Jag har problem med att resa för fort. För mig är verkligen resan dit nästan hela behållningen. När jag kommer fram vet jag sällan vad jag kan förvänta mig och dessutom är det oftast väldigt långt hem till tryggheten.

Jag tycker att det är enklare att åka ju långsammare fordonet är. Med reservation för längre resor med buss då toalettfunktionerna kan vara bristfälliga och därför tåg eller bil kan vara att föredra rent komfortmässigt.

Hade jag haft obegränsat med tid hade jag troligen aldrig flugit någonstans.

Är det någon annan som upplever samma sak, att det kan gå för fort att komma fram dit man ska, så att man inte hinner med att anpassa sig?

Eller att det (när det gäller flyg åtminstone) är för ansträngande att vara låst till att åka från punkt A till punkt B utan någon möjlighet att kliva av?

Ju snabbare resan går, desto bättre så att man får röra på sig när man kommer fram..

När det gäller flyg så är just själv instängdheten jobbig. Gångarna är smala och är ständigt upptagna. Flygvärdinnor kommer med vagnar med fika, med mat, med saker (mest drycker) till salu etc. Man har full sjå att lyckas ta sig till toa. Att bara gå omkring finns det inte tid och plats för. Får vara rädd för blodproppar av allt stillasittande. Att sova går knappt heller. Obekvämt och för mycket störande omkring.

Nu gör jag inga riktiga långresor länge. Det som är värst tycker jag är allt oväntat och alla oro. Tänk om man kommer för sent? Tänk om tåget/bussen/flyget är försenat och man missar sin anslutning? Tänk om man glömt pengarna och biljetten (och passet)?

Ofta ska man iväg tidigt på morgonen och bara därför vaknar jag flera gånger på natten av pur skräck att försova mig.

Nej, själva resandet är inget nöje, i bästa fall är det nöjsamt när man kommit fram.

Jag kan bli alldeles förvirrad av det där med avstånd. När jag var ung bodde vi i ett hus några kilometer från byn. Man cyklade eller gick. Det tog ett tag förstås. Men det var så jag upplevde avståndet, som ganska långt. Men ibland körde någon en i bil den sträckan. Det kändes som fusk, som om man bara teleporterat sig.

Jag har inget emot att flyga, gör det inte så ofta, men måste verkligen intala mig själv hur långt det egentligen är fast det kanske bara tar 2 timmar. Jag försöker verkligen få grepp om det. Annars får jag den där känslan av att man bara teleporterat sig, och då kanske man inte ens är beredd att vara framme.

Ju snabbare desto bättre för mig, jag blir uttröttad av väntan och hålla mig stilla. Fast det kanske är adhd delen som ställer till det.

Levande skrev:När jag kommer fram vet jag sällan vad jag kan förvänta mig och dessutom är det oftast väldigt långt hem till tryggheten. Är det någon annan som upplever samma sak, att det kan gå för fort att komma fram dit man ska, så att man inte hinner med att anpassa sig?

Jag känner igen mig i att det kan behövas tid att anpassa sig. I mitt liv gäller det främst i bytet mellan olika intellektuella aktiviteter, men även vid transporter så kan det vara besvärligt att förflytta sig för fort. Sannolikt finns det även andra områden inom vilka lite extra tid för anpassning kan behövas. Tryggheten i att veta exakt hur man hamnat på en plats, hur den korrelerar till den förra platsen och även att veta vad man gör där är ju bara tre av alla de tankar som man måste hinna gå igenom innan man kan känna sig bekväm vid en destination.

Detta var verkligen intressant och jag tror, som sagt, att det finns fler områden än enbart aktivitetsbyten och geografisk förflyttning där tid för anpassning kan vara lugnande.

Spännande tråd =)

Tror inte resans tid skulle ha så stor inverkan på hela grejen för min del. Saken är den att jag relativt snabbt anpassar mig till den nya omgivningen vid ankomsten. Däremot går det nog aldrig riktigt in att jag befinner mig på resande fot, något som inte ändras när jag kommit hem. Får som aldrig någon känsla för att jag rest öht. Å andra sidan är jag inte helt säker på att någon får det eller att man ens "ska" ha en sådan.

Levande skrev:Är det någon annan som upplever samma sak, att det kan gå för fort att komma fram dit man ska, så att man inte hinner med att anpassa sig?

Japp! Det känns så overkligt när resan går för snabbt.