Till TS. Angående att läsa av folk är det vanligare att inte kunna det än att kunna det hos personer med AS och autism, men om du ser diagnoskriterierna: http://www.autismforum.se/gn/opencms/we ... index.html ser du att du behöver uppfylla minst 2 av 4 kriterier i kriteriegruppen som inkluderar den biten.
Man kan alltså ha förmågan att ha förmågan "att adekvat använda blickkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester för att reglera det sociala samspelet" och ändå uppfylla diagnoskriterierna. Det beror helt på hur det ser ut i övrigt.

Hej hinnet inte läsa alla svar du fått från andra el svara utförligt nu men jag läste noga allt du skrev och jag tror du har asperger verkligen. Jag är precis som du å jag har asperger å jag kan de där sociala sakerna du kan pmq mig så berättar jag allt

Min mobil är så störd går inte att skriva på den... Pm:a mig skulle det stå så har jag massa å berätta

TS, jag kom på en sak till. Du kan uppfylla första diagnoskriteriet genom att du själv inte använder dig adekvat av kroppsspråk, mimik och gester även om du som sagt tycker dig kunna tolka andras.

Edit: Såg nu att du skrivit i trådstarten att du själv använder dig av icke-verbal kommunikation.

Jag tror att det kan vara så att utreds man som vuxen så ställer det högre krav på den/dom som utreder. För dom måste då ta hänsyn till att man kan ha lärt sig en hel massa intellektuellt och på en mängd olika vis också lärt sig olika strategier för att kompensera ev svårigheter.

Ett tag, kanske fortf, så var ju diagnosen borderline något av en sk "slasktrattsdiagnos" och under min utredning för 3 år sen sa en av psykologerna att även AS blivit detsamma... Huruvida det är sant eller inte ska jag låta vara osagt.

Schmetterling skrev:TS, jag kom på en sak till. Du kan uppfylla första diagnoskriteriet genom att du själv inte använder dig adekvat av kroppsspråk, mimik och gester även om du som sagt tycker dig kunna tolka andras.

Edit: Såg nu att du skrivit i trådstarten att du själv använder dig av icke-verbal kommunikation.

Oj. Det är ju två sammanslagna trådar! *känner mig jättedum* Jag har alltså blandat samman TS och Papaya och det är TS som har sagt sig använda icke-verbal kommunikation.

Oh, well. Ni får väl reda ut själva hur ni känner er träffade av diagnoskriterna och det jag skriver.

*trött*

Colmania skrev:

DrPepper skrev:

Colmania skrev:
1. Har god social förmåga
2. Har även mycket god förståelse för andras känslor
3. Läser av ansiktsuttryck och kroppsspråk mycket enkelt

Jag har fått diagnosen Aspergers, add, tourettes, generell ångestsyndrom
Förklaringen på varför jag ändå passar in i mallen för Aspergers är att jag agerar korrekt socialt genom att använda logikcentrat. Därför lär jag mig att verka "normal" fast det egentligen inte är så. Jag tror att du kan fungera på samma sätt, använder logik för att lösa de vanliga problemen en aspie har.

Alltså på fullt allvar kan man göra på något annat sätt än att använda logikcentrat? Menar ni att människor utan AS eller autismspektrumtillstånd på något magiskt sätt förstår andras icke-verbala kommunikation? Ungefär lika automatiskt som nu när jag andas? Jag behöver ju inte använda mitt logikcentrum (kognitiv förmåga) för att andas såklart men nu blev jag nyfiken över det frågeställaren skrev. Jag fattar vad folk menar, jag brukar ofta missa ironi dock men jag måste ju tänka över vad de vill kommunicera och det brukar jag oftast lista ut. Vet inte var jag vill komma blev bara lite paff när jag började tänka på att man kunde göra på ett annant sätt som känns lika främmande som att vissa arter ser ultraviolett ljus eller nåt sånt, jag menar jag kan ju inte ens föreställa mig hur det "känns".

Som jag förstår det är det lite "magiskt" ja.. är inte det vitsen med kroppspråket att det sänder ut så många olika betydelser om hur personen i fråga känner det. Inte bara - glad gubbe, glatt humör.
Men jag förstår hur du menar, jag kanske uttryckte mig lite fel, men har fått det förklarat bättre än så, kan leta fram luntan med papper där det skrevs lite mer förståeligt.

