Nu har jag under lång tid ätit preparatet Medikinet.
Jag uppfattar effekten av medicinen alltför oregelbunden. Och Reaboundeffekterna allt för hjärndödande. Jag har uppnått dosen av 80mg/dag.
Jag tycker dessutom att jag aldrig varit mera autistisk en nu! Jag vill överhuvudtaget inte lämna min lägenhet. Jag jobbar en kort sejour varje månad.

Jag äter även 60mg Cymbalta. Vilket var en medicin som passade mig som handsken! Under en tid åt jag maxdosen 120mg. Men bad att få minska till hälften. Hade lite huvudvärk och sådant.
Men cymbalta tog mig bort från dödsriket!

Jag är 55 år, och vet ju inte vad som hänt utan medicinerna? Som barn fick jag lugnande, för det lilla vilddjur jag var...

Jag vill härmed fortsätta debatten om ADHD medicinering till vuxna. Som jag förstått ej ennu är godkänd för vuxna?

Är jag bara en försökskanin?

Jag har samma upplevelser som du angående Metylfendidat. Inom den medicinen har jag prövat på Concerta, Medikinet och Ritalin. Sedan jag Bytte till Metamina som är Dexamfetamin så har biverkningarna blivit bra mycket färre och mildare.

Så Be psykiatrikern att du får pröva den medicinen istället. Den är absolut inte godkänd som läkemedel i Sverige så för att få Metamina förskriven så måste man ha en personlig licens som söks hos läkemedelsverket.

slackern skrev:Jag har samma upplevelser som du angående Metylfendidat. Inom den medicinen har jag prövat på Concerta, Medikinet och Ritalin. Sedan jag Bytte till Metamina som är Dexamfetamin så har biverkningarna blivit bra mycket färre och mildare.

Så Be psykiatrikern att du får pröva den medicinen istället. Den är absolut inte godkänd som läkemedel i Sverige så för att få Metamina förskriven så måste man ha en personlig licens som söks hos läkemedelsverket.

Tack snälla du!
Jag behöver verkligen få veta sådant du beskriver!
Jag har en underbar kontaktperson, på ett väldigt kunnigt och bra team.
Jag skall prata med dom så som du beskriver.

Hur blir det om du slutar helt med medicinerna? Har du provat? Är du mkt autistisk nu?

Kouzelny skrev:

slackern skrev:Jag har samma upplevelser som du angående Metylfendidat. Inom den medicinen har jag prövat på Concerta, Medikinet och Ritalin. Sedan jag Bytte till Metamina som är Dexamfetamin så har biverkningarna blivit bra mycket färre och mildare.

Så Be psykiatrikern att du får pröva den medicinen istället. Den är absolut inte godkänd som läkemedel i Sverige så för att få Metamina förskriven så måste man ha en personlig licens som söks hos läkemedelsverket.

Tack snälla du!
Jag behöver verkligen få veta sådant du beskriver!
Jag har en underbar kontaktperson, på ett väldigt kunnigt och bra team.
Jag skall prata med dom så som du beskriver.

Hur blir det om du slutar helt med medicinerna? Har du provat? Är du mkt autistisk nu?

Jo jag har prövat att vara utan mediciner. När det gällde Metylfendidat var jag tvungen till det. För att få ett avbrott och vara mitt gamla vanliga jag igen. Med Metmina behöver jag det inte. Om jag inte tar Metmina blir jag bara förlamande trött rätt fort.

Men jag hade en psykiatriker som förklarade för mej att medicinerna kan demaskera autism som den gjorde för mej.

Nu blir jag tjatig...

hur då demaskerade?
Vad tycker du blir bättre med medicinen?
Tränar du något fysiskt eller något arbete?
Eller har du det bra som det är?

Kouzelny skrev:Nu blir jag tjatig...

hur då demaskerade?
Vad tycker du blir bättre med medicinen?
Tränar du något fysiskt eller något arbete?
Eller har du det bra som det är?

Jag tror hon menade som att innan jag jag medicinerade min ADD så var det mitt kärnsymptom. Men när kärnsymptomet blir bättre så tränger autismen fram som har varit dold bakom ADD.

Jag har det bra som det är. Stressar tyvärr upp alldeles för lätt när jag har sonen hos mej. Klarar inte riktigt av all krav som ställs på mej så jag måste ta det lugnt mellan varven och vila upp.

AHA. då förstår jag.
Idag slutar jag med medicinen.
Dock ej med cymbalta.

Jag tror egentligen inte det är fel på oss.
Det är fel på tempot, och kraven.

Kastar in mitt vedträ i brasan,

Står på Concerta 300mg dagligen,
Lyrica 600mg dagligen,

Började på Ritalin, Kom snabbt upp i 190mg.
Fruktansvärda dippar på ritalinet, Effekten bara försvann från ena stunden till den andra.

Var tvungen att byta till Concerta för att öka doseringen, Var uppe på 464mg sedan 396mg.
Tyckte effekten blev komplett vid 400mg dagligen, Numera sänkt till 300 mg.

