Vet inte riktigt vart jag skulle sätta denhär diskussionen, men varsågod att flytta på den ifall den inte passar här.

Jag har just nu "praktik" eller vad man ska kalla det, på en slags vårdinrättning. Där är jag som assistent i en av de grupper som har Daglig Verksamhet. Igår pratade jag och en kollega om att en del av klienterna, som nu är mellan 40 och 60 år, varit på vårdinrättningen sedan de var små. Då kom vi också in på hur man såg på utvecklingsstörda förr i världen. Jag kan inte för mitt liv förstå hur de kunde bli så illa behandlade som vissa blev.

Man skämdes för sitt barn, ingen fick veta något, ungen skulle snabbt som tusan göras av med, antingen genom att adopteras bort, sättas på institution, eller i värsta fall lämnas i skogen (som jag förstått att hände ännu längre tillbaks i tiden). För de var ju liksom inte arbetsföra, och varför ha en mun till att mätta om man redan hade sju barn från förr? Visst, jag förstår kanske till viss del, men ändå inte.

Just dem som jag "har hand" om har anhöriga som hälsar på ibland, men knappast alla. Jag tycker bara så synd om dem, då de blivit utkastade ur samhället bara för att de är annorlunda. De har lika stor rätt som vem annan som helst till ett liv med sin familj. Inte bo nånstans ute på landet med en massa sköterskor och folk man inte alls känner. Och att inte få kärlek av föräldrarna. Nä fy!

Tack för mig.

Jo, visst är det hemskt när människor tar avstånd från familjemedlemmar som inte "duger". Det är mycket sorgligt.

Samtidigt så kan jag förstå att inte alla funktionshindrade kan bo hos sin familj. Vissa har så stora behov att det blir orimligt för familjen att hantera dem. Alla blir lidande i en sådan situation: både familjen och personen med funktionshindret. När det gäller vuxna funktionshindrade så kan det ju dessutom vara så att föräldrarna är gamla och sjukliga och själva behöver hjälp i vardagen. Då är det inte möjligt för dem att ta hand om ett svårt funktionshindrat vuxet barn. Men visst kan man tycka att familjen (om det finns en familj) borde kunna hälsa på i alla fall.

föddes man med någorlunda lätt funktionshinder (tex AS) hade man ju "turen" att istället bli dräng/piga resten av livet vad jag förstått (satte det inom "" eftersom drängar och pigor jobbade riktigt riktigt hårt och sexuella övergrepp var inte ovanligt för pigorna i alla fall. men hur bra man hade det berodde ju på vars man hamnade också)

rapchic skrev:föddes man med någorlunda lätt funktionshinder (tex AS) hade man ju "turen" att istället bli dräng/piga resten av livet vad jag förstått (satte det inom "" eftersom drängar och pigor jobbade riktigt riktigt hårt och sexuella övergrepp var inte ovanligt för pigorna i alla fall. men hur bra man hade det berodde ju på vars man hamnade också)

Ähe blev ju bara en byfåne. Sådana behövs ju också för att liva upp stämningen.

Byfåne är en nedsättande benämning på en person med psykisk störning eller med någon annan form av social avvikelse som är känd av sin omgivning.
I Sverige är ordet belagt sedan 1949[1] och förknippas särskilt med skådespelaren Bengt Lindström i rollen som byoriginalet Jonas i de första omgångarna av Bengt Bratts TV-serie Hem till byn (1971-76).

http://sv.wikipedia.org/wiki/Byfåne

Dräng eller piga blev alla som inte ärvde en gård eller torp. Eller dom som hade tur eller kontakter. Resten blev backstugesittare, fattighjon eller landstrykare.

slackern skrev:Dräng eller piga blev alla som inte ärvde en gård eller torp. Eller dom som hade tur eller kontakter. Resten blev backstugesittare, fattighjon eller landstrykare.

Dräng eller piga var nästan alla i nån period innan dom gifte sig, men vad jag förstått så kunde man bli dräng även om man var älste sonen om man var lite utvecklingsstörd.

Många med AS tror jag däremot var så högfungerande att dom kunde driva en gård, på den tiden var det ju mindre intryck, man var närmare naturen (som man vet är nerstressande/läkande), man visste alltid vad som skulle göras, det var mindre folk kring en m.m.
många äldre personer som säkert skulle fått AS diagnos om det funnits då dom var ung har ju levt hela liv ganska ok med gård och allt.

rapchic skrev:

slackern skrev:Dräng eller piga blev alla som inte ärvde en gård eller torp. Eller dom som hade tur eller kontakter. Resten blev backstugesittare, fattighjon eller landstrykare.