Min syster förklarade det så här för mig: Tänk dig att du ser en blå boll. När du ser bollen ser du genast att den är blå. Du behöver inte tolka färgen utan du bara vet. På det sättet tolkar, enligt min syster, NT-personer intuitivt kroppsspråk, tonläge och ansiktsuttryck. Därför är det också väldigt svårt för NT-personer att bortse från inadekvat kroppsspråk. (Exempelvis jag låter enligt många ofta sur när jag inte är det, och för NT är det väldigt svårt att bortse ifrån. De kan därför tolka mig som sur intuitivt även om de vet intellektuellt att jag inte är det...)

Schmetterling skrev:

Pentti Varg skrev:

Schmetterling skrev:Extrem ljudkänslighet räcker INTE långt för att få en AS-diagnos! (Känslighet för stimuli är för övrigt vanligt inom ADHD också.) Det är inte ens ett diagnoskriterium. För att få diagnos krävs att man uppfyller diagnoskriterierna och har svårigheter i vardagen till följd av dem, inte till följd av något annat.

Ja, och man kan ju också ha sociala svårigheter av varierande grad av många andra anledningar än AS, icke att förglömma...

Exakt. Och har man sociala svårigheter på grund av annat än just en social funktionsnedsättning som beskrivs i diagnoskriterierna för AS och autism (typ att man är HSP och blir trött av människor, även kallat introvert) ska man inte ha en AS-diagnos. Sen är vissa läkare och psykologer lite freeriders och tycker att diagnoskriterna är mer prydnad än arbetsmanual, och då blir det vilda västern. Delvis därför försvinner AS-diagnosen nu i DSM. Förhoppningsvis följer ICD efter till nästa upplaga 2015.

Here we go again..
Jag skrev att extrem ljudöverkänslighet räcker långt, med det menar jag att det kan leda till en rad problem bl a sociala svårigheter för att man inte orkar med människor i den utsträckning man bör för att orka med allt möjligt här i livet, orkar inte gå in i denna diskussion igen. Överkänslighet och även underkänslighet är ett diagnoskriterium numera.
Sen beror det inte på att vissa är freeriders utan snarare på att de inte är lika stelbenta och bokstavstroende som somliga kan vara.

Ugglan skrev:

Schmetterling skrev:

Pentti Varg skrev:
Ja, och man kan ju också ha sociala svårigheter av varierande grad av många andra anledningar än AS, icke att förglömma...

Exakt. Och har man sociala svårigheter på grund av annat än just en social funktionsnedsättning som beskrivs i diagnoskriterierna för AS och autism (typ att man är HSP och blir trött av människor, även kallat introvert) ska man inte ha en AS-diagnos. Sen är vissa läkare och psykologer lite freeriders och tycker att diagnoskriterna är mer prydnad än arbetsmanual, och då blir det vilda västern. Delvis därför försvinner AS-diagnosen nu i DSM. Förhoppningsvis följer ICD efter till nästa upplaga 2015.

Here we go again..
Jag skrev att extrem ljudöverkänslighet räcker långt, med det menar jag att det kan leda till en rad problem bl a sociala svårigheter för att man inte orkar med människor i den utsträckning man bör för att orka med allt möjligt här i livet, orkar inte gå in i denna diskussion igen. Överkänslighet och även underkänslighet är ett diagnoskriterium numera.
Sen beror det inte på att vissa är freeriders utan snarare på att de inte är lika stelbenta och bokstavstroende som somliga kan vara.

Ljudkänslighet står inte utskrivet som ett kriterium ordagrant nej, för de kan inte skriva ut varenda symptom. Det innefattas av det som handlar om perceptionsstörning.
Pga annan perception så kan man vara ljudkänslig el känslig för andra saker. Så det här till ett kriterium. Man kan inte skriva ut allt utan det är sammanfattat. såklart.

Papayan skrev:...
1. Jag läser av folk utan problem
2. Jag ser nästan lättare än andra hur folk mår, känner och reagerar. Jag ser direkt om någon inte vill prata längre, osv
3. Jag är duktig på att möta människor, får dem att vända om de är osäkra, mår dåligt eller liknande. Jag är alltså expert på människor. Däremot så kan jag ofta feltolka och har nog inte alltid förstått alla skämt. Jag är dock ganska duktig på ironi, som alla andra. Jag använder hela kroppsspråket och kan i princip kommunicera utan att prata, ja ni förstår nog hur jag menar.
4. Kan sätta mig in i andras situationer lätt, har stor empati och sympati
5. Kan föreställa mig saker
6. En god förmåga till fantasi osv

Nu undrar jag därför: Finns det någon här som är som jag som klarar allt det där, men som ändå har diagnosen?

