Önskar faktiskt att det fallit mig in att slå tillbaka när någon var elak mot mig i skolan. Visst hade jag säkerligen fått problem med det, men våld är det enda som biter på mobbare.

Har i perioder varit arg och skrikit och gapat, men inte varit våldsam. Fått lite sammanbrott och slagit på saker plus mig själv oxo. Varit för att något var extremt stressande. Men det har egentligen inte hänt speciellt ofta utslaget på alla år jag levt.

Har inte varit våldsam mot andra människor.

kiddie skrev:Önskar faktiskt att det fallit mig in att slå tillbaka när någon var elak mot mig i skolan. Visst hade jag säkerligen fått problem med det, men våld är det enda som biter på mobbare.

Har i perioder varit arg och skrikit och gapat, men inte varit våldsam. Fått lite sammanbrott och slagit på saker plus mig själv oxo. Varit för att något var extremt stressande. Men det har egentligen inte hänt speciellt ofta utslaget på alla år jag levt.

Har inte varit våldsam mot andra människor.

Jag är likadan ! Inte våldsam.
Dock har jag ej slagit mig själv.
Kastat någon sak genom rummet där ingen varit i min ungdom men man får ju städa så det är inte värt mödan.
Har tagit bort handen bryskt mot den som tafsat på känsliga ställen ja visst.
Vissa män förstår ju inte vad som får röras.
Jag önskade att jag varit mer för att slåss,
När jag inte ens försvara mig när mitt ex ex slog mig.
Men jag är inte sådan person.
Kanske ett bra tecken att inte slåss men han borde fått några käftsmällar.

Jag uppskattar er respons och har läst igenom allt ni skrivit!
(Kan dock inte svara på varje inlägg, vilket jag kanske inte behöver?)

Och allt ni skrivit har fått mig att fundera en hel del, många av er har skrivit en massa kloka saker som jag själv inte tänkt på. Exempelvis det om autistiska raseriutbrott (meltdown), då jag läste det ni skrivit om just det så blev jag rätt säker på att det kan vara något sådant som är boven, tillsammans med alkoholen.

Åter igen tackar jag för era tankar och förslag, de har hjälpt mig mycket och jag hoppas kunna hjälpa min vän med.

Du blir inte våldsam bara för du har en diagnos. En blir våldsam av situationer.
Att kasta ut att folk med diverse npfs är opålitliga och våldsamma är skrämmande.

Jag är inte våldsam - krävs rätt mycket för att jag ska kunna bli arg. När jag väl blivit mer än arg, då är det klart att nävarna tas fram - men då har det gått långt. Det är inte fel på våld.

dasunbedingte skrev:Du blir inte våldsam bara för du har en diagnos. En blir våldsam av situationer.
Att kasta ut att folk med diverse npfs är opålitliga och våldsamma är skrämmande.

Jag är inte våldsam - krävs rätt mycket för att jag ska kunna bli arg. När jag väl blivit mer än arg, då är det klart att nävarna tas fram - men då har det gått långt. Det är inte fel på våld.

Självklart förstår jag att det måste ligga något mer bakom det än bara en diagnos, det jag reagerar på är att han får medicin för det. Och man kan ju inte bara få medicin bara sådär. Och enligt honom själv så är medicinen för AS. Och medicinen får alltså honom att "lugna ner sig".

Det är helt enkelt det med medicinen som fick mig att bli fundersam.

Det finns ingen medicin som ordineras för att man har AS!

Miche skrev:Det finns ingen medicin som ordineras för att man har AS!

Men hur kan han ha det då? Om det är som du säger så måste det ju skett ett misstag någonstans eftersom alla påstår att det är det han får.

Och det var det jag misstänkte med. För tycker personligen det låter hel konstigt att man ska kunna få medicin emot AS.

Nej, jag kan inte klassas som våldsam. Däremot har ofrivilliga experiment visat att diverse mindre lyckade överraskningar tillfälligt kan ändra på detta faktum.

Som t.ex om en man dristar sig till att spontant kliva fram och lägga sina händer på områden av min kropp där dessa inte alls är välkomna triggar detta en omedelbar reflexmässig önskan att försöka hindra honom från att föra sina gener vidare genom att snabbt och kraftfullt placera ett knä där det verkligen känns.

