Alien skrev:Från Turteaterns programblad:

Turteatern och Counterforce Produktion/CP välkomnar er till en stunds avprogrammering. När manligheten har gjort hela världen till ett skitställe så skapar vi en plats för ohämmad vrede, kamplystnad och kärlek.
SCUM-Manifestet är en av litteraturhistoriens starkaste texter. Den är världsberömd, ökänd och ändå okänd. Den är hatad och älskad, ofta utan att ens ha blivit läst. För oss är den något vi inte kan komma undan. Den är konfrontation, grova överdrifter, glasklara sanningar, febriga utopier, djupa insikter, parodi, kärlek och uppror. Den tillåter sig att vara hög och låg, möjlig och omöjlig.

Vår “föreställning” är helt baserad på Valerie Solanas text och vi lämnar högaktningsfullt allt rotande i upphovskvinnans privatliv därhän. Helt enkelt med Solanas egna ord: det här är inte “Stor konst”, “Djupa grejer” eller “Sluka kultur”. Det här är en “ishacka i patriarkatets arsle”. http://turteatern.se/scum-manifestet/

Efter all kritik Turteatern fått så kompletterade de programbladet med några citat om kvinnan av kända män:

En kvinna är som en steril man; honan är i själva verket hona på grund av ett slags oförmåga, d.v.s hon saknar förmågan att koka ihop sperma ur näringens slutprodukt på grund av kylan i sin natur. “Honan” är i detta avseende en “stympad hane”.
Aristoteles 384-322 f.Kr.

“Vad gäller den individuella naturen är kvinnan dålig och ofullgången ty den aktiva kraften i den manliga säden strävar efter skapandet av en perfekt likhet i det maskulina könet, medan skapandet av kvinnan kommer ur en defekt i den aktiva kraften eller från någon materiell indisposition. Eller från någon yttre påverkan, som den sydliga vinden, när den är fuktig.”
Thomas av Aquino 1225-1274

“Gud har skapat en man och gett honom ett brett bröst, inte breda höfter, för att mannen på det stället skall kunna rymma vishet. Men den plats där orenligheten går ut är liten. Detta är omvänt hos kvinnan. Därför har hon mycket orenlighet och föga vishet.”
Martin Luther 1482-1546

“Det ena av dem måste vara aktivt och starkt, det andra passivt och svagt; det ena måste vilja och kunna, men i fråga om det andra är det tillfyllest, att det gör ringa motstånd. Av denna grundtanke framgår, att kvinnan särskilt är skapad för att behaga mannen. (…) Därför bör man vid kvinnors uppfostran helt och hållet ta hänsyn till männen. Att behaga dessa, att vara dem nyttiga, att göra sig älskade och aktade av dem, att uppfostra dem som små, att vårda dem som stora, att råda dem, trösta dem, att förljuva deras liv, se där, vad som är kvinnornas plikter under alla tider, och vad man bör meddela dem från deras barndom!”
Jean-jaques Rousseau, 1762

“Naturen skapade kvinnorna till våra slavar. De är vår egendom, vi är inte deras. De tillhör oss, som trädet med sina frukter är trädgårdsmästarens egendom. Vilken enfaldig idé att kräva jämlikhet för kvinnor. Kvinnor är inget annat än barnproducerande maskiner.”
Napoleon Bonaparte, 1769-1821

“Kvinnor är inte av naturen intelligenta. Om en kvinna lyckas, mot alla odds, bli intelligent beror det på att det är något fel med hennes könsorgan.”
Friedrich Nietzsche, 1888

“Kvinnan såsom liten och dum och därför elak, såsom mannens bihang och påhäng skall kväsas till såsom barbaren eller tjuven. Hon är endast behövlig såsom vår äggstock och livmoder, allra bäst dock som slida!”
August Strindberg. 1849-1912

KrigarSjäl skrev:Man kan inte beöma Strindbergs kvinnosyn eller personliga sammansättning efter ett enda citat.

Strindberg var en resonerande och djuplodande författare. En utredande författare. Han hade en mängd olika åskådningsriktningar livet igenom och allt utan censur, sanningen var det viktiga, inte att vara salongsfin.
Men det är rätt fantastiskt att det en 1800-talsförfattare skrev upplevs som magstarkt idag. Det tyder på genomslagskraft.

