junkandshit skrev:Det är svårt att beräkna antalet självmord. 1387 är inte någon exakt siffra.

Ett okänt antal självmord räknas som trafikolyckor, drogöverdoser etc.

Personbilar som frontalkrockar med lastbilar kan vara självmord. Drunkning kan vara både mord och självmord men klassas ofta som olyckshändelse. Människor som "råkar" blanda läkemedel och alkohol.
Det finns många exempel. Har ni andra fler exempel.

Vid självmord gäller inga livförsäkringar. om självmordet klassas som en olyckshändelse betalas pengarna ut.

Detta är helt riktigt! Plus det faktum att ca 30 000/år gör självmordsförsök. Flera av dem leder till permanenta skador och svåra handikapp. Detta bör också räknas in. Alltså är problemet stort och Sverige ett av de mest självmordstäta länderna, även om det finns fler, mest kalla länder. Vi måste ju krypa in i våra lägenheter eller iglos så den sociala kontakten blir svårare. Där det är varmt och man kan umgås utomhus ofta sjunker självmorden. Alltså är gemenskap och "stamliv" självmordsförebyggande.

Jag ser individualismen, vår nya religion; du ska klara dig själv, leva ensam, ha en särbo, som det mest självmordsbefrämjande. Ensam är svag. En sjukdom slår till, du blir ofta sängbunden och VIPS är självständigheten förvandlad till en plågsam fängelsetillvaro.

Fler serviceboenden (för ej dödssjuka) och kollektivboenden skulle förbättra folkhälsan.

Om det satsades på psykiatrin: gott om psykiatriker; de slipper bli utbrända av för stor arbetsbörda, så skulle fler våga bli psykiatriker. Om det fanns vårdhem och psykologer, samtalsterapi, alternativ till piller så skull fler läkare känna att de kan förbättra världen. Nu har de bara tid att skriva ut ett recept och kasta ut patienten.

Jag sökte hjälp för akut mörkerdepression med självmordstankar för ett år sedan och ville bli inlagd. Avisades bryskt och tog en rejäl överdos. Berodde detta på att psykiatrikerna är en skitstövel (enligt många) eller att jag som aspergare inte gav de signaler som en "normal" självmordskandidat brukar ge? Jag misstänker att denne läkare och en annan efter överdosen inte kunde läsa av mig. De tror de kan läsa av folk. Men kan de avläsa autistiska människor?????????????

HUR GÖR MAN FÖR ATT BLI INLAGD?

En fråga till: Massmedias etiska lag är: Skriv inte om folks självmord. Det finns en smittorisk. Så det blir nedtystat. Hur kan något man inte får tala om leda till lösningar?

Bara det att någon vill bli inlagt på psyket visar ju att det är allvarligt - jag tycker faktiskt att detta att bli inlagt där verkar vara en ganska avskräckande situation och jag antar att de flesta som inte är i despetat behov av sådan hjälp tycker likadant - så jag tycker till 100% att det är illa att det kan gå till så som du beskriver, Debbido.

Jag tycker att man borde hjälpa människor med självmordstankar att inse att de måste ta eget ansvar över sig och sitt liv.

Man borde arbeta mer med att hjälpa destruktiva personer att helt enkelt förändra sitt tankemönster och sin inställning till livet.

Jag har själv levt med självmordstankar under många år. Men efter att ha lyssnat på en ljudbok där man just pratade om det här med att man har ett val då vände det. Jag insåg att det är bara jag som kan göra så att jag vill leva.

När jag slutade lägga ansvaret för mitt liv på andra då försvann också dessa tankar efter hand. Det är ändå ingen annan som kan göra så att jag lever det liv jag vill leva.

Sedan tror jag att det skulle hjälpa många ifall LSS-lagen helt skrotades och man formulerade fram en ny betydligt tydligare lag där också kommunernas möjlighet till smitning så gott som omöjliggörs.

Att begära och ta emot den hjälp man kan få och som man är i behov av tycker jag också är att ta ett eget ansvar.

DC skrev:Jag tycker att man borde hjälpa människor med självmordstankar att inse att de måste ta eget ansvar över sig och sitt liv.

Man borde arbeta mer med att hjälpa destruktiva personer att helt enkelt förändra sitt tankemönster och sin inställning till livet.

