I mitt fall så behöver inte det negativa vara riktat mot mig eller ens handla om mig utan det räcker att en konflikt pågår i omgivningen så mår jag kasst. Sen vad konflikten handlar om är av mindre betydelse.

Farligt mycket. Jag kom förut tänka på att jag trivs med tanken att nu har de flesta människorna slutat sina slavarbeten och är fria medans jag går här nyvaken glad och på väg att handla något att äta senare. Sen "vaknade" jag utanför mataffären och kom på att det skulle nog kännas fel att gå in och tankehåna folk där som det redan var överfullt så jag käkar imorrn istället.

Är något av en emotionell svamp, suger åt mig stämningen och fångar ofta upp hur folk mår när de försöker ge sken av något annat. Detta gäller dock inte om jag fokuserar på en uppgift, eller medvetet skärmar av mig. Då är det helt avstängt. Kanske är lite superhjälte som Cyclops, tar på mina rubinglasögon.

Tyvärr, och detta gör förmågan halv obrukbar, så kan jag sällan avgöra orsaken till att folk ger de här vibbarna. Det är som att jag hör signalerna men inte kan språket. Har då tendens till att skuldbelägga mig själv, (för det är ju antagligen mitt fel).

Det är också svårt för mig att föreställa mig vad folk gör, hur de tänker och mår när jag inte befinner mig i "samma rum", och därför glömmer jag ofta bort att de har hela egna liv med ett självklart myller av möjliga orsaker till dagsformen. Det kommer inte intuitivt, men jag kan resonera kring det i efterhand.

Eh.. så jag har svårt att avgöra när folk "tycker till" om hur jag själv beter mig, klär mig eller "är", om de inte gör det i ord. Det gör att jag i de flesta lägen är mig själv och jo, jag är iofs glad att jag *har* stark integritet och individualitet, men skulle ändå gärna ha bättre känsla för det.

kullan skrev:I mitt fall så behöver inte det negativa vara riktat mot mig eller ens handla om mig utan det räcker att en konflikt pågår i omgivningen så mår jag kasst. Sen vad konflikten handlar om är av mindre betydelse.

Känner alltför väl igen mig.
Dagen på jobbet idag började toppenbra när en kollega log mot mig, sedan gick det utför med allt - enligt mig - överdrivet allvar som uppstår inom yrket jag är i för tillfället. Då drar jag in mig själv i skalet igen likt en krabba och vågar mig inte ut igen sen större delen av dagen.

plåtmonster skrev:Så vad pratade du om på telefon då?

@Tallbarr, De brukar ha en narcissistisk och/eller otillåtande framtoning, inte sällan intellektuellt handikappade. Men var här observant att även en läkare kan vara handikappad i det avseendet. De klarar helt inte av blotta tanken på att deras uppfattning möjligtvis skulle kunna vara inkomplett eller t.om fel. HEMSKA TANKE!
Samma fenomen kan uppkomma från t.ex en IT-chef som anser att man minsann vet att konsultföretaget med fina kostymer och presentation är ofelbara och 10000 medelmåttor som använder programmet kan ju inte ha fel? Således är det inte position eller utbildning som gör skillnad utan förmågan att använda det som man har innanför pannbenet och aldrig falla till föga för det som "känns bra" eller ser bra ut. En inre impulskontroll om man så vill.

Så observant på personer som omger sig med statusförstärkare, är dominerande, osv. Ofta går det att testa de genom att ställa en fråga som har ett enkelt svar som faller inom normerna. Men den som tänker till inser att det finns ett bättre svar och kommer iaf att antyda att de har tänkt i den banan.

Jag pratade ju här med er , läste intressanta inlägg och frågor.
Prata i telefon är otäckt.
Mejla eller chatta är ok, då hinner man tänka innan man formulerar sig!
Folk undrar ju om man gör ett långt uppehåll mitt i en mening för att man håller på att tänka.

När jag läser denna tråd får jag lust att sepla NT:ianerna ett riktigt spratt..

Dotsie! Jag jobbar på mitt självförtroende!
Kan känna som dig ibland och vara ängslig och velig.
Men då är det människor jag värdesätter deras åsikter jag bryr mig om.
Då är jag konflikt rädd och kan fråga om råd.
Jag jobbar på att bli mer självständig och tycka om mig själv.
Med jobbar kompisar som jag är tvungen att umgås med på jobbet.
Deras åsikt om mig bryr jag mig inte om.
De hade jag ju aldrig umgåtts med om jag inte varit tvungen för vi råkar vara arbets kamrater.

