Sen 2003 har det varit min dröm att börja på universitetet och bli socionom. När drömmen började hade jag inte ens gymnasium. Jag tog tag i Komvux på allvar ht 2010, och läste in hela betyget, blev usk på kuppen. Fick ganska bra betyg, och stipendium från kommunen för min duktighet. Jag som varit en sån som misslykats med alla studier innan. Men mig passade det att få sitta själv hemma och skriva i stora mängder.
Jag sökte till socionomprogrammet och kom in. Var glad för det hela sommaren.

Sen kom chocken.
Jag har för vana i nya situationer att liksom ta sikte på någon som verkar tydlig och trygg i sitt sätt. I det här fallet en tjej som verkligen verkade veta vad studier handlade om. Hon hade med sig en hel hög med böcker, och talade inte med oss andra, men i klassrummet talade hon högt och mycket och verkade ha koll på ALLT. Bra tjej, tyckte jag. De flesta var tysta, men tre tjejer störde verkligen på olika vis. Två stycken satt och fnittrade,kommenterade allt. En satt och prasslade med en kasse och förde all annan möjlig oväsen, svarade i sin telefon på rätt som det var och pratade högt. Detta pågick hela förmiddagen. Till sist reste sig den tjejen jag tagit sikte på som trygg och ordentlig och sa ifrån på skarpen, och rent ut sagt skällde ut de som störde så hemskt. Bra gjort tyckte jag, som redan var helt slut av alla nya intryck. Vad jag inte visste var att ingenting av detta var på riktigt, det vara bara ett spex.
Jag visste inte att sånt förekom, och jag hade inte kunnat tänka ut det heller. Ett universitet ska ju vara en seriös plats, det var liksom en bild jag hade.

Det var som om hela min verklighet rämnade där och då. Jag är ganska stark och tålig, men detta tålde jag inte. Nu har jag gått en och en halv termin på socionomprogrammet,och det känns som fortfarande som om jag går in i en overklig värld så fort jag går in på universitetet. Det är inte bara det, men jag orkar just inte skriva så mycket längre. Sitter här och försöker få gjord en uppgift, men den känns inte heller verklig, och därförär min motivation lika med noll. Försöker komma tillrätta med det här, försöker säga till mig själv, men det är som om jag blev så övertygad om universitetets overklighet att det är stört omöjligt.

Det är vanligt att man ordnar ett spex i början av utbildningen. Ta det inte så allvarligt.

Nej, det är ju lätt att säga i efterhand att man inte borde ha tagit det så allvarligt, och det hade ju varit lätt om man vetat om spexet i förväg.Men nu visste jag inte, så skadan är ju liksom redan skedd.

Vad vill du arbeta med efter utbildningen om du får välja ? Jag kan tänka mig att det är arbete efter utbildningen som motiverar de flesta att studera vidare, och att många upplever det som lättare att "stå ut med jobbiga, tråkiga, onödiga" etc delar av utbildningen när de har arbetet efter utbildningen i bakhuvudet).. Många, speciellt NT, verkar motiveras mycket av en examen. Vissa verkar rätt nöjda med den också, de vill liksom inte veta mer sen..

Jag vill gärna arbeta som taxicahufför, eller jobba något år som undersköterska. Om det ska vara socionomjobb så vet jag inte.

Jag förstår dig angående spexet - tyckte själv sånt var olidligt jobbigt när jag studerade, och inget jag var det minsta intresserad av...

Att studera på högskola/universitet kan vara nog så påfrestande och det kan vara lätt att tappa bort den motivation man hade från början. Räkna med att det kommer att gå lite upp och ner beroende på hur intressanta du finner delkurserna. Studievärlden kan te sig lite "abstrakt" i och med att man är i en sån avgränsad värld på nåt vis. Ni kommer väl att ha praktik sen under utb och då får du kanske tillbaka din motivation när du ser att dina kunskaper och den kompetens du kommer att skaffa dig faktiskt kan användas till nåt konkret...

Ge dig själv en eloge som kommit så här långt och ta en liten bit i taget...Lycka till!

Jag fick lite funderingar..

När under utbildningen har ni praktik och hur länge? Ordnar skolan med praktikplatser som ni måste välja mellan eller får ni komma med egna förslag på arbetsplatser?

Vilka begränsningar finns i den/de uppsatser du behöver skriva? Går det att skriva om det mesta som på ett eller annat sätt anknyter till sociologi, psykologi, pedagogik etc? Socionomutbildningen verkar så väldigt bred (även om ni väljer inriktning) men så vitt jag förstått det är det ju också många olika arbetsuppgifter som ni behöver "vara rustade inför" efter utbildningen.