Kan jag ha det ändå?
Jätte tacksam för svar

Det känns väldigt tveksamt faktiskt. Om du kunde hantera ett fåtal av de sociala bitarna så hade nog AS varit möjligt, men inte alla dessa uppräknade punkter.

Jag själv känner t.ex. ofta hur folk "mår" rent allmänt, men jag kan ha svårt att upptäcka när andra villl avbryta, uppfattar ibland inte skämt, svårt att följa samtal i grupp, min kropp lyder mig inte i vissa lägen; svårt att välja sida vid passage med andra, jag VET hur man "står självsäkert" på mingel men jag förmår inte göra det (känns för oskyddat), jag orkar inte lyssna alltför länge på ointressant kallprat (och kan inte riktigt dölja det)... Osv.

lar66 skrev:

Papayan skrev:...
1. Jag läser av folk utan problem
2. Jag ser nästan lättare än andra hur folk mår, känner och reagerar. Jag ser direkt om någon inte vill prata längre, osv
3. Jag är duktig på att möta människor, får dem att vända om de är osäkra, mår dåligt eller liknande. Jag är alltså expert på människor. Däremot så kan jag ofta feltolka och har nog inte alltid förstått alla skämt. Jag är dock ganska duktig på ironi, som alla andra. Jag använder hela kroppsspråket och kan i princip kommunicera utan att prata, ja ni förstår nog hur jag menar.
4. Kan sätta mig in i andras situationer lätt, har stor empati och sympati
5. Kan föreställa mig saker
6. En god förmåga till fantasi osv

Nu undrar jag därför: Finns det någon här som är som jag som klarar allt det där, men som ändå har diagnosen?

Kan jag ha det ändå?
Jätte tacksam för svar

Det känns väldigt tveksamt faktiskt. Om du kunde hantera ett fåtal av de sociala bitarna så hade nog AS varit möjligt, men inte alla dessa uppräknade punkter.

Jag själv känner t.ex. ofta hur folk "mår" rent allmänt, men jag kan ha svårt att upptäcka när andra villl avbryta, uppfattar ibland inte skämt, svårt att följa samtal i grupp, min kropp lyder mig inte i vissa lägen; svårt att välja sida vid passage med andra, jag VET hur man "står självsäkert" på mingel men jag förmår inte göra det (känns för oskyddat), jag orkar inte lyssna alltför länge på ointressant kallprat (och kan inte riktigt dölja det)... Osv.

Man kan fortfarande ha dålig mimik t.ex. vilket jag har i vissa situationer.

Flia skrev:

lar66 skrev:

Papayan skrev:...
1. Jag läser av folk utan problem
2. Jag ser nästan lättare än andra hur folk mår, känner och reagerar. Jag ser direkt om någon inte vill prata längre, osv
3. Jag är duktig på att möta människor, får dem att vända om de är osäkra, mår dåligt eller liknande. Jag är alltså expert på människor. Däremot så kan jag ofta feltolka och har nog inte alltid förstått alla skämt. Jag är dock ganska duktig på ironi, som alla andra. Jag använder hela kroppsspråket och kan i princip kommunicera utan att prata, ja ni förstår nog hur jag menar.
4. Kan sätta mig in i andras situationer lätt, har stor empati och sympati
5. Kan föreställa mig saker
6. En god förmåga till fantasi osv

Nu undrar jag därför: Finns det någon här som är som jag som klarar allt det där, men som ändå har diagnosen?

Kan jag ha det ändå?
Jätte tacksam för svar

Det känns väldigt tveksamt faktiskt. Om du kunde hantera ett fåtal av de sociala bitarna så hade nog AS varit möjligt, men inte alla dessa uppräknade punkter.

Jag själv känner t.ex. ofta hur folk "mår" rent allmänt, men jag kan ha svårt att upptäcka när andra villl avbryta, uppfattar ibland inte skämt, svårt att följa samtal i grupp, min kropp lyder mig inte i vissa lägen; svårt att välja sida vid passage med andra, jag VET hur man "står självsäkert" på mingel men jag förmår inte göra det (känns för oskyddat), jag orkar inte lyssna alltför länge på ointressant kallprat (och kan inte riktigt dölja det)... Osv.

