Hur vet man om man har svårt att se helheter? Hur uppfattar man världen då? Vad kan det innebära för problem i vardagen?

Fick ni göra något test som visade på helhetstänk versus detaljtänk under er utredning?

Mvh,
Fröken Fräken

jag vet inte hur man ser att man inte ser helheten men i svampplockning och spårning syns det väldigt väl att jag lätt ser detaljer på svampturer kommer jag hem med minst dubbelt så mkt svamp som andra även fast jag plockat svamp i bara 4 år ungefär.

i spårning har jag ännu mindre träning ändå kan jag lätt hitta spår som min man missar (även om jag inte alltid vet vilket djur det är).
tex hittade jag ett käkben på en stubbe som jag ungefär tyckte var självlysande på 50 meters avstånd men min man tyckte var osynlig (den var överväxt av mossa så man såg bara några tänder)
min man är faktiskt avis på mitt detaljseende ibland.

jag minns däremot knappt utredningen så där kan jag inte hjälpa.

Jag har mindre bra detaljseende och bra helhetsseende.
Fick ofta höra som yngre hur mor min tyckte det var lustigt att jag inte kunde se om mattan låg upp och nervänd, efter att jag rullat ut den efter att ha städat rent rummet, men att jag kunde teckna så fint och detaljerat. Det tyckte hon var ologiskt och jag håller väl sätt och vis med. Hur kan en och samma person teckna välutförligt men inte se om en matta i rummet låg fel?

Fröken Fräken skrev:Hur vet man om man har svårt att se helheter? Hur uppfattar man världen då? Vad kan det innebära för problem i vardagen?

Fick ni göra något test som visade på helhetstänk versus detaljtänk under er utredning?

Mvh,
Fröken Fräken

För min del innebär det att jag inte hittar till ställen, så jag är beroende av att någon följer med mig. Har ofta även svårt att förstå handlingen i olika sammanhang. Kan vara allt från en film till en konversation. Jag fastnar alltid i detaljerna och det får folk att tycka att man har lite kommunikationssvårigheter.

Min utredare sa att jag upplever min omgivning på ett väldigt fragmenterat sätt. Jag kan inte kolla på allt, utan bara en sak i taget. Det är därför jag har prylar framme (stökigt). Det som inte syns finns inte, tänker jag. Det är ungefär så min hjärna fungerar.

Sheyen skrev:

Fröken Fräken skrev:Hur vet man om man har svårt att se helheter? Hur uppfattar man världen då? Vad kan det innebära för problem i vardagen?

Fick ni göra något test som visade på helhetstänk versus detaljtänk under er utredning?

Mvh,
Fröken Fräken

För min del innebär det att jag inte hittar till ställen, så jag är beroende av att någon följer med mig. Har ofta även svårt att förstå handlingen i olika sammanhang. Kan vara allt från en film till en konversation. Jag fastnar alltid i detaljerna och det får folk att tycka att man har lite kommunikationssvårigheter.

Min utredare sa att jag upplever min omgivning på ett väldigt fragmenterat sätt. Jag kan inte kolla på allt, utan bara en sak i taget. Det är därför jag har prylar framme (stökigt). Det som inte syns finns inte, tänker jag. Det är ungefär så min hjärna fungerar.

Du och jag verkar rätt lika Sheyen! (Fast du har större problem än jag. Jag hittar till ställen folk har följt mig till en väldig massa gånger (om de inte plötsligt ändrat något, jag hittade inte till min tandläkare i vintras för att det var julkulor upphängda högt över gatan, mellan husen om du förstår) och jag kan oftast hänga med i en film om jag ser den med någon som förklarar vad som händer.)

Ett tips är att ha flera visuella objekt som man kan identifiera. Om det är julkulor kan man känna igen väggfärg och gatans utformning. Samt att vid varje punkt man har ett kännetecken så kan man se nästa. Lite GPS "way point" över det hela.

0) Ta dig till första punkt där du kan känna något av flera visuella utformningar du har på minnet.
1) Gå till nästa punkt med identifierabara visuella uttryck.
2) Återgå till punkt (2) tills målet har hittats.

Kom att fundera på detta då jag undrade hur det kommer sig att jag hittar rätt utan GPS, skyltar mm och hur man skulle formulera det så att en datormaskin kan göra samma sak. Nu är förstås textur och geometri "OCR" i 3D rätt svårt men det definierar problemställningen.

plåtmonster skrev:Ett tips är att ha flera visuella objekt som man kan identifiera. Om det är julkulor kan man känna igen väggfärg och gatans utformning. Samt att vid varje punkt man har ett kännetecken så kan man se nästa. Lite GPS "way point" över det hela.

0) Ta dig till första punkt där du kan känna något av flera visuella utformningar du har på minnet.
1) Gå till nästa punkt med identifierabara visuella uttryck.
2) Återgå till punkt (2) tills målet har hittats.

Kom att fundera på detta då jag undrade hur det kommer sig att jag hittar rätt utan GPS, skyltar mm och hur man skulle formulera det så att en datormaskin kan göra samma sak. Nu är förstås textur och geometri "OCR" i 3D rätt svårt men det definierar problemställningen.

Det är bra tips, men om jag går någonstans har jag fullt sjå att sätta ihop detaljer och separera intryck att jag inte vet hur det ska gå till att medvetet välja vad jag ska fokusera på. Jag vet, jag är negativ. Jag ska försöka använda mig av ditt knep.

