Det verkar inte legitimt att avslöja något om sina svagheter/begränsningar inför syo-konsulent eller arbetsförmedlare; risken för spydiga kommentarer är överhängande. "Du är lat", "Du kan inte bara tänka på dig själv ", "Du måste ju jobba också, fattar du väl?"

Men stressrelaterade besvär är ju bevisligen ett stort folkhälsoproblem. Vårt klientel är ju särskilt sårbara o ofta utsatta för extrem stresspåverkan genom vårt funktionssätt.

Vem pratar man med ang val av utbildning och val av lämpligt arbete?
Studie- och yrkesvägledare har väl till uppgift att försöka manipulera ungdomar till bristyrken. Kan en jobbcoach på Arbetsförmedlingen hjälpa en aspergare till en aspergervänlig arbetsplats utan hot om avstängning från ersättning, om klienten påvisar att arbetsplatsen inte är lämplig för honom/henne personligen.
Jag själv har fast jobb på kommunen på 75 % och FK+AFA-ersättning på 74 % av de 25% som jag har permanent sjukersätting för. Omorganisation på jobbet är PG. En förteckning över vilka befattningar det ska bli i den nya organisationen, beslutas av tekniska nämnden först i juni. Det ska bort en hel del tjänster, medan vissa ny tjänster ska tillkomma.

LAS gäller, men man får vara bereddd på att övergå till andra arbetsuppgifter. Tjänster (icke nyckeltjänster) dras endast in permanent i samband med att någon slutar. Oron finns att bli utsatt för påtryckningar att säga upp mig och att bli omplacerad till tråkigare och enklare arbetsuppgifter i syfte att försöka bli av med mig.

Elektronik vill jag då rekomendera, jag har sett att det verkar vara bäst på företag som siktar på kvalitet i sina produkter, då får man ofta den tid som behövs för att göra klart men det finns också rena tempojobb inom elektroniken.

Det är nog en förutsättning att man gillar elektronik på ett eller annat sätt om man tar sig in i elektroniken men det är något jag säger utifrån hur jag fungerar.
Kanske man kan ta vilket jobb som helst om man bara är ute efter ett lugnt jobb var som helst.

Jag försöker trappa upp på mitt nuvarande abete (på apotek), men efter en vecka på 50 % så känner jag att jag lika gärna kan gå och dö. Arbetet är ganska intensivt och jag är fullständigt slutkörd.

Finns det någon som fått hjälp eller på något sätt fått ett jobb som ni inte upplever som stressigt?

FK har nämligen fått för sig att jag ska klara 50 %, och om jag inte gör det på mitt nuvarande arbete så anser de att jag bör söka nytt. Men, utan utbildning (förutom för det jag jobbar med idag), så känns inte mina chanser så höga. De jag känner som inte har någon utbildning, de jobbar antingen med sjukvård (personlig assistent etc) eller på ICA eller motsvarande. Jag skulle inte klara av ett omvårdnadsjobb, får ångest av sådant, och ICA är inte mindre stressigt än det jag redan har. Är så rädd att jag kommer bli arbetslös för resten av mitt liv bara för att det inte finns något jobb som passar mig. Klarar ändå av 25 % på jobbet jag är på nu.

Moderator: Slog ihop med tidigare tråd.

Begär 50% utbildning?

Bättre en fågel i handen (anställning på 25%) än tio (-//- på 50%) i skogen, det borde ju t.o.m. Försäkringskassan förstå tycker man. Å andra sidan, med apotekare- eller receptarie-utbildning (som jag antar att du har ifall du jobbar på apotek) så borde det finnas gott om alternativ.

http://www.farmacevterna.se/se/hem/farmacevtyrkena/

plåtmonster skrev:Begär 50% utbildning?

Kan man göra det?

higgspartikel skrev:Bättre en fågel i handen (anställning på 25%) än tio (-//- på 50%) i skogen, det borde ju t.o.m. Försäkringskassan förstå tycker man. Å andra sidan, med apotekare- eller receptarie-utbildning (som jag antar att du har ifall du jobbar på apotek) så borde det finnas gott om alternativ.

http://www.farmacevterna.se/se/hem/farmacevtyrkena/

Jo man tycker att de borde förstå...

Tyvärr är jag varken apotekare eller receptarie, utan apotekstekniker (egenvårdsrådgivare) och det enda man kan jobba med är på apotek. Är även hudterapeut, men det är samma typ av servicejobb där, där man ska springa hit och dit och vända ut och in på sig själv, helst samtidigt (känns det som).

Har ofta funderat på att plugga till biomedicinsk analytiker, det yrket skulle passa mig. Men tempot på en sådan utbildning skulle jag inte klara av.