Metylfenidat och Metamin är ingen universallösning eller bot, Men den kan ge mig förutsättningar att förstå oförståndet som ej går att förstå,

Diagnos, ADHD,Autismspektrumsstörning.

von-vildsvin skrev:Kastar in mitt vedträ i brasan,

Står på Concerta 300mg dagligen,
Lyrica 600mg dagligen,

Började på Ritalin, Kom snabbt upp i 190mg.
Fruktansvärda dippar på ritalinet, Effekten bara försvann från ena stunden till den andra.

Var tvungen att byta till Concerta för att öka doseringen, Var uppe på 464mg sedan 396mg.
Tyckte effekten blev komplett vid 400mg dagligen, Numera sänkt till 300 mg.

Metylfenidat och Metamin är ingen universallösning eller bot, Men den kan ge mig förutsättningar att förstå oförståndet som ej går att förstå,

Låter som horribla doser?!

Jag skulle vilja fråga dig om du tycker att ditt liv är bättre nu?
Hur gammal är du? Hur länge har du blivit behandlad?
Har du funderingar på att testa att leva utan? osv.

Jag gillar meningen:
Oförståndet som ej går att förstå
den påminner mig om något, någon...

Jag är snart 30 år.
Jag upplever väldigt stor hjälp av concertan.

Kan berätta vilka glada tillrop jag fått under behandling med ritalin (som jag har som behovsmedicin).

Först en läkare som tror den är THE medication för mig. Han brukar vara duktig på att bena ut saker och lite rätt fick han. Den hjälpte med vissa saker. Jag frågade honom om varför det står i FASS att den inte är godkänd för vuxna. Fick ett snabbt svar att "det är bara en formalitet, den blir godkänd, många vuxna tar den nu".

Nästa läkare sa att den gör folk med aspergers fixerade i sin aspergersjukdom. Jag frågade hur. Han sa att (man märkte han försökte hitta på medan han talade) ens intressen blir starkare och att man inte avleds från dessa. "Bra!" tyckte jag som har min stora sorg i livet att jag inte orkar göra det jag tycker är viktigt. Han höll inte med, det är meningen att man ska sträva att bli normal och välfungerande, inte ha en sjukdom (som han anser aspergers är). Jag blev inte fixerad av medicinen dock.

Sedan fick jag veta att pissprov skulle tas så jag inte var knarkare. Jag blåvägrade och de fick ta blodprov och, nä, jag knarkade visst inte. Sedan visade det sig oxo att de måste ta blodtryck och puls med jämna mellanrum. Det blev mer och mer som man måste göra som jag inte var upplyst om. Fast de visste om det.

Men nu har det faktiskt tillkommit riktiga data som visar att ritalin kan ge obotliga skador på hjärtat när den används på vuxna. Så blir skickad på EKG. Hoppsan lixom, det var inte bra eftersom jag redan har en sjukdom som kan påverka hjärtat på samma sätt. Så försökskanin, ja på sätt och vis. De trodde nog det skulle bli enklare än vad det visade sig vara.

Jag har väldigt dubbel inställning till ritalin (= medikinet). Eftereffekten är inte kul, det är som jag inte riktigt tror på att det är en utsättningseffekt, det känns som en äkta humörsvängning och den kommer lite djävulskt långsamt så att jag inte hinner fatta att jag inte mår bra förrän... senare.

Samtidigt medan den är verksam gillar jag den eftersom den ökar min kreativitet men oxo sänker motstånd att göra något, på gott och ont. Jag kan komma mig för saker på ett annat sätt, bra. Jag kan råka skriva eller säga saker som är oövertänkta, dåligt. Jag är van vid att vara "hämmad", så det känns lite läskigt. Samtidigt kanske det är en bra läxa att jag lär mig varför vissa inte kan "kontrollera sig", har aldrig riktigt fattat grejen med impulsivt agerande.

De värsta med ritalinet tycker jag är att trots att jag fungerar bättre känner jag inte att jag är jag. Dessutom så är jag mindre tramsig och mer allvarlig, lekfullheten har försvunnit.

Har testat dex oxo men det var inget för mig.

kiddie skrev:Kan berätta vilka glada tillrop jag fått under behandling med ritalin (som jag har som behovsmedicin).

Först en läkare som tror den är THE medication för mig. Han brukar vara duktig på att bena ut saker och lite rätt fick han. Den hjälpte med vissa saker. Jag frågade honom om varför det står i FASS att den inte är godkänd för vuxna. Fick ett snabbt svar att "det är bara en formalitet, den blir godkänd, många vuxna tar den nu".

Nästa läkare sa att den gör folk med aspergers fixerade i sin aspergersjukdom. Jag frågade hur. Han sa att (man märkte han försökte hitta på medan han talade) ens intressen blir starkare och att man inte avleds från dessa. "Bra!" tyckte jag som har min stora sorg i livet att jag inte orkar göra det jag tycker är viktigt. Han höll inte med, det är meningen att man ska sträva att bli normal och välfungerande, inte ha en sjukdom (som han anser aspergers är). Jag blev inte fixerad av medicinen dock.

