AspergerForum vore intressant.

AnnaSue skrev:jag skrev och berättade om en bok som jag tänkte skriva. Jag var så entusiastisk så jag inte kunde sitta still av allt pirr jag kände.

AnnaSue har alltså upplevt ett intresse för att skriva en bok. Detta intresse manifesterades emotionellt inom henne mycket starkt och hon upplevde glädje över projektet. Kanske blev denna glädje starkare än det sakliga behovet av att producera ett sådant verk. Därmed blev måhända hennes inställning till arbetsuppgiften i alltför hög grad påverkad av hennes känslor istället för att vara driven utav rationaliteten i behovet av att skapa ett nytänkande vetenskapligt baserat alster för att beskriva individer med Asperger mer diversifierat än vad som tidigare gjorts.

AnnaSue skrev:Men efter massa kritik och pessimistiska svar så är jag nu väldigt deppig och känner inte att jag vill vara på det här forumet.

Den sakliga kritik hon emottagit, främst i tråden om hennes enkät, hade hon tolkat alltför personligt och utan att sålla. Inlägg så som att enkäten var ovetenskapligt uppbyggd tog AnnaSue till sig personligen och antog att människor menade att hon var sämre än de flesta andra människor på att skapa enkäter. Syftet hade naturligtvis varit att hjälpa AnnaSue på traven genom att rekommendera henne exempelvis studier av statistik och att därefter skriva om enkäten. Vidare hade kritik av enkätens språk inkommit. Detta gjorde att AnnaSue trodde att människor ansåg att hon var sämre på svenska än andra, när man egentligen åsyftat att hjälpa henne på traven genom att rekommendera henne att korrektionsläsa och att eventuellt studera ämnet svenska något mer ingående.

Kort sagt tolkades den sakliga kritiken som personliga förolämpningar.

Dessa föranledde AnnaSue att känna sig deprimerad över att andra enligt henne inte visat uppskattning utan snarare varit elaka gentemot henne. Denna typ utav sänkt självkänsla har i tråden visat sig vara vanlig bland människor som tar till sig saklig kritik personligen. Vidare har personlighetstypen HSP avhandlats kortfattat till vilken eventuellt AnnaSue kan tillhöra. Detta är naturligtvis någonting som behöver utredas mer nogrannt men tillsvidare kan kanske förhållningssättet till människor med HSP appliceras analogt även för AnnaSue.

AnnaSue skrev:Jag vill vara det för jag vill få reda på mig hur andra känner det och så. Byta erfarenheter.

Trots sina svårigheter med att ta emot kritik har AnnaSue ändå uttryckt en vilja av att byta erfarenheter och lyssna till andra medlemmars åsikter här på forumet. Dessutom uttrycker hon en stark vilja av att "få reda på sig" vilket troligen bör tolkas som att hon vill få verktygen hon behöver för att upptäcka mer utav sig själv och sina egna egenskaper. Till detta blir ju denna tråden exemplarisk då vi på ett exakt, sakligt och tydligt sätt har satt fingret på en utav AnnaSues egenskaper som hon sannolikt lär ha ett stort intresse av att detaljstudera och lära sig att förändra.

AnnaSue skrev:Men jag mår också dåligt att vara här. Det känns som när jag var liten och var mobbad i skolan.

I denna passage berättar AnnaSue återigen hur hon upplevt sig nedtryckt av andra människors åsikter om hennes projekt. Enligt henne har det gått så långt att hon mår dåligt av att vistas här på forumet. Detta bör vi troligen tolka som att hennes självkänsla har sänkts efter att hon funnit en avsaknad utav bekräftelser här i forumet. Detta bekräftelsebehov har i tråden avhandlats och är i sig ett mycket intressant ämne att forska vidare i. Det vore högst intressant att ta reda på när i livet detta behov utvecklas, eller ifall det är någonting medfött.

Mina egna tankar får mig att tro att det kan ha att göra med föräldrars obefogade bekräftelser under uppväxtåren. Det är ju för de flesta välkänt att föräldrar kan bli något blinda för sina barns nackdelar och ge dem överdriven bekräftelse vilket dels kan leda till att barnet förväntar sig samma mängd bekräftelser i det fortsatta livet, men även till att barnet slutar att ta bekräftelser och annan beröm på allvar. Det kan också vara på det omvända sättet att föräldrarnas avsaknad utav bekräftelser och överdrivna fallenhet för att påpeka fel och brister i barnets natur kan leda till ett bekräftelsebehov. Några vanliga exempel är ju de unga människor som med vilja försätter sig i irrationellt farliga situationer för att de där trots allt får mer bekräftelser än de någonsin tidigare har fått.

AnnaSue skrev:Är det någon mer som har upplevt en hård och tråkig stämning här. Och att vissa verkar leva för att diskutera och prata sönder saker till tusen små partiklar.

Eftersom AnnaSue väljer att sätta ett Och i början på den andra meningen, istället för ett Eller, så innebär det att hon sammanlänkar människors vilja att bryta ned system, frågor och ämnen i små beståndsdelar med en hård och tråkig stämning. Denna länk har ju visat sig igenom tråden, och i övriga liknande trådar, vara någonting som väldigt få delar med henne. Skulle man vara oeftertänksam kanske man hade kallat det för en vanföreställning men eftersom det är viktigt att vara exakt bör vi förklara det bättre. Det är ju så att AnnaSue i den meningen inte enbart visar att hon har svårt för att ta kritik, utan dessutom visar på att hon ogillar givande diskussioner.