Dräng eller piga var nästan alla i nån period innan dom gifte sig, men vad jag förstått så kunde man bli dräng även om man var älste sonen om man var lite utvecklingsstörd.

Många med AS tror jag däremot var så högfungerande att dom kunde driva en gård, på den tiden var det ju mindre intryck, man var närmare naturen (som man vet är nerstressande/läkande), man visste alltid vad som skulle göras, det var mindre folk kring en m.m.
många äldre personer som säkert skulle fått AS diagnos om det funnits då dom var ung har ju levt hela liv ganska ok med gård och allt.

Ja blev byfåne precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg.

Byfåne är en nedsättande benämning på en person med psykisk störning eller med någon annan form av social avvikelse som är känd av sin omgivning.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Byfåne

slackern skrev:Ja blev byfåne precis som jag skrev i mitt tidigare inlägg.

Byfåne är en nedsättande benämning på en person med psykisk störning eller med någon annan form av social avvikelse som är känd av sin omgivning.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Byfåne

jag menade folk som var så högfungerande att det inte alltid syntes, kanske lite annars men inte mer. Många tycker inte att jag "har" AS tex mina problem är på ett sånt sätt att det inte syns så bra gissar jag (+ jag lär mig mer och mer att hantera mina problem).

skulle folk vara byfåne för att bara vara lite annorlunda då skulle ju var och varannan vara byfåne

Jag tror vi har gått från ett skam-samhälle till ett skuld-samhälle. Det var skamligt att ha en familjemedlem som var konstig. Eller som blev med barn utan att vara gift. Eller som blev skuldsatt. Eller ...

Men på senare tid har jag sett en del fula tecken till att skam-tänkandet kanske är på väg tillbaka. Det tycker jag inte om.

Såvitt jag vet var "hjon" en som inte kunde fullgöra en drängs eller pigas eller dagsverkares stränga arbete. Det var fullt ös på kroppkrafterna på den tiden! Inget jag önskar tillbaka.

Men att sätta ut barn i skogen, nog är väl ändå det huvudsakligen skrönor, tillkomna för att förlöjliga eller skambelägga tidigare generationer? Liksom ättestupan? Fast, det förstås, änglamakerskor lär ha funnits på riktigt.

Trollmor skrev:Jag tror vi har gått från ett skam-samhälle till ett skuld-samhälle. Det var skamligt att ha en familjemedlem som var konstig. Eller som blev med barn utan att vara gift. Eller som blev skuldsatt. Eller ...

Men på senare tid har jag sett en del fula tecken till att skam-tänkandet kanske är på väg tillbaka. Det tycker jag inte om.

Såvitt jag vet var "hjon" en som inte kunde fullgöra en drängs eller pigas eller dagsverkares stränga arbete. Det var fullt ös på kroppkrafterna på den tiden! Inget jag önskar tillbaka.

Men att sätta ut barn i skogen, nog är väl ändå det huvudsakligen skrönor, tillkomna för att förlöjliga eller skambelägga tidigare generationer? Liksom ättestupan? Fast, det förstås, änglamakerskor lär ha funnits på riktigt.

ättestupa fanns ju på riktigt... däremot vet jag inte om det var så vanligt som man tror nu

rapchic skrev:ättestupa fanns ju på riktigt... däremot vet jag inte om det var så vanligt som man tror nu

Det är sannt att många platser kallas för ättestupa enligt legender ute i bygderna. Men är en seglivat myt att dom faktiskt var det. Det här har jag läst i flera böcker så jag kan gå i god vad som har skrivits på wiki.

Men bär väll tilläggas att ingen kan veta med säkerhet hur det ligger till.

Ättestupa är enligt traditionen ett brant stup där åldringar under nordisk forntid sägs ha kastat sig, eller blivit kastade, mot sin död. Enligt myten gjordes detta då den äldre blivit oförmögen att försörja sig själv eller bidra till arbetet på gården. Trots att det finns många platser utpekade i Norden som sägs ha tjänat som ättestupor, anses det inte längre troligt att de faktiskt har funnits och använts, utan snarare är det en seglivad myt.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Ättestupa

rapchic skrev:...
Många med AS tror jag däremot var så högfungerande att dom kunde driva en gård, på den tiden var det ju mindre intryck, man var närmare naturen (som man vet är nerstressande/läkande), man visste alltid vad som skulle göras, det var mindre folk kring en m.m.
många äldre personer som säkert skulle fått AS diagnos om det funnits då dom var ung har ju levt hela liv ganska ok med gård och allt.