Ja så fungerar jag!
Hoppas du hittar dig själv! Att du får inre trygghet!
Kram/ kattmamma

plåtmonster skrev:När jag läser denna tråd får jag lust att sepla NT:ianerna ett riktigt spratt..

Kan du översätta så jag förstår

Kattmamma skrev:

plåtmonster skrev:När jag läser denna tråd får jag lust att sepla NT:ianerna ett riktigt spratt..

Kan du översätta så jag förstår

Okej sprattet kanske inte är uttänkt ännu?

Något som utgår från NT:ianers förutsättanden, antaganden, och inte minst vedertagna mallar. Har inget formulerat, men det borde gå att hitta på något kul
Det där att de försökte mobba genom att sluta säga hej och det fick rak motsatt effekt..

Jag påverkas mycket av andras känslor, tex skratt och gråt.
Om folk inte tycker om min personlighet så bryr jag mig inte så mycket.
Nån annan skulle heller inte kunna rubba mina principer.

plåtmonster skrev:Något som utgår från NT:ianers förutsättanden, antaganden, och inte minst vedertagna mallar. Har inget formulerat, men det borde gå att hitta på något kul
Det där att de försökte mobba genom att sluta säga hej och det fick rak motsatt effekt..

Visst var det bra!!
Nu är de mycket trevligare och till och med fjäskar och socialiserings pratar med mig.
För min del kunde de vara tysta för det är inget vettigt.
Melodifestivalen, grannen bytt gardiner, bl.a. Bl.a. .
Men det som känns fint är att deras mobbing och utfrysning av mig pågick kortare tid än förut.
De fick ju inte förväntat resultat.
Jag blev inte ledsen och bestört.
Jag blev bara full i skratt och på bättre humör.
Ibland är det bra att vara störd!
För jag vill inte vara en ko som idisslar med resten av ko flocken.

När jag insåg vem jag var och mina diagnoser så gillar jag mig själv mycket bättre !
Jag behöver inte bekräftelse av människor .
Bara av dem som är i min ingrupp.
Och de har jag valt med omsorg.

Tikki skrev:Jag påverkas mycket av andras känslor, tex skratt och gråt.
Om folk inte tycker om min personlighet så bryr jag mig inte så mycket.
Nån annan skulle heller inte kunna rubba mina principer.

Okej ! När bekantingar är ledsna så bryr jag mig inte ett dugg.
Jo praktisk hjälp absolut, men inte börjar jag gråta för att de gråter.
De fenomenet förstår jag ej.
Som när jag berättade för sonens flickvän något tråkigt som hänt mig.
Hon börjar gråta och jag undrar , varför gråter du.
Det var ju jag som hade jobbigt .
Så nu skärper hon till sig och försöker låta bli att gråta för min skull.
Jag kom ju av mig när jag beskrev den jobbiga händelsen.
Och fick trösta henne.
Jösses , helt galet !

Kattmamma skrev:Melodifestivalen, grannen bytt gardiner, bl.a. Bl.a.

Ja men det är ju viktiga VÄRLDSFRÅGOR. Om grannen byter till prickiga gardiner så går kan hela byn invanderas av GALNA kor!

Vad gillar du att prata om annars?

plåtmonster skrev:

Kattmamma skrev:Melodifestivalen, grannen bytt gardiner, bl.a. Bl.a.

Ja men det är ju viktiga VÄRLDSFRÅGOR. Om grannen byter till prickiga gardiner så går kan hela byn invanderas av GALNA kor!

Vad gillar du att prata om annars?

Jag gillar att prata om: när sonen berättar något vetenskapligt från Discovery då är jag intresserad att ställa frågor.
Jag älskar att lära mig saker så är det någon som har ett riktigt intresse med massor av fakta .
Då blir det ju spännande.
När någon berättar något då frågar jag ofta varför? Jag är intresserad hur människan fått reda på fakta.
Inte av misstro utan för att jag älskar kunskap och lära mig saker.

Så politik, historia, psykologi. Natur , djur , hälsa ohälsa.
Att analysera statistik hur trovärdig det är.
Ja jag gillar mycket.
Allt utom ytlighet och elakhet!
Jag vill nog höra fakta och olika vinklingar innan jag bildar mig en uppfattning.
För ibland ser saker annorlunda ut efter ett tag , så jag försöker ta in alla fakta innan jag bildar mig en uppfattning!

Jösses jag svamlar nog, har tandvärk och är trött efter en dag på jobbet!

Tack för alla fina svar här. Jag känner mig lite överväldigad av att det blev så många svar (och så olika) så jag vet inte riktigt vad jag ska svara själv nu.

