Sett avsnitt 4 sässong 2 nu. De känns verkligen mycket mer som personer än någon västerländsk serie jag kan komma på. Man hatar dem och tycker om dem om vartannat. Alla är definitivt yngre än en själv men finns ändå en del relevant att hitta.

Förekommer analsex i denna tv-serie? I vilket avsnitt?

Undrar

Intresserad

lejonungen, det är ingen porrserie!

Även om det förekommer många samlagsscener, men väldigt skruvade och totalt kärlekslösa.

Undantag Charlie men Marnie är inte kär i honom, så det blir ändå rätt trist.

Charlie är faktiskt den ende personen hittills som verkat sympatisk.

Hannah blir bara konstigare och konstigare. Hon gör allt för att hitta på något att skriva om. Och "sexscenen" med Adam i detta avsnitt var den konstigaste hittills.

Hannahs fråga i början av kvällens avsnitt var så totalt ego. "Men bortsett från det, vad tyckte du om min text?" efter att både Charlie och Marnie blivit förbannade över vad hon skrivit i sin "journal" (dagbok som ska bli "genertionsroman").

Och psykopat-Jessa. Man kan ha sex av många olika skäl, t ex för att visa sin makt. Vi väntar bara på att hon ska ha sex med mannen i familjen där hon jobbar som barnflicka.

Jag väntar också på att chefen ska komma på sämre tankar och tacka ja till Hannahs erbjudande.

Alien skrev:Och psykopat-Jessa. Man kan ha sex av många olika skäl, t ex för att visa sin makt. Vi väntar bara på att hon ska ha sex med mannen i familjen där hon jobbar som barnflicka.

Vad får dig att tro att Jessa är psykopat ?

Hon beter sig som en psykopat. Exet har ett seriöst förhållande med en annan, men hon drar med honom på ett snabbknull, för att visa "du kan inte stå emot mig". Hur det går med honom och hans förhållande sen skiter hon i. Ingenting hon gör visar på att hon bryr sig om andra. Hon är totalt självcentrerad. Det är därför jag väntar på att hon ska förföra mannen i familjen hon jobbar hos. Att tro på att hon skulle bry sig om honom, hans fru el hans barn går inte.

Och att säga "you're such a nazi" till 7-åringen visar också på total egoism. Den som kritiserar Jessa ska få elakheter tillbaka, även om kritiken är berättigad och även om det är ett barn. Är hon inte psykopat, så är hon narcissist.

Jag skulle sannerligen inte vilja ha Jessa som barnvakt, vare sig som barn själv el som förälder.

Låter som mitt ex.

Alien skrev:Hon beter sig som en psykopat. Exet har ett seriöst förhållande med en annan, men hon drar med honom på ett snabbknull, för att visa "du kan inte stå emot mig". Hur det går med honom och hans förhållande sen skiter hon i.

Det var väl ändå inte bara henne som gjorde att de hamnade i säng, Han hade väl en del i det också.

Ja, varför han gjorde det kan man fundera över. Ett fall av stereotypen av mannen, kan aldrig säga nej till sex, går dit ... pekar (fast tjejerna är ju likadana i serien). Varför ville han öht träffa Jessa, var det för att han var nyfiken på hur hon hade det nu, ville han visa hur lycklig han var nu el hade han en sexuell baktanke? Det vet vi inte, eftersom han är är ny i serien.

Men vi vet att Jessa hade en baktanke redan från början, som hon sminkade sig. Hon är det sexella rovdjuret, som gillar att utöva sin makt. Och att hämnas (det hade ju varit han som gjort slut).

Men har vi någonsin sett Jessa göra el säga något snällt, helt för någon annans skull? När den missledda Hannah tror att hon och Adam är ihop på riktigt nu, så säger Jessa cyniskt "Han är en som vill pröva på allt minst en gång, så nu vill han prova på kärlek också". (Verkar som hon talar om sig sjålv.) Det är inte något en vän skulle säga, särskilt som hon inte ens träffat Adam.