Jag har själv levt med självmordstankar under många år. Men efter att ha lyssnat på en ljudbok där man just pratade om det här med att man har ett val då vände det. Jag insåg att det är bara jag som kan göra så att jag vill leva.

När jag slutade lägga ansvaret för mitt liv på andra då försvann också dessa tankar efter hand. Det är ändå ingen annan som kan göra så att jag lever det liv jag vill leva.

Sedan tror jag att det skulle hjälpa många ifall LSS-lagen helt skrotades och man formulerade fram en ny betydligt tydligare lag där också kommunernas möjlighet till smitning så gott som omöjliggörs.

Att begära och ta emot den hjälp man kan få och som man är i behov av tycker jag också är att ta ett eget ansvar.

Klockrent inlägg!! Skönt o. få hit människor som förstår detta. Det är lite ont om dem här o. Dunderbar försvann tyvärr då han fick multum av klagomål. Tyvärr var han lite klumpig ibland, men behövde hjälp vilket föga sågs. Jag tror folk med AS kan o. vill hjälpa till - många på forumet visar det men då måste hjälpbehovet bli så konkret/renodlat för att folk här (nog folk med AS. överlag) ska förstå att det är hjälp/upprmärksamhet som efterfrågas. Själv har jag en förmåga att se det ganska snabbt även o mdet visas på ett kosntigt sätt iom. att jag ligger på gränsen till NT. Är diagnostiserad som gränsfall/lindrig AS.

DC skrev:. . . man borde hjälpa människor med självmordstankar att inse att de måste ta eget ansvar över sig och sitt liv. .

Det är oftast inte p.ga att folk slarvar som de har självmordstankar. Säger sig självt eg., snubblar man när man tänker lär man göra det då man gör praktiska saker oxå, ända tills man lärt sig.

Alltså, icke ansvar = slarvpelle ?

Debbido skrev:Jag sökte hjälp för akut mörkerdepression med självmordstankar för ett år sedan och ville bli inlagd. Avisades bryskt och tog en rejäl överdos. Berodde

I grund och botten så berodde dig ju på att du valde att stoppa i dig massa piller, eller vad du nu gjorde.

Vad man gör av sitt livär i slutändan upp till var och en.

Man ser ingen möjlighet att leva - söker hjälp på behörigt håll - blir avvisad - "väljer" att göra slag i saken?

Moggy (och meningsfränder)...
*sväljer en del andra ord*
var då tacksamma att ni har det så bra förspänt.
I varje fall tyder inte det här på att du vet vad kämpa är.

Moggy skrev:

Debbido skrev:Jag sökte hjälp för akut mörkerdepression med självmordstankar för ett år sedan och ville bli inlagd. Avisades bryskt och tog en rejäl överdos. Berodde

I grund och botten så berodde dig ju på att du valde att stoppa i dig massa piller, eller vad du nu gjorde.

Vad man gör av sitt livär i slutändan upp till var och en.

Ja, faktiskt är det sanning om än svår o. bister att höra. Sedan är det sorgligt att vården många ggr. i sådana fall som tex. självmordsbenägenheter inte tycks lyssna.

Det där att det bara är ens eget val köper jag inte.

Har man riktigt djupa depressioner så fungerar hjärnan ofta inte så att man klarar att ta rationella beslut eller se vilka möjligheter som finns. Därför är det väldigt viktigt att försöka bryta depressioner hos personer med suicidrisk (förutsatt person är deprimerad).

Har man AS och inte ens vet om det så kan man uppleva samhället och människorna i det som så konstiga och obegripliga att man helt enkelt inte har någon som helst vettig beslutsgrund för hur man ska välja att leva sitt liv. Det mesta bli mer eller mindre slumpmässiga val.

Det finns säkerligen flera liknande exempel.

I SLUTÄNDAN och i HELHET är det upp till var och en. Men, visst ska man få hjälp om man behöver.

[svar till Sommar kl. 2:44; korsade Kvasir 2:50 (gick från ett tag + postningen seg)]

Jag tror fler än jag på det här forumet passerade den punkten på stenåldern. (Och skulle inte Debbido ha gjort det??)

Höj blicken och titta dig omkring så kanske du ser litet vuxna människor.