Men som sagt, man kan inte avfärda honom som kvinnohatare. Däremot skrev och publicerade han sånt andra bara vågade tänka.

Strindberg har gett världen mer än Solanas.

SCUM-manifestet skrev:Mannen är helt och hållet egocentrisk, fångad i sig själv, oförmögen till empati och identifikation med andra, oförmögen till kärlek, vänskap, ömhet, omsorg. Han är en alldeles isolerad enhet, oförmögen att interagera med andra. Hans reaktioner är kroppsliga, inte intellektuella; hans intelligens är bara ett verktyg för hans drifter och behov; han är oförmögen till själslig passion, själslig interaktion; han kan inte relatera till någonting annat än sina gena fysiska sinnesförnimmelser. Han är en halvdöd, oemottaglig massa, oförmögen till att både ge och ta emot njutning och lycka. Han är i bästa fall skittråkig, en oförarglig klump, eftersom bara de som har förmågan att ta in andra människor kan vara charmerande. Han är fångad i skymningslandet mellan apa och människa, och han är betydligt mer illa ute än aporna, eftersom han, till skillnad från dem, är förmögen till en hel här av negativa känslor; hat, svartsjuka, förakt, äckel, skuld, skam, tvivel. Dessutom är han medveten om vad han är och inte är.

Alien skrev:Synen på kvinnor (liksom på barn, handikappade, andra etniciteter) är en viktig måttstock på vilken slags människa man är än idag.

Alien skrev:Här är ett skrämmande citat från SCUM-manifestet:

"Livet i det här samhället är - i bästa fall - skittråkigt, och ingen aspekt av det är över huvud taget relevant för kvinnor. För civiliserade, ansvarstagande, spänningssökande kvinnor återstår bara att störta regeringen, eliminera det ekonomiska systemet, införa total autoamatisering, och förstöra det manliga könet. Vi har nu tekniska möjligheter att reproducera oss utan mäns hjälp (eller för den delen kvinnors) och att proucera endast kvinnor. Vi måste omedelbart börja göra detta. Att behålla mannen har inte ens ett mycket biologiskt tvivelaktigt syfte. Mannen är en biologisk olycka: Y-kromosomen är en ofullständig X-kromosom, det vill säga en gen med en bristfällig uppsättning gener."

Tar vissa män detta på blodigt allvar? SCUM-manifestet utkom 1968, var verkligen tekniken så fulländad då att det gick att klona människor? Dolly klonades först år 1996. Solanas kanske var före sin tid här.

Redan före Turteaterns uppsättning uppkom en upphetsad debatt.

"Det antifemnistiska drevet mot Turteaterns uppsättning 'Scummanifestet' startade på två välkända antifeministiska bloggar, Pär Ströms och Pelle Billings, men spred sig snabbt till andra antifeministiska bloggar.
---
Pelle Billing och Pär Ström upprörs ofta över samma hndelser och delar analysen att det är män och inte kvinnor som är förtryckta." (DN Kultur 2013-03-02 "Kvinnohatet har gjort oss avtrubbade")

Så här kommenterar skådespelerskan Andrea Edwards (som antingen spelar Valerie Solanas el bara läser upp manifestet, jag tycker inte det framgår):

"På ytan sa de att deras upprördhet handlade om att de var emot våld, men det tror inte jag på. Det var få av dem som verkligen hade läst hela 'Scummanifestet'. Det subversiva i texten ligger inte i att män ska mördas utan att en människa i en text som är välskriven tillåter sig att var allt. Den kastar sig mellan att vara oerhört analytisk, naiv, korkad, intelligent, saklig och känslosam, ironisk, allvarlig. Och det är förvirrande. Och hotfullt."

Maria Svelands artikel i DN fortsätter.
"Scummanifestet har en lång historia av att provocera och uppröra. När texten översattes till svenska av Sara Stridsberg 2003 väckte det också debatt, men dödshoten och demonstrationerna uteblev. Att texten väcker så starka känslor mer än 40 år efter att den första gången publicerades, säger något både om bristen på liknadne texter och om överflödet av dess manliga motsvarigheter. Vi är så vana vid att kvinnor dödas, förnedras, våldtas, lemlästas, jagas och förlöjligas på teaterscenen och i filmer att vi blivit avtrubbade. Vi reagerar inte på kvinnohatet som återfinns i allt detta dödande, men när förhållandet är det omvända, som i 'Scummanifestet', ett av de få i sitt slag, blir vissa män så provocerade att de tar till dödshot."

