Har provat jobba 50 % (3,75 timmar) nu i snart 2 veckor, och det har varit så fruktansvärt jobbigt. Två timmar klarar jag, alltid. Även om jag har ångest eller har sovit dåligt en natt så går jag till jobbet. Men nu, redan efter tredje dagen bröt jag ihop av ren trötthet. Har sen dess haft märkliga symtom som värk i kroppen, varit extremt frusen (inte för att det är så varmt ute, men...), blött näsblod på kvällarna mm. Har omedvetet "dopat" mig med socker och koffein, men inte ens det har hjälpt. Kroppen talar sitt tydliga språk.

Det är en stor sorg för mig! Har det verkligen bra på min arbetsplats i övrigt. Toppenchef och gulliga, förstående kollegor. FAAN. Detta innebär nämligen att jag inte kan jobba inom yrket, och det vete katten vad som händer nu.

En del av mig tycker att jag ger upp för lätt, men samtidigt inser jag att så här kan jag inte ha det. Det är inte hållbart. Hoppas ändå att detta (onda) ändå kommer ha något gott med sig.

Har du räknat upp alla symptom?
Jag funderar om du kan haft den extrema oturen att ha dragit på dig en jobbig infektion precis lagom så att du misstolkar det för att kroppen protesterar mot att du börjat arbeta igen.

Det är superviktigt, i alla lägen, att lyssna på sin kropp så du gör ju precis rätt, därvidlag!

lillmupp skrev:Har du räknat upp alla symptom?
Jag funderar om du kan haft den extrema oturen att ha dragit på dig en jobbig infektion precis lagom så att du misstolkar det för att kroppen protesterar mot att du börjat arbeta igen.

Det är superviktigt, i alla lägen, att lyssna på sin kropp så du gör ju precis rätt, därvidlag!

Hmm, jag är nog ganska säker på att det inte är någon infektion. I fredags var jag hemma från jobbet, lördag-söndag ledig, och under dessa dagar kände jag mig piggare och gladare. Sen efter endast en jobbdag var det samma igen. Och ja, förutom de symtom jag räknade upp har jag varit extremt rastlös också (mer än vanligt), det brukar jag inte bli om jag är sjuk.

Det är konstigt, för hur gärna jag än ville att det skulle fungera så känner jag mig lugn och lite ångestfri nu när jag "bestämt" mig.

Ok, det var enbart en tanke.

Himla trist, å ena sidan, eftersom du gärna vill att det skulle fungerat. Men bra, å andra sidan, eftersom du upplever denna tydliga stresslindring av att bestämt dig.

All styrka till dig! Starkt av dig att "ge upp" när du behöver och lyssnar på din kropps signaler.

lillmupp skrev:Ok, det var enbart en tanke.

Himla trist, å ena sidan, eftersom du gärna vill att det skulle fungerat. Men bra, å andra sidan, eftersom du upplever denna tydliga stresslindring av att bestämt dig.

Ja, hade det inte varit rätt beslut så hade jag inte känt mig såhär lättad.

Schmetterling skrev:All styrka till dig! Starkt av dig att "ge upp" när du behöver och lyssnar på din kropps signaler.

Tack!