Man tar väl inte medicin mot AS i sig, men om man har problem med vredesutbrott eller ångestattacker som går ut över andra så finns det ju mediciner. Inte för att de flesta är våldsamma, men man kan ju inte påstå heller att alla är snälla som lamm. Blir man missförstådd tillräckligt eller känner sig överkörd kanske man inte har orden att hantera situationen utan allt bubblar över istället.

kiddie skrev:Man tar väl inte medicin mot AS i sig, men om man har problem med vredesutbrott eller ångestattacker som går ut över andra så finns det ju mediciner. Inte för att de flesta är våldsamma, men man kan ju inte påstå heller att alla är snälla som lamm. Blir man missförstådd tillräckligt eller känner sig överkörd kanske man inte har orden att hantera situationen utan allt bubblar över istället.

det tror jag också att många blir frustrerade när de blir överkörda av andra, och inte hittar orden.
Jag har svårt för det med i känslo situationer.
Är det människor som har nedvärderande sätt och klapp på huvudet mentalitet.
Då blir man arg ledsen och frustrerad.
Eller detta himlande med ögonen när man berättar något.
Det kan få igång vem som helst eller hur.

kiddie skrev:Man tar väl inte medicin mot AS i sig, men om man har problem med vredesutbrott eller ångestattacker som går ut över andra så finns det ju mediciner. Inte för att de flesta är våldsamma, men man kan ju inte påstå heller att alla är snälla som lamm. Blir man missförstådd tillräckligt eller känner sig överkörd kanske man inte har orden att hantera situationen utan allt bubblar över istället.

Det ligger något i det du säger! Ska nog fråga honom om hans medicin verkligen är för AS som han påstår den är.

dasunbedingte skrev:Du blir inte våldsam bara för du har en diagnos. En blir våldsam av situationer.
Att kasta ut att folk med diverse npfs är opålitliga och våldsamma är skrämmande.

Jag är inte våldsam - krävs rätt mycket för att jag ska kunna bli arg. När jag väl blivit mer än arg, då är det klart att nävarna tas fram - men då har det gått långt. Det är inte fel på våld.

Klokt skrivet av dig tycker jag. Och precis, ilska är ju inte samma sak som våldsamhet. Som jag ser det är våld något en tar till när någon pressar en förbi ens "gräns". Själv har jag använt kraftigt våld vid ett enda tillfälle (kanske 25 år sedan nu), som jag vet gjorde ordentligt ont på den som fick ta emot slaget. Det hände på en arbetsplats jag var på, där jag och ett par jobbarkompisar till mig höll på att laga ett läckande vattenledningsrör. En av de gängade på en rörmuff, medan jag höll rörändarna intill varandra för att det skulle gå att gänga på den där rörmuffen, och då var det en som skulle "skoja" med, och tryckte in ett par fingrar i midjan på mig (jag är dessutom ganska kittlig). Jag sade till honom att sluta, men då blev han tydligen bara "inspirerad" att göra det en gång till, vilket han också gjorde. Då sade jag till honom "om du inte slutar så klappar jag till dig". Men han fortsatte, så då släppte jag de båda rörändarna med båda händerna, vände mig om men knuten högerhand och slaget träffade honom mitt på bröstbenet. "Vad i helvete gör du??!!" utbrast han, men jag svarade bara "kom inte och säg att jag inte varnade dig".

Hoppas det inte gjorde något att jag citerade dig.

/geocache

Till tidigare skribenter:

Nej, jag tar inte medicin för min AS, jag tar medicin för att lättare kontrollera min ilska då jag ofta blev våldsam när jag blev arg.

Helt rätt att man inte får någon speciell medicin för att man har AS.

Som yngre (14-21) slogs jag en hel del med andra. Mest för att jag tyckte att det var spännande. Sen att jag umgicks i kretsar som skapade "ursäkter" att slåss när man tyckte det var passande, kanske inte var det bästa.
Jag gillar fortfarande när spänningen ökar och jag pressas i olika stressituationer. Att avbryta när andra slåss har blivit mitt nya sätt att få uppleva samma situationer men utan att vara den som skapar dem.
Så kanske är jag våldsam, men jag tror inte det.