Mamman i familjen Jessa jobbar hos verkar hur vänlig som helst, men skulle Jessa bry sig om henne tillräckligt för att avstå för att ligga med pappan, som hon redan flirtar med? Skulle inte tro det. Åas tycker jag den mamman verkar onaturligt omisstänksam. Kanske vill hon att mannen ska gå till sängs med Jessa, och hon får titta på. Vid det här laget förväntar jag mig hur perverst sex som helst i serien.

Marnie beter sig också som en psykopat gentemot Charlie (men inte annars). Och Hannah beter sig helt stört.

Det är inte frågan om vem jag tycker bäst om av tjejerna utan snarare om vem jag tycket minst illa om. Marnie är iaf veckans värsta bitch.

Och varför har Adam alltid naken överkropp när han öppnar dörren? Ska det framhäva att han är såå sexig el vad? Det är ju inte som att det ständigt är värmebölja, alla andra är ju påklädda.

Jag tycker inte längre att serien är realistisk, den är bara mer sjaskig och skruvad än vanliga serier.

Men jag gillade den avslutande sången med Belle & Sebastian:


I don't love anyone
You're not listening
You're playing with something
You're playing with yourself

I don't love anyone
You're not listening even now
You're playing with something
You're playing with someone else

Ibland känns d som man varit m i en lr flera tv-serier...

Serien kan väcka ångest - iaf hos kvinnor skriver en kvinna i SvD:

SvD Kultur skrev:När jag först såg serien drabbades jag av stark ångest. Det kändes som om någon hade snott de jobbigaste partierna ur min Lunarstormdagbok från cirka år 2000 och skrivit om dem med lite vassare repliker.

Att Girls inte bara var en smart och rolig serie utan också kunde få en att må väldigt dåligt nämndes inte i någon av de Girls-hyllningar jag hade läst, kanske för att de var skrivna av män. Det här var helt enkelt inte deras ångest. När jag läste kvinnors reaktioner på serien upptäckte jag däremot att de såg samma sak som jag. Sig själva.

http://www.svd.se/kultur/girls-speglar- ... 333999.svd

Jag får ingen ångest av serien, men det kan bero på att jag inte känner igen mig. Kan tänka mig att just journalister från medelklassfamiljer och födda på 80-talet känner igen sig:

Inte bara såg jag mig själv och mina sämsta sidor uppförstorade i Lena Dunhams karaktär Hannah Horvath. Olustkänslan förstärktes av insikten om att vara en del av ett större samhällsmönster, ingå i en ny sorts global klass där relativt materiellt välmående paras med totalt föräldraberoende.

Att se Girls som 80-talist är att börja se sig själv, och inte bara som en schyst berättelse, utan också som ett problem. Det är upp-enbart att den typ av människa som blir till när man kombinerar god utbildning, kreativa drömmar, brist på riktiga jobb och möjligheten att försörjas av föräldrarna resten av livet är något av ett Frankensteins monster.

Det är upp-enbart att den typ av människa som blir till när man kombinerar god utbildning, kreativa drömmar, brist på riktiga jobb och möjligheten att försörjas av föräldrarna resten av livet är något av ett Frankensteins monster.

Detta fattar jag inte.

Brist på "riktiga jobb" borde vara något som ger kreativiteten utlopp. Att bli försörjd resten av livet av föräldrarna är väl inte heller någon rättighet.

Vad är det för syn på livet egentligen?

Är det någon som sett avsnitt 9, säsong 2? Tycker Adam beter sig "aspigt" i många situationer sen så beter han sig minst sagt olämpligt mot slutet utan närmare förklaring.

Tallbarr skrev:

Det är upp-enbart att den typ av människa som blir till när man kombinerar god utbildning, kreativa drömmar, brist på riktiga jobb och möjligheten att försörjas av föräldrarna resten av livet är något av ett Frankensteins monster.

Detta fattar jag inte.

Brist på "riktiga jobb" borde vara något som ger kreativiteten utlopp. Att bli försörjd resten av livet av föräldrarna är väl inte heller någon rättighet.

Vad är det för syn på livet egentligen?