Detta ställer sig ju i rak kontrast mot hennes tidigare mening där hon berättat att hon ville byta erfarenheter. Således blir det svårt att påstå att hon hävdar det ena eller det andra, utan sannolikt är hennes vilja till intellektuella konversationer nyanserad och klart begränsad. För att finna begränsningsområdet för hennes vilja att diskutera ämnen med andra medlemmar får vi vända oss till hennes forumhistorik. Då denna tråden tydligt hänvisar till hennes tidigare tråd om enkätundersökningen inför hennes bokskriveri så får man leta däri. Efter att ha studerat inläggen där står det tydligt att AnnaSue vill byta ord med andra människor så länge de innehåller samma viljor, åsikter och ideal som är hennes egna. Således vill hon inte utvecklas i lika hög grad som hon vill bekräftas.

AnnaSue skrev:Svara ni som känner igen er. Ni andra kan ju starta en egen tråd å vara pessimistiska i.
Jag fick kritik för min svenska å mitt värdelösa sätt att uttrycka sig. Nu får vi se om ni kan läsa svenska och att jag skrev att ni som kände igen er i det jag skrev skulle svara.

Eller om det här också blir en tråd full av era negativa diskussioner.

I så detta sista stycke bekräftas den hypotes som ställdes i analysen utav det förra. AnnaSue är mån om att enbart tala med människor som uppmuntrar henne och giver henne beröm. Hon har inte förstått vitsen med att acceptera konstruktiv kritik och hennes förmåga att skilja på osakliga personangrepp och befogad kritik är väldigt begränsade. Det mest intressanta i detta sista stycke är kanske att hon påpekar att pessimism och att ge kritik är någonting hon jämställer. Detta blir så den sista pusselbiten som föranleder slutsatsen att:

AnnaSue är här för att hon vill lära känna sig själv och konversera med andra sålänge de enbart uppmuntrar henne. Dock måste vi bryta en utav dessa krav för att vara henne till lags då viljan att utveckla sig och oviljan att emotta kritik står i kontrast till varandra.

Mitt tips är att vi hjälper henne genom att be henne att läsa igenom denna tråden och försöka att ta till sig alla de visdomsord den innehåller men även att testa på att själv kritiskt sålla ibland allt de vi opponenter giver henne för att bli herre över sin egen självkänsla.

Gripandekylig skrev: Dessutom uttrycker hon en stark vilja av att "få reda på sig" vilket troligen bör tolkas som att hon vill få verktygen hon behöver för att upptäcka mer utav sig själv och sina egna egenskaper.

Jag tror att den tolkningen är felaktig.

AnnaSue skrev:Jag vill vara det för jag vill få reda på mig hur andra känner det och så. Byta erfarenheter.

Det ska nog förstås som att hon vill "få reda på" d.v.s. "få veta" hur andra "känner det och så".
Jag tror att du gör en alltför fri tolkning av en iofs kanske lite otydligt formulerad mening.

KrigarSjäl skrev:Tycker forumsklimatet kan beskrivas som juvenilt, åtminstone tidvis.

Eller snarare fläckvis.

Gafsan skrev:

Gripandekylig skrev: Dessutom uttrycker hon en stark vilja av att "få reda på sig" vilket troligen bör tolkas som att hon vill få verktygen hon behöver för att upptäcka mer utav sig själv och sina egna egenskaper.

Jag tror att den tolkningen är felaktig.

AnnaSue skrev:Jag vill vara det för jag vill få reda på mig hur andra känner det och så. Byta erfarenheter.

Det ska nog förstås som att hon vill "få reda på" d.v.s. "få veta" hur andra "känner det och så".
Jag tror att du gör en alltför fri tolkning av en iofs kanske lite otydligt formulerad mening.

Men varför då inflika ett mig? Ett felstavat mer skulle man ju kunna tolka in, men är det inte alltför långt ifrån att råka skriva mig när man menar mer?

Jag tror nog att hon menar att sätta ett komma efter mig.
"Jag vill vara medlem här för att jag vill få reda på mer om mig, samt få reda på hur andra känner det."

Gripandekylig skrev:Men varför då inflika ett mig?

Den förklaring som ligger närmast till hands är en sammanblandning av uttrycken "få reda på" och "få klart för mig". Jag tycker att det är tämligen tydligt att AnnaSue uttrycker ett önskemål om att få veta mer om andra aspergares erfarenheter. Att hon därigenom skulle lära känna sig själv bättre skriver hon faktiskt inget om. (även om det förstås är en logisk följd).

Gafsan skrev:

Gripandekylig skrev:Men varför då inflika ett mig?

Den förklaring som ligger närmast till hands är en sammanblandning av uttrycken "få reda på" och "få klart för mig". Jag tycker att det är tämligen tydligt att AnnaSue uttrycker ett önskemål om att få veta mer om andra aspergares erfarenheter. Att hon därigenom skulle lära känna sig själv bättre skriver hon faktiskt inget om. (även om det förstås är en logisk följd).

Å ja så måste det ju vara. Det håller jag med om.

GP, jag tror du har fel i antagandet att det är de som blir servade beröm och uppmärksamhet för "ingenting" är de som suktar efter att bli sedda i ett positivt ljus och ledsna om de inte får det. Tror det är de som blivit hunsade som kommer att söka uppmärksamheten för att de så gärna vill ha ngt positivt som de saknat i livet. Att ngn ska tro på dem och se dem som unika och/men bra.

De bygger upp en ganska bräcklig självkänsla, så gott det går. Och de önskar att andra ska hjälpa till att bygga lite. Så de får bekräftelse på att de inte är ett miffo osv som de mobbades för eller liknande. Och det går bra tills någon gör ngt negativt eller som uppfattas som negativt.

Eftersom man är i byggnadsfasen för sitt självförtroende så gör även "konstruktiv" kritik ont. Det tar tid att lära sig att tro på sig själv så mkt att man kan ta till sig den kritiken på ett bra sätt.

Min teori.