Man kan fortfarande ha dålig mimik t.ex. vilket jag har i vissa situationer.

Fast personen ifråga skrev specifikt "Jag använder hela kroppsspråket och kan i princip kommunicera utan att prata".

Jag hittade denna tråd och fortsätter här för mitt problem (?) är mycket liknande. Jag har en AS-utredning på gång men har fått höra att min kommunikation inte är typisk för personer med AS. Själv upplever jag däremot att jag har fått träna upp min kommunikationsförmåga under årens lopp (är nu 36). Jag har fortfaranade problem med telefonsamtal, att hälsa/inte hälsa, när jag ska tala/inte tala och liknande situationer. Kallprat kan jag inte alls med, jag står och stampar och mumlar och väntar att personen ska bli klar och vet inte hur jag ska ta ställning till att grannens kusins katt fått ungar i förrgår i hallgarderoben.

Jag har stora svårigheter med situationer som släktmiddagar eller småprat på lunch, samtalet går liksom över huvudet på mig och jag sitter tyst och bara önskar mig därifrån. Visserligen är jag bra på ett bjuda till och lysa som stjärnan på såna tillställningar men kraschar totalt sen då jag kommer hem.

Mina största problem är perioder av utmattning som kommit utan förklaring livet igenom och som tolkats som depression, även om jag aldrig varit deprimerad. Dessa krascher har ofta lett till långvariga migränperioder, missbruk, bulimi eller anorexi. Minnesstörningar är ett annat problem, jag hittar bl.a. oftast inte min bil på parkeringen och hittar inte vägen även till bekanta ställen. Jag har svårt att ta tag i saker som inte intresserar mig vilket kan leda till att räkningar blir obetalda eller skoluppgifter oinlämnade trots att jag har en universitetsexamen. Jag har inte kunnat behålla ett jobb speciellt många år, och studerar återigen.

Jag känner inte igen folk även om jag träffat dem flera gånger, vilket kan bli ganska pinsamt, och kan ha perioder då jag helt enkelt inte är intresserad av kontakt över huvud taget. Jag har vissa "tvångshandlingar", eller rättare sagt rutiner som jag behöver... Viss mat (typ alltid, månader i sträck), LUKTAR på allt, måste ha städat för annars blir det kaos... Avskyr att duscha även om jag gör det, samma med att tvätta tänderna och klä på mig...Jag har en dotter men jag kan inte leka. Jag kan bygga, skriva, baka, läsa med henne. Men inte leka. Det går bara inte.

Däremot är jag bra på att forska. Jag var en underbar forskare och skrev lysande forskningsplaner, jag hittade den röda tråden i vitt skilda artiklar. Jag är bra på att fundera och förenkla, på siffror, på en massa saker. Jag har klarat mig bra överlag, men dendär tröttheten. Och känslan av att inte fatta. Och klumpigheten. Och att inte tåla att nån RÖR vid mig om jag inte vill själv. Och varför ska alla tala en sån massa skit?

Oj, det blev långt... Det var mit första inlägg, och jag söker antagligen nån slags bekräftelse på om jag hör hit. Eller inte.

Om jag hör hit så hör du hit. Om det nu är värt nåt. Det är inte säkert.

Jag har också grubblat en hel del över det där. Om jag skulle ställa en diagnos på mig själv, efter bästa objektiva förmåga, så skulle jag säga att jag faller alldeles strax utanför AS-hägnet. Vissa av de officiella kriterierna stämmer dåligt på mig, andra väldigt bra, men framför allt känner jag igen mig orimligt väl i många aspergares subjektiva berättelser.

Jag tänker på det så här: Aspergers är inte en bacill som man har eller inte har. Det är snarare ett försök att rita en ring runt ett problemkluster som saknar bestämda gränser, eftersom det egentligen är ett slags personlighet. Därför går det inte att säga om det är mer "rätt" att vara taliban eller freerider, om du frågar mig. Om 50 år vet vi säkert mer om hur det egentligen fungerar. Tills dess tycker jag att du hör hit om du tycker att det känns om om du hör hit.

