Jag var tidig, fick bröst redan i trean och var starkast av tjejerna.

KrigarSjäl skrev:Nix, tror inte på samband mellan AS och tidig/sen pubertet.

+1

Verkar ju vara väldigt olika här i alla fall.

Jag tror inte de är senare än andra.

Jag var 12 år, biologiskt.
Men den 'mentala puberteten' (finns det något namn för den?) kom aldrig igång.
Jag förstod inte varför tjejer o killar tisslade o tasslade, om någon pojke var intresserad av mig märkte jag det aldrig eller tog illa upp.. Rörde heller inte vid mig själv. Blev gravid när jag var 18, förstod inte hur det hade kunnat gå till nästan. Helt naiv!

Först nu, låååångt senare, har jag kommit in i den 'mentala puberteten', känner mig lite som en tonåring och det har nästan blivit lite som ett specialintresse. Jag har mycket att ta igen.

Jag var tidig; mens och bröst först i klassen, även längst.
Det tråkiga är att alla kom ifatt, med mina 169cm är jag inte längre lång och även fast jag hade störst bröst av alla jag kände då så är de minst nu *mutter*

Tidig in i puberteten. Gick tidigt. Talade tidigt. Och framför allt åt fast mat tidigt, började försöka glufsa fast föda inan jag var 4 månader.

Jag var tidig med både bröst och mens, vet inte exakt, men jag vet att det var på skolan i mellanstadiet, typ femman, hur gammal är man då? 11 år?

Ja jag var tidig med att komma in i puberteten. Fick min mens när jag var 10 år, fick bröst tidigt, fick även hår under armar och finnar tidigt så. När jag bara ögnat igenom svaren på denna tråd verkar det snarare tvärtom mot rubriken; att åtminstone tjejer med AS är tidiga med att komma in i puberteten. Men har ju samtidigt svårt att tänka mig att puberteten skulle påverkas av om man har AS eller inte..

Jag tror inte heller att puberteten är kopplad till ev. AS.

Själv var jag mycket genomsnittlig vad gäller de flesta fysiska förändringarna som mens och sådant. Däremot växte jag klart på längden mycket tidigare än mina jämnåriga.

Just ja, glömde ju det där med längden; jo jag växte snabbt när jag var liten och var väl alltid lite längre än de flesta faktiskt, fram till klass 6 ungefär det vill säga då de andra växte om mig (då var jag färdigväxt och 1,66 lång). Hade en period när jag var längst i klassen av både tjejer och killar.

Mitt ex säger att jag har nått slags ''peter pan syndrom'' tror jag är barn fortf. Trots att jag är över 50. Nu är jag ju hyffsat välbehållen, är smal, tränar och så, tex min grann kärring trodde jag var 38, hurra för henne.

Men det är väl mest oreda psykiskt, och för att försöka komma till saken, så det är nog i mitt fall så att det yttre var nog tidigt, snarare.

Jag fick bläck i pennan före polarna och fick skäggväxt när jag var 13, så det stämmer nog definitivt inte!

Nu kan det ju ha varit så att personen menade just den "mentala" delen av puberteten och den tycks ju kunna komma senare bland personer med AS. Oftare hänvisas väl då till orden "sen mognad" t.ex.
Jag upplever det som att "ojämn begåvningsprofil" även går att applicera på mognad när det kommer till AS. De yngre personer jag haft kontakt med tycks lätt kunna vara väldigt mogen (långt före sina jämnåriga) på vissa punkter och väldigt omogen (långt efter sina jämnåriga) på andra. Kanske kan det förklaras med just svårigheterna med sociala koder, mimik och kroppsspråk eftersom de områden som släpar efter tycks vara de mer sociala så som relationer, förälskelser etc.

tahlia skrev:Nu kan det ju ha varit så att personen menade just den "mentala" delen av puberteten och den tycks ju kunna komma senare bland personer med AS.

Är nog sant, det var det jag menade. Stämmer kanske inte alltid men påfallande ofta, men inte naturligtvis bland dem som tidigt är sk brådmogna, eller ''lill gammla''

Nej inte fysiskt sätt, var färdiggräddad och fick mens när jag var 12 och har inte växt något sen dess (kanske runt magen:p), men kunde fortfarande leka med barbie.

Tror jag var senare än vad som är normalt. Tycker det är svårt att avgöra när puberteten börjar och när den slutar. Fick hår på bröstet och skäggväxt innan de flesta jag kände men jag vet att jag fick könshår sent. Något tydligt målbrott tycker jag inte att jag hade. När jag började producera sperma har jag ingen aning om.

Förmodligen senare men tror inte det finns någon koppling till AS.

Jag kom in i puberteten när jag var elva-tolv, minns att jag avskydde det. Eftersom jag alltid har varit väldigt omogen och barnslig till mitt sätt att vara och även sett mycket yngre ut utseendemässigt än vad jag egentligen har varit, så kändes det så fel att få mensen och gå i femman! Jag var ju så liten...

Njae, var väl ganska normal. Det började så smått i 11-årsåldern. Fick mens när jag var tretton år. Ingenting anmärkningsvärt.

Nja... jag fick mitt första pubishår i tvåan.


Jag trodde det var ett hårstrå från mitt huvud. Men det satt fast... där nere.

autismforum.se skrev:För ungdomar med Aspergers syndrom kan puberteten innebära en kris eftersom kontrasten mot jämnåriga blir så påtaglig. När könshormonerna börjar svalla förvandlas klasskamraterna till främlingar. Det går inte längre att bortse ifrån att man är annorlunda.

Håller med om detta väldigt mycket.

Kan bara hålla med.
Så var det verkligen för mej, gick från att vara den stora killen ingen vågade käfta med till att bli en total outsider.
Jag var dessutom väldigt tidig både fysiskt och mentalt, men fick samtidigt större problem med typiska problem vid AS som social interaktion och ljudkänslighet.

Jag förmodar att man i första hand talar om den mentala puberteten när man snackar om senare pubertet.

Andreas Brunnström som var med i Fråga doktorn för några veckor sedan talar i sina föreläsningar om att aspergare har senare pubertet utan att specificera alls i vilket avseende som då menas. Han var den förste Aspergerföreläsare jag var och hörde, många år innan jag kom med här på Aspergerforum.

Han beskrev det som att normalstörda anses komma i puberteten mellan 10-16, aspergare mellan 16-26.

Undrar mer och mer hur konstiga bilder han kan ha gett dem som hört hans föreläsningar...

Kroppsligt sett var jag nog normal , kanske något sen.
Mentalt så var jag sen

Gillar inte uttrycket "normalstörda". Uttrycket härrör från glada Hudik-teatern och dess grundare och kan som sådan inte passa här.

Vi ska inte hämta inspiration från eller efterhärma omsorgsbranschens idéer, uttryck och inbördes jargong.
Ordet klingar snällism och välvilja, sett från ett vårdarperspektiv, alltså von oben.

Jag tycker vi hellre ska kalla oss ickenormativa eller rentav freaks och de 'normala' kan vi kalla NTs eller personer utan diagnos.

Det är bättre att vi sätter egna termer och uttryck när det är oss det handlar om.