Det är väl snarare så att eftersom de inte får jobb inom de kreativa branscher de utbildat sig för, så blir de frustrerade. Vill man bli skådespelare så behöver man bli anställd som det. Att åka runt och ge enmansföreställningar kräver nog ett känt namn, om någon ska vilja betala för att se en.

De som verkar ha "kreativa drömmar" är Hannah (boken), Adam (skådespelarwannabe) och Charlie (bandet). Ev även Marnie, Jessa och Shoshana, men det har iaf inte jag upptäckt ännu.

Om man kan bli försörjd av sina föräldrar resten av livet medan man väntar på drömjobbet, så måste man ha synnerligen rika föräldrar. Det är väl då man blir ett monster.

Men just det låter inte så trovärdigt i Sverige, snarare att man får tillfälliga jobb/vikariat och däremellan är arbetslös. Det kan verkligen väcka ångest, särskilt om de tillfälliga jobb man får inte alls är vad man vill syssla med. Öht är det många fler som vill ägna sig åt "kreativa jobb" än som kan försörja sig på det.

Betr Adam så höll jag på att få en bättre uppfattning om honom i senaste avsnittet. För en gångs skull kommunicerade han, han sade vad han ville (och inte ville) ha. Klara besked, även om det var negativt för Hannah. Fast så förstörde han allt genom den bisarra "sexscenen". Adam är och förblir en douchebag, och Hannah är en drama queen av guds nåde, som gör allt/går med på allt för att det kan bli en bra story att skriva om.
Ändå väntar jag mig i nästa avsnitt att Hannah åter ska knacka på Adams dörr och ödjmukt be om att få komma tillbaka som hans kk och försäkra honom att hon inte vill ha något mer, han behöver inte oroa sig.

Alien skrev:Det är väl snarare så att eftersom de inte får jobb inom de kreativa branscher de utbildat sig för, så blir de frustrerade. Vill man bli skådespelare så behöver man bli anställd som det. Att åka runt och ge enmansföreställningar kräver nog ett känt namn, om någon ska vilja betala för att se en.

Ja, men det är väl sådant man får räkna med. Att jag är utbildad i något innebär inte att jag är garanterad jobb inom det området. Att gå sin egen väg och inte göra som andra är i det närmaste en garant för lidande.

Alien skrev:Om man kan bli försörjd av sina föräldrar resten av livet medan man väntar på drömjobbet, så måste man ha synnerligen rika föräldrar. Det är väl då man blir ett monster.

Men just det låter inte så trovärdigt i Sverige, snarare att man får tillfälliga jobb/vikariat och däremellan är arbetslös. Det kan verkligen väcka ångest, särskilt om de tillfälliga jobb man får inte alls är vad man vill syssla med. Öht är det många fler som vill ägna sig åt "kreativa jobb" än som kan försörja sig på det.

Jag tror att man redan ÄR ett monster om man förväntar sig att någon annan sköter försörjning medan man väntar på drömjobbet.

Jag kan skriva om citatet så här:

Det är uppenbart att den typ av människa som när man kombinerar god utbildning, kreativa drömmar, brist på riktiga jobb och möjligheten att försörjas av föräldrarna resten av livet inte kan hantera det är något av ett monster.

Frågan är då HUR man blir ett sådant monster? Curlande föräldrar som inbillat en att man kan bli vad som helst? Eller den amerikanska kulturen "Follow your heart, follow your dreams". Detta i kombination med den hårda verkligheten och dagens arbetsmarknad.

I USA kan man lätt bli anställd och ännu lättare avskedad. Och i Sverige har de fasta jobben blivit färre, i stället finns provanställningar, vikariat och bemanningsföretag.

Alien skrev:Frågan är då HUR man blir ett sådant monster? Curlande föräldrar som inbillat en att man kan bli vad som helst? Eller den amerikanska kulturen "Follow your heart, follow your dreams". Detta i kombination med den hårda verkligheten och dagens arbetsmarknad.

I USA kan man lätt bli anställd och ännu lättare avskedad. Och i Sverige har de fasta jobben blivit färre, i stället finns provanställningar, vikariat och bemanningsföretag.

För många 80-talsfilmer med montage!

