Jag är inte ansiktsblind, men jag tror att jag är "kroppsblind".

För det första har jag jättesvårt att avgöra om en människa jag möter är tjock, smal, kort eller lång. Extremt långa, korta, spinkiga eller tjocka personer kan jag urskilja, men är det inte väldigt tydligt och uppenbart så kan jag inte avgöra hur folks kroppar ser ut.

För det andra spanar jag aldrig in en snygg kropp. Om jag tycker att någon är snygg så beror det enbart på ansiktet och kläderna. För mig är det omöjligt att se om en kropp är snygg eller inte när den döljer sig bakom kläder - spelar ingen roll hur tajta kläderna är. Jag har aldrig i mitt liv spanat in en sexig röv, som jag har förstått att andra gärna gör, och jag kan inte alls se vad som skulle vara upphetsande med en rumpa i ett par byxor.

Jag lägger helt enkelt väldigt lite uppmärksamhet på folks kroppar. Inte för att jag är en fin människa som ser till det inre eller nåt sånt - jag är bara skapt sån.

Är det någon som känner igen detta?

Tvärtom, jag är snarare plågsamt kroppsmedveten...vikt, längd, kapaciteter, rörelsescheman, kroppshållningar, räckvidd, rytmer etc...jag ser det direkt.

En del kvinnliga fysionomiska varianter attraherar mig, andra inte alls.
Vissa drag attraherar mig, andra inte.
Vissa drag kan rentav påverka min uppfattning om människors själsliga kvaliteter och det är naturligtvis helt åt helvete. Så ska man inte tänka men det är väl primaten i mig.

KrigarSjäl skrev:Nej, jag är snarare plågsamt kroppsmedveten...vikt, längd, kapaciteter, rörelsescheman, kroppshållning, räckvidd, rytmer etc...jag ser det direkt.

En del kvinnliga fysionomiska varianter attraherar mig, andra inte alls.
Vissa drag attraherar mig, andra inte.
Vissa drag kan rentav påverka min uppfattning om människors själsliga kvaliteter och det är naturligtvis helt åt helvete.

Vi aspergare är sannerligen olika. Vissa tycks lyfta fram att aspergare är icke-ytliga och fördomsfria men det stämmer nog inte på alla. Själv har jag fördomar som står mig upp i halsen - jag är medveten om dem och ser kritiskt på dem, men blir inte av med dem... Så man är väl varken en bättre eller sämre människa för att man har AS. Eller, lite bättre kanske... hehe.

Precis, vi är varken bättre eller sämre som människor betraktade.
Inte fan att alla aspergare är helgon eller enbart gulliga & harmlösa som en del vill göra oss till.
Vi kan vara dryga, nonchalanta, kaxiga, blyga, lata, arga, kåta, blyga, utåtriktade etc precis som alla andra.

Vi har våra skavanker, fel och brister vi också. Och däri ingår fördomar.
Alla människor har fördomar utom möjligen nyfödda.

Och vi är ofta väldigt olika inbördes. Inte sällan totala motpoler, som vi kan se bara i den här frågan.

Apropå kroppar ser jag kategorier och undergrupper hela tiden, olika sorters fetma, olika typer av muskeluppbyggnad osv.
Är nog skaplig på att bedöma vilken typ av idrottare det är om jag bara har ett foto att gå efter.

Hm intressant, jag känner igen mig i att inte riktigt ha koll på om jag tycker någon är snygg eller inte, jag bryr mig om klädstil och typ..delade intressen

En av de första sakerna de sa till mig om min diagnos var att jag hade svårt att tolka kroppspråk och jag blev jätteförvirrad, jag överanalyserar snarare kroppspråk! Det är en av sakerna jag använder för att försöka läsa av människor, jag analyserar kropprsörelser, gester, hållning mera än ord.. jag brukar dras till folk som har mitt eget osäkra sätt att röra sig eftersom jag känner igen mig i dem och tänker att vi måste tänka lika..

Jag är kropps blind, min kompis hade gått ner 15 kg och jag märkte det inte .
Så pinsamt.

locomotiv skrev:....
Är det någon som känner igen detta?

Jepp, klockren igenkänning här.

locomotiv skrev:
För det andra spanar jag aldrig in en snygg kropp. Om jag tycker att någon är snygg så beror det enbart på ansiktet och kläderna. För mig är det omöjligt att se om en kropp är snygg eller inte när den döljer sig bakom kläder - spelar ingen roll hur tajta kläderna är. Jag har aldrig i mitt liv spanat in en sexig röv, som jag har förstått att andra gärna gör, och jag kan inte alls se vad som skulle vara upphetsande med en rumpa i ett par byxor.

Jag har heller aldrig spanat in en snygg röv, har aldrig sett eller förstått den biten.
Fast jag kan ju se att jag själv är ful och äcklig men det är nog inte samma sak.

Med kroppar är det, för mig, som med ansikten - jag kan avgöra symmetri. Visst kan jag se att en person t.ex tränar, är lång eller kort etc men det talar inte om något annat för mig än just att personen tränar, är lång eller kort.

Hela det här "gud så jag dreglar för där är ett par muskler" fungerar inte för mig.