Syrenlila skrev:

higgspartikel skrev:Bättre en fågel i handen (anställning på 25%) än tio (-//- på 50%) i skogen, det borde ju t.o.m. Försäkringskassan förstå tycker man. Å andra sidan, med apotekare- eller receptarie-utbildning (som jag antar att du har ifall du jobbar på apotek) så borde det finnas gott om alternativ.

http://www.farmacevterna.se/se/hem/farmacevtyrkena/

Jo man tycker att de borde förstå...

Tyvärr är jag varken apotekare eller receptarie, utan apotekstekniker (egenvårdsrådgivare) och det enda man kan jobba med är på apotek. Är även hudterapeut, men det är samma typ av servicejobb där, där man ska springa hit och dit och vända ut och in på sig själv, helst samtidigt (känns det som).

Har ofta funderat på att plugga till biomedicinsk analytiker, det yrket skulle passa mig. Men tempot på en sådan utbildning skulle jag inte klara av.

I och med att du har en diagnos. Så tror jag att du kan få lägre studietakt och stöd för att klara av dina studier. Så om jag vore du skulle jag ringa och prata med CSN och en handledare för funktionsnedsatta studenter på den högskolan som har den utbildningen.

Här kan du läsa hur det fungerar. Det här är bara en del utav texten helheten finns i länken.

För dig som har en funktionsnedsättning
Om du har dyslexi eller någon annan funktionsnedsättning som försvårar dina studier, kan du i vissa fall få studiemedel för en högre studietakt än vad du faktiskt läser.

Studietakten är ett mått som visar hur mycket du läser i genomsnitt under en termin. Den kan vara på heltid (100 procent) eller deltid (50 eller 75 procent). Studerar du mindre än 50 procent av heltid, kan du inte få studiemedel.

När du studerar med en studietakt på 75 procent har du vanligtvis rätt till studiemedel på 75 procent av heltid. Om du har en funktionsnedsättning som försvårar dina studier, kan CSN bedöma att du har rätt till studiemedel för en högre studietakt än vad du faktiskt läser. Då kan du exempelvis få studiemedel för studier på heltid även om du bara läser 75 procent av heltid.

http://www.csn.se/hogskola/hur-mycket-k ... edsattning

Tack för tipset!

Ska kolla upp mina möjligheter/rättigheter.

Syrenlila skrev:Tack för tipset!

Ska kolla upp mina möjligheter/rättigheter.

Det gör du rätt i lycka till.

Om du tycker att det är jobbigt att leta fram information och ta kontakt med folk. Tycker jag att du ska träffa en kurator. Jag vet inte om dom har det på den psykiatriska mottagningen dur går eller habbliteringen. Men dom brukar ha stenkoll på sådant eller så hjälper dom dej att hitta informationen.

Men har du ett läkarintyg på att du inte klarar av att jobba mer än 25%? Om FK underkänner det intyget tycker jag du ska överklaga deras beslut. att-overklaga-ett-beslut-fran-fk-t30009.html

Nja, men både läkaren och FK tycker att mitt jobb inte är optimalt för mig, och då jag klarar av 25 % nu så tycker dom att jag borde klara av 50 % om jag fick ett mer anpassat arbete. Men jag är ganska övertygad om att jag inte skulle orka längre på ett annat ställe. Det skulle vara ifall jag fick styra allt helt och hållet, utan några krav, samt ägna hälften av tiden till att drömma om annat. Tror dock inte att jag skulle må bra mentalt på ett sådant jobb.

Men jag tror jag måste styra upp det här lite nu. Har trots allt varit hos en arbetsterapeut som gjorde vissa iakttagelser, t ex att jag börjar gäspa efter 45 min, sen konstant suckar fram till slutet (2 timmar lång pysselstund) och är helt slut när jag går därifrån. Och då fick jag ändå bestämma själv vad jag ville göra och jag tyckte det var kul.

Står du i kassan?

Den typen av arbete är jag så gott som säker på att jag inte skulle kunna klara, nej har inte testat för jag visste det även som liten. Anledningen är alla människr, o sen sk man tygligen se glad ut. För mycket fejk för mig.

Huvudsysslan är egentligen rådgivning, om receptfria läkemedel samt andra produkterna vi säljer. När jag började jobba med det för 6 år sedan hade man oftast kassapersonal som även tog hand om upplockning av varor. Men nu har allt stramats åt och ingen kassapersonal tas längre in utan vi ska klara alla sysslor själva. Man får sällan slutföra något, men att le och vara trevlig har jag oftast inga problem med. Och jag trivs i övrigt, men att jämt bli avbruten och aldrig få göra färdigt något är lite av en aspergares mardröm, så på så vis passar det inte mig. Och ja, jag vet inte, jag kanske borde säga hej då till min apotekskarriär och försöka på någon annan bana.