Provanställningar, vikariat och bemanningsföretag är inte bra i min mening. Det finns säkert områden där de är lämpliga men inte i den utsträckning vi ser idag. Det blir väldigt tydligt att det anses vara ok att nyttja andra människor utan att behöva ta något ansvar. Det är en bedrövlig människosyn och en bedrövlig samhällsordning.

Veckans avsnitt handlar enbart om Hannah på besök hos sina föräldrar. Hannah regredierar raskt till bortskämd och strulig tonåring, inkl att hetsäta direkt från kylskåpet mitt i natten.


Enligt mamman drog de in pengarna för Hannah så att hon skulle börja jobba och verkligen få något att skriva om. Jag blev lite besviken på det; kan aldrig föräldrar få tänka på sig själva någon gång, måste de alltid sätta (det vuxna) barnet först?

Så Hannah får inga creds för att hon inte nämner sina ekonomiska problem? Tycker du bestämt dig för att hon ska va skit helt oavsett vad hon gör.

DIProgan skrev:Sett avsnitt 4 sässong 2 nu. De känns verkligen mycket mer som personer än någon västerländsk serie jag kan komma på. Man hatar dem och tycker om dem om vartannat. Alla är definitivt yngre än en själv men finns ändå en del relevant att hitta.

Håller med till fullo. De är varken goda eller onda och om man vill se det som att de har båda dessa sidor eller att det är meningslöst att applicera ont eller gott på människor eller något annat är upp till betraktaren.

DIProgan skrev:Så Hannah får inga creds för att hon inte nämner sina ekonomiska problem? Tycker du bestämt dig för att hon ska va skit helt oavsett vad hon gör.

Damned if she does, damned if she doesn't?

Alien, vad hade du skrivit om hon erkänt sin ekonomiska knipa för föräldrarna? Att hon kom springande till sin föräldrar igen så fort hon behövde pengar?

DIProgan skrev:Så Hannah får inga creds för att hon inte nämner sina ekonomiska problem? Tycker du bestämt dig för att hon ska va skit helt oavsett vad hon gör.

Ja,det var ju vad hon tänkt göra. Vore det bättre att låta Marnie stå ensam för hyran? Hennes föräldrar har det bättre ställt än Marnie.

Hannah är så irriterande, och jag tror det är meningen att hon ska vara det. När hon fick frågan från tafschefen om hon hade något emot hans tafsande, så hade hon chansen att säga till men hon gjorde inte det. (Man skulle kunnat tro att det berodde på att hon var rädd om sitt jobb, men sen slutade hon iaf. Det var tydligen mer förnedrande att chefen skrattade åt hennes sexerbjudande än att ofrivilligt bli tafsad på.)

När hennes mor frågar henne rent ut om hon behöver hjälp, så har Hannah chansen igen. Men givetvis gör hon fel och ljuger - av stolthet?

Dvs när Hannah kan välja det kloka framför det dumma, så väljer hon fel. För att "vi" alltid styrs av irrationella känslor?

Detr som gör det allra mest irriterande är att Hannah inte är klent begåvad utan smart. Ändå beter hon sig så osmart.

Schmetterling skrev:

DIProgan skrev:Så Hannah får inga creds för att hon inte nämner sina ekonomiska problem? Tycker du bestämt dig för att hon ska va skit helt oavsett vad hon gör.

Damned if she does, damned if she doesn't?

Alien, vad hade du skrivit om hon erkänt sin ekonomiska knipa för föräldrarna? Att hon kom springande till sin föräldrar igen så fort hon behövde pengar?

Givetvis, men i den situationen Hannah var i så hade det varit det klokaste valet. I två år lät hon sig försörjas av sina föräldrar, och hennes stolthet sade inte ett pip? Och nu var hon plötslgt för stolt för att be om bidrag till hyran? Det skulle ju rentav kunnat vara ett lån, som hon betalat tillbaka när hon fått nytt jobb.

Vad gjorde Hannah förresten med de 100 dollar hon tog från Adam? Kan ju inte täcka hyran, men iaf vara bättre än ingenting. Eller brände hon hela summan på att åka till hemstaden? Men det är sådana saker som inte visas i serien.