Min bästa vän - en Aspie- håller på att braka ihop totalt. Han vaknar fyra på morgonen, går till jobbet vid åtta o kommer hem först 21-tiden. Ibland äter han inte på flera dagar. Han vill slappna av och inte stressa så mycket med jobbet som han gör, men det är inte lätt. Ikväll då vi pratade berättade han det här och frågade sen "behöver man vara orolig?" Pga den konstanta stressen och pressen (han jobbar som forskare och pluggar samtidigt fysik) har han missat de senaste psykolog och läkartiderna han har. Jag är så orolig för honom!

Det låter likt hur jag levde innan jag drabbades utav en depression. Det är ju givetvis skadligt att inte sova och äta ordentligt och regelbundet. Vidare är stressen och pressen i sig skadliga psykiskt och leder ofta till skuldkänslor eller mindrevärdeskomplex ifall man inte klarar av att leva upp till sina förväntningar. Han får givetvis bestämma själv ifall han vill ändra livsstil nu eller göra det senare, men som vän kan du ju rekommendera honom att försöka att styra upp sömn, föda och träning genom att frigöra tid i sitt schema genom bra planering och strukturering. Kanske behöver han även minska sin produktivitet något för att kunna leva ett hälsosammare liv men det kanske han inte är beredd att göra och då är planering viktigast. Det kan du som vän hjälpa till med.

Jag hoppas att det inte leder till några komplikationer för honom.

Det är inte farligt att hoppa över maten ibland. Sannolikt så är det nyttigare att äta mer sällan än vad de flesta tror är vettigt. Så länge man inte förlorar mycket energi (verkar inte så iom massa (hjärn)arbete) så är det nog lugnt. Du kan ju tipsa din kompis att forska i periodisk fasta.

Möjligen så känner sig personen friskare än vad nån annan tycker att han är och lika gärna att han blivit så insnöad i det han forskar i och p.ga det missar tiderna, varför gå till nån hjärnskrynklare då?

Ja visst kanske grabben mår bra, men det är ju inte helt säkert.

Jag själv till exempel kunde med hjälp utav koffeintabletter och stress studera i flera dygn och hoppa över måltider också i flera dygn för att kunna leverera uppsatser, föredrag, föreläsningsanteckningar och genomtänkta konversationer under seminarier. Ingen tyckte att jag verkade må dåligt eller så, men jag kunde ju notera hur jag började uppvisa fler och fler av de välkända depressiva symptomen: sömnproblem, stress, nedstämdhet, orklöshet, ineffektivitet osv. Så jag tycker att det är bäst att fråga grabben hur han mår i mer detalj. Kanske kan du be honom att fylla i ett MADRS-test. De är vedertagna, lättillgängliga på nätet samt går väldigt snabbt att fylla i.

Kanske läge att trappa ner så att man får en "hållbart" livspussel?

Bra sömn och mat är essentiellt. Emellanåt bör man också få full återhämtning t.ex långpromenad i skog utanför stan, sexhelg, miljöbyte etc.

Visst sömnmängd är viktigt men tog inte TS 04->21 så mycket på allvar eftersom det står "vaknar vid". Många somnar ju om.

Är det något där hemma som kompisen inte vill ha med att göra. Smuts eller kanske en människa, ensamhet funkar ju också.

Det är alltså inte att jobbet är hans specialintresse, så han därför tillbringar så mycket tid där?

Det verkar snarare som han känner sig så pressad att han inte vågar lämna arbetet. Att glömma psykolog- och läkartider tycker jag visar på att han inte längre tar hand om sig.

Se även denna tråd: vad-brukar-kroppen-klara-av-t31479.html

Såvida det inte är så att jobbet är specialintresset och läkar- och psykologtiderna är beställda av någon annan. Att man vaknar tidigt kan dock bero på att man sover dåligt.