Efter att jag blev mer medveten om detta i veckan som var så känns det som att jag tagit ett kliv "bort" från andras påverkan och funderar nu mer på vad JAG själv vill, tycker och känner. Försöker hela tiden ta mig en funderare innan jag agerar (när det gäller viktiga saker) och funderar på om jag gör det som är rätt för mig eller inte. Antar att det är så jag måste göra, liksom skapa en distans mellan mig och vad andra tycker.

När jag var mindre påverkades jag av andra. Sedan växte jag upp och insåg att bara för att någon har en åsikt så blir den inte per automatik sann.. eller har någon som helst relevans.

Många människor uttalar sig om saker de ofta inte har koll på och har hört nånstans. Och ofta har de hört fel eller inte allt.

Påverkas väldigt sällan. Det är klart att jag påverkas i grunden, jag klär mig västerländskt och inte som man gjorde på medeltiden. Jag är rätt svensk i det att jag tycker att både extremhögern i USA och fanatiska muslimer är galna och tycker att vi ska vara sekulära och fredliga, typ.

Men av de närmast mig... nej. Om man inte talar om språk. Jag tar väldigt lätt till mig uttryck andra använder.

Däremot letar jag aktivt efter personer att ta efter, vare sig de är verkliga eller inte. Jag vet inte vart det kommer från men har gjort så sedan jag var ca 8 år då jag har första minnet av de tankarna.

kiddie skrev:Däremot letar jag aktivt efter personer att ta efter, vare sig de är verkliga eller inte. Jag vet inte vart det kommer från men har gjort så sedan jag var ca 8 år då jag har första minnet av de tankarna.

Ett exempel att modifiera eller kopiera?

Jag tror jag letar efter sidor hos mig som jag inte upptäckt men som jag kanske kan hitta hos mig om jag ser dem i andra. Eller nåt. Det är saker som måste gå ihop med hur jag ser mig själv.

Åh gud... grannen har bytt gardiner. Skrattar ihjäl mig.

Men det som stör mig mer är när de ska försöka sig på vetenskap eller något som jag känner är "vårt" område och så säger de massa saker helt tvärsäkert. Jag vet inte varför jag tycker det är så triggande. För att de sprider information som är fel och de vägrar lyssna. Har en NT-kompis som fortfarande hävdar att bakterier finns det inget mot och virus botas av antibiotika. När någon kör med liknande saker och helt enkelt vägrar lyssna då känns det okul... De kanske ska hålla sig till gardiner.

Kanske vetenskap och sånt är lite heligt för mig. Inte för att jag är expert på ngt och jag säger oxo fel saker men jag lär mig hela tiden och har i grunden ett annat förhållningssätt. Som att man kan ha olika teorier om saker och ting, men inte olika uppfattning. Som om vetenskapliga saker är en smaksak.

Eller så byter de samtalsämne när det börjar bli lite intressant, som en av mina boendestödjare som avbryter andra och t o m SIG SJÄLV för att prata om vädret.

Nä.. nu ska jag sluta gå off-topic i denna tråden.

kiddie skrev:Har en NT-kompis som fortfarande hävdar att bakterier finns det inget mot och virus botas av antibiotika.

Skulle nästan fundera på om personen är förståndshandikappad.

kiddie skrev:byter de samtalsämne när det börjar bli lite intressant, som en av mina boendestödjare som avbryter andra och t o m SIG SJÄLV för att prata om vädret.

Byt umgängeskrets..

plåtmonster skrev:

kiddie skrev:Har en NT-kompis som fortfarande hävdar att bakterier finns det inget mot och virus botas av antibiotika.

Skulle nästan fundera på om personen är förståndshandikappad.

kiddie skrev:byter de samtalsämne när det börjar bli lite intressant, som en av mina boendestödjare som avbryter andra och t o m SIG SJÄLV för att prata om vädret.

Byt umgängeskrets..

Ha ha skit skönt svarat Plåtmonstret!

KrigarSjäl skrev:Jag har alltid haft en stark egen kärna...vilket stör kollektivskallarna. De vill att man ska vara en av gåsarna i marschen. Men tycker jag gruppen har fel eller är töntig i största allmänhet visar jag det.
Det har varit jävligt tufft.
Men i takt med stigande ålder & erfarenhet kan jag läsa av gruppdynamikens processer och jobba utifrån det.
Det handlar om att kunna observera.
Och att vägra anpassning om man vet med sig att det kostar i självrespekt.

Jag har samma erfarenheter som du. Det är verkligen förbannat tufft emellanåt.