slackern skrev:Skit skumt det där en del uppfattar mej som trevlig och charmig. Andra som farlig och farlig är långt ifrån vad jag är inte min natur.

Det måste ju vara jättejobbigt. Jag har en släkting som ibland uppfattas som skrämmande pga sitt utseende (han har ingen AS eller liknande, utan det är en ren fråga om utseende. Inte stil eller så alltså utan rent fysiskt utseende). Han tycker att det är jättetråkigt när andra uppfattar honom på det viset. Det måste vara värre att framstå som farlig eller skrämmande än att verka "rar", antar jag.

Gafsan skrev:

slackern skrev:Skit skumt det där en del uppfattar mej som trevlig och charmig. Andra som farlig och farlig är långt ifrån vad jag är inte min natur.

Det måste ju vara jättejobbigt. Jag har en släkting som ibland uppfattas som skrämmande pga sitt utseende (han har ingen AS eller liknande, utan det är en ren fråga om utseende. Inte stil eller så alltså utan rent fysiskt utseende). Han tycker att det är jättetråkigt när andra uppfattar honom på det viset. Det måste vara värre att framstå som farlig eller skrämmande än att verka "rar", antar jag.

Det är inte många som har gjort det bara ett par. Vad jag vet om. Men det syns rätt tydligt när jag är förbannad. Men dom som sa det har inte sett mej i det tillståndet. Men det var väll för drygt 10 år sedan när jag har rakad skalla. Så jag tror det mer handlade om hårstillen än något annat.

kiddie skrev:Det är jobbigt. Folk tror att jag ska orka allt de orkar. Jag klarar inte att göra tio saker på samma dag, byta miljö hela tiden och nytt folk hela tiden osv... Värst är övernattningar för då tycker alla att man ska sitta och prata tills man ska sova, och jag behöver tid för mig själv att varva ner och smälta intryck.

Jag känner igen allt du beskriver, det är sjukt jobbigt!

Gafsan skrev:Jag tycker också att det är jobbigt. Ibland kan jag nästan tänka att det vore lättare om jag hade en mera typiskt "aspig" framtoning så att människor insåg att jag inte var som dem. När man stämmer till 97% med hur man bör se ut och uppträda, så blir det så konstigt med de där sista 3 procenten.... Om man beter sig "fel" 50% av tiden däremot så inser ju människor att man är annorlunda.

Men, såklart är jag i grund och botten glad att jag inte är mera funktionshindrad än vad jag är. Jag inser att det skapar en massa andra problem.

Exakt så känner jag med! Skönt att läsa att någon annan kan ha liknande tankar!

Angriff skrev:

Tiblan skrev:Bra förklarat. Men det är nog där problemet ligger att gemene man tror att en funktionsnedsättning är fysisk.

Gemene man/kvinna läser Aftonbladet och tror att vi är massmördare. Varför bryr du dig om deras åsikter? En intelligent individ som tar reda på fakta är värd min respekt, inte en grupp människor som läser kvällstidningar som om de vore vetenskapligt fakta.

En annan funktionsnedsättning är ju till exempel Fibromyalgi och den syns inte mycket den heller och har många likheter med AS. Det finns alltså många funktionsnedsättningar som inte syns och alla som har någon har rätt till lika mycket respekt och hänsynstagande som dom som ingen har eller som har ett synligt funktionshinder.

Sättet som vi med funktionshinder blir behandlade på är många gånger synnerligen kränkande men eftersom vi har fullt upp med att ta hand om sånt som inte alla ser utan som bara syns när vi är ensamma hemma på vår egen kammare. Med det menar jag att den energin som går åt att bara vara knappt räcker till det vi måste göra många gånger än mindre stångas mot myndigheter eller bemöta orättvisor och kränkningar. Inte konstigt att man drar sig undan då.

Jag tycker faktiskt att AS är ett "bättre" funktionshinder, där har man ju faktiskt lagstadgade rättigheter.
det har jag inte med dom andra, i alla fall vad någon har sagt, för jag får inte veta någonting om det (det funktionshinder som knappt kan kallas funktionshinder är IBS, det är bara lite funktionshindrande så det var den jag inte räknade först. det fick jag inte ens veta att jag fått diagnos på förrens långt efter den var satt, jag får inga fortsatta läkarkontaker, ingen medicin och jag får inte ha dietist som ett exempel, mitt andra funktionshinder som ger värk måste jag tjata till mig vård och medicin) däremot blir man ju behandlad som en imbicill av läkare pga AS så AS hjälper kanske inte men det är fortfarande mindre bök med AS.

rapchic skrev:Jag tycker faktiskt att AS är ett "bättre" funktionshinder, där har man ju faktiskt lagstadgade rättigheter.
det har jag inte med dom andra, i alla fall vad någon har sagt, för jag får inte veta någonting om det (det funktionshinder som knappt kan kallas funktionshinder är IBS, det är bara lite funktionshindrande så det var den jag inte räknade först. det fick jag inte ens veta att jag fått diagnos på förrens långt efter den var satt, jag får inga fortsatta läkarkontaker, ingen medicin och jag får inte ha dietist som ett exempel, mitt andra funktionshinder som ger värk måste jag tjata till mig vård och medicin) däremot blir man ju behandlad som en imbicill av läkare pga AS så AS hjälper kanske inte men det är fortfarande mindre bök med AS.

Jag har ju adhd och kommer att få diagnosen asperger på papper.
Några få test kvar inte för att konstatera , mer för att det ska formellt rätt.
Så diagnosen ej kan ifråga sättas.
När jag bara hade adhd så fick jag ingen annan hjälp än medicin,
I mitt fall conserta. Lite samtals kontakt.
Men alla verkade tycka hon äter ju medicin så hon ska klara det alla klarar.
Och det gör jag ju inte.
Nu känner jag att jag får mer stöttning i och med jag ville göra asperger utredning .
Till och med attityd på jobb av chefer är bättre .
Även fröknarna på fritis är vänligare och tar hänsyn .
En kvinna på min sons fritids var tjurig och sur.
Hon upplevde väl mig annorlunda.
Jag berätta om min adhd , hon var lika tjurig.
Sen berätta jag att jag utreds för asperger .
Jösses vad hon är trevlig. Till och med tackar för att jag ringer och säger att sonen ska vara ledig, eller är sjuk.
TACK FÖR ATT DU RINGDE!
Jag blir lika chockad varje gång hon är vänlig mot mig.
Från att ha varit tjurig i 6 år.
Men när hon fick veta ordet Asperger . Vänligare än vänligast.
Jag börjar skratta varje gång vi pratats vid i telefon.
Chockad av att hon är så vänlig.