Tror du har helt rätt här.

Wine skrev:

rapchic skrev:...
Många med AS tror jag däremot var så högfungerande att dom kunde driva en gård, på den tiden var det ju mindre intryck, man var närmare naturen (som man vet är nerstressande/läkande), man visste alltid vad som skulle göras, det var mindre folk kring en m.m.
många äldre personer som säkert skulle fått AS diagnos om det funnits då dom var ung har ju levt hela liv ganska ok med gård och allt.

Tror du har helt rätt här.

Jag tycker det verkar vara en riktig teori

Wine skrev:

rapchic skrev:...
Många med AS tror jag däremot var så högfungerande att dom kunde driva en gård, på den tiden var det ju mindre intryck, man var närmare naturen (som man vet är nerstressande/läkande), man visste alltid vad som skulle göras, det var mindre folk kring en m.m.
många äldre personer som säkert skulle fått AS diagnos om det funnits då dom var ung har ju levt hela liv ganska ok med gård och allt.

Tror du har helt rätt här.

Men det blir lite tvetydigt när hon har skrivit såhär tidigare i tråden.

post980366.html#p980366

rapchic skrev:ättestupa fanns ju på riktigt... däremot vet jag inte om det var så vanligt som man tror nu

Dessvärre finns det nog idag. Några anställda har faktiskt "barmhärtighetsmördat" gamla på sjukhem och sjukhus. Vad dom gjorde i Tyskland under 1930-talet ska vi inte tala om. Ifall vi inte vill drömma styggt i natt.

Så dessvärre, trådstartare: Allt var inte värre förr.

slackern skrev:

Wine skrev:

rapchic skrev:...
Många med AS tror jag däremot var så högfungerande att dom kunde driva en gård, på den tiden var det ju mindre intryck, man var närmare naturen (som man vet är nerstressande/läkande), man visste alltid vad som skulle göras, det var mindre folk kring en m.m.
många äldre personer som säkert skulle fått AS diagnos om det funnits då dom var ung har ju levt hela liv ganska ok med gård och allt.

Tror du har helt rätt här.

Men det blir lite tvetydigt när hon har skrivit såhär tidigare i tråden.

post980366.html#p980366

man kan ju vara högfungerande på olika sätt eller? och det finns olika grader av högfungerande också, en som kanske har som specialintresse att bruka jorden men inte är så social av det pratsamma sättet, kanske är "tystlåten men arbetar bra" och kan ha egen gård och kanske en fru (som kanske sköter det mer sociala, kanske inte gift pga kärlek men ändå), en annan kan arbeta men det kanske märks att h*n är annorlunda mer (dvs och är inte bara "tystlåten" och därför kanske blir piga/dräng), en tredje kanske har så stort funktionshinder att h*n "inte ens" kan vara piga/dräng.

min morfar skulle kanske fått diagnos om det funnits då han var ung (han är då rejält annars i alla fall, men han är go ändå) men han har jobbat hela sitt liv först i skogen (såklart) från 12 års ålder och efter det blev han grävmaskinist och han växte ju upp på den tiden då man var småbrukare eller skogsarbetare, i huset han växte upp så fanns det ju varken el eller rinnande vatten om man säger så men även fast han är annars så är han respekterad och har jobbat hela livet.


edit: ättestupa kan ju ha varit på ett annat sätt än vad man tänkt.
Förr skulle ju alla dra sitt till hushållet, blir man sen dålig i kroppen tex med smärtor (som det inte finns så mkt mediciner mot) och man känner som om man bara är en börda kan det ju hända att äldre folk tog livet av sig genom att hoppa från ett stup, och eftersom självmord (anses) smittar så kanske nån mer äldre gjorde det på samma ställe (kanske ett tag efter) och så började ryktet spridas om att det är ett ättestupa.
Det är inget jag vet är sant men det kan ju hända att det var så på några/nått ställe/n

Min farfar hade med all säkerhet AS och köpte vad man då skulle kunna ha kallat ett torp. Idag är det en av skaraborgs största gårdar, och det hade inte hänt utan min farfars hårda arbete. Han var även engagerad inom hästsporten och när det skulle byggas nytt ridhus var han ansvarig för inköpet av material. ½kvm spånskiva var det enda som blev över, resten användes. Man kan säga att AS var en stor tillgång för min farfar, även om han på många plan var väldigt egen.