DN Kultur skrev:Dörren till salongen öppnas och någon ropar: ”Nu vill vi be alla kvinnor komma in!”

Vi män står kvar, flinar lite osäkert. Det dröjer någon minut.

”Nu få alla män komma in.”

Strålkastarljuset som möter oss, applåderna från kvinnorna som redan har tagit plats på sin läktare med mysig stoppning och kuddar. De svarta, hårda stolarna som väntar på oss på ”vår” sida om scenen. Vi sätter oss ned. Känner blickarna på mig. Försöker möta dem men bländas av lamporna, anar bara kvinnorna på andra sidan. Vet plötsligt inte hur jag ska göra med benen, var jag ska lägga händerna. Jag har gjort entré förr. Fast aldrig så här.

Det har skrivits mycket vackert och klokt och fult och dumt om Valerie Solanas ”Scummanifestet” och Turteatern de senaste veckorna. Men i den kulturjournalistiska logik som slentrianmässigt delar upp debatten i ”medvetna och intellektuella feminister” kontra ”grottmänniskor” har jag saknat ett tredje spår: någon som utan att blunda för patriarkatet öppet medger hur djupt obehaglig texten, föreställningen och den tankevärld som de bygger på är.

I en av textens vidrigaste passager delas kvinnligheten upp i coola Scum-kvinnor och ”Daddy’s girls” – de senare är de som har indoktrinerats till passivitet och underlägsenhet. Solanas skriver: ”Modern vill det som är bäst för hennes barn. Daddy vill bara det som är bäst för Daddy (…) Då Daddy är känslomässigt störd älskar han inte sina barn (…)”.

Att pjäsen är förolämpande för männen i publiken är ingen brist, tvärtom, hade jag suttit där och mått bra och haft trevligt hade det varit en usel föreställning. Min hjärna arbetar i början på högtryck med att destillera förolämpningarna till något begripligt och acceptabelt: det handlar om kvinnors underordning, om patriarkatet, om en författare som misshandlats och utnyttjats av män, dessutom är det ju satir.

”Det är så här det känns att vara kvinna, jämt”, förmanar jag rabblande mig själv, ”det är så här det är att vara omgiven av underklädesmodeller, löpsedlar om gruppvåldtäkt larmrapporter från offentlig sektor, filmer som ’Pretty woman’”. Men riktigt bra konst når oss emotionellt, inte intellektuellt och efter ett tag börjar det sippra in, i takt med att hånskratten från läktaren på andra sidan blir högre, råare, friare. När vi män blir tillsagda att i kör säga ”Jag är en anspråkslös liten skit” (ja, vi lyder) jublar de och applåderar. Förnedringen är kväljande.

Om jag känner empati – en känsla jag trots mitt kön är kapabel till – med de ”mansaktivister” som har protesterat mot ”Scummanifestet”, är det på just denna enda punkt: hat gör ont. Solanas hat är politiskt och biografiskt motiverat, men lik förbannat gör det ont när vi får det i ansiktet.

Det är det som är avgörande: Scum skrämmer mig inte. Jag tror inte att ett gäng dödsmördarfeminister ligger i bakhåll när jag kommer till kontoret i morgon. På sin höjd kommer feministerna att ordna fler förskoleplatser, mer pengar till vården eller en extra pappamånad; jag kan leva med det.

Döda mig, slå mig eller begränsa mitt livsutrymme varken kan eller vill de göra. Det är därför feminister fascineras så av Scum: den är en ventil, gestaltar en förbjuden fantasi, en grotesk haschdröm som aldrig kan förverkligas. Den fantasin får de gärna behålla. Vi har ju tagit resten.

Jag inser plötsligt att jag njuter av att ordningen är återställd, av vetskapen om att jag – 1,78 lång, medelålders akademiker klädd i grå överrock – är ett långt större hot mot kvinnorna omkring mig än de någonsin kommer att bli mot mig. Jag vet att det är mina steg de hör bakom sig i den mörka leriga parken, mitt ansikte de sneglar mot vid cykelstället halv tio på kvällen.