Sedan fick jag veta att pissprov skulle tas så jag inte var knarkare. Jag blåvägrade och de fick ta blodprov och, nä, jag knarkade visst inte. Sedan visade det sig oxo att de måste ta blodtryck och puls med jämna mellanrum. Det blev mer och mer som man måste göra som jag inte var upplyst om. Fast de visste om det.

Men nu har det faktiskt tillkommit riktiga data som visar att ritalin kan ge obotliga skador på hjärtat när den används på vuxna. Så blir skickad på EKG. Hoppsan lixom, det var inte bra eftersom jag redan har en sjukdom som kan påverka hjärtat på samma sätt. Så försökskanin, ja på sätt och vis. De trodde nog det skulle bli enklare än vad det visade sig vara.

Jag har väldigt dubbel inställning till ritalin (= medikinet). Eftereffekten är inte kul, det är som jag inte riktigt tror på att det är en utsättningseffekt, det känns som en äkta humörsvängning och den kommer lite djävulskt långsamt så att jag inte hinner fatta att jag inte mår bra förrän... senare.

Samtidigt medan den är verksam gillar jag den eftersom den ökar min kreativitet men oxo sänker motstånd att göra något, på gott och ont. Jag kan komma mig för saker på ett annat sätt, bra. Jag kan råka skriva eller säga saker som är oövertänkta, dåligt. Jag är van vid att vara "hämmad", så det känns lite läskigt. Samtidigt kanske det är en bra läxa att jag lär mig varför vissa inte kan "kontrollera sig", har aldrig riktigt fattat grejen med impulsivt agerande.

De värsta med ritalinet tycker jag är att trots att jag fungerar bättre känner jag inte att jag är jag. Dessutom så är jag mindre tramsig och mer allvarlig, lekfullheten har försvunnit.

Har testat dex oxo men det var inget för mig.

Oj vad bra du skriver!
Jag har genomgått alla undersökningar och tester precis som du.
Jag har högt blodtryck och låg puls. Så jag äter medicin för det också.
För att kunna äta medicinen Medikinet.

Igår slutade jag med Medikinet.

Jag tycker jag blivit totalt autistisk och osocial. Ägnar mig bara helhjärtat åt mina manier.

Är jävligt trött på mig själv! Drar för gardinerna och duschar knappt längre. Utom i nödfall.

Nu jävlar vill jag bli en vanlig jävla människa!

Snälla du. skriv hur det går för dig! Vidare.
Dina upplevelser är identiska med mina.

Rätt intressant att man ändå kan vara både lika och olika. Själv tar jag en bit ritalin för att orka in i duschen. När man stoppar i folk piller verkar det sällan som två reagerar exakt likadant.

Och impulsivitet sägs ju höra till ADHD (OK jag har ju ADD men iallfall), men jag blir impulsiv av medicinerigen.

kiddie skrev:Rätt intressant att man ändå kan vara både lika och olika. Själv tar jag en bit ritalin för att orka in i duschen. När man stoppar i folk piller verkar det sällan som två reagerar exakt likadant.

Och impulsivitet sägs ju höra till ADHD (OK jag har ju ADD men iallfall), men jag blir impulsiv av medicinerigen.

Jag har ätit dom 60mg på morgonen och sedan efter behov. Det jobbiga är reabound effekterna. Och att jag märker att jag utvecklar tollerans.

Nu har jag misslyckats ordentligt. Slutade med serotinin noradrenalin av misstag.

Kraschade totalt igår kväll.

Vad har du för djur kiddie?

Lustigt hur olika känslig man är. Jag tar 5-10 mg ritalin.

Jag har kissekatter... såklart!

Hoppas du reder ut medicinerna och blir bra snart.

Jag tycker du har väldigt bra åsikter här på forumet. Kiddie

Det är nu 11 dagar sedan jag slutade med Medikinet.

Kouzelny skrev:Det är nu 11 dagar sedan jag slutade med Medikinet.

Hur känns det?

Schmetterling skrev:

Kouzelny skrev:Det är nu 11 dagar sedan jag slutade med Medikinet.

Hur känns det?

Tack för frågan!

Jag mitt ljushuvud slutade på fredagen. Sedan sjönk jag liksom mer och mer ner med fötterna i kvicksanden....
På söndagen ringde en son, och jag!? som aldrig gråter grät som en idiot! Under tiden jag pratade med honom kom jag på att jag dessutom ofrivilligt slutat med Cymbalta!
Det var inte min mening.
På söndag kvällen fick jag ringa psyket. Som ordinerade mig sobril och sömntabletter.
Jag tog också givetvis Cymbalta.
Cymbalta kan man inte sluta tvärt med. Det kan man däremot med Medikinet.
Nu äter jag alltså inte Medikinet.
Och upplever mig själv mindre enstörig.
Jag springer på min utredningsenhet var och varannan dag. Dom tycker jag skall prova nya mediciner. Men jag vet inte jag.

För just i skrivande stund mår jag Bra!

Och skall ta en promenad med min granne och hundar