När jag var yngre var jag synnerligen tyst och lugn, men då var min asperger dominerande. Som vuxen och medicinerad med antidepressiva samt lugnande på daglig basis, har min ADHD (som jag ännu inte medicinerar för) tagit överhanden. Detta medför dock inte alls någon våldsbenägenhet. Jag är hur lugn som helst.

En del med AS som har svårt att kontrollera impulser brukar väl få Risperdal. *har läst nånstans*

Lyysa skrev:

Miche skrev:Det finns ingen medicin som ordineras för att man har AS!

Men hur kan han ha det då? Om det är som du säger så måste det ju skett ett misstag någonstans eftersom alla påstår att det är det han får.

Och det var det jag misstänkte med. För tycker personligen det låter hel konstigt att man ska kunna få medicin emot AS.

Lyysa skrev:

Miche skrev:Det finns ingen medicin som ordineras för att man har AS!

Men hur kan han ha det då? Om det är som du säger så måste det ju skett ett misstag någonstans eftersom alla påstår att det är det han får.

Och det var det jag misstänkte med. För tycker personligen det låter hel konstigt att man ska kunna få medicin emot AS.

Kanske för hans våldsamma beteende? Bristande impulskontroll, kantad av erfarenheter, en kan bara spekulera. Om en är för våldsam för ens eget bästa, då får en finna sig i att medicineras - för jag antar det är lugnande han får?

geocache skrev:

dasunbedingte skrev:Du blir inte våldsam bara för du har en diagnos. En blir våldsam av situationer.
Att kasta ut att folk med diverse npfs är opålitliga och våldsamma är skrämmande.

Jag är inte våldsam - krävs rätt mycket för att jag ska kunna bli arg. När jag väl blivit mer än arg, då är det klart att nävarna tas fram - men då har det gått långt. Det är inte fel på våld.

Klokt skrivet av dig tycker jag. Och precis, ilska är ju inte samma sak som våldsamhet. Som jag ser det är våld något en tar till när någon pressar en förbi ens "gräns". Själv har jag använt kraftigt våld vid ett enda tillfälle (kanske 25 år sedan nu), som jag vet gjorde ordentligt ont på den som fick ta emot slaget. Det hände på en arbetsplats jag var på, där jag och ett par jobbarkompisar till mig höll på att laga ett läckande vattenledningsrör. En av de gängade på en rörmuff, medan jag höll rörändarna intill varandra för att det skulle gå att gänga på den där rörmuffen, och då var det en som skulle "skoja" med, och tryckte in ett par fingrar i midjan på mig (jag är dessutom ganska kittlig). Jag sade till honom att sluta, men då blev han tydligen bara "inspirerad" att göra det en gång till, vilket han också gjorde. Då sade jag till honom "om du inte slutar så klappar jag till dig". Men han fortsatte, så då släppte jag de båda rörändarna med båda händerna, vände mig om men knuten högerhand och slaget träffade honom mitt på bröstbenet. "Vad i helvete gör du??!!" utbrast han, men jag svarade bara "kom inte och säg att jag inte varnade dig".

Hoppas det inte gjorde något att jag citerade dig.

/geocache

Klart det inte gör något att du citerade mig.

Jag har varit med om liknande situationer - brukar sällan höja näven, hade dock en mycket dålig dag (en period när jag mådde som värst + migrän) och en klasskamrat (3:e ring) började retas (denne hade varit dryg ett tag). Jag bad personen snällt flera gånger att sluta för jag hade migrän - personen fortsatte. Jag knuffade - och fick en knuff tillbaka - sen sa jag något om dennes käre föräldrar måste varit syskon och bett personen dra åt helvete. Sen började denne vifta med nävarna, flasha en kniv, varpå jag blev arg, smällde till med halvknuten näve över axeln på denne. Personen satt sen hos kuratorn och böla - han hade sina problem antar jag.

Det är mer berättigad ilska än våldsamheter.

geocache skrev:Men han fortsatte, så då släppte jag de båda rörändarna med båda händerna, vände mig om men knuten högerhand och slaget träffade honom mitt på bröstbenet. "Vad i helvete gör du??!!" utbrast han, men jag svarade bara "kom inte och säg att jag inte varnade dig".