Alien skrev:Det var inte bara texten som var kontroversiell i teateruppsättningen. Jens Liljestrand berättar om det här.

DN Kultur skrev:Dörren till salongen öppnas och någon ropar: ”Nu vill vi be alla kvinnor komma in!”

Vi män står kvar, flinar lite osäkert. Det dröjer någon minut.

”Nu få alla män komma in.”

Strålkastarljuset som möter oss, applåderna från kvinnorna som redan har tagit plats på sin läktare med mysig stoppning och kuddar. De svarta, hårda stolarna som väntar på oss på ”vår” sida om scenen. Vi sätter oss ned. Känner blickarna på mig. Försöker möta dem men bländas av lamporna, anar bara kvinnorna på andra sidan. Vet plötsligt inte hur jag ska göra med benen, var jag ska lägga händerna. Jag har gjort entré förr. Fast aldrig så här.

Det har skrivits mycket vackert och klokt och fult och dumt om Valerie Solanas ”Scummanifestet” och Turteatern de senaste veckorna. Men i den kulturjournalistiska logik som slentrianmässigt delar upp debatten i ”medvetna och intellektuella feminister” kontra ”grottmänniskor” har jag saknat ett tredje spår: någon som utan att blunda för patriarkatet öppet medger hur djupt obehaglig texten, föreställningen och den tankevärld som de bygger på är.

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-ess ... triarkatet

Skådespelerskan vänder konsekvent ryggen åt männen.

I en av textens vidrigaste passager delas kvinnligheten upp i coola Scum-kvinnor och ”Daddy’s girls” – de senare är de som har indoktrinerats till passivitet och underlägsenhet. Solanas skriver: ”Modern vill det som är bäst för hennes barn. Daddy vill bara det som är bäst för Daddy (…) Då Daddy är känslomässigt störd älskar han inte sina barn (…)”.

Att pjäsen är förolämpande för männen i publiken är ingen brist, tvärtom, hade jag suttit där och mått bra och haft trevligt hade det varit en usel föreställning. Min hjärna arbetar i början på högtryck med att destillera förolämpningarna till något begripligt och acceptabelt: det handlar om kvinnors underordning, om patriarkatet, om en författare som misshandlats och utnyttjats av män, dessutom är det ju satir.

”Det är så här det känns att vara kvinna, jämt”, förmanar jag rabblande mig själv, ”det är så här det är att vara omgiven av underklädesmodeller, löpsedlar om gruppvåldtäkt larmrapporter från offentlig sektor, filmer som ’Pretty woman’”. Men riktigt bra konst når oss emotionellt, inte intellektuellt och efter ett tag börjar det sippra in, i takt med att hånskratten från läktaren på andra sidan blir högre, råare, friare. När vi män blir tillsagda att i kör säga ”Jag är en anspråkslös liten skit” (ja, vi lyder) jublar de och applåderar. Förnedringen är kväljande.

Är det inte typiskt svenskt att vara så lydig? En orsak nog att inte gå på teater; man vet aldrig på vilket sätt men förväntas "delta".

Om jag känner empati – en känsla jag trots mitt kön är kapabel till – med de ”mansaktivister” som har protesterat mot ”Scummanifestet”, är det på just denna enda punkt: hat gör ont. Solanas hat är politiskt och biografiskt motiverat, men lik förbannat gör det ont när vi får det i ansiktet.

Men rädd behöver han som man inte vara:

Det är det som är avgörande: Scum skrämmer mig inte. Jag tror inte att ett gäng dödsmördarfeminister ligger i bakhåll när jag kommer till kontoret i morgon. På sin höjd kommer feministerna att ordna fler förskoleplatser, mer pengar till vården eller en extra pappamånad; jag kan leva med det.

Döda mig, slå mig eller begränsa mitt livsutrymme varken kan eller vill de göra. Det är därför feminister fascineras så av Scum: den är en ventil, gestaltar en förbjuden fantasi, en grotesk haschdröm som aldrig kan förverkligas. Den fantasin får de gärna behålla. Vi har ju tagit resten.

Han känner en viss lättnad efter föreställningen.

Jag inser plötsligt att jag njuter av att ordningen är återställd, av vetskapen om att jag – 1,78 lång, medelålders akademiker klädd i grå överrock – är ett långt större hot mot kvinnorna omkring mig än de någonsin kommer att bli mot mig. Jag vet att det är mina steg de hör bakom sig i den mörka leriga parken, mitt ansikte de sneglar mot vid cykelstället halv tio på kvällen.