Jag menade inte att någon annan nödvändigtvis ska eller kan göra valen åt individen heller i de fall jag radade upp. Det kanske helt enkelt är omöjligt att göra vissa val rationellt när man t.ex. är deprimerad. (Så kan man förstås fråga sig hur ofta människors val är rationella överhuvudtaget, men jag syftar här på viktiga val som många andra i alla fall gör delvis rationellt).

Jag syftade också på livsval i allmänhet, inte just valet om att ta sitt liv eller inte, även om det förstås också innefattas här.

Jag menade inte att någon annan nödvändigtvis ska eller kan göra valen åt individen heller i de fall jag radade upp. Det kanske helt enkelt är omöjligt att göra vissa val rationellt när man t.ex. är deprimerad.

Jag syftade också på livsval i allmänhet, inte just valet om att ta sitt liv eller inte, även om det förstås också innefattas här.


Kanske är det lite fel när jag säger rationella val, för de flesta människor gör inte enbart rationella val utan ofta känslomässigt baserade val eller en komnbination. Men i de fall jag nämnde så är nog känslorna så missvisande eller avkopplade att vettiga känslomässiga val inte heller är möjliga.

Debbido skrev:Detta är helt riktigt! Plus det faktum att ca 30 000/år gör självmordsförsök. Flera av dem leder till permanenta skador och svåra handikapp. Detta bör också räknas in. Alltså är problemet stort och Sverige ett av de mest självmordstäta länderna, även om det finns fler, mest kalla länder. Vi måste ju krypa in i våra lägenheter eller iglos så den sociala kontakten blir svårare. Där det är varmt och man kan umgås utomhus ofta sjunker självmorden. Alltså är gemenskap och "stamliv" självmordsförebyggande.

Vad har du fått det ifrån.
Sverige tillhör inte de självmordstäta länderna. Vi ligger nån stans i mitten.
Och när det gäller fall av misstänkta självmord finns det gott om statistik på området.

Jag tror Sverige låg högt i självmordsstatistiekn för 10-20 år sedan, men siffrorna lär ha sjunkit markant sedan dess pga. ökad förskrivning av antidepressiva till personer med suicidrisk.

Debbidos tanke om att sjävmord är ovanligare i varma länder lär inte heller hålla. Det finns stora variationer mellan länder som inte korrelerar med temperaturer såvitt jag vet. En amerikansk forskare gjorde ett intressant påstående i en TV-dokumentär. Han hade studerat självmordsfrekvens och förekomst av omega-3 i kosten i en massa länder. Han hävdar att det finns en korrelation mellan lågt omega-3-intag och självmord. Länder med mycket omega-3 i kosten har färre självmord och länder med lite omega-3 i kosten har flera självmord. Sedan hade han gått vidare och ansåg att det även verkade finnas ett liknande samband för mordfrekvensen. Nu vet jag inget om hur omfattande studien var och vilka signifikansnivåer det handlade om, men det väcker intressanta frågor. Kan man minska förekomsten av både mord och självmord genom att förmå befolkningen att äta mera omega-3?

Parvlon skrev:

DC skrev:. . . man borde hjälpa människor med självmordstankar att inse att de måste ta eget ansvar över sig och sitt liv. .

Det är oftast inte p.ga att folk slarvar som de har självmordstankar. Säger sig självt eg., snubblar man när man tänker lär man göra det då man gör praktiska saker oxå, ända tills man lärt sig.

Alltså, icke ansvar = slarvpelle ?

Nej det var inte alls så jag menade. Men att bara tycka synd om det hjälper inte det minsta.

Jag har själv både erfarit och även utifrån betraktat hur man bara blir mer destruktiv av att få "synd om-uppmärksamhet". Det hjälper inte utan triggare snarare till bara ännu mer destruktiva tankar och handlingar.

Flytta fokus från de detsruktiva handlingarna och sätt istället fokus på annat som att t ex hitta saker man tycker om att göra eller kanske till och med är bra på. Gör detta utan krav på prestation.

När man sedan fått lite distans till sitt tänkande och handlande så är det lättare att närma sig problemen och bearbeta dem.

Är man allvarligt deprimerad så är det klart att man inte plötsligt kan gå runt och vissla och tycka att blommorna är så fina. Då krävs det medicinsk hjälp precis som när man har diabetes och kroppen behöver tillskott av insulin.