Hur tog han det på lite längre sikt?

Draconian skrev:Sen att jag umgicks i kretsar som skapade "ursäkter" att slåss när man tyckte det var passande, kanske inte var det bästa.

Var det oskyldiga personer som råkade ut för detta?

dasunbedingte skrev:

Lyysa skrev:

Miche skrev:Det finns ingen medicin som ordineras för att man har AS!

Men hur kan han ha det då? Om det är som du säger så måste det ju skett ett misstag någonstans eftersom alla påstår att det är det han får.

Och det var det jag misstänkte med. För tycker personligen det låter hel konstigt att man ska kunna få medicin emot AS.

Kanske för hans våldsamma beteende? Bristande impulskontroll, kantad av erfarenheter, en kan bara spekulera. Om en är för våldsam för ens eget bästa, då får en finna sig i att medicineras - för jag antar det är lugnande han får?

Personligen skulle det inte förvåna mig ifall det är lugnande han får men det vet jag inte då han påstår att det är emot AS.

Moderator: Rättade trasigt citat.

Lyysa skrev:

dasunbedingte skrev:

Lyysa skrev:
Men hur kan han ha det då? Om det är som du säger så måste det ju skett ett misstag någonstans eftersom alla påstår att det är det han får.

Och det var det jag misstänkte med. För tycker personligen det låter hel konstigt att man ska kunna få medicin emot AS.

Kanske för hans våldsamma beteende? Bristande impulskontroll, kantad av erfarenheter, en kan bara spekulera. Om en är för våldsam för ens eget bästa, då får en finna sig i att medicineras - för jag antar det är lugnande han får?

Personligen skulle det inte förvåna mig ifall det är lugnande han får men det vet jag inte då han påstår att det är emot AS.

Moderator: Rättade trasigt citat.

Då talar denne i nattmössan. Ingen får medicin mot AS.

plåtmonster skrev:

geocache skrev:Men han fortsatte, så då släppte jag de båda rörändarna med båda händerna, vände mig om men knuten högerhand och slaget träffade honom mitt på bröstbenet. "Vad i helvete gör du??!!" utbrast han, men jag svarade bara "kom inte och säg att jag inte varnade dig".

Hur tog han det på lite längre sikt?

Draconian skrev:Sen att jag umgicks i kretsar som skapade "ursäkter" att slåss när man tyckte det var passande, kanske inte var det bästa.

Var det oskyldiga personer som råkade ut för detta?

Ja det var nog mest oskyldiga som drabbades. Sen var det ju som "tur" var grupperingar som stod för helt andra värderingar man kunde slåss med också.
Har inte riktigt förstått mitt eget dåvarande beteende ännu...

Jag är inte våldsam!

AS har ingenting med våldsbenägenhet att göra.
Det finns ingenting i kriterierna som tar upp våldsbenägenhet.

Sen är det skillnad på våld och våld också.
Våld i syfte att försvara sig är en helt annan sak än att ge sig på folk oprovocerat exempelvis.
Det säger sig iofs självt men därifrån finns det många fler aspekter att ta hänsyn till och ibland är en situation oklar och man måste agera snabbt, instinktivt. För att skydda sig själv eller nån annan.

Ibland är det absolut berättigat att ge nån på käften eller öppet utmana.
Eftersom man inte alltid kan lösa alla situationer med att bara prata.
Sanningen är att prat funkar ibland och ibland inte.
De som säger att allt kan lösas bara man pratar ut - har levt för lite.

Ibland när nån dåre stått och slitit och dragit i min skjorta borde man ju ha lappat till fanskapet till exempel. När man inte slutat fast jag sagt åt dom.
Men sånt händer ju på krogen och man kan ju inte dra på sig misshandelsdomar bara för att nån fyllepajas betett sig illa. Moraliskt hade jag haft rätt att lappa till men jag har alltså tänkt strategiskt istället.

Alltså:
Först och främst är det unga män som sysslar med våld - oavsett diagnos eller inte diagnos.
Det är inte en diagnosfråga utan en fråga om mänskligt dåligt beteende.