Schmetterling skrev:Du och jag verkar rätt lika Sheyen! (Fast du har större problem än jag. Jag hittar till ställen folk har följt mig till en väldig massa gånger (om de inte plötsligt ändrat något, jag hittade inte till min tandläkare i vintras för att det var julkulor upphängda högt över gatan, mellan husen om du förstår) och jag kan oftast hänga med i en film om jag ser den med någon som förklarar vad som händer.)

Haha, ja du, vi verkligen onekligen vara väldigt, väldigt lika! *skrattar igenkännande*

Ja, jag förstår. Värst blir det ju just på vintern som du säger, när allting liksom blivit helt omplacerat, med andra sorters ljus, pynt osv. Ser ut som att man aldrig varit där förut. Jag har bott i Västerås i 2 år nu, men har inte åkt till stan ensam, för jag hittar inte någonstans och det innefattar även att jag inte hittar hem igen. Då vågar man ju inte bege sig ut på stan, liksom.

Det med filmtittande har vi också gemensamt! Fenren måste alltid förklara handlingen för mig, för jag hänger ju inte med automatiskt. Jag tycker att det är lite pinsamt när jag, Fenren och Kristofer kollar på film, för då frågar jag grejer hela tiden och de får sitta och förklara i princip allting och oftast får jag ändå inte ihop det...

Fröken Fräken skrev:Hur vet man om man har svårt att se helheter? Hur uppfattar man världen då? Vad kan det innebära för problem i vardagen?
Fick ni göra något test som visade på helhetstänk versus detaljtänk under er utredning?

De tester som jag fick göra under min utredning var dels WAIS-III NI och dels RCFT (Reys Complex Figure Test). Sen var det ju en del frågor och sånt också.

I utredningen står det:

Ett stort bekymmer för [mitt namn] är svårigheten att skapa och uppfatta sammanhang, något som brukar kallas social koherens. Detta framgår av intervju och formulärscreening och synliggörs även i testningen i form av bristande association och spontan inlärning.

Jag tycker att det är svårt att förklara hur man upplever verkligheten om man har det här problemet eftersom jag alltid har upplevt verkligheten så här och inte har något att jämföra med. Dessutom så har jag bristande fantasi och föreställningsförmåga, och det underlättar ju inte heller när det gäller att förstå hur min uppfattning av verkligheten skiljer sig från andras. Men jag ska försöka svara.

Mitt största problem är att jag har svårt att få saker gjorda. Jag har helt enkelt svårt att koppla ihop olika delsteg och föreställa mig resultatet. För att ta ett exempel så hade en byrålåda här hemma gått sönder. Den var trasig i flera veckor innan jag insåg att "om jag skruvar åt den där skruven med en skruvmejsel så är ju lådan hel sen!". För mig fanns det ingen självklar koppling mellan "lådan är trasig för att en skruv har släppt" och "hämta en skruvmejsel och laga lådan". Så fort jag kom på att jag kunde laga lådan så gjorde jag det, så det handlar inte om att jag är lat eller saknar energi, utan att tanken "lådan är trasig" inte automatiskt triggar tanken på hur man kan åtgärda den.

Ett annat exempel är om jag ska åka buss, så glömmer jag att titta vad det är för buss innan jag går på och då blir det förstås fel buss. Det har jag gjort TRE gånger nu på bara några veckor! Jag är så fokuserad på att kliva på bussen och betala att jag glömmer att kolla så att det är rätt buss!

Jag går vilse väldigt ofta (jämfört med NT) men jag klarar mig. Om inte annat så får jag fråga mig fram.

Jag har svårt att känna igen ansikten (och även annan visuell information). Både WAIS och RCFT visade att jag har mycket dåligt visuospatialt minne. Jag minns varken detaljer eller helheter... så att memorera visuella detaljer för att hitta är inte alltid så lätt för mig.

Beror på lite för mig... jag lägger märke till detaljer som just jag tolkar som intressant, för övrigt kommer jag ihåg helheten bäst.


Exempel på hur lätt jag kan missa detaljer:
Vore det inte för att jag visste att det sitter en ringklocka precis bredvid de flesta dörrar in till bostäder så skulle jag kanske missa det, framförallt för att de så ofta sitter åt höger.

Tack för svaren! (Sent omsider...)

Jag hade inte tänkt på att detta att kunna se följd- och orsakssammanhang ingår i central koherens, men det gör det kanske...

Gafsan skrev:Mitt största problem är att jag har svårt att få saker gjorda. Jag har helt enkelt svårt att koppla ihop olika delsteg och föreställa mig resultatet.

Detta hör väl till det som kallas exekutiva funktioner?

Själv är jag rätt detaljfixerad, men osäker på om jag verkligen har svårt att se helheter (därav frågan). Jag hänger med i filmer någorlunda, och hittar till olika ställen någorlunda också.

Jag har ingen aning om hur jag står mig gentemot medel. Vet att jag är väldigt inriktad på detaljer ibland, särskilt sådana komplexa varelser som människor. Även folk som jag borde veta jag kan lita på blir jag misstänksam mot om de gör eller säger något jag tycker är fel. Då ser jag detaljen och dömer utifrån den, nästan som om det vore en främling jag hade att göra med. Så där kan jag tappa helheten.

Kanske inte så mycket i andra fall, men vad vet jag, jag vet inte hur det är att vara helhetsinriktad. Jag kanske är det. Eller inte.