Frimodig skrev:

KrigarSjäl skrev:Man kan inte beöma Strindbergs kvinnosyn eller personliga sammansättning efter ett enda citat.

Strindberg var en resonerande och djuplodande författare. En utredande författare. Han hade en mängd olika åskådningsriktningar livet igenom och allt utan censur, sanningen var det viktiga, inte att vara salongsfin.
Men det är rätt fantastiskt att det en 1800-talsförfattare skrev upplevs som magstarkt idag. Det tyder på genomslagskraft.

Men som sagt, man kan inte avfärda honom som kvinnohatare. Däremot skrev och publicerade han sånt andra bara vågade tänka.

Strindberg har gett världen mer än Solanas.

Jag tror man kan bedöma Strindberg efter ett enda citat, om citatet återspeglar andra synsätt hos Strindberg, t.ex.

Citat right out of the blue säger inte så mycket. Men där de återspeglar hur jocken tänkte, då räcker ett citat.

Det saknar intresse vad Solanas respektive Strindberg har givit mänskligheten.
Grejen är att Strindbergs kvinnosyn var helt bedrövlig.

Lennart Frimodig

KrigarSjäl skrev:Att gå till sängs med en piga kallade han 'själsligt tidelag'. Så nej, kvinnohatare var han nog inte.

KrigarSjäl skrev:

Frimodig skrev:

KrigarSjäl skrev:Man kan inte beöma Strindbergs kvinnosyn eller personliga sammansättning efter ett enda citat.

Strindberg var en resonerande och djuplodande författare. En utredande författare. Han hade en mängd olika åskådningsriktningar livet igenom och allt utan censur, sanningen var det viktiga, inte att vara salongsfin.
Men det är rätt fantastiskt att det en 1800-talsförfattare skrev upplevs som magstarkt idag. Det tyder på genomslagskraft.

Men som sagt, man kan inte avfärda honom som kvinnohatare. Däremot skrev och publicerade han sånt andra bara vågade tänka.

Strindberg har gett världen mer än Solanas.

Jag tror man kan bedöma Strindberg efter ett enda citat, om citatet återspeglar andra synsätt hos Strindberg, t.ex.

Citat right out of the blue säger inte så mycket. Men där de återspeglar hur jocken tänkte, då räcker ett citat.

Det saknar intresse vad Solanas respektive Strindberg har givit mänskligheten.
Grejen är att Strindbergs kvinnosyn var helt bedrövlig.

Lennart Frimodig

Det där en klyscha och ett missförstånd. Strindberg inledde exempelvis äktenskap enbart med intelligenta yrkeskvinnor. Att gå till sängs med en piga kallade han 'själsligt tidelag'. Så nej, kvinnohatare var han nog inte. Sen var han för kvinnlig rösträtt och det var sannerligen ingen självklarhet på den tiden.
Jag ser honom mer som problematiker, han problematiserar manligt-kvinnligt och det utan censur och minst sagt självutlämnande.

Gafsan skrev:

KrigarSjäl skrev:Att gå till sängs med en piga kallade han 'själsligt tidelag'. Så nej, kvinnohatare var han nog inte.

Att jämföra en kvinna av lägre samhällsklass och bildning med ett djur tycker jag inte direkt vittnar om någon vidare sympatisk kvinnosyn.

Men han kanske ansåg att även manliga icke-akademiker var djur, vad vet jag. I så fall är det ju inte kvinnosynen utan människosynen som är problemet.

KrigarSjäl skrev:Jag tolkar det som att han uttalar sig om samlag utan själslig samhörighet.

Gafsan skrev:

KrigarSjäl skrev:Jag tolkar det som att han uttalar sig om samlag utan själslig samhörighet.

Jovisst, så kan man kanske tolka det uttalandet om man är välvilligt inställd.

Det är ju klart att det är bra om han inte uppfattade ALLA kvinnor som djur, utan "bara" obildade underklasskvinnor, men det är ändå knappast ett uttalande som tyder på någon trevlig människosyn.

Kattmat skrev:När man tilhör en grupp som blir systematiskt nedvärderad, blir man förbannad på de som nedvärderar.