Men man kan ha självmordstankar utan att vara deprimerad. Helt enkelt för att man ser det som en väg bort från en jobbig tillvaro.

"Synd på så rara ärtor sa alltid min läkare". Jag kan hålla med honom. Alla människor har ett värde och det borde vara självklart att alla ska få leva och njuta av livet.

Kvasir skrev:Det där att det bara är ens eget val köper jag inte.

Har man riktigt djupa depressioner så fungerar hjärnan ofta inte så att man klarar att ta rationella beslut eller se vilka möjligheter som finns. Därför är det väldigt viktigt att försöka bryta depressioner hos personer med suicidrisk (förutsatt person är deprimerad).

Är det så illa på riktigt så finns det skattningsskalor som vilken läkare som helst borde kunna utantill. Då är det inläggning som gäller i ett akut skede. Men sedan måste man helt enkelt ta tag i mycket av jobbet själv. Efter att man fått hjälp med medicinering.

Om man däremot helt medvetet slänger ur sig att "jag tar livet av mig om jag inte blir inlagd" då blir man inte inlagd. Man kan inte hota sig till en plats på psyk. Det är ingen asylstation dit man flyr om man tycker livet är tråkigt eller jobbigt.

DC skrev:

Kvasir skrev:Det där att det bara är ens eget val köper jag inte.

Har man riktigt djupa depressioner så fungerar hjärnan ofta inte så att man klarar att ta rationella beslut eller se vilka möjligheter som finns. Därför är det väldigt viktigt att försöka bryta depressioner hos personer med suicidrisk (förutsatt person är deprimerad).

Är det så illa på riktigt så finns det skattningsskalor som vilken läkare som helst borde kunna utantill. Då är det inläggning som gäller i ett akut skede. Men sedan måste man helt enkelt ta tag i mycket av jobbet själv. Efter att man fått hjälp med medicinering.

Om man däremot helt medvetet slänger ur sig att "jag tar livet av mig om jag inte blir inlagd" då blir man inte inlagd. Man kan inte hota sig till en plats på psyk. Det är ingen asylstation dit man flyr om man tycker livet är tråkigt eller jobbigt.

Det blev nog lite förvirring i tråden, eftersom vissa började prata om livsval i allmänhet, inte bara suicidval. Det var det mera allmänna jag diskuterade i första hand.

Självmordstankar kan vara väldigt rationella till sin natur, om man tar hänsyn till den livssituation personen för tillfället befinner sej i.

Exempel:

#Världen kommer att bli ett bättre ställe utan mej.

#Eftersom ingen bryr sej, så finns det ingen anledning för mej att existera.

#Nu har jag gjort så mycket fel i mitt liv att skammen att leva med det är värre än att inte leva alls.

weasley skrev:Självmordstankar kan vara väldigt rationella till sin natur, om man tar hänsyn till den livssituation personen för tillfället befinner sej i.

Det är sant, men den beslutsgrund man har är nog sällan lika rationellt genomtänkt, och då är beslutet inte så rationellt trots allt.

För att ta en extrem analogi. Det var rationellt att inte våga segla för långt västerut av rädsla för att segla över kanten. Men det resonemanget byggde på ett felaktigt antagande att jorden var platt, så beslutet var bara rationellt utifrån en begränsad och felaktig världsbild. På motsvarande sätt har t.ex. en djupt deprimerad person ofta inte någon riktig världsbild, även om den kanske är känslomässigt korrekt utifrån hur personen mår. Om man kan bryta depressionen så kommer personen oftast börja förändra sin världsbild och det tidigare till synes rationella beslutet att ta sitt liv kanske inte längre alls är ett rationellt beslut utifrån den nya och riktigare världsbilden.

Debbido skrev:HUR GÖR MAN FÖR ATT BLI INLAGD?

En fråga till: Massmedias etiska lag är: Skriv inte om folks självmord. Det finns en smittorisk. Så det blir nedtystat. Hur kan något man inte får tala om leda till lösningar?