Sedan, hur hemskt det än är, får man inte glömma att experimenten som gjordes på utvecklingsstörda och handikappade ledde fram till många viktiga medicinska upptäckter. Bla. upptäckte man att socker orsakar karies genom att expremintera på utvecklingsstörda. Nazisternas experiment i koncentrationslägrerna ledde också till många viktiga framsteg, trots att det skedde på ett så hemskt sätt.

Dessa experiment skulle ha gett precis lika bra information - rent av bättre - om de hade utförts på "normala" (vad nu det är). Så colaflaskas inlägg skulle kunna uttryckas så här: Ja, utvecklingsstörda m fl har behandlats mycket illa, och så sker antagligen fortfarande.

Egentligen leder ju detta ämne inte enbart till historiska frågeställningar utan även till många aktuella spörsmål.

Så sent som på 70-talet gav många läkare föräldrar till barn med Downs syndrom information om att barnet sannolikt inte skulle kunna fungera i samhället: att de inte skulle klara av ett jobb, att de skulle ha svårt att lära sig tala och att de sannolikt skulle behöva spendera sina liv i särskilda boenden med anställd omvårdnadspersonal. Dessa låga förhoppningar som förmedlades ledde till att föräldrarna inte själva såg mycket hopp – och förutsägelsen blev sanningen: den sanning vi ser på många håll än idag.

Min morbror hade dock tur att växa upp i en familj där man visst trodde på hans förmågor och på hans kapacitet. Genom att därför ge honom en mer normal uppfostran lyckades man skapa en man som, trots sitt funktionshinder, idag lever i en egen lägenhet med sin fästmö, har ett riktigt jobb och talar såväl svenska och engelska som franska.

Med detta vill jag säga att de fördomar auktoriteter förmedlar kan bli till självuppfyllande profetior som i realiteten hämmar det potential den funktionshindrade egentligen besitter.
Detta är nutidshistoria.

Nutidshistoria? Allmän historia? Och kanske framför allt ett tips om hur vi kan skriva framtidens historia?

Sedan har vi läkarvetenskapen som i sin upplysta kunskap kom på kureringar:
* Kalla och varma vattenbad dvs man stoppar ner personen i ett badkar med lock så att endast huvudet sticker ut
* Lobotomering
* Elchocker
* Långvarig bältning
* Insulinchocker

plåtmonster skrev:Sedan har vi läkarvetenskapen som i sin upplysta kunskap kom på kureringar:
* Kalla och varma vattenbad dvs man stoppar ner personen i ett badkar med lock så att endast huvudet sticker ut
* Lobotomering
* Elchocker
* Långvarig bältning
* Insulinchocker

*Den rödmarkerade används fortfarande.

*Den brandgula används delvis fortfarande eller bältning används fortfarande fast inte under flera år som Sveriges farligaste kvinna drabbades utav under 70-talet.

*Den gröna används delvis i modern tid under namnet kapsulotomi. För patienter med svårt tvångssyndrom. Metoden är forskad och framtagen i Sverige.

http://www.socialstyrelsen.se/nationell ... ngssyndrom

rapchic skrev:annars

Låter trevligt. Använder du även eljest?

Såg att det är 0,8 A och 450 V som används vid ECT. Det är en rejäl smäll.

colaflaska skrev:Min farfar hade med all säkerhet AS och köpte vad man då skulle kunna ha kallat ett torp. Idag är det en av skaraborgs största gårdar, och det hade inte hänt utan min farfars hårda arbete. Han var även engagerad inom hästsporten och när det skulle byggas nytt ridhus var han ansvarig för inköpet av material. ½kvm spånskiva var det enda som blev över, resten användes. Man kan säga att AS var en stor tillgång för min farfar, även om han på många plan var väldigt egen.

Sedan, hur hemskt det än är, får man inte glömma att experimenten som gjordes på utvecklingsstörda och handikappade ledde fram till många viktiga medicinska upptäckter. Bla. upptäckte man att socker orsakar karies genom att expremintera på utvecklingsstörda. Nazisternas experiment i koncentrationslägrerna ledde också till många viktiga framsteg, trots att det skedde på ett så hemskt sätt.

Vipeholmsexperimentet ja, där de fick vipeholmstoffee det pågick 1945-55. Min mamma jobbade i sin ungdom på Vipeholm, dock inte under den perioden, själv gick jag på Vipeholms daghem.