Jag har inte läst alla inlägg, så du får ursäkta om jag säger något som redan har sagts. Men jag tänkte på att det KAN vara mer åt Tourette-hållet, om det inte är Asperger. Och som Asperger låter det inte riktigt. Du är ändå ganska duktig på det sociala. Folk med Tourette har ju oftast även ADHD och i regel också en del tvång. Har du några tics?

Varför kommer du att tänka på Tourettes syndrom?

napoleon78

Ser inget i det du beskriver som utesluter Asperger.

Tycker en hel del du beskriver stämmer in på mig.

Tack för era tankar. Första frågan i utredningen var varför jag ville ha en utredning, och mitt svar var att jag vill ha ett namn på mina svårigheter, vilket det sen än må vara. Just nu tippar jag mest på AS. Jag har alltid tyckt att det är lättare att hantera sånt som har namn.

Då jag var yngre trodde jag att det skulle gå om, växa bort. Att det var sånt som alla hade, men mina besvär växte inte alls bort. De ändrade uttryck lite iom att jag började bry mig mindre om omgivningen, men likväl är jag igen hemma, sjukledig, utmattad även om jag bara haft "bra" och lite umgänge. Suck.

Och ändå är jag "arbetsför" med jämna mellanrum, men sen igen inte och jag fattar inte hur jag ska få detta att gå ihop. Lat, det är vad folk tror. Blä.

Jag fick precis min diagnos, hade fått reda på att jag på något sätt var autistisk redan relativt tidigt under utredningen men dom fortsatte att utreda och utreda mig för att utesluta bland annat bipolaritet, borderline och schizofreni (jag hade tydligen drag av det mesta, completely crazy and I love it hahaha ). I slutändan fick jag diagnosen ADD med autistiska inslag.

Psykologen ansåg att jag var "för duktig" just socialt och att hon hade inga som helst problem med att förstå mig och att jag hade inga problem med att kommunicera med henne. Min fantasi var också "för bra" för att uppfylla diagnoskriterierna för AST. Annars hade jag jättehöga poäng i just autismdelarna i utredningen och psykologen konstaterade att jag var autistisk men hade inte tillräckligt med problem med det sociala. Jag hade säkert fått AST som diagnos som barn eller tonåring, då var jag inte alls lika tränad och duktig i det sociala samspelet. Min diagnos som barn hade dessutom varit ADHD i stället för ADD, slogs hela tiden med killarna i skolan, glasögonen gick sönder, blödde näsblod och hade blåmärken överallt...

Även jag har utretts för bipolaritet, och varit "under uppsikt" på sluten och öppen avdelning på mentalsjukhus ett halvår. De hittade sen ingenting, jag trivdes rätt ok för man behövde inte träffa folk och förväntades inte vara social alls, så jag fick "snöa in" helt i lugn och ro. Däremot var det ett rent helvete att komma ut då jag fått vara o/asocial så pass länge. Psykiatern där var ett skämt så jag fick nog inte ut nåt av det hela.

Tränad och duktig i det sociala samspelet kan jag också vara, ropa högst, och speciellt bra kan jag vara på att höja på ögonbrynen på ett speciellt sätt och le ett snett leende som tyder på att "jag vet mer än du". Det är nog det jag gör. Typ alltid. Och det funkar... Min man kallar det isdrottningslooken, han var helt chockad sen då han lärde känna mig på riktigt. Tjejen har ju känslor. Däremot tycker han fortfarande att jag är skum, stör inte mig Överlag uppfattas jag som hård, kall och avståndstagande och det stör mig inte det minsta... jag tar nog kontakt med dem jag vill umgås med. Och vill jag ha nåt sagt tar jag nog initiativet, och föredrar att folk inte kommer fram till mig och börjar samtala. Såtillvida de inte har nåt viktigt att säga.

Hmmm... Jag var faktiskt förvånad över att jag varken hade borderline eller var bipolär, känner mig nästan besviken hehe, jag skojar bara, det duger med att vara en helt vanlig knäppskalle

Hej,

Tråden kanske är gammal, men jag rekommenderar trådstartaren att läsa på lite om Elaine Aarons forskning om "högkänslighet" - detta är ingen diagnos överhuvudtaget utan en vetenskapligt bevisad personlighetstyp - för mig var det ett uppvaknande att läsa om högkänslighet, och framförallt om "HSS"-typen - högkänslig sensationssökande som stämde väl in på mig då jag i många år trodde jag var manodepressiv, vilket inte alls stämde när jag förstod hur jag fungerade