1. Man "måste" svara ja på frågan om man är suicidal och man måste (hota om att) mörda sig själv eller någon annan, nästan iallafall. Tyvärr är det nästan så illa. Det är en farlig utveckling därsom någon skulle börja svara ja, bara för att få läggas in, det kan leda till att de faktiskt suicidala på sikt kommer ses på med mindre allvar... altså bör man kunna få hjälp, primärt i öppenvården givetvis, mycket snabbare än att det ska behöva gå så långt att någon blir suicidal eller behöver slutenvård. Jag läste en undersökning där personer inom Värmlandspsykiatrin fått uttala sig. En sak som skrämde mig där, var att en sa ungefär att de dagligen träffade folk som borde bli inlagda, men att det fanns så få platser att de fick prioritera hårt.

I mitt fall sökte jag till öppenvårdspsyk, med remiss och i följe med min dåvarande kurator, för sex år sedan första gången. Min kurator ansåg sig inte ha kompetens att ta hand om mig på ett nog bra sätt. Samma sak har flera andra kontakter jag haft (motsvarande kurator genom skolan) sagt genom åren; jag blev ändock igen avvisad och hänvisad till vårdcentralen; fram till jag fick mina diagnoser. Undrar hur många som inte ens får diagnos, som borde ha fått det, bara för att de avfärdas på psyk? Moment 22... :S


2. Jag blev chockad då jag läste på bästa spaltplats i Wermlandstidningen om dagen, att en Bandidosperson tagit sitt liv i sin cell här. Jag anser att media bör undvika att skriva saker som att "Idag klockan 99:99 begick NN självmord"; i synnerhet om det är fråga om en känd person; det leder till fler självmord, det har man redan kollat upp.

Däremot kan och bör media skriva om självmord som ett faktaämne i sig. Statistik, hur man upptäcker riskpersoner/riskbeteenden, informera om vart personer med självmordstankar skall vända sig, skriva om personer som tagit sig igenom och som mår bättre nu, intervjuer med anhöriga, vad är en bra panikhandlingsplan om man mår dåligt etc etc. Sådant triggar inte självmord.

Det finns ett knepigt dilemma som jag har tänkt på. Å ena sidan så är det ju i regel så att man borde lägga in suicidala personer för att hindra dem att begå självmord, men å andra sidan kan någon form av brist på frihet vara bidragande orsak till att en person vill ta livet av sig, och i så fall är det ju fel att förvärra situationen ytterligare genom att spärra in personen....

Tyvärr räcker det ju knappast med att vara psykiatriker för att kunna bedömma saken individuellt, för det händer ju lite då och då att psykiatriker misslyckas med betydligt enklare bedömningar än så.

Kvasir skrev:

weasley skrev:Självmordstankar kan vara väldigt rationella till sin natur, om man tar hänsyn till den livssituation personen för tillfället befinner sej i.

Det är sant, men den beslutsgrund man har är nog sällan lika rationellt genomtänkt, och då är beslutet inte så rationellt trots allt.

För att ta en extrem analogi. Det var rationellt att inte våga segla för långt västerut av rädsla för att segla över kanten. Men det resonemanget byggde på ett felaktigt antagande att jorden var platt, så beslutet var bara rationellt utifrån en begränsad och felaktig världsbild. På motsvarande sätt har t.ex. en djupt deprimerad person ofta inte någon riktig världsbild, även om den kanske är känslomässigt korrekt utifrån hur personen mår. Om man kan bryta depressionen så kommer personen oftast börja förändra sin världsbild och det tidigare till synes rationella beslutet att ta sitt liv kanske inte längre alls är ett rationellt beslut utifrån den nya och riktigare världsbilden.

Naturligtvis är det så!

Jag försökte bara mena att man i sin depression ser världen på ett visst och då är det rationella valet kanske att ta liver av sej.

Kommer man ut ur depressionen ändras så synen på omvärlden = det kommer ny information, vilket gör att det som tidigare var rationellt inte är det längre.

(Hmmm, jag tror att vi säger samma sak här fast med olika ord... hehe)

Problemet är hur man ska få en djupt deprimerad person att ta till sej den nya informationen = den nya synen på omvärlden.

weasley skrev:(Hmmm, jag tror att vi säger samma sak här fast med olika ord... hehe)

Det verkar så.

Problemet är hur man ska få en djupt deprimerad person att ta till sej den nya informationen = den nya synen på omvärlden.

Man måste försöka bryta depressionen först. Annars tror jag det är meningslöst att försöka. Börjar depressionen bli lindrigare och t.o.m. försvinna så orkar man förhoppningsvis börja omvärdera sin